Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen sprutbyte. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen sprutbyte. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

2007-12-31

Årskrönika 2007

Jag började året med att i januari blotta den gnälliberala ådran i ett inlägg om den tristess jag känner inför det föregående årets regimskifte och den nya regeringen. Därefter siade jag helt felaktigt om det senare kommande utslaget i Vaxholmsmålet innan jag drog på mig vänsterns vrede när jag försvarade SL. Jag påpekade att SSU snart bara har en enda medlem kvar, jag repriserade permobilorienteringsanekdoten och noterade att det finns evolutionära fördelar med homosexualitet.

En snabb kontrapunkt uppstod i februari, då ett heterosexuellt par hittades i Italien. Jag skrev sedan om sexualitet och funktionshinder i inlägget CP-sex, som fortfarande genererar träffar eftersom många googlar på just
CP-sex och då landar där. Jag roades dessutom av att artister väljer så märkliga låtar till galor samt av alarmismen.

Fler slog alarm i mars. Själv fortsatte jag att svinga släggan mot Byggnads, skoja om nya vägmärken och ondgöra mig över extremister som hotar demokratin. Dessutom beundrade jag påvens skor och påpekade att Mona Sahlin blev den sextonde kvinnliga partiledaren - i många sammanhang lät det som om hon vore den första. Och jag blev kär i både Fredrick Federley och Magdalena Ribbing.

I april tog blodet slut, så klart. Staffan Swärd jämförde kvinnor med grisbönder och jag gick loss på Byggnads igen.

Maj och dags att deklarera! För alla som undrat förklarade Joe Labero varför han inte slagit i Las Vegas. Jag fyllde 30 år och blodet tog slut igen. Knarkdinosaurierna fortsatte att trampa ihjäl fler offer och LO kramades med rasister.

I juni tog jag farväl av Six Feet Under, hatade spelmonopolet (det gör jag ofta, ja alltid), formulerade en nollvision för nollvisioner, funderade på att sluta vara handikappad och föredrog fotboll framför finkultur.

Semester innebar i vanlig ordning att jag inte skrev mycket alls under juli. Det lilla jag bemödade mig med handlade om Queerlitteraturdagen och det vidriga i att DN tystar horor.

Farten var inte mycket högre i augusti, men jag bjöd i alla fall på en bubblande klassanalys. På YouTube hittade jag det roligaste klippet på länge och jag utsåg årets byråkrat innan jag tog ställning för fångars rätt till porr.

I september anklagades en minister för förargelseväckande fordonsinnehav. Isabellas blogg tystades i vad som var en av många instanser av årets viktigaste debatter, de om yttrandefrihet och prostitution. Samtidigt skulle vi rädda munkar med röda tröjor...

När det blev oktober slogs jag av att det finns en nollvision jag tycker om. Debatten om sprutbyte tog en nygammal vändning och bluffen synades snabbt. Därefter skrev jag och min dåvarande flickvän, nu nybliven fästmö, ett inlägg om Facebook för nazister. På kort tid fick inlägget drygt 20 länkar, 30 kommentarer och bortåt 40.000 läsare! Varken jag eller min blogg har någonsin varit med om ett liknande gensvar. Jag följde upp med mer humor i form av en berättelse om min karriär som friidrottare och genom att finkalibrera våldtäkter. Månaden avslutades med ännu ett försvar av yttrandefriheten.

November började likadant; mer yttrandefrihet. Vi fick ett nytt brott i Icke acceptabel dygnsrytm, jag skrev ett remissvar på utredningen om samkönade äktenskap och jag tog ännu en strid om sexköpslagen. Därefter började jag byta jobb, något som jag utnyttjade genom att åka till Florida för semester där, så det blev inte mycket mer skrivet år 2007.

Under 2007 hade
Dyslesbisk ungefär 225.000 unika besök, vilket är nästan 100.000 fler än året innan. Ett stort tack till de som läst och kommenterat, samt till de som nominerat mig till och röstat på mig i tävlingen Årets politiska blogg 2007, och ett gott nytt år till alla i hela den vida och lyckligtvis allt mer globaliserade världen!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2007-10-10

Hatpropagandan mot knarkarna

Sex med Victor-Victor tipsar mig om att Nils Stenström, mannen vars människofientliga rön jag skrev om tidigare i veckan, har fått mer svar på tal och det på SvD Brännpunkt. Det är Bengt Svensson, fil dr och docent i socialt arbete, Enheten för socialt arbete vid Malmö högskola, som på punkt efter punkt visar varför Stenström inte bara är ute och cyklar på nattgammal is, utan dessutom gör det i illvilligt syfte.

