Ny blogg!

Nu har jag äntligen styrt upp det här och det finns en ny blogg: fredrikwesterlund.se

Så gå härifrån! Här finns ingenting mer att se.

Ett första livstecken: Liberati

Nu börjar mitt nya bloggande så sakteliga ta form och ett första livstecken erbjuds i form av mitt engagemang i Liberati. Tillsammans med bland andra Alexander Bard, Seved Monke och Louise Persson bloggar jag på Liberati.se och här är min första text.

Dessutom hade jag tänkt att vid det här laget ha en ny egen blogg där jag kunde klistra in kattbilder och vara djupt inkorrekt när andan faller på. Sedan blev jag upptagen med det där som kallas livet och det finns därför än så länge ingenting att bokmärka. Dock är planerna helt klara, så det handlar bara om att jag ska få tid (och tummen ur) innan ännu ett livstecken kan skönjas.

Dyslesbisk dödförklaras

Dyslesbisk har på sistone fört en tynande tillvaro och jag, författaren, var ensamt närvarande när min blogg i stillhet gick bort klockan 13:45 på eftermiddagen i dag den 29 januari 2009. Ett stort TACK riktar jag till alla er som läst, kommenterat, länkat, uppmuntrat och på andra sätt sett till att Dyslesbisk blev min med råge mest lästa och kända blogg hittills!

Fortsättningsvis kommer jag att blogga i ett lite större sammanhang tillsammans med några andra, samt på en personlig blogg som kommer att bära mitt namn, Fredrik Westerlund. Var ni finner dessa bloggar kommer att meddelas här, så stanna gärna kvar några veckor för att invänta det sista livstecknet innan Dyslesbisk slocknar för gott.

Årskrönika 2008

Årets årskrönika blir något kortare än vanligt och det med en lång utlandsresa och ihållande lättja som enda ursäkter. Håll till godo.

Januari
Tekniska museet fick fler besökare trots att det till skillnad från andra museum inte subventionerade entréavigfterna med andra människors pengar. Sverige fortsatte att vara ett rikt land med ett fattigt folk. Och redan här stod det klart att partierna ogillar personval.

Februari
Det enda som roade mig var det här.

Mars
Jag skrev nästan ingenting i min egen blogg, men jag gästbloggade hos personliga favoriten Älskade dumburk. Personen som skriver den är för övrigt alldeles fantastisk.

April
Om jag får säga det själv var mitt första april-skämt riktigt lyckat. Jag blev kär i Peter Stormare. En orättvist reglerad hyresmarknad benades ut. Jag konstaterade att 100 procent av rökarna skulle sluta röka om man slog ihjäl dem. Personligen skulle jag ändå hellre lustmörda Postkodlotteriet.

Maj
Folkhälsoinstitutet upptäckte det som alla andra redan räknat ut: Frihet och pengar gör en lycklig. Jag samarbetade med Micke Åsiktstorped och kom fram till att de rödgröna är ett gäng tråkiga nykterister. För en liten stund såg grundlagsutredningen ut att bli en våt dröm. Jag fick en hårt formulerad kommentar och Stockholmsbörsen var min bitch.

Juni
Juni dominerades av FRA och min och Mattias Svenssons film Döda politiska karriärers sällskap ansågs senare vara det näst mest viktiga inlägget i debatten. Fler läsare har min blogg aldrig någonsin haft. Det humoristiska anslaget fortsatte i serien kring varför jag lämnade folkpartiet.

Juli
Jag njöt semester, snarare än att som en del korkade syndikalister sommarjobba med något man inte trivs med och ställa till med en scen kring det. En sommarkrönika fick jag dock ur mig.

Augusti
Inte en enda bloggpost? Jag förstår att folk klagar.

