Ser jag ut som en gammal moderat?

Tjugonio år och fyra månader in i livet har jag förtjänat min första inbjudan till att närvara som gäst vid ett lunchföredrag arrangerat av Rotary.

Nu kan jag äntligen lämna Lions!

Andra bloggar om: Lions, Rotary

På riktigt och på låtsas

Alltså, det här med att JT LeRoy inte finns på riktigt - spelar det roll?

Andra bloggar om: JT LeRoy, Kultur, Litteratur

Sverige drar ifrån i toppen

Det finns få saker som Sverige är bäst i världen på, men när det gäller högt skattetryck och antalet gånger ett land kritiserats av FN:s kommitté mot tortyr är vi svårslagna. Nu tyder det mesta på att vi är på väg mot ännu ett par prickar, så vår redan stora ledning kan komma att bli ännu större. Detta på grund av att Sverige, trots långvarig och hård kritik från människorättsorganisationer som påpekat att människor som riskerar tortyr och dödsstraff inte får avvisas, återigen avvisar homosexuella som flytt från från Iran.

Migrationsverket stoppade alla sådana avvisingar när Iran hängde två homosexuella tonåringar 2005. Det innebar en tillfällig respit för iranier som trakasserats, fängslats, misshandlats och våldtagits i hemlandet, och som nu överklagat avvisningsbeslut i Sverige med hänvisning till att de riskerar tortyr och dödsstraff om de skickas tillbaka. Nu visar sig de nya migrationsdomstolarna vara ett misslyckade när ett överklagande avslagits. Ur Sydsvenskan.se:

Migrationsdomstolen - som letts av rådmannen Magnus Åhammar – lutar sig i sin dom bland annat mot en rapport från UD: "Mänskliga rättigheter i Iran 2005". I den står att Irans muslimska rätt "föreskriver grymma straff för homosexuella handlingar. För män gäller dödsstraff vid penetration och piskning vid annan form av sexuell handling."

Men UD skriver också att de flesta homosexuella i Iran kan undgå fara om de lever "diskret och tillbakadraget". Domstolen slår nu fast att det inte finns något generellt skyddsbehov som ger homosexuella från Iran rätt till asyl i Sverige.

Det är så vidrigt att en baxnar. Om du förföljs för din sexualitet ska du gå i celibat, om du förföljs för dina åsikter ska du hålla käften, om du förföljs för din ras ska du täcka din hud. Fly inte bara för att du hotas till livet för den du är - var lite "diskret och tillbakadragen", så ska du se att det ordnar sig.

Den nya regeringen bör omdelbart sätta stopp för alla de inhumana avvisningarna, låta medmänsklighet leda politiken och sätta mänskliga rättigheter på dagordningen igen.

Via Johanna Nylander.

EDIT: Dennis Josefsson för ett liknande resonemang.

Andra bloggar om: HBT, Iran, Mänskliga rättigheter, Politik, Sverige

Det lönar sig

När jag loggade in på min bank förra veckan, upptäckte jag 4.000 kronor som jag inte vet var de kommer ifrån.

När jag kom hem ikväll, låg det 28 påsar chips på köksbordet.

Det måste vara maktskiftet som redan börjat löna sig.

Andra bloggar om: Alliansen, Ekonomi, Politik

Avsiktsförklaring

Först hade jag tänkt skriva något om:
Att jag vill vara en blåslampa i häcken på Fredrik Reinfeldt.

Det slog mig att blåslampa är tvetydigt beroende av hur det avstavas.

Nu funderar jag på om jag kan tänka mig båda alternativen.

Andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Politik

Men vad blev det!?

Det finns något mycket fascinerande - och skrämmande! - i människors besatthet av kön. Ett typexempel är att vuxna inte kan förhålla sig till barn de inte känner till könet på, en drift så stark att barnets kön är det första som efterfrågas när en ny liten människa föds.

Favoriten H har blivit förälder och som den moderna människa hen är skickar hen genast ett SMS till alla som kan tänkas vara intresserade.

Nu är baby N här, 3.725 gr tung o 51 lång. Söt som sin far o stark som mor! Alla i familjen mår bra!

Jag blir jätteglad, helt uppspelt och inser hur mycket jag har börjat gilla barn. Sedan slår det mig att meddelandet inte säger något om barnets kön och till den lycka jag redan känner läggs ett rejält lass beundran. Jag svarar med mina gratulationer och får sedan vara lite stolt för egen räkning när den nyblivna föräldern kallar sitt smarta SMS för "ett litet genusexperiment i sann westerlundsk anda". (Nybörjaren kan även notera att far beskrivs som söt och mor som stark, även det ett avsteg från det förväntade.)

Den första att fråga om barnets kön var H:s chef, som jag har äran att sitta mitt emot på kontoret. Imorgon ska jag fråga chefen i fråga varför hen efterfrågade barnets kön det första hen gjorde. Dessutom vore jag tacksam om alla som läser, och som har frågat om könet på ett nyfött barn, ger sin förklaring i en kommentar: Varför är det så intressant att veta vad ett spädbarn har mellan benen?

H & S: Mina hjärtligaste gratulationer och varmaste lyckönskingar till er båda! Jag är övertygad om att ni kommer att vara jättebra föräldrar och jag ser fram emot att få hälsa på hos er när ni kommit i ordning igen.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Genus

Veckans blogg (v 39, 2006)

Liberaler är till naturen oppositionella. Det har dessutom visat sig att en del av dem är näst intill onaturligt förtjusta i att blogga. Alltså skapar de Bloggregeringen som kritisk skugga till Reinfeldts ministär.

Jag är synnerligen nöjd med några av statsminister Regebros val av ministrar (finans- Josefsson, justitie- Nylander och jämställdhets- Persson), men det övergår mitt förstånd hur de kommer sig att de har valt att lämna mig utanför.

Queerminister?

Handikappminister? (Som i handikappad minister, handikappolitik kan jag skamligt lite om och jag är tacksam att P3 Homo klippte bort den blottan ur ett inslag jag medverkade i.)

Arbetsmarknadsminister? Jag jobbar ju för bövelen åt Svensk Näringsliv och LO! Bara en sådan sak.

Så många kvalifikationer, så få erbjudanden.