Som jag skrev i förrgår tycker jag att de resultat Stenström publicerar först faller platt som argument mot sprutbyten, för att sedan visa sig vara till sputbytets fördel. Svensson har mer kritik att bidra med:

- De intervjuer Stenström använder som material är tolv år gamla.
- Stenström bortser från att narkomaner i Malmö kan få sprutor i Köpenhamn.
- Det källmaterial Stenström hänvisar till är inte tillgängliga för andra.
- De siffror Stenström publicerat är felaktiga.
- Stenströms slutsatser är långt ifrån korrekta.

Som
Blogge Bloggelito så förtjänstfullt påpekat vore det märkligt om en liten farbror vid ett svenskt låtsasuniversitet skulle väga tyngre än FN-organet Världshälsorganisationen, den amerikanska akademin Institute of Medicine, FN-organet United Nations Office on Drugs and Crime samt Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN/EMCDDA). Svensson har nu gjort det ytterligare något litet tydligare att Stenström har dragit på sig en repressiv nattmössa och propagerat i den törnrosasömn som ofta drabbar narkotikahatarna.

Varför publicera kontroversiella slutsatser från ett material som inte är tillgängligt och som inte har utsatts för kritisk granskning? Svensson misstänker att syftet är att stoppa planerna på sprutbyten i Stockholm och jag är benägen att hålla med honom. Skamligt, vidrigt, men tyvärr inte alls överraskande.

För fler exempel på hur långt samhället går för att stigmatisera och förlöjliga narkomaner, rekommenderas ett besök hos
Louise, som berättar om att knarkare som vill ha behandling måste hämta ut sina läkemedel i ett barnsligt skrin.

Intressant?
Andra bloggar om:
, , , , , , ,

2007-10-08

Sprutbytets fördelar segrar igen

Nya rön ifrågasätter sprutbytets funktion som hiv-prevention och de knarkdinosaurier som tycker att den enda goda narkomanen är en död narkoman, slickar i sig som vore det slutet på alla sprutbytesprogram. Riktigt så enkelt är det självklart inte.

Det Nils Stenström kommit fram till är att det är förhållandevis få, ungefär 13 procent, som täcker hela sitt behov av rena verktyg genom sprutmottagningen. Visst vore det också bättre om det var fler som till fullo utnyttjade möjligheten, men det betyder ju inte att det inte är jättebra att de 13 procent som utgör de mest frekventa besökarna får sina behov täckta till fullo. Dessutom är det ju fortfarande bra att de som hämtat ut några rena sprutor, om än inte alla de behöver, givetvis tagit mindre risker och levt mer hälsosamt än om de inte hämtat några sprutor alls.

Vidare har Stenström kunnat konstatera att det inte finns något belägg för att sprutbytesprogram skulle få fler att börja bruka narkotika. Hans undersökning visar att nyrekryteringen var större i Stockholm, där sprutbyten inte ännu erbjuds, under den tidsperiod då programmet i Malmö växte som mest. Därmed faller ett av de uppfattat tyngsta och vanligast förekommande argumenten mot sprutbyte, nämligen att tillgången på rena sprutor skulle locka folk att prova droger de annars inte brukar.

Dessutom kvarstår aspekten av att sprutbyten ger en skygg grupp en kontaktyta mot det samhälle som stött ut dem.
Malmös uppskattade program erbjuder "också så mycket mer: ett respektfullt bemötande, regelbundna hiv-tester, hepatitvaccinationer, graviditetstester och såromläggningar. Vi har kurator och barnmorska och kan även förmedla direktkontakt med narkomanvården." När kan vi hoppas på liknande medmänsklighet i knarkdinosauriernas Stockholm? Det är delvis upp till en folkpartist, en som kallar sig liberal. Håll tummarna...