September
Jag bjöd på refuserade osmakligheter för att uppmärksamma både den 11 september och att Anna Lind inte var det helgon hon senare blivit. Svenska skolor började göra reklam för europeisk mjölk och jag gillade läget. Kulturarbetare bekymrade sig för att bli jämförda med varandra. European Social Forum bjöd in konspiratörer och judehatare. Och jag blev förvånad och glad när Twingly listade ett av mina blogginlägg som det näst viktigaste i FRA-debatten.

Oktober
Årets modigaste syndikalist fick årets töntigaste pris. Själv vurmade jag för att släppa den sexistiska reklamen fri samtidigt som jag tog mig för pannan när jag upptäckte att Timbuktu är korkad som få.

November
Aftonbladet definierade fattigdom som ett tillstånd i vilket man känner viss oro för växlingskursen inför ens resa till Thailand. Schyman och Schlaug behövde dock inte oroa sig - de fick fortsatt medborgarlön. Vi vanliga knegare får i vanlig ordning förlita oss till spel och dobbel, till exempel psoriasislotten.

December
I vredesmod (jag måste vara galen om regeringen är klok) föreslog jag att vi bör ta livet av Volvo snarare än att rädda det stackars företaget. Twingly listade mig igen, nu som författare av Sveriges 36:e mest populära blogg. Dessutom nominerades jag till utmärkelsen Årets politiska blogg.

Därefter toppade jag mitt fantastiska reseår (bland andra resmål: Kroatien, Texas, Tanzania) med en tripp till först Australien och sedan Nya Zeeland, varifrån jag nu skriver detta och ser fram emot att fira nyår tolv timmar före alla stackars satar som sitter fast i ett fruset Sverige.

Gott nytt år!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 2008, Bloggar, Årskrönika

Rösta på årets politiska blogg

Jag placerade mig på en smickrande 12:e plats i "tävlingen" Årets politiska blogg 2007. Nu utropar Bloggen Bent att det är dags att kora Årets politiska blogg 2008, så bege er dit och rösta!

Man kan rösta på hur få bloggar man vill, så låt er inte avskräckas av den långa listan nominerade. Välj istället ut de ni känner till och tycker förtjänar er röst. Förutom att jag hoppas att mina läsare uppskattar mig, vill jag gärna slå ett slag för namn som Henrik Alexandersson, Mark Klamberg, Mattias Svensson, Johan Norberg och Andreas Bergh. (Uppmärksamma läsare noterar att jag snarare favoriserar än kvoterar.)

Louise Persson får ännu ett högt betyg, men jag är lite sur för att hon inte skriver mer, om än jag vet varför. Om jag ska kasta ännu mer sten i glashus gör jag det med en röst på Anders Wallner också: Skriv mer, Anders! Till Dennis Josefsson sänder jag en ursäkt och en skrapande fot; jag begriper inte hur jag kunde glömma att nominera dig. Du är min årets politiska blogg varje år!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wallner, Andreas Bergh, Bloggar, Bloggen Bent, Dennis Josefsson, Henrik Alexandersson, Johan Norberg, Louise Persson, Mark Klamberg, Mattias Svensson, Politik, Årets poltiska blogg, Årets politiska blogg 2008

Plats 36 på Twinglys topplista

Twingly har släppt en topplista över Sveriges mest populära bloggar och min klockar in på plats 36 av 100. Isabella Löwengrip toppar listan före Politikerbloggen.

Plats 36 känns spontant nästan väl bra givet den ambitionsnivå jag haft den senaste tiden. Före mig hittar jag personliga favoriter som Johan Ingerö och Mattias Svensson, medan idoler som Louise P och vänner som Maria Ferm får finna sig i att se min ryggtavla. I båda fallen misstänker jag att det främst beror på att de varit upptagna av annat, så som att skriva böcker och vara språkrör.

Mitt nyårlöfte blir hur som helst att placera mig högre nästa år. Om inte med den här bloggen, så med en annan...

