2008-09-25

Tionde remissen

I kväll är jag med i Kvällspasset igen. Vad jag och min motpart Anna Hellgren ska prata om vet jag ännu inte, men jag misstänker att jag i värsta fall förväntas krama vapen och försvara Anders Borg, eller åtminstone hans budget, som jag i och för sig tycker är ovanligt bra för att vara just en budget från just Anders Borg. Cirka klockan 18:30 i P3.

(I onsdagens program pratade min gode vän Magnus Betnér bland annat om lagen om hets mot folkgrupp, behovet av ett klassiskt liberalt parti och varför han hatar överförmynderi. Det kan man lyssna på här.)

Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

2008-09-19

En analys av bloggbävningen

Såväl Blogge Bloggelito som Emma på Opassande skriver om Twinglys analys av bloggarnas motstånd mot FRA-lagen, rapporten med det långa namnet Bloggbävningen: Debatten om FRA-lagen - en jordbävning i bloggosfären.

Där upptäcker jag till min förvåning att min post
Döda politiska karriärers sällskap listas som den näst mest viktiga och det känns så klart väldigt roligt. Samtidigt tycker jag inte riktigt att jag är värdig att tilldömas sådan tyngd i debatten. Dels för att det finns så många så mycket mer insatta som skrivit så mycket mer, dels för att jag tycker att Mattias Svensson ska få åtnjuta större delen av äran, eftersom han stod för både idé och manus. Men som sagt - kul!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

Re: European Social Forum 2008

Eftersom jag någonstans gillar tankesmedjan Konflikt (det gör jag faktiskt, men det är komplicerat och jag vill inte förklara) länkar jag härmed till en rättelse kring varför man egentligen åker till European Social Forum: "Det är empirin, dumbom!"

2008-09-18

European Social Forum 2008

Just nu pågår i Malmö det av socialdemokrater, fackföreningar och skattebetalare finansierade European Social Forum 2008. Dit har stenkastarna bakom "tankesmedjan" Konflikt åkt för att göra knappar, klottra och snatta godis, men också för att lyssna på ett och annat spännande seminarium. Bland höjdpunkterna märks Freedom struggle is not terrorism, som handlar om hur "imperialister och sionister" utplånar "solidaritetsgrupper", samt Hidden powers and the global elite, som (surprise!) avslöjar att ett fåtal stora familjer (ja, de är judar) inte bara ligger bakom sprängningen av World Trade Center, utan dessutom sedan 100 år konspirerar för att med våld kontrollera hela världen.

Var och en blir salig på sin fason.

Intressant? Mer på Ledarbloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

2008-09-17

Re: Hjälpnitråkarihjälmigseminarium

Ursäkta mig för att jag gick så hårt åt Mittemellanvalenseminarium tidigare i veckan. Några talare är nog inte fullt så tråkiga som jag lät antyda och även om de andra är minst just så illa däran, inser jag att det finns det som är värre.

Efter att ha läst om vad svensk underhållningsindustri har på gång känns politiken genast mer spännande igen.

2008-09-15

Hjälpnitråkarihjälmigseminarium

Jag har suttit av många tråkiga föreläsningar och seminarier, men nu har jag hittat ett exemplar som nästan tog livet av mig redan vid annonseringen - Synovates och nyhetsmagasinet Fokus gemensamma och fantasifullt namngivna Mittemellanvalenseminarium!

Som om namnet inte vore nog har de mönstrat några av de blekaste tänkarna från respektive parti: Per Schlingmann (m), Marita Ulvskog (s), Jenny Lindahl Persson (v), Anders Flanking (c) och Agneta Börjesson (mp). Notera att folkpartiet och kristdemokraterna är så grå att de inte bjudits in att implodera ens i denna dystra skara.

Det är lite som en del amerikanska och australiensiska restaurangers erbjudanden av typen "om du kan äta upp den här gigantiska portionen behöver du inte betala för den", men här i meningen "om du kan hålla dig vaken under hela det här seminariet utan att tänka på att det kostar 495:- plus moms har du inte själv stått för biljetten".

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Människor är från jorden, kulturarbetare är från en annan planet (i skrivande stund dock väldigt oklart vilken)

Jonas Hassen Khemiris pjäs Fem gånger Gud sätts upp av Riksteatern, som köpt pjäsen i tron att det gav dem ensamrätt på den. Det visade sig dock att även Stadsteatern köpt samma pjäs, som därför kommer att ha premiär och visas i både Växjö och Stockholm. Det skulle för den intresserade kunna resa en och annan fråga om förlagets agerande alternativt teatrarnas inköp, men det finns något långt mycket mer intressant i det här missförståndet - nämligen den ena regissörens reaktion. Håll i er nu:

- Vi blir berövade på vår exklusivitet. Det är framför allt tråkigt för skådespelarna. Man kan bli hopblandad och plötsligt befinna sig i en situation där man blir jämförd – vilket också gäller mig. Det allra värsta skulle vara om vi blev samrecenserade, säger Sara Giese som regisserar uppsättningen i Växjö. (Min fetstil.)