Jag antar att jag istället får gå i opposition mot Bloggregeringen och så mycket mer liberal kan en väl knappast vara?

Dessutom vill jag tipsa om Notes in fuzz, som är min sambos allra första blogg. Nej, han är inte en sån sambo. Ja, han är nördig.

Andra bloggar om: Bloggar, Liberalism, Musik, Politik

Kristdemokrat without a cause?

Det är rörande att se den stora omtanke tänkare på vänsterkanten visar oss liberaler; såväl från forna kommunister som från socialdemokrater snyftas det om hur folkpartiet svikit liberalismen, om hur mycket bättre det var på Bengt Westerbergs tid och om hur bra det vore om det blev så igen. Gemensamt för nästan alla gråterskor är att de absolut inte sympatiserade med folkpartiet för tio år sedan, att de aldrig skulle rösta på Bengt Westerberg och att de inte skulle gilla folkpartiet ens om det skulle vara världens mest socialliberala parti. Men tack för omtanken, kamrater, tack för omtanken.

Filosofen Torbjörn Tennsjö sällar sig till skaran när han på DN Debatt ondgör sig över vad han kallar "ett slags ideologisk kollaps" i folkpartiet och kristdemokraterna. Någon som trodde att Tennsjö ens övervägde att rösta på något av de båda partierna? Självklart inte. Han kritiserar dock folkpartiet för att ta lätt på den personliga integriteten och där skriver jag gärna under med min egen besvikelse som bläck, men nu är det kristdemokraterna som är hans primära mål.

Kristdemokraternas ideologiska kärna formuleras av Tennsjö som en moralfilosofisk hållning i vilket allt människoliv är okränkbart från konceptionen och framåt. Att kristdemokraterna inte säger nej till alla former av forskning på embryonala stamceller ser Tennsjö som ett allvarligt avsteg från den moralfilosofin och i förlängningen som att kristdemokraterna övergett sin ideologi, förlorat sin särprägel och nu bara är ett av fyra borgerliga partier.

Själv kan jag tycka, att om de amerikanska företrädarna för synen på livet som okränkbart kan försvara dödsstraffet lika hårt som de hetsar mot aborter, borde deras svenska vänner kunna överleva att de nu ger stamcellsforskning ett halvhjärtat och övergående stöd.

Dessutom behöver Tennsjö alls inte oroa sig. Kristdemokraterna behåller sin särprägel och sitt existensberättigande i alla fall. De skiljer ut sig ur mängden genom att varken se kollektivet eller individen, utan istället kärnfamiljen, som samhällets viktigaste beståndsdel. De gör sig unika i riksdagen genom att ständigt motarbeta och diskriminera alla som inte är heterosexuella och monogama. De hittar sin nisch i att vilja bevara de könsroller som inte kändes moderna ens på 1950-talet.

Om det sedan är något som tilltalar en, det är en helt annan fråga, men nog har de något visst och alldeles eget att komma med, de där gamla bibelkramande galenpannorna.

Tennsjö påpekar för övrigt att "Det förefaller i själva verket som om bara en filosof kan förmå sig att ta på allvar vad de skriver".

Det råkar vara precis vad jag känner inför Tennsjö och hans texter.

Andra bloggar om: Filosofi, Folkpartiet, Ideologi, Liberalism, Konservatism, Kristdemokraterna, Politik, Stamcellsforskning, Torbjörn Tennsjö

Provokationsföreläsning

Motivationsföreläsning med jobbet igår och jag var upprörd redan innan den börjat; jag lider av medelsvår motivationsföreläsningsintolerans. Det var Michael Södermalm som pratade och det bäddar för en orgie där en förutom de sedvanliga flosklerna får sig en rejäl dos heternormativitet och binära könsstereotyper. Två av Södermalms största förebilder är nämligen Dr Phil McGraw och John Gray, författaren bakom den mest skrattretande biologiska dynga som någonsin publicerats, storsäljaren Men are from Mars, Women are from Venus.

Jag räknade till sex rasistiska kommentarer (Tycker ni jag ser ut som en kenyan?), tjugoåtta sexistiska utlåtanden, tjugoen floskler (Livet är den bästa skolan) och tretton fall av galopperande heteronormativitet. De exempel som inte handlade om en man som efter en lång dag på jobbet kommer hem till sin fru, handlade om en kvinna som efter en lång dag på jobbet kommer hem till sin man. Mäns hjärnor är som en grusväg, kvinnors som en åttafilig motorväg, män är kraftfulla och kvinnor har kontakt med sina känslor. Och jag försökte att strypa mig med min egen slips.

Flersamma, singlar, icke-heterosexuella, butchar, femmes, fjollor och björnar (om vi nu har någon sådan på kontoret, jag vet inte) - samt de andra som inte tänker binärt och normativt - vantrivdes medan alla andra jublade och älskade vad de hörde när normer och fördomar återskapades och gjöts fast i strukturer av betong.

Dessutom tubbade Södermalm oss att klappa med i musik och sjunga Tänd ett ljus, Var nöjd med allt som livet ger och We are the world.

Fruktansvärt, särskilt för mig som folkpartist eftersom jag mycket hellre sjunger We shall overcome.

Andra bloggar om: Allsång, Michael Södermalm, Motivation

Margot, men inte ännu

Jag har grubblat på det där med socialdemokraternas pertiledare.

En kvinna är att föredra, men annars självskrivna Margot Wallström vill inte och hon sitter inte i riksdagen. Det gör inte den privata föreningen LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin heller. Sahlin, Jämtin, Messing? Möjligt. Ulvskog? I wish.

Göran Perssons egen kronprins Per Nuder är karismans svarta hål; om han och Johnny Depp skulle gå hand i hand genom Stockholm, skulle ingen lägga märke till någon av dem. Så illa är det. Bodström är för oerfaren och specialiserad, Lars Danielsson ett stående skämt. Und so weiter.

Så, lika plötsligt som självklart, bjuder Daniel Alsén på lösningen: Någon anonym (Östros?) får leda partiet i tre år innan Margot Wallström sedan tar över inför valet.

Det enda som talar mot Margot är att jag inte kan höra hennes namn utan att tänka på Susanne Möller och World of Warcraft, men det är kanske ett problem jag är ensam om att brottas med?

