2007-02-18

CP-sex

Sören Olsson vill diskutera huruvida det är okej att köpa sex till funktionshindrade, till exempel till hans son med Downs syndrom. Det kan diskuteras i termer av rättighet/skyldighet och man torde komma fram till att det inte är en rättighet, men så klart okej om man tycker att prostitution är okej. En del vill att prostitution ska vara lagligt för alla, en del vill göra undantag för handikappade och en del vill att prostitution aldrig ska tillåtas. En viktig aspekt verkar dock ha gott debatten förbi, ty som vännen Victor skrev till mig: "Det jobbiga är ju att ingen som haft kontakt med honom om hans son har kommunicerat att 'personer med Downs syndrom har sex'."

Det är högst troligt att Sören Olssons son kommer att "vara naken med en tjej som på film" även om han aldrig skulle vara det med någon som har det till yrke. Om varken föräldrar, personliga assistenter, kuratorer, sjukgymnaster, läkare eller arbetsterapeuter berättar det för honom, kommer han ändå så småningom att räkna ut det på egen hand, men det är ju ledsamt att han ska behöva vara orolig till dess.

När jag som tidig tonåring - och funktionshindrad, för det är jag även om det ifrågasätts av en del av bloggens läsare - funderade på sex, var jag också orolig för att jag aldrig skulle få mig nåt. Varför skulle någon vilja ha sex med en handikappad när de kan välja att ha det med någon som inte är handikappad, tänkte jag. Vet de ens att jag kan ha sex, de töntiga tonåringar som inte kan skilja ett handikapp från ett annat och emellanåt trodde att jag led av något slags förlamning? En hade i alla fall veta att fråga:

- Kan du prestera sexuellt? sa hon.
- Ja, sa jag.
- Bra, sa hon. Vill du prestera sexuellt med mig?
- Ja, sa jag.
- Bra, sa hon.

Jag tänkte mig att vissa människors fördomar skulle kunna vara ett hinder för deras förmåga att se mig som en sexuell person, men att jag ändå inte ville ha sex med personer med sådana vanföreställningar och att de säkert ändå är en liten minoritet. Jag upptäckte att de allra flesta ändå inte primärt ser funktionshindrade som funktionshindrade, speciellt inte människor de umgås med, och att jag får ligga precis lika mycket som alla andra med ögon lika vackra som mina. Senare insåg jag att jag alltid får lite extra sex eftersom genusvetare behöver ligga med handikappade för att känna sig riktigt queera. Dessutom är spasticitet närmast en tillgång i sänghalmen.

Så, Sören Olsson, prata med din son och de som är inblandade i hans liv. Hälsa sedan din son att det löser sig. Önska honom lycka till.

Andra bloggar om: , , , ,

18 kommentarer:

Blogge Bloggelito sa...

Alltså, funktionshinder kommer ju i enorma gradskillnader, från lättare handikapp som tics och spastiska utslag till grava funktionshinder som "mongon" och komplett "CP" (det man normalt menar med dessa nedsättande epitet). Gravt funktionshindrade presterar förmodligen inte särskilt bra.

Sedan finns det de med handikapp i utseende. Jag vill minnas att i filmen Elefantpojken (om den nu hette så) skaffade mamman en prostituerad åt sin vanställde son som en ren kärlekshandling. Problemet är alltså inte särskilt nytt, utan har funnits i debatten tidigare, främst på 70-talet.

Hur känns det förresten att bli utnyttjad av genusvetare? Har de inte också någon regel om att de också måste ligga med en riktig jävla otäcking till sexist som undertecknad? Bara för att känna fienden ordentligt alltså...

Freddi W sa...

Ja, jag är naturligtvis medveten om gradskillnaderna och att mitt resonemang inte är fullt tillämpligt på den som inte kan röra en fena. Å andra sidan tänker jag mig att Olssons son står närmare mig än Elefantmannen samt att jag kanske kunde uppmuntra en eller annan ung spastiker att börja knulla runt.

Jag har ingenting emot att utnyttjas av genusvetare, men jag vet inte om de måste ligga med en riktig jävla otäcking till sexist också. I värsta fall kanske anledningen till de studerar genus är att de redan gjort det...

helena bergman sa...

blogge bloggelito: som genusvetare vill jag bara påpeka att du har rätt. det finns sådana regler. för egen del har jag betat av både sexister och cpn och kan nu äntligen övergå till att ha normalt sex som jag faktiskt får ut något av.

Blogge Bloggelito sa...

Du menar lesbiskt sex?

Fast när det kniper kommer de alltid tillbaka till de elaka pojkarna. Ett slags naturlag, om du så vill.

helena bergman sa...

lesbiskt sex? är inte det sånt där en tittar varandra djupt i ögonen och gosar med katten över en kopp te efteråt? nä, jag menar sex som utövas på sådana här ställen. vissa former av elakhet kan inte ens 60 poäng genusvetenskap få mig att sluta sukta efter.

saom sa...

Det här tänkte jag också på när jag läste den där artikeln. Men det behövdes ett riktigt CP för att formulera det på rätt sätt. Åh Freddi, du är så bra.

Freddi W sa...

*^_^* Intern kommentar: Se föregående enkät, fråga 12. *^_^*

Ace sa...

Det finns ett problem till bara. Sonen har hjärtfel och Sören är rädd att "han skall dö utan att ha haft sex". Vilket iofs bara gör det ännu mer uppenbart att det är Sörens, snarare än sonens, neuroser vi diskuterar.

Anna sa...

Vissa funktionshindrade kanske listar ut det där med sex så småningom. Det finns dock saker som kan göra att det tar väldigt lång tid alternativt aldrig händer. Om en redan dras med vanföreställningen om att en inte kan ha sex p.g.a. funktionshindret, krävs det en hel del för att komma över det.

När jag var tolv sade en läkare till mig att min CP-skada skulle göra det omöjligt få mig att få orgasm. Det tog mig sju år att våga testa hur det var med den saken. Sju bortslösade år...

Freddi W sa...

Åh, det är så tråkigt! När jag var två sa en läkare till mina föräldrar att de skulle bygga en rullstolsanpassad enplansvilla, eftersom jag aldrig skulle kunna lära mig gå. De byggde i och för sig enplansvillan, men de vägrade att acceptera att jag inte skulle kunna gå, letade reda på en sjukgymnast som inte heller ville tro på det och såg till att jag lärde mig att gå riktigt bra.

Från min sjukgymnast och mina föräldrar har jag aldrig fått höra att jag inte kommer att kunna det ena eller andra, alltid bara att jag kan göra allt, på mitt sätt. Det har varit oerhört värdefullt för mig.

Någon särskild upplysning om sex i relation till mitt handikapp tror jag aldrig att jag fick, men det låg liksom i linje med allting annat att det var en självklarhet att det inte var något problem.

Anna sa...

För att inte låta som en total dysterkvist kan jag pigga upp med historien om hur jag slutligen kom på att jag kunde ha sex. En är ju ändå hyfsat anonym på internet... (hej övervakningssamhälle!)

Jag skulle in till stan och se på Chalmerskortegen (vårfenomen i Göteborg). Hela bussen var full av folk och jag hade precis lyckats få tag på en sittplats, som jag naturligtvis inte ville lämna ifrån mig.

Vid första rödljus upptäckte jag att sätet vibrerade när bussen gick på tomgång. Vidare kände jag att något verkade börja hända i de nedre regionerna. Jag hade en vag känsla om att jag borde veta vad det var. Smått desperat började jag gå igenom mina samlade erfarenheter och minnen. Det jag slutligen stannade vid var en beskrivning av orgasm. (Jag tror att jag hittade beskrivningen ifråga i någon uppslagsbok strax efter mötet med läkaren.) Några tankar flög genom huvudet på mig:

"Jävlar, jag tror att jag håller på orgasm mitt på en fullsatt buss! Vad ska jag göra nu? Sitta kvar kan jag ju inte göra, men jag vill inte resa mig heller. Reser jag mig förlorar platsen och dessutom avbryter jag det som just håller på att hända...och det vill jag inte avbryta. Å andra sidan borde jag nog avbryta det därför att det är nog inte lämpligt att det händer på en buss. Jag borde nog resa mig...ååhh, fan vad sköönt!

Freddi W sa...

Tack för att du delar med dig ^_^

Anonym sa...

Hej!
Ville bara säga att filmen heter The mask. Mamman köper en prostituerad till sin tonårskille, men det slutar med att de sitter och snackar istället för att ha sex. Killen vill ju inte ha nån prostituerad, utan bli kär. Och det är väl såna saker som också nästlar in sig i denna diskussion, det blandas ihop 2 saker; att bli älskad och få ha sex.
bigsis

Anonym sa...

Snälla, snälla du... Du skriver fantastiskt bra! Vill du skriva för www.funktionshinder.se? Dina bloggar skulle passa perfekt... Du är inte medlem där va?
Pliz maila! ninnie@funktionshinder.se

trollhare sa...

http://trollhare.wordpress.com/2007/02/21/sexchock-pa-psyket/
stenålderstrackback :-)

Sören Olsson sa...

Hej.

Jag tycker att det du skriver känns helt riktigt och bra.
Visst är det så att det innebär en viss problematisering som ibland är onödig - och nu var det ju så att jag ventilerade mina funderingar angående detta i en krönika i tidningen Föräldrakraft" - och inte i tidningen Aftonbladet, som vissa tycks tro.

Självklartså har jag pratat med min son om sexualitet och försöker få honom att inte vara alltför stressad eller ledsen över sin längtan.
Att längta efter närhet, beröring och intimitet gör vi ju alla mellan varven.
Jag har naturligtvis pratat med honom om hur han säkert kommer träffa nån som vill vara "naken med honom som på film".
Inget konstigt med det.
Det som jag försökte förmedla i min krönika var hur vi föräldrar kan hamna i en, ovanlig situation i jämförelse med andra föräldrar.
Detta i sig drog igång funderingar på många olika funktionshindrades möjligheter att få leva med intimitet och närhet och sexualitet.

Därefter var det en BEKANT till mig som föreslog att åka till Danmark och köpa sonen en prostituerad.
Det var inget som jag funderade över - och i min krönika så skriver jag även att jag blev förbannd på hans förslag.
Men eftersom jag är en person som gillar att fundera över svåra problem började därefter att fundera på detta ämne - och när min egen stolthet och mina förutfattade meningar fick stilla sig något - så försökte jag hålla mig öppen för att ha en öppnare iställning till probelmatiken.
Det innebär INTE att jag säger JA till sexhandel, som vissa tycks tro.
Jag försöker bara hålla mitt sinne öppet för att problemet är större än vad jag först kunde föreställa mig.

Jag känner stor ödmjukhet inför ämnet och har inga kända neuroser inför min sons sexuella längtan.
Det som ytterligare förstärke denna problematik i just hans liv är att han bär på en dödsdom - och om nu hans längtan efter sexuell närhet vore hans sista önskan så blev plötsligt alla mina väl cementerade åsikter något uppluckrade.
Jag vet fortfarande inte - och kommer kanske aldrig veta vad som är "rätt" eller "fel" - men enligt debatten som har rasat så tycks ju en hel del andra vilja berätta för mig vad som är rät och fel.
Och det är ju så bra att de vet allt.
Eller hur?

Varma hälsningar
/Sören Olsson

Freddi W sa...

Hej Sören!

Det gör mig glad att läsa dina kommentarer och svar till många av de som uttryckt sina åsikter i den lilla debatt som uppstod.

Jag förenklade en del för att få möjlighet att berätta om hur jag som funktionshindrad ser på saken, både på ett personligt plan och mer generellt, och jag hoppas att jag gjorde det utan att såra dig eller någon annan.

Ur den debatt jag är tacksam att du startade har sedan många kloka tankar sprungit och jag hoppas att du, även om många försökt berätta för dig vad som är "rätt" och "fel", inte ångrar att du reste frågorna.

Varma hälsningar
Freddi Westerlund

Anonym sa...

Hejsan! Tycker att det är intressant läsning. Gå gärna med i www.cptrottoaren.se och diskutera och skriv i forumet!