Intressant?
Annat jag skrivit om sprutbyten
Andra bloggar om:
, , , , , , , , ,

2007-08-20

Idiotiskt resonemang på väg att tystna?

SvD rapporterar att Stockholm stad och landsting nu - äntligen! - tagit ett steg närmare sprutbyte.

Sedan länge rekommenderar WHO att sprytbytesprogram erbjuds narkomaner i syfte att minska spridningen av hiv och gulsot, sedan länge erbjuder Malmö och Lund sådana program, sedan länge är det känt att sådana program dessutom skapar en kontaktyta mellan narkomaner och relevanta delar av det offentliga samhället.

Stockholmspolitikerna har ändå varit kallsinniga - ingen ska knarka, heter det, och delar vi ut sprutor uppmuntrar vi till bruk av narkotika. Inga sprutor i huvudstaden, alltså, men väl en hiv-epidemi bland de som brukar droger.


Det är naturligtvis ett närmast idiotiskt resonemang och det är därför glädjande att åtminstone några börjat ta sitt förnuft till fånga. Som svar på en motion från vänsterpartiet har socialtjänstförvaltningen föreslagit att kommunen och landstinget ska utreda frågan. Därifrån till att ett sprutbytesprogram faktiskt införs är det naturligtvis ytterligare några steg att ta. Det är bara att hoppas att det hittills moralkonservative socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) byter åsikt och tillsammans med andra kör över landstingsrådet tillika fossilen Birgitta Rydberg (fp).

För narkomanernas skull och för att rena sprutor är bättre än hiv.

Intressant?
Tidigare: 1, 2
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

2007-05-22

Knarkdinosaurier och moderna sprutbyten

Med hänvisning till att Blogge gör det så bra har jag länge avstått från att skriva något om sprutbytesprogram. Nu känner jag att jag ändå vill göra det - för min egen skull, för att få avreagera mig och för att en till ska ha tagit tydlig ställning. Samt för att, sist av allt, ställa en fråga.

En kort sammanfattning av läget.

Under den svenska repressiva narkotikapolitiken har priserna sjunkit, tillgången ökat, brukarna blivit fler, den relaterade brottsligheten vanligare och antalet dömda högre. Till viss tröst har WHO:s rekommendationer om att införa sprutbytesprogram för att minska risken för spridning av hiv och gulsot, hörsammats med goda resultat i både Malmö och Lund. I huvudstaden, däremot, anser man att sprutbyte uppmanar till drogmissbruk eftersom man tänker sig att en stor mängd människor drar sig för att skjuta sin första sil blott och bart i väntan på att samhället ska tillhålla sitt tysta bifall i form av en ren kanyl.

Sedan även de kristet konservativa fastnat för det förnuftiga i att minimera skadeverkningar med en kontaktyta mellan missbrukare och vård och omsorg, är det snart bara en enda grupp politiker som fortfarande hellre bekämpar missbrukare än missbruk och som tror att de som knarkar är i större behov av straff än stöd - nämligen de politiker som kallar sig för liberaler. Det är synd och skam att dessa Europas sista knarkdinosaurier envist säger nej till moderna sprutbyten.

Så till frågan.

Oavsett vilken syn man har på bruk, missbruk, brukare, missbrukare; oavsett vad man anser om individens frihet kontra samhällets rätt; oavsett om man är av åsikten att knarkare ska straffas eller att de ska erbjudas vård; oavsett allt detta med hur man ser på knarkarna och vad man vill dem, måste det väl vara en fördel och av godo att göra något som åtminstone håller dem vid liv?

Om inte börjar det kännas riktigt obehagligt, det här med dinosaurierna.


Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

2007-05-21

btw

Om det blå laget behöver en cheerleader finnes det en begåvad sådan i Johan Ingerö, som är en skicklig analytiker, humoristisk skribent och en hejarklacksledare med extra pepp:

"Återigen räddar högern världen trots vänsterns försök att ta livet av den. Fan vad vi är bra."

Vidare har jag länge funderat på att skriva något om sprutbyte, men det finns det ingen anledning till så länge Blogge gör det så här bra.

Dessutom: Världens vettigaste miljöpartist,
Anders Wallner, har valts in i partistyrelsen och mp är bara att gratulera. Anders också.