Andra bloggar om: Carin Jämtin, Johnny Depp, Lars Danielsson, Margot Wallström, Marita Ulvskog, Mona Sahlin, Per Nuder, Politik, Socialdemokraterna, Susanne Möller, Thomas Bodström, Ulrica Messing, Wanja Lundby-Wedin, World of Warcraft

Rör inte min trängselskatt!

Trängselskatt är en god idé som i grunden inte blir sämre av klumpiga socialdemokraters och klåfingriga moderaters sätt att handskas med frågan.

Det är Stockholms trängselskatt, stockholmarnas beslut att fatta och stockholmarna har sagt ja. Att låta de som bor i Täby bestämma över trängselskatterna i Stockholm vore, precis som Maria Wetterstrand så fyndigt påpekar, som om de som bor i Stockholm fick bestämma över parkeringsavgifterna i Täby.

Likväl har ett antal kommuner i Stockholms län ordnat folkomröstningar i frågan. De som vill fälla trängselskatterna hänvisar till resultatet i dessa när de hävdar att det finns en majoritet mot beslutet, men det finns mycket att invända:

• Det är inte kranskommunernas beslut att fatta.
• Formuleringen på röstsedlarna i kranskommunerna är en annan än den i Stockholm och de som tagit ställning har gjort de till en annan fråga, som inte ens är deras att besvara.
• Flera av de kommuner som röstat har färre inpendlare än Uppsala, som inte röstat. Elva kommuner i länet har inte heller röstat, och ska inte rösta, eftersom det inte är deras val att göra.

Partierna i Stockholms stadshus har hela tiden varit tydliga: Resultatet från omröstningen i Stockholm ska respekteras. Att det sedan handlar om en skatt, att kommuner bara får beskatta sin egen befolkning och att beslutet därför måste fattas i riksdagen ska inte förändra någonting: Resultatet från omröstningen i Stockholm ska respekteras. Att borgerliga politiker, främst moderater, nu hävdar att de protestomröstningar som hållits i andra kommuner också ska respekteras är ett ohederligt och fult missbruk av folkviljan. De får gärna vara emot trängselskatt om de vill, men i riksdagen bör de ändå rösta för och när det gör det säga: Resultatet från omröstningen i Stockholm ska respekteras.

Jag förstår att moderaterna frestas att skylla hella soppan på Annika Billström, att det är sviterna av hennes grova lögn som vi nu sitter intrasslade i, men det var när borgarna ordnade omröstningar i andra kommuner som de bäddade den säng de nu vackert själva får lägga sig i, dra täcket över huvudet och skämmas för att de ens försöker jävlas med en majoritet av de boende i Stockholms stad.

Tack och lov finns det vettiga liberaler som Fredrick Federley (c) och Carl B Hamilton (fp), som med en giltig folkomröstning och en majoritet av sina väljare i ryggen, kommer att se till att trängselskatter införs på Stockholms gator. Till er andra borgerliga politiker har jag bara en sak att säga:

Rör inte min trängselskatt!

Andra bloggar om: Politik, Stockholm, Trängselskatt

Re: I ständig opposition

Rätta mig om jag har fel, men det här är väl första gången sedan 1982 som Sverige styrs av en majoritetsregering? Dessutom är det definitivt första gången någonsin en borgerlig regering får ett hela fyra år långt mandat till sitt förfogande. Det innebär att en kan ställa höga krav på handling och förändring.

Det finns många stora och små frågor att börja med direkt. Utanförskap, oavsett om det beror på arbetslöshet, förtidspensionering eller hittills undermålig integration, är en av de viktigaste att ta tag i. Dessutom ska vi självklart genast övergå till att räkna arbetslöshet som Eurostat gör det, sparka det inbyddga systemfelet Bo Bylund, reformera och snarast konkurrensutsätta Ams, sälja ut några bolag som det inte är vettigt att staten äger och ifrågasätta ett och annat monopol. Med mera.

Min första, om än inte min största, fråga är den gamla kära hederliga trängselskatten, men den förtjänar ännu ett helt eget inlägg. Det får bli imorgon, ty då har jag firat i tre dagar och då är jag redo att börja slåss igen.

Andra bloggar om: Alliansen, Ams, Bo Bylund, Demokrati, Politik

Årets roligaste valkampanj

Det verkar som om socialdemokraterna har ägnat sig åt valfusk den här gången också (två sossar dömdes för valfusk 2002), men det finns tack och lov exempel på positiv eller till och med rolig kampanj också.

I årets valrörelse gillade jag miljöpartiets paroll "Gladast parti vinner", men den allra roligaste kampanjen såg dagens ljus efter själva valet:

Moderata ungdomsförbundet (Muf) skänker 500.000 (!) överblivna knappar med trycket "Jag vill också byta statsminister" till förlorarna i socialdemokraterna.

- Vi budade över kampanjen nu i eftermiddags. De är adresserade till Marita Ulvskog på Sveavägen 68, säger Johan Forssell, ordförande för muf och nybliven riksdagsman till Dagens Media.

Jag säger *ÖPÖ ÖPÖ ÖPÖ* och minns valet 1994. Då hade SSU gjort knappar med Carl Bildts ansikte och texten "Game Over", varpå Muf tillverkade ett litet klistermärke med texten "Replay" att sätta över den ursprungliga texten.

Andra bloggar om: Miljöpartiet, Muf, Socialdemokraterna, Val2006, Valfusk

Run Forrest, run!

För den som har sett mig gå kan det te sig en smula underligt att jag tog en springnota igår, men det gjorde jag. Det var alls inte medvetet - jag glömde helt enkelt bort att betala - och idag gick jag tillbaka för att göra rätt för mig.

Hovmästaren blev förvånad och hämtade kökschefen. Kökschefen blev förvånad och sade att det var första gången någonsin som någon kom tillbaka för att betala en nota de kommit undan. Som tack för den sena betalningen fick jag ett presentkort på en ny måltid.

För ett par år sedan beställde jag två Gameboy-spel från Webhallen. De tog betalt för två spel, skrev två spel på fraktsedeln, men packade galet och skickade mig två spel plus två Gameboy Advance-SP-basenheter (Zelda edition). Det var alldeles för mycket för att rycka på axlarna åt, så jag gick till deras butik och visade vad jag fått.

Killen i kassan blev förvånad och hämtade butikschefen. Butikschefen blev förvånad och sade att det var första gången någonsin som någon kom tillbaka för att lämna tillbaka något de fått utan att betala för det. Som tack för ärligheten fick jag välja tre spel till valfri konsol.

Var snäll.

Andra bloggar om: Karma

I ständig opposition

För mig som (relativt) oberoende liberal är det en självklarhet att vara i ständig opposition mot all statsmakt.

Jag kommer att vara minst lika kritisk mot den nya regeringen som jag var mot den förra; den här majoriteten har mitt mandat och de gör bäst i att förvalta det väl. Annars jävlar.

Andra bloggar om: Alliansen, Demokrati, Politik

Hur känns det med demokrati?

I min bekantskapskrets är det en evig sanning att vänstern är bra och högern är dålig. Det är ingenting som kan diskuteras som varande ett föremål för preferenser eller subjektivitet; rött är rätt och höger hemskt. Det innebär att jag som öppen liberal får finna mig i att många vänner ständigt ifrågasatter mitt ställningstagande, att de tar sig friheten att påpeka det olämpliga i mina åsikter.

Jag har ingenting emot att försvara min ståndpunkt, tvärtom! Likväl blir det tröttsamt när alla gör det hela tiden och det dessutom med tydligt tolkningsföreträde och ur ett perspektiv i vilket utgångspunkten är att jag antingen är ond eller korkad. Det är inte synd om mig, det tycker jag inte, men någonstans hoppas jag att de som är mina vänner litar till att jag väljer det som jag ärligt och uppriktigt tror är det bästa.

Efter tjugonio år i livet, magisterexamen i statskunskap, engagemang i ungdomsföreningar, elevråd och nätverk för queerfeministiska aktivister, efter en barndom, en skolgång och fem yrkesverksamma år, efter att ha bott i olika delar av landet och rest i världen, efter möten med alla de människor av alla de slag, varför skulle just jag vara sämre lämpad än någon annan när det gäller att ta ställning till rikets styre?

Men det kanske är just där skon klämmer, att det som egentligen stör är att ni inte tycker att alla är lämpade att välja parlament?

SannBlogg skriver om att gemene man ännu inte insett att Fredrik Reinfeldt är en kejsare utan kläder, något som Stefan Sanneskär själv i all sin outsägliga vishet redan verkar ha nått insikt om. Enn Kokk häpnar "över att så många väljare är så naiva" och en kan bara tolka det som att Enn Kokk är mer klarsynt än andra med rösträtt. I en kommentar i min blogg skriver en vän till mig att det "svenska folket kommer få en kalldusch", någonting jag antar ska inträffa när de förstår det vännen redan förstått.

Jag förstår besvikelsen, men inte attityden. Marita Ulvskog jämförde valförlusten 1976 med en statskupp. Nu verkar många på vänsterkanten tycka att valet 2006 var valet då väljarna inte insåg sitt eget bästa, då de saknade kunskap om vad de egentligen valde och helt enkelt fattade fel beslut. Analysen handlar om vilka fel socialdemokraterna gjorde, ty det kan ju bara inte vara så att informerade väljare gjorde ett överlagt val i vilket de på goda grunder föredrog ett annat alternativ? "Vi nådde inte ut, vi lyckades inte förklara vår politik", heter det och det finns inte på kartan att väljarna visst förstod, att de just därför tackade nej.

Om känslan är att människor inte vet sitt eget bästa och att ni vet bättre än andra, borde ni då inte ifrågasätta demokratin som styrelseskick snarare än frukterna av dess institutioner? Förorda upplyst depotism, en enpartistatsdiktatur eller vilket styrelseskick ni än skulle föredra, men använd inte era egna preferenser och besserwissertendenser som villkor för er kärlek till det representativa folkstyret i dess nuvarande form. Hylla inte väljarnas makt när de går er till viljes om ni tänker tala om dem som lättlurade fårskallar när ni inte gillar vad de har att säga.

Det är demokratin, dumbom! Den har sina brister, att valdeltagandet är olika högt i olika grupper är en sådan, och den tål att diskuteras. Gör det, ifrågasätt den och resonera kring hur den kan förbättras. Försök också att göra det utan att framhäva er själva som högre stående och bättre vetande än andra, särskilt om ni tenderar att bara plocka fram de åsikterna när ni har en majoritet emot er.

Andra bloggar om: Demokrati, Politik, Val2006

Re: Ulvskogs första kommentarer

Under morgonen intervjuades Marita Ulsvskog utan att jag fick vatten på min kvarn. Hon var sansad, försiktig och hoppfull inför framtiden. Det känns som att det är tid att sluta hoppas på något och istället le åt Johan Hakelius frågespalt Du & Jag. Nu lämnar jag Marita i fred, så att hon får vila sig i ny, god form. Kom igen!

Andra bloggar om: Aftonbladet, Johan Hakelius, Marita Ulsvskog, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Ulvskogs första kommentarer

Marita Ulvskogs första kommentarer har inte kommit ännu, men visst är det spännande att gissa på om hon kommer att välja "Det kändes som en statskupp", "Jag känner mig våldtagen" eller, som en besviken socialdemokratisk ombudsman ikväll sa, "Väljarna har blivit lurade"?

Jag skulle tro att Ulvskog får med någonting om demokratin i alla fall.

Andra bloggar om: Marita Ulvskog, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Perssons första kommentarer

I SVT:s valvaka:

Vi fick upp den sista veckan.

Det bör påpekas att han syftade på konflikten med de borgerliga.

Om vi hade haft en vecka till på oss hade vi vunnit. Nu förstördes hela förra veckan av den här folkparti-spionen.

Ja, för så klart var det socialdemokraterna som förlorade på folkpartiets skandal? Det är hela förklaringen. Förstås.

Jag tar på mig hela den här nedgången, hela det här nederlaget. Om det sedan är riktigt, det kan diskuteras.

Andra bloggar om: Göran Persson, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Reinfeldt vinner, Persson förlorar

När det nu står klart att alliansen vinner valet, är det Fredrik Reinfeldts framgång som är det mest slående. Aldrig, inte i något val, har något parti gått så mycket framåt som de nya moderaterna 2006. Det är mycket imponerande även för oss som inte röstar moderat och det är bara att gratulera Reinfeldt till framgången.

Göran Persson är också historisk. Han är den enda socialdemokratiske partiledaren som aldrig nått upp till 40 % och när hans parti nu gör ett rekorddåligt val gör han det enda rätta när han omgående avgår som både statsminister och partiledare.

Hur känns det då att vara folkpartist idag? Valet 2002 var ju en stor framgång, men då blev det ändå röd-grön majoritet i riksdagen. Valet 2006 är ett misslyckande, men majoriteten och regeringen är vår. Jag vet vad jag väljer.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Moderaterna, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

God morgon, valdag!

Trettio regimkritiker om varför de vill byta statsminister.

Andra bloggar om: Politik, Val2006

Expressen avslöjar Görans strategi

En dag innan valet kom en av de största överraskningarna - Expressen, av alla tidningar, publicerar en väldigt intressant och mycket avslöjande artikel om socialdemokraternas strategi. Sofia Hartung tog jobb som valarbetare och hon rapporterar från de inre kretsarna. Några utdrag:

Medan vi står där vid kopiatorn frågar jag [en före detta ledamot av kommunfullmäktige] om det är ett problem att många väljare uppfattar att socialdemokraterna inte har några konkreta lösningar för att öka sysselsättningen.
Han svarar:
- Det är ett stort problem. Det finns inga lösningar i manifestet eftersom vi helt enkelt inte har några.

En ombudsman från Sveavägen 68 förklarar:
- Göran är ett problem sedan han köpte den här gården. Tanken var ju att han skulle ha flyttat in nu, sedan han avgått som statsminister. Men mordet på Anna gjorde att han blev kvar. Hans nya livsstil ligger för långt bort från våra väljare, det är ett problem för oss.

Efter mötet börjar några medarbetare på Valcentrum spekulera om fp-intrånget i socialdemokraterans interna nät.
- Partiet måste ha känt till detta en tid, vi har bara inväntat rätt tillfälle att släppa bomben, säger en medarbetare.
En annan kommenterar:
- Ja, så måste det ha varit eftersom vi gick ut med presskonferens bara två timmar efter utfrågningen av Fredrik Reinfeldt i tv.
Den förste medarbetaren säger:
- Ja, det skulle ha varit tjänstefel att inte hålla på skandalen. Det var rätt att invänta Reinfeldtintervjun.

Artikeln i sin helhet finns här.

Andra bloggar om: Expressen, Politik, Socialdemokraterna, Sofia Hartung, Val2006

Hur går det, Sverige?

Alliansen står enad och redo att regera tillsammans om de vinner valet.

Vänsterpartiet är helt isolerade på sin kant. De kan inte ställa några krav alls, eftersom de inte har något alternativ till att ge stöd åt Göran Persson även om han inte ger dem något tillbaka, och de kommer aldrig någonsin att sitta i en regering. Ett helt onödig (och i delar inte ens salongsfähigt) parti som jag gärna skulle se utanför parlamentet.

Miljöpartiet lovar som vanligt att de röstar för en regering de själva ingår i och mot en regering de inte har ministerposter i. Samtidigt har ledningen gjort klart att ett samarbete med ett borgerligt parti är uteslutet, vilket berövar Miljöpartiet det hot de hade behövt i en förhandling med Persson. Miljöpartiet kommer (om de inte gör ett kanonval samtidigt som Persson faller rejält) som vanligt att bryta sitt löfte och ge stöd till en socialdemokratisk minoritetsregering om det blir aktuellt med en sådan.

Socialdemokraterna gör som vanligt som de vill. Persson söker mandat för en socialdemokratisk regering, men kommer så klart inte att få egen majoritet (so help us god). Han behöver hjälp och får den direkt av Ohly och efter lite gnäll från Wetterstrand och Eriksson.

Att socialdemokraterna öppnat upp för samarbete med ett borgerligt parti är bara ord. Desperata, tramsiga ord. Om alliansen skulle ta hjälp från någon utifrån skulle de välja miljöpartiet eller ...

Piratpartiet, som överraskar genom att klara 4 %-spärren. Jag bad ett av de utländska spelbolag som regeringen vill förbjuda (Unibet) att ta fram ett odds på det och de erbjuder 12 gånger pengarna.

Skulle sverigedemokraterna komma in är det inte tack vare, men väl på grund av, tillräckligt många skorrande röster för ett lokalt mandat från Skåne. Om det skulle hända gör vi andra slag i saken och spettar loss Skåne från resten av Sverige, lämnar tillbaka mandatet och vinkar adjö.

Feministiskt initiativ kommer inte in i riksdagen, och det gör inte junilistan heller.

Så, hur går det då? Jag har haft en krypande och obehaglig känsla av socialdemokratisk minoritetsregering, men det kan ju bero på att det är normaltillståndet i svensk politik. Efter gårdagens partiledardebatt känns det ändå som att Persson bara växlar mellan att vara otrevlig och lätt ointresserad.

Dessutom gjorde Persson ett stort misstag när han vid 1 maj avfärdade jobben som en valfråga. Att han ändrat taktikt de senaste dagarna räcker inte. Arbetslösheten är högre nu än vid förra valet och väljarna genomskådar både misslyckande och lögnerna som försöker dölja det.

Alliansen vinner. Så som i Stockholm, så ock i landet.

Andra bloggar om: Centerpartiet, Feministiskt initiativ, Folkpartiet, Junilistan, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Piratpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Val2006, Vänsterpartiet

Hur går det, Stockholm?

Stockholm stadshus är redan vikt åt de borgerliga. Billström straffade ut sig några dagar efter valet 2002 och det finns mängder av väljare som väntat i fyra år på att få rösta bort henne.

I övrigt kommer kommunpolitiken som vanligt i skymundan; om jag fick bestämma skulle SFS 2005:837 1 kap 3 § ändras så att val till olika församlingar hålls på olika dagar. (Ge mig fria händer med vallagen och regeringsformen - de skulle knappt stå att känna igen när jag var klar med dem.)

Andra bloggar om: Politik, Stockholm, Val2006

Aftonbladet "hjälper" väljarna

LO är en privat förening som trots att en majoritet av medlemmarna motsätter sig det, skänker pengar till socialdemokraterna. Dessutom äger LO majoriteten av aktierna i Aftonbladet och "LO har vetorätt vid tillsättandet av politisk chefredaktör och dess ägande garanterar att ledarsidan förblir oberoende socialdemokratisk."

Just nu är det lite si och så med oberoendet. Socialdemokratin, däremot, sitter säker. På ledarsidan är uppslutningen bakom sittande regering idag total. Borta är den kritiska granskningen av det egna partiet, försvunna är nyanserna och något slags sans går inte att spåra.

Huvudledaren ägnas åt att skrämma med högerspöket: moderaterna vill göra allting sämre för alla och om du är sjuk, arbetslös, barn, förälder, ensamstående, pensionär, invandrare, elev, student, bosatt i hyresrätt eller villaägare, måste du rösta på socialdemokraterna om du inte vill förstöra ditt eget liv.

En liten ruta ovanför berättar om att Reinfeldt är velig och att de enda som har någon glädje av honom är de som vill sko sig på utförsäljning av allmäna resurser. Bredvid kan en läsa att vårdnadsbidrag förstör all barnomsorg överallt. I en kolumn i högerkant ska just barnfamiljerna skrämmas till rätt röst; har du barn kommer allt från medicin och blöjor till barnomsorg och skolgång att bli så dyr att de utlovade kronorna äts upp redan på måndag.

Allt det må väl vara med tanke på att det inte är någon hemlighet var tidningen har sin politiska hemvist, men det blir värre några sidor längre fram.

Med något som Aftonbladet kallar för Valakuten ska tidningen bege sig ut på motorcyklar för att imorgon hjälpa de 10 % av väljarkåren som ännu inte bestämt sig. Tidningen berättar att de ger objektiv information om alla partier samtidigt och att det därför är bättre att prata med deras valakut, än med partiernas företrädare i valstugorna.

När en tidning ägd och kontrollerad av LO först skriker sig hesa för att berätta hur oreserverat de hatar moderaterna, för att sedan ta ett krafttag för att söka upp och "hjälpa" osäkra väljare - ja, då får i alla fall jag en väldigt obehaglig känsla av att massmedia inte är en fristående tredje statsmakt. När detta dessutom sker samtidigt som vänstern anklagar alliansen för att störa väljarna med kampanjer på valdagen, känns det som hyckel på cykel. Lämna oss i fred imorgon, Aftonbladet!

Andra bloggar om: Aftonbladet, LO, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Min valhemlighet

Johan Norberg, Henrik Alexandersson och Dennis Josefsson är tre klart läsvärda liberaler som alla resonerat lite fram och tillbaka och efter viss tvekan landat på centerpartiet, något som får mig att tro att centern kan komma att göra ett bra val i år. De två första röstar på Fredrick Federley och den tredje på Annie Johansson.

Att Johanna Nylander skulle rösta på sig själv var tämligen väntat (det skulle jag också ha gjort om jag var hon). Svårare har jag haft att räkna ut hur mina egna syskon skulle göra. Syskonet som är kvar i gruvan i norr gissar jag röstar på sittande regering, men egentligen har jag ingen aning. Mitt andra syskon funderade och fördelade sina röster i de olika valen på piratpartiet, en socialdemokrat och ett inte avslöjat parti. Jag vet vilket...

Själv röstade jag som följer.

Riksdagen: Birgitta Ohlsson, (fp)
Det är skönt att Birgitta Ohlsson finns, ty hon gör det så lätt för mig. Med gott samvete och glatt hjärta kryssar jag en feminist som äter rätt och har styrka inom HBT- och internationella frågor. Vi delar ideologi och vid en genomgång av 50 sakfrågor är jag helt överens med henne om 49. Det räcker gott, inte minst med tanke på att hennes förebilder är Pippi Långstrump, Madonna och Bengt Westerberg.

Landstinget: Hemming Lindell, (fp)
Jag kan skrämmande lite om landstingspolitiken, men jag vill rösta liberalt även här och när jag hittade en gammal studiekamrat på listan slog jag till direkt. Han verkade vettig då, han är säkert vettig nu.

Kommunfullmäktige: Folkpartiet
Ingen personlig favorit bland kandidaterna.

Folkomröstning om trängselskatt: Ja
Visst finns det detaljer att invända mot, men trängselskatterna är fortfarande en alldeles utmärkt liberal idé och det känns självklart att rösta för.

Eftersom jag redan röstat ska jag ägna valdagen åt shopping och knullelektro, kanske mer shopping än knullelektro, men jag ska ändå dra mitt strå till stacken genom att dela ut ännu fler broschyrer om Birgitta Ohlsson. Sedan följer en spännande valvaka, som jag snart ska börja spekulera om.

Andra bloggar om: Annie Johansson, Birgitta Ohlsson, Centerpartiet, Dennis Josefsson, Fredrick Federley, Folkpartiet, Hemming Lindell, Henrik Alexandersson, Johan Norberg, Johanna Nylander, Knullelektro, Piratpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Trängselskatt, Val2006

Partipolitik vs knullelektro

Gårdagens line-up i TV4:s slutdebatt: Lars Ohly (v), Göran Persson (s), Maria Wetterstrand (mp), Maud Olofsson (c), Lars Leijonborg (fp), Fredrik Renifeldt (m) och Göran Hägglund (kd).

Gårdagens line-up på Debaser Medis scen: Peaches, JD Samson (Le Tigre), Sam Maloney (Hole) och Radio Sloan (The Need).

I valet mellan tröttsam partipolitik och toksnygg knullelektro, väljer jag knullelektron nittionio gånger av hundra och igår var valet enkelt.

Att sätta samman ett riot grrls all stars bestående av Peaches, Samson, Maloney och Sloan är kanske en av de bättre ideérna någonsin. De är snyggare än kartellen och tuffare än alliansen, de är musikens härskare och estetikens domptörer, de är mer politiska än politiken och de kan ligga med vem som helst utan att det känns konstigt efteråt. Vilket är mer än vad en kan säga om blockpolitikens tillskyndare.

Många bra konserter har jag sett, men gårdagens var definitivt en av de bästa och definitivt en av de allra snyggaste

Andra bloggar om: JD Samson, Knullelectro, Musik, Peaches, Politik, Radio Sloan, Sam Maloney, Val 2006

Fest, flärd och solidariska manifestationer

När DN idag skriver om hur fackets medlemmar får betala för topparnas fester och firanden, däribland Torgny Johanssons (s) midsommarfest där ett sällskap på åtta vuxna drack alkohol för 12.000 kronor, kan det vara värt att påminna om Maciej Zarembas mycket läsvärda artikelserie Den polske rörmokaren. Ett utdrag ur del 2:

Ombudsmannen Torgny Johansson anlände i sin Volvo S 80 till Vaxholm för att ropa "Go home!" till män som hemma i Riga tjänade en tiondel av hans lön men här hade en chans på en tredjedel. Och han lyckades. De åkte hem.

Torgny Johansson håller förstås inte med om den bilden. Han kom till Vaxholm för att hjälpa letterna.

Of course you did, sweetheart!

Dock drabbar festerna ingen fattig - Byggnads har nämligen ett ständigt inflöde som många andra privata föreningar saknar. I byggnadsavtalen ingår nämligen ett granskningsarvode på 1,5 % av lönen och detta måste arbetsgivaren godkänna om han inte vill försättas i blockad. Det gäller såväl medlemmar i Byggnads som oorganiserade arbetare och det är ett stycke makgalenskap i en maktgalen arbetarrörelse.

Andra bloggar om: Byggnads, LO, Maciej Zaremba, Maktmissbruk, Politik, Socialdemokraterna, Torgny Johansson, Val2006

Vem tycker jag sämst om?

Med anledning av alla arga skriverier om statsminister Göran Persson, fick jag idag frågan om han är den jag ogillar allra mest. Svaret är: Nej, alls inte, jag hatar inte Göran Persson, åtministone inte tillnärmelsevis så mycket som jag avskyr Marita Ulvskog.

De ledsna ögonen, den gnälliga rösten, den ohemula retoriken; att förlora ett demokratiskt val är en statskupp och att en liberal loggar in på socialdemokraternas nät gör liberalens partiledare till våldtäktsman. Mitt blodtryck skjuter i höjden så fort jag ser, hör eller ens tänker på Marita Ulvskog.

Och då är jag ändå en väldigt godhjärtad människa som gillar alla och älskar många.

Förutom när det är krig, förstås, och jag anser mig ligga i krig mot Marita Ulvskog. För den som är mer intresserad av det privata än det politiska, kan jag rekommendera bloggkriget mellan mig och Helena. Hennes attack här, mitt försvar här.

Andra bloggar om: Bloggkrig, Göran Persson, Marita Ulvskog, Politik, Socialdemokraterna, Val2006,

Persson och hans påståenden

Göran Persson har under valrörelsen hunnit ljuga om (bland annat!) arbetslösheten bland invandrare, arbetslösheten bland ungdomar, att Sverige skulle vara landet med flest arbetade timmar, att Spanien är det enda OECD-land där nya jobb skapas snabbare än i Sverige och att Sverige är det enda EU-landet där inkomstklyftorna minskar. Allt detta är dikt och förbannad lögn; att det går så bra för Sverige är helt enkelt inte sant. Det borde bekymra väljarna att han ljuger dem rakt i ansiktet. Gång på gång på gång.

NMI har tidigare visat att journalisterna låter Persson komma undan med lögnerna. I veckan tog det dock stopp när det SVT som regeringen har förmånen att utse styrelseledamöter i, bet den hand som föder dem genom att låta Rapport avslöja lögnen om klassklyftorna.

I gårdagens utfrågning i TV4 tror jag inte att Persson ljög om statistik, men en och annan lögn fick han med i alla fall - socialdemokraterna är definitivt inte Sveriges mest feministiska parti, något som bland annat blev tydligt när han sa att det kan diskuteras om det kan tänkas finnas en könsmaktsordning eller inte. Det är heller alls inte sant det Persson sade om att studenter aldrig betalar mer än 4 % av inkomsten på studielånet, men det känns mer som förbluffande inkompetens än en medveten lögn.

Dessutom är ju allt som handlar om Ams automatiskt ljug.

Annars var jag förvånad över att Persson öppnade för samarbete med de borgerliga, att Maria Wetterstrand bakband sig själv genom att säga att hon varken stöder en socialdemokratisk minoritetsregering eller kan tänka sig samarbete med några andra partier än de röda, samt att Jan Guillou och Göran Rosenberg gjorde ett oväntat bra jobb som utfrågare.

Andra bloggar om: Ams, Göran Persson, Maktmissbruk, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Sossesverige presenterar: Socialismen

Johan Norberg har skrivit både en och två poster om det. Många andra bloggare också. Men ännu är det tyst i media, trots att Utbildningradion har gått ut med ett pressmeddelande. Detta har hänt:

Sveriges elevråd genomför i samarbete med Ungdomsstyrelsen, Myndigheten för Skolutveckling, Valmyndigheten och regeringen något som kallas Skolval2006. Myndigheten för Skolutveckling har i samband med detta skickat ut material till skolorna och i det materialet ingår två filmer. Den ena är en film om hur det går till att rösta.

Den andra filmen är ett avsnitt av Utbildningradions Drömsamhället, en serie om ideologier, men bara ett enda avsnitt - det om socialismen.

Alltså: Regeringen och några myndigheter använder just innan valet skattepengar för att till skolorna skicka ut ett av statstelevisionen producerat program om socialismen. Fortfarande någon som tycker att det är en bra idé att låta socialdemokraterna missbruka makt i fyra år till? Ja, tillräckligt många för att hålla mardrömmen vid liv.

Sammanblandningen av socialdemokraterna, statsförvaltningen och statstelevisionen är nu total.

Andra bloggar om: Maktmissbruk, Politik, Skolval2006, Socialdemokraterna, Val2006

Ørmen ny Quisling?

Verdens gang berättar solkskenshistorien om den norska fotbollsspelaren Linda Ørmen, som sedan hon togs ut till landets VM-trupp har väntat på chansen att få göra sin nya målgest.

- Jeg har lenge drømt om å få sende en hilsen til samboeren min, Christer Arnesen (29), via TV-skjermen. I lørdagens kamp mot Sør-Koreas (7-1) fikk jeg attpåtil gjøre det to ganger i løpet av de 21 minuttene jeg fikk spille. Jeg var ikke sen med å kysse ringen på fingeren og vinke til ham.

Det Ørmen säger sig ha gjort är alltså att hon kysste sin förlovningsring samtidigt som hon vinkade till sin fästman. Två gånger på 21 minuter. Det krävs dock inte alltför livlig fantasi för att kunna se något helt annat i Ørmens sätt att, som norrmännen säger, "feire sine scoringer".

Linda Ørmen "kysser sin förlovningsring och vinkar till sin fästman"
En brittisk skådespelare "kysser sin förlovningsring"
En tysk politiker "vinkar till sin fästman"

VG: Lindas planlagte kjærlighetshilsen

Andra bloggar om: Fotboll, Norge, Sport

Så minns jag den 11 september

Idag är det den 11 september och jag har förstått att TV visar dokumentärer, radion sänder direkt från New York och som bloggare förväntas en berätta om hur en minns den 11 september. Det vill jag också göra.


Den 11 september 2004 vaknade jag i Oxhagen, Örebro. På den tiden hade jag en Ford Mondeo och med goda vänner i baksätet körde jag till stationen, där vi hämtade upp ännu en god vän. Vi besökte Systemet, fikade på stan och åkte tillbaka till Oxhagen igen. Vi festade, skrattade och dansade hela natten lång (se bild). Det var min bästa 11 september någonsin och jag minns den med glädje i hjärtat.

Den 11 september 2003 gick jag på bio, den 11 september 2005 var jag också i Örebro, men från den 11 september 2002 har jag inte några minnesanteckningar alls. Jag misstänker att jag spenderade hela dagen med Lars Danielsson eller Niklas Svensson. Möjligtvis ringde jag till Hans Dahlgren, det har han koll på i så fall.

Den 11 september 2001 spelade jag Pokémon på ett uteställe. Allting annat skiljer sig inte nämnvärt från andras upplevelser och jag ser därför inget värde i att skriva om det.

Andra bloggar om: 9/11, 911, 11/9, 11 september, Hans Dahlgren, Lars Danielsson, Niklas Svensson

Lyssna på lobbyisterna

Titta! Philip Morris skickade mig siffror över rökningen i de svenska skolorna. I Stockholm är det bara 60 % av skolbarnen som får cigaretter på raster och håltimmar; Stockholm är sämst. I Gävleborg får 98 % av eleverna röka; Gävleborg är bäst. Genomsnittet i riket är 80 %.

Och vad gör jag? Ifrågasätter källan, det vill säga en organisation som lever på att sälja cigaretter och därför vill föra fram rökning på skolorna som någonting positivt? Tänker jag mig att de kanske inte är opartiska, att det kanske inte är objektivt så att rökning är bra? Nej, jag litar på Philip Morris och publicerar bilden i min blogg.

Den dumheten är för övrigt en egenskap jag delar med Metro. Bilden ovan har jag gjort i Photoshop, bilden nedan är ett original från Metro den 8 september.

Mjölkfrämjandet är bönder förenade i en suspekt branschorganisation som infiltrerar förskolor och skolor i syfte att prångla ut den mjölk som de tjänar sitt levebröd på. Att ta deras som information som sanning är därför en uppvisning i dålig källkritik, särskilt när en använder den för att bestämma vad som är bäst och sämst.

Och, som avslutning, en politiskt inkorrekt bonusbild från en annan källa (och nu är det jag som gjort ännu en bild):


Andra bloggar om: Barnomsorg, Lobbyism, Media, Samhälle, Skola

Re: PWND!

Fler än jag fick den här goda idén.

Andra bloggar om: Dataintrång, Folkpartiet, Politik, Socialdemokraterna

Pojkar väsnas, flickor tröstar

Först Libero (del I, II, III), sedan Pollux och nu: Go'boken!

Go'boken är en bokklubb för småbarnsföräldrar och deras barn: "Go'boken ger dig åldersanpassade böcker till barnet från det är nyfött upp till skolstarten." Böckernas innehåll anpassas alltså till barnets ålder, men litteraturens träffsäkerhet är än mer finkalibrerad än så - Go'boken anpassar nämligen sina alster även efter mottagarens biologiska kön, smidigt reducerat till en binär skala med två värden (pojke eller flicka).

De barn som är sex månader gamla fick nyligen ett nytt utskick från Go'boken. Flickorna fick en bok om elefanten Lollo, som tröstar och pussar på de som är ledsna. Pojkarna fick istället en bok om lejonet Oskar, som gillar att väsna och busa.

Jag saknar ord och önskar - så klart - att jag kunde anmäla Go'boken till Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam. Tyvärr har jag inte i Go'bokens marknadsföring kunnat hitta något som strider mot de regler och kriterier som rådet har att tillgripa. Jag kan tills vidare bara rekommendera alla barn, föräldrar och andra vuxna att hata Go'boken av hela sitt hjärta.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Samhälle

För dig som älskar hästar! (Och är tjej.)

Efter uppgörelsen med Libero (del I, II, III) är det dags för nästa: Pollux hästbokklubb!

Den broschyr som Pollux skickar ut för att marknadsföra sin bokklubb lyder som följer (om en rensar bort en massa ovidkommande trams):

Det bästa du kan ge din dotter... Jag är själv hästtjej... Erbjuder dig och din dotter... Om din dotter... Det här kommer din dotter att jubla över... Hästtokiga tjejer... Alla tjejers hästbokklubb... Då får din flicka... Alla hästtjejers drömklubb...

Hästar, böcker om hästar, tidningar om hästar och prylar som "hästiga brevpapper", "tuffa borstar" eller "roliga pennor" är något som bara en tjej kan tänkas vara intresserad av? Alla killar som rider då, vad är de intresserade av? Ishockey? Bilar? Vapen? Pollux hästbