2007-03-20

Kvinnliga partiledare vi minns

Socialdemokraterna vet knappt till sig av lycka över att de "äntligen" lyckats välja en kvinna till partiledare, som vore de tidigare förhindrade att göra det. När de nu valt Mona Sahlin är det förvånande att de är så imponerade över sin egen förträfflighet när de istället borde fråga sig hur det kunde ta sådan lång tid. Kompetenta kvinnor har funnits tillgängliga och de hade kunna välja en av dem för länge sedan; de har till och med haft möjlighet att välja just Sahlin tidigare. När nu Sahlin framställs som den "första kvinnliga partiledaren" - att hon är den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna skrivs ibland inte ens ut - är det befogat att påminna om att det funnits många före henne.

Nazistiska nordiska rikspartiet var tidigt ute när de redan 1975 utsåg Vera Oredsson till Sveriges första kvinnliga partiledare. Först i riksdagen blev centerpartiets Karin Söder som tillträdde 1985 och ledde partiet i riksdagen från 1986. Gudrun Schyman påbörjade 1993 ett decennium som partiledare för vänsterpartiet. Harriet Colliander var partiledare för ny demokrati 1994 och hon ersattes av Vivianne Franzén samma år. Maria Leissner tog över i folkpartiet under två år från 1995. Maud Olofsson är centerledare sedan 2001. Ulla Hoffmann var tillförordnad partiledare för vänsterpartiet en tid 2003.

Lägg därtill miljöpartiets språkrör Ragnhild Pohanka, Eva Goës, Fiona Björling, Margareta Gisselberg, Marianne Samuelsson, Lotta Nilsson Hedström och Maria Wetterstrand. Socialdemokraterna bildades 1889, nazistiska nordiska rikspartiet valde en kvinna 1975 och när de över 100 år gamla socialdemokraterna till slut gjordet detsamma 2007, var miljöpartiet redan framme vid sin sjunde. Det står klart att det bara är i Norra Bantorgets lika lokala som självcentrerade historieskrivning som Mona Sahlin är den första kvinnliga partiledaren. För oss andra är hon den sextonde.

Andra bloggar om: , , , ,

7 kommentarer:

Jonte sa...

Det är inte första gången som historien skrivs om på Norra Bantorget. Firandet till minnet av händelserna i Ådalen är ytterligare ett exempel.

Jontas sa...

Socialdemokraterna är det största partiet. Att de nu hyllar Mona och lyfter fram henne som något unikt är väl med syftet att det föreligger en stor risk (sic!) att hon någon gång också blir statsminister. Sannolikheten har inte varit lika stor för tidigare kvinnliga partiledare (Söderläget var väl bäst, Karin alltså). Självklart ska topposter också innehas av kvinnor men det känns väldigt fel att man måste framtvinga kvinnor för sakens skull bara för att uppvisa ett till synes jämställt samhälle.

jimpan sa...

Helt korrekt observerat! Fast jag fick intrycket av din text att Karin Söder också var partiledare för det där nazistiska partiet, vilket förstås inte stämmer (och det tror jag naturligtvis inte att du menar heller).

Freddi W sa...

Ja, haha, mycket till nazist var hon ju tacksamt nog inte. Jag ska nog förtydliga det i texten...

toggan sa...

För många av oss "i partiet" är det en stor grej att även vi fick en kvinnlig partiledare.
Jag trodde/fruktade nog att det skulle bli ett antal nudrar (en nuder - flera nudrar?) till innan partiet fick tummen ur och valde en kvinna. Det har ju inte saknats kompetenta kandidater.

Penny Lane sa...

Instämmer helt här! Svårt att göra annat...

Johan sa...

go freddi! =)