Slaget om Vaxholm

Vaxholmsblockaden dras inför rätta, men Byggnads diskriminering lär gillas och den svenska modellen bestå. Med sig har facket nämligen inte bara den borgerliga regeringen och alla riksdagspartier, utan i stort sett alla andra gamla unkna och rika EU-länder, vars sympati för arbetare - precis som hos Byggnads - inte sträcker sig utanför det egna landets gränser. På andra sidan står de nya fattiga och pigga EU-länderna och undrar om det där med fri rörlighet bara gäller så länge den inte går från öst till väst.

Jag räknar med förlust och även om det lär dröja månader innan generaladvokaten yttrar sig och ytterligare månader innan dom faller, har jag redan skrivit min kommentar (som för övrigt baseras på de kunskaper jag tillgodogjort mig under min korta, men ack så lyckliga, tid i teaterchef Sophia Artins retorikskola):

"Detta är inte mindre än en krigsförklaring mot all globalisering och mot ekonomin. Nu dör rörligheten, nu dör arbetsmarknaden, i alla fall försvårar domstolen möjligheterna för Östeuropas invånare att få arbete i EU. Vi måste samla ihop oss inom liberalismen och gemensamt slå tillbaka innan vi är slaktade. Jag kan inte se något försonande i denna dom, det är ett hån."

Andra bloggar om: Byggnads, Facket, Go home-vänstern, Kollektivavtal, LO, Sophia Artin, Vaxholm