Årskrönika 2006

Året började med att jag i januari trevade efter min nya bloggs form och profil. Det landande bland annat i att jag i det otäcka Migrationsverket såg förnedring liknande den jag duckade genom att tacka nej till både Förbjuden kärlek och Sex Inspectors.

I februari kåserade jag om hur subversivt det är att hålla USA högre än Sovjet, i alla fall när en kommer där jag kommer ifrån. Jag avslöjade finsk galenskap, gjorde av med min sista tur och avlossade den första av årets många salvor mot Marita Ulsvskog.

Mars hann knappt komma ut ur garderoben innan trafiken till min blogg tiofaldigades som en direkt följd av jag begåvat Sverige med de länge saknade symboler jag kallar landskapsfunktionshinder. Själv tycker jag fortfarande att det är bland det roligaste jag någonsin skrivit. En vecka senare firade jag tio år som bloggare varpå jag visade på likhet mellan mognande frukt och omogna killar, och avslutade månaden med att ondgöra mig över Svenska spels förslag om att censurera internet.

Jag verkar inte ha producerat en enda vettig text i april, men den här bilden var spexig värre.

Maj började som i vanligt med att den röda regeringen demonstrerade till stöd för den röda regeringen. Jag, som är republikan, föreslog senare ett nytt valspråk till vår konung innan jag påpekade hur viktigt det är att vi värnar aborträtten. Vidare påpekade jag att icke-heterosexuella som älskar Carola, hatar sig själva. Därefter påbörjade jag en kort stund i rampljuset med två poster som gjorde min blogg, som man säger, känd för en bredare publik: Niklas Svensson Facts och Bättre att förekomma än att förekommas, båda i vågorna efter Lars Danielssons lögner om hans egen insats efter tsunamin.

I juni outade Stockholm Pride två talare som både var för sig och tillsammans utgjorde ett minst sagt märkligt val. Jag irriterade mig på det och på socialdemokratisk statistik medan jag roade mig med att tänka ut en ny version av Monopol. Dessutom uppmärksammade jag miljöpartiets galnaste malthusian (och ja, han är vad jag vet fortfarande både medlem och kommunens starke man).

Jag semestrade större delen av juli. Mitt bästa sällskap var Maciej Zarembas texter och barndomsvännen Emma. Malena Ivarsson spred dynga, min pappa spred kärlek och King of All cosmos var den mest homosexuella tv-spelskaraktären.

I augusti började jag och många andra tänka på jakt. Mina landskapsfunktionshinder fick sällskap av dito perversioner och jag gjorde egna Valaffischer, som jag följde upp med en specialare. Dessutom startade jag ett korståg mot Libero: del I, del II, del III.

Det var val i september och nästan allt jag skrev handlade om det. Sverige fick äntligen en ny regering och många fick anledning att fundera på hur det känns med demokrati.

I oktober tänkte jag mycket på grundlagarna, föreslog en alternativ regering och hatade Bono.

November inleddes, som så många andra månader, med att jag riktade kritik mot Byggnads. Världen gick under och många ville kommentera det. H&M sålde Viktor & Rolf och modebloggarna fick lära sig ett och annat om utbud och efterfrågan. Kvällstidningarna gjorde reklam för bantningspiller och de ansvariga utgivarna svarade aldrig på mina frågor. Den nya regeringen såg till att medborgarna inte längre tvingades finansiera dysfunktionella Centrum mot rasism och ingen var gladare än jag.

Året slutar som vanligt i december, som började med Intressanta invektiv. HRF försökte tvinga ett avtal på anställda som inte vill ha det. Samtidigt blev det allt tydligare att LO är rasister och att nästan alla är nationalister. Fackföreningsrörelsen demonstrerade mot att göra arbete mer lönsamt i förhållande till arbetslöshet och även i år slutar Sveriges flyktingpolitiska bokslutet på ett rejält moraliskt minus.

Andra bloggar om: 2006, Bloggar, Årskrönika