Så det värsta som kan hända skådespelare och regissörer är om någon jämför deras arbete med andras i deras skrå och det allra värsta om en kritiker får för sig att jämföra två verk? Lite som om Volvo skulle höra av sig till Aftonbladet och be dem att inte provköra en ny Saab, eller som om någon som söker arbete skulle säga till arbetsgivaren att inte väga kvalifikationerna mot andra sökande, eller som om filmindustrin skulle vädja till Discshop om att ta bort betygsfunktionen så att användare inte kan tycka till om filmerna, eller som om Svensktoppen skulle sluta sändas för att inte riskera att musikerna blir jämförda, eller som om en hop rödgråtna bagare skulle förklara för DN hur olyckligt det är att de skriver om var man hittar den godaste semlan i stan, eller som om ...

Fullkomligt galet, naturligtvis, och alldeles omedelbart kan det verka direkt surrealistiskt i ett land där konsumentens åsikt, makt och rättigheter hålls så högt som i Sverige. Men det är innan man kommer på att kultur och kulturpolitik är en annan planet, troligen en sådan med omvänd gravitation. Rymdvarelsernas obersturmbannführer, Stina Oscarson, preferenselitist och kulturstalinist, eller konstnärlig ledare, som hon föredrar att kalla det, på Orionteatern, förklarar:

- Vi konstnärer har grävt vår egen grav när när vi av rädsla för att uppfattas som elititister inte längre vågar försöka definera vad som är kvalitet.

Så ska det nämligen fungera när det gäller kultur, tänker sig Oscarson, att hon ska berätta för oss vad som är kvalitet, till skillnad från när vi äter en måltid på restaurang eller köper ett par jeans och själva får avgöra vad som är kvalitet och vad vi är beredda att betala för. I fallet kultur räcker det nämligen inte med att Oscarson och hennes likar ska bestämma vad som är kvalitet, alla vi andra ska nämligen dessutom finna sig i att betala för det - oavsett om vi vill gå på teatern eller inte.

Givet det är det ju alls inte märkligt att det vore förödande om två kulturarbetares verk jämfördes med varandra och om det i värsta fall gjordes i en recension i massmedia.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2008-09-12

Surt sa skolan om mjölken

EU:s obligatoriska mjölkreklam
Svenska skolor tvingas göra reklam för EU som tack för att den mjölk och de andra mejeriprodukter de serverar subventioneras med miljoner och åter miljoner kronor. Såväl skolor som svenska myndigheter motsätter sig EU:s pålaga, men själv är jag böjd att gilla läget, om än av andra anledningar än beslutshavarna kanske tänkt sig.

- Den svenska lobbyorganisationen Mjölkfrämjandet har i alla år tillåtits tapetsera skolmatsalarna med propaganda för mejeriprodukter, allt i syfte att öka konsumtionen och subventionen av de produkter som Mjölkfrämjandets intressenter säljer. Att Sverige inte tillåter reklam riktad mot små barn är ingenting som Mjölkfrämjandet behövt ta hänsyn till. EU:s i och för sig knasiga påhitt är alltså inte värre än det vi redan sedan tidigare kokat ihop på egen kammare.

- Det galna i det här fallet är ju egentligen inte att EU vill propagera för de produkter som EU subventionerar - det vore tvärtom konstigt om de inte gjorde allt för att mångla ut de varor de köpt på sig - utan att EU subventionerar (bland mycket annat) mejeriprodukter. Politiker tvingar medborgare att avstå från delar av sina inkomster för att en grupp näringsidkare ska kunna producera mer än vad medborgarna behöver och denna överproduktion kan sedan antingen förstöras eller tvingas på medborgarna igen.

- Alltså är det snarast positivt att EU sätter upp affischer som berättar om galenskaperna, om än dessa affischer kunde göras tydligare. Där borde tydligt anslås att de varor som serveras tvångsfinansierats av människor som inte kan göra något åt det och producerats av näringsidkare som varken förmår försörja sig själva eller ta hand om djur och miljö. "När du dricker det där glaset mjölk, lille vän", borde det stå, "hjälper du EU att snedvrida konkurrensen, förstärka växthuseffekten och hålla skattetrycket plågsamt högt. Smaklig spis."


Mjölkbönder och mejeriföretag har sedan 1920-talet åtnjutit en säregen position som den av myndigheter och samhälle överlägset mest gynnade branschen. Därifrån har de skapat en bild av mjölk som något nyttigt och nödvändigt. Det är Mjölkfrämjandets framgångsrika PR-arbete som gör att skolmjölken anses så viktig för barnen och deras ben, det är Mjölkfrämjandet som fått oss att tro att vi är sugna på en latte eller till och med vill bli barista. Tack vare den bilden kan Mjölkfrämjandets vänner mjölka både euros och kronor både direkt från medborgarna och via politiker.

I själva verket går det alldeles utmärkt att klara sig helt utan mjölk. Ännu bättre klarar vi oss utan mjölkpropagandan.

Intressant? Mer om mjölkpropaganda: Dyslesbisk: Lyssna på lobbyisterna och Forskning & Framsteg: Den svenska mjölkpropagandan.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2008-09-11

Nionde remissen

Jag kommer att vara med i Kvällspasset lite oftare än vanligt framöver och i kväll är det redan dags igen. Tiden är 18:30, kanalen är P3 och min motdebattör är som vanligt Anna Hellgren. Veckans ämnen är, så klart, den 11 september och Johan Staël von Holstein, men med lite tur lyckas programledaren, som i kväll är Henrik Torehammar, lura oss att prata lite fotboll också.

Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

En refuserad osmaklighet den 11 september

För mig handlar den 11 september mer om den våldsamma attacken mot USA 2001 än om mordet på Anna Lindh 2003, men det är klart, som boende i Sverige är även den senare tragedin någonting som fortfarande känns nära. Jag håller med min gamle lärare Tommy Möller om att hon var en stjärna och jag förstår att hon både saknas och inspirerar många socialdemokrater (och andra) än i dag. Samtidigt tycker jag att det är rimligt att som Mattias Svensson påminna om att glorifierandet skymmer att även Anna Lindh hade brister och bland annat är skyldig till att två egyptier lämnades i amerikanska händer för att skickas till väntande tortyr i hemlandet.

Dödskult och helgonförklaring fascinerar mig lika mycket oavsett om det gäller sucidala rockstjärnor eller politiska påläggskalvar. En del blir så heliga att man inte får röra vid minnet, inte lägga till eller dra ifrån något om det inte leder till att summan ökar, och man får absolut inte skoja om dem. Redan i gymnasiet gav mig därför på att skämta om Curt Cobains självmord och för ett år sedan försökte jag och två vänner väva in Anna Lindh i ett jobb vi gjorde för ett magasin. Tanken var att vi skulle täcka ett uppslag med kulturannonser (dans, teater, konstmusik) och göra något roligt av det. Vi lyckades aldrig göra det där riktigt bra och blev därför refuserade, men kvar i min dator ligger fil efter fil av högst varierande kvalitet. Bland annat den om Anna Lindh, som såväl redaktören som skribenternas föräldrar tyckte var "för mycket".

Högläsning vid Anna Lindhs grav

Om det stämmer att tiden läker alla sår kanske inte skämtet upplevs som lika stötande i dag. Visst ville vi till viss del provocera genom att skämta om en helig person, men faktum är att vi dessutom bar på en och annan öm tanke om hur Anna Lindh kanske läst böckerna för sina barn och om hur de på grund av den tragiska händelsen inte fick höra slutet tillsammans. Att sedan boken råkar heta som den gör är oturligt, eftersom det gör humorn mer obehaglig. Men kan socialdemokraterna
kränga medlemskap i form av ett Lindh-paket, borde jag kunna publicera ett refuserat skämt även om det kan sticka lite i några par rödgråtna ögon.

När jag ändå gräver runt i det där arkivet passar jag på att klistra in en annan av de där skisserna. Här, en annons om Svea rikes sju stycken skattefinansierade symfoniorkestrar och kulturministerns syn på dem:

När kulturministern

Notera, för all del, att vi här smög in ett subtilt skoj om funktionshinder. Och att vi i den första annonsen antyder något man bara inte får antyda. Av heliga kor kan man göra de godaste hamburgarna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , ,

2008-09-04

Re: Åttonde remissen

Det gick bra, det där i radion, tycker jag. Lite ringrostig och inte med samma naturliga flyt som annars, men lägstanivån är allt högre. Det roligaste var ändå låtvalet direkt efter vårt avslut. Där sitter jag och min cp-skada och jag ska precis ta av mig lurarna när jag hör att de lagt på Kristian Anttilas Smutser vars refräng går:

"Har du hört vad killen är CP?
Killen är helt skev."


Jag höll ärligt talat på att dra på mig ännu en syrebristskada innan jag skrattat klart. Ett rent tillfälligt låtval, naturligtvis, men bättre blir det bara inte.

Helena uppmärksammade så klart vad som hände.

Andra bloggar om: , ,

Åttonde remissen

Varför skriver du ingenting? undrar ungefär en person per dygn, vilket säger en del både om hur få och hur trogna mina fans är. Svaret är att jodå, jag skriver faktiskt, om än inte här. Till exempel dyker jag i oktober upp i ett liberalt magasin nära dig.

Men visst, sommarlovet från bloggen är mer än lovligt långt. Femtionio dagar (and counting). Jag ska fortsätta blogga, men det finns en del med mitt eget skrivande som jag tröttnat rejält på och nu funderar jag på hur jag bäst ska finna en ny form att trivas i. Hav tålamod.

I kväll börjar jag dock om som "högerspöke" (Johan Hiltons ord, inte mitt) i nyhetspanelen i
Kvällspasset i Sveriges Radio P3. För den som vill höra mig och Anna Hellgren debattera Alexander Bard (fp) och Sarah Palin (rep), samt lyfta fram bortglömda och upprörande nyheter, är det som vanligt klockan 18:30 som gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om
, ,