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Isabella Löwengrip, Johan Ingerö, Louise Persson, Maria Ferm, Mattias Svensson, Politikerbloggen, Topplista, Twingly

Klipp, klistra och tysta med (s)

Socialdemokraterna har en YouTube-kanal och det är ju modernt så det förslår. Det betyder dock inte per definition att de kommunicerar med sina intressenter på ett för sociala medier typiskt sätt.

Johan Ingerö uppmärksammar att Socialdemokraterna bättrat på Mona Sahlins prestationer i riksdagens frågestund om "jobbkrisen" - från den egna versionen av frågestunden har Socialdemokraterna helt enkelt klippt bort Reinfeldts välformulerade svar och hela hans slutreplik. Till och med Mona Sahlins barnsliga klagan till talmannen är bortklippt. Vad gör man inte för att framställa sin vilsna partiledare i bättre dager?

Nåja. Sociala medier har fördelen av konsumenternas granskning och omedelbara möjlighet till genmäle. Jag skickar därför in en kommentar i vilken jag påpekar att såväl Reinfeldts slutreplik som Sahlins barnsliga gnäll har klippts bort. Jag får finna mig i att min kommentar "is awaiting moderation" och börjar vänta. Och vänta. Och vänta.

När det gått ett dygn och jag fortfarande inte fått svar skriver jag ett meddelande till Socialdemokraterna och frågar om min kommentar modererats bort och i så fall varför. Jag väntar lite till och får så småningom ett svar. "Det måste skett något misstag" och jag ombeds posta min kommentar igen. Så jag gör det och börjar vänta. Och vänta. Och vänta. Till slut har "misstaget" korrigerats och min kommentar dyker upp.

De är möjligt, om än inte smart, att klippa och klistra och tysta opponenter i ens eget lilla hörn av Internet. Det är positivt, om än inte alltid lyckat, att "gräsrötter" ansluter sig till sociala medier. Dock gäller det att förstå och acceptera mekanismerna i ett nytt fenomen innan man försöker att använda det till sin fördel. Annars kommer man bara att göra bort sig.

Intressant? Via Johan Ingerö.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Mona Sahlin, Politik, Sociala medier, Socialdemokraterna, YouTube

Sextonde remissen

Jag och min ärkefiende (not really, men för dramaturgin) Anna Hellgren diskuterar aktuella händelser i Nyhetsremissen i Kvällspasset i P3 i Sveriges radio i kväll. Licenensbetalande (och andra) lyssnar kan se fram emot bortglömda nyheter som förtjänar att uppmärksammas, ett bokslut över George W Bush, en utvikning kring eventuellt åtminstone lite homosexuella sagofigurer samt två så kallade röda skyken.

Från klockan 18:30, på ett ungefär. Inte missa!

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Femtonde remissen

Jag och Anna Hellgren diskuterar aborter och Rickard Palm (dock ej relaterat till varandra, vad än det är SVT håller på med) i det lika stående som enastående inslaget Nyhetsremissen i Kvällspasset i P3 klockan 18:30 i kväll. Som en extra service till våra lyssnare har jag lovat programledaren Henrik "I'm the only gay from Kristinehamn" Torehammar att jag ska bära cowboyhatt i studion.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Vilse i kloakerna

Bo Rothstein, professor i det inte-så-ädla författandet av uppmärksamhetsskapande debattartiklar, har än en gång funnit anledning att lämna universitetens mörka korridorer för att basunera ut sina nyfunna rön till den kunskapstörstande befolkningen. Den här gången är det Göteborgs-Posten som har den äran när professorn vill berätta för oss om att han minsann visst läst bloggar, men inte tyckt om det. Han beskriver det som att öppna på locket till en kloakbrunn.

Metoden lämnar en del övrigt att önska. Rothstein har nämligen valt att utifrån tre personliga erfarenheter av bloggar extrapolera sina fynd till en bila stor nog att dekapitera allt som har med bloggar och bloggare att göra. Som värst blir det när han utsätter den ack så skicklige Mattias Svensson för ett riktigt lumpet påhopp - ett lösryckt citat (som dessutom egentligen är en fyndigt funnen sarkasm av klass) används för att ogiltigförklara en fullödig och välförfattad text.

Självklart finns det urusla bloggar, idiotiska kommentarer och både en och annan komplett galen nätdebattör, men dessa är det ju ingen vettig människa som bryr sig om. Än mindre förtar det glädjen i att njuta de mest ambitiösa skribenternas verk. Att gräva fram de värsta exemplen som tänkas kan - eller goda sådana och framställa dem i förljugen dager - är knappast hederligt.

Lite som om någon skulle roa sig med att avpolletera hela forskarkåren genom att försöka hitta någon enstaka förekomst av fullkomligt trams bakom fasaden av en akademisk titel. But let's not go there.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Bloggare, Bo Rothstein, Mattias Svensson

Fjortonde remissen

Efter ett kortare uppehåll är jag tillbaka i Nyhetsremissen i Kvällspasset i P3. Jag och Cecilia Verdinelli ska tala om så förhoppningsvis vitt skilda ämnen som djursex och Barack Obama, samt så klart någon liten bortglömd nyhet och något att reta den andra med.

Cirka klockan 18:30 och en halvtimme framåt.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Trettonde remissen

I kväll sitter jag som vanligt med i Nyhetsremissen i Kvällspasset. Ämnet för dagen är den eventuellt existerande kristofobin, men vi ska också hinna med damidrott, bortglömda nyheter och varsitt rött skynke. Ny i remissen är Cecilia Verdinelli (Suhaid Gustafsson, I presume) och vi är redan tillräckligt goda vänner för att kunna bli tillräckligt bittra fiender.

Cirka klockan 18:30 i Sveriges Radio P3.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Tolfte remissen

Jag är tillbaka från min resa till Qatar och Tanzania, och vad viktigare är: Jag är tillbaka i Nyhetsremissen i Kvällspasset i Sveriges Radio i P3!

Från cirka klockan 18:30 i kväll kommer jag och mina kära fiende Anna Hellgren att idka polemik kring Ryanairs påstått sexistiska reklam. Vi fortsätter med Anna Ekelunds krönika om barn med Downs syndrom, vilket naturligtvis passar mig som en spastisk hand i en trång handske. Detta eftersom jag själv inte uppfyllde allas förhoppningar om att "det viktigaste är att barnet är friskt".

Dessutom bortglömda nyheter och röda skynken.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Elfte remissen

Det är åter dags för mig att tycka till om veckans nyheter i Kvällspasset i P3. I vanlig ordning ska jag och Anna Hellgren gnabbas om ett par bortglömda nyheter, röda skynken (och eventuellt blå sängkläder, den här veckan från Ralph Lauren) och de två viktigaste (?) händelserna de senaste sju dagarna. Det hela går direktsänt ut i etern med start cirka klockan 18:30 - ibland lite tidigare, men aldrig någonsin senare.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Tionde remissen

I kväll är jag med i Kvällspasset igen. Vad jag och min motpart Anna Hellgren ska prata om vet jag ännu inte, men jag misstänker att jag i värsta fall förväntas krama vapen och försvara Anders Borg, eller åtminstone hans budget, som jag i och för sig tycker är ovanligt bra för att vara just en budget från just Anders Borg. Cirka klockan 18:30 i P3.

(I onsdagens program pratade min gode vän Magnus Betnér bland annat om lagen om hets mot folkgrupp, behovet av ett klassiskt liberalt parti och varför han hatar överförmynderi. Det kan man lyssna på här.)

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Nionde remissen

Jag kommer att vara med i Kvällspasset lite oftare än vanligt framöver och i kväll är det redan dags igen. Tiden är 18:30, kanalen är P3 och min motdebattör är som vanligt Anna Hellgren. Veckans ämnen är, så klart, den 11 september och Johan Staël von Holstein, men med lite tur lyckas programledaren, som i kväll är Henrik Torehammar, lura oss att prata lite fotboll också.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Re: Åttonde remissen

Det gick bra, det där i radion, tycker jag. Lite ringrostig och inte med samma naturliga flyt som annars, men lägstanivån är allt högre. Det roligaste var ändå låtvalet direkt efter vårt avslut. Där sitter jag och min cp-skada och jag ska precis ta av mig lurarna när jag hör att de lagt på Kristian Anttilas Smutser vars refräng går:

"Har du hört vad killen är CP?
Killen är helt skev."

Jag höll ärligt talat på att dra på mig ännu en syrebristskada innan jag skrattat klart. Ett rent tillfälligt låtval, naturligtvis, men bättre blir det bara inte.

Helena uppmärksammade så klart vad som hände.

Andra bloggar om: Bloggar, Kvällspasset, Radio

Åttonde remissen

Varför skriver du ingenting? undrar ungefär en person per dygn, vilket säger en del både om hur få och hur trogna mina fans är. Svaret är att jodå, jag skriver faktiskt, om än inte här. Till exempel dyker jag i oktober upp i ett liberalt magasin nära dig.

Men visst, sommarlovet från bloggen är mer än lovligt långt. Femtionio dagar (and counting). Jag ska fortsätta blogga, men det finns en del med mitt eget skrivande som jag tröttnat rejält på och nu funderar jag på hur jag bäst ska finna en ny form att trivas i. Hav tålamod.

I kväll börjar jag dock om som "högerspöke" (Johan Hiltons ord, inte mitt) i nyhetspanelen i Kvällspasset i Sveriges Radio P3. För den som vill höra mig och Anna Hellgren debattera Alexander Bard (fp) och Sarah Palin (rep), samt lyfta fram bortglömda och upprörande nyheter, är det som vanligt klockan 18:30 som gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Därför lämnar jag fp - bonus!

Emma Brulin är den i mitt umgänge som känt mig längst. Hennes föräldrar och mina föräldrar är vänner, så sedan barnsben har vi varit lekkamrater på gränsen till syskon och hon är alltjämt en av mina allra bästa vänner. Emma är "save the world"-typen som utbildar sig både politiskt och inom sjukvården, allt för att en dag bli generalsekreterare, eller åtminstone boss på WHO. Hon är helt enkelt alldeles, alldeles underbar. Dessutom bidrar hon till min artikelserie utan att jag ens behövt be om det:

Bonus: Emma Brulin: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

(Jag antar att en del av er skiner upp när ni läser "Jag tillhör den lilla skara människor som har känt Fredrik sen han hade stora framtänder, hockeyfrilla och glasögon som flaskbottnar". Ja, det finns bilder, men nej, ni kommer inte att få se dem. Dessutom missade hon att jag under samma period hade mer tandställning än tänder.)

Intressant?
Andra bloggar om: Emma Brulin, Folkpartiet, Fredrik Westerlund

Därför lämnar jag fp - del 5

Dennis Josefsson känner jag inte, jag har nog inte ens träffat honom, men hans blogg har länge varit en av mina absoluta favoriter på nätet och jag sörjer att han inte skriver oftare. Dennis är nationalekonomiskt skolad och sådana akademiker ser jag upp till. Han är dessutom utrustad med en lika intelligent som soltorkad humor och dylika egenskaper avundas jag. En så rolig och skicklig skribent kan jag bara inte låta bli att älska. Så, dags för den femte, och vad jag vet sista, delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 5: Dennis Josefsson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 4: Fredrik R Krohnman: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 3: Anders Wallner: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 2: Helena Sandklef: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Tack, kära insiktsfulla vänner, för alla skratt ni skänker mig!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wallner, Dennis Josefsson, Folkpartiet, Fredrik R Krohnman, Fredrik Westerlund, Helena Sandklef, Mattias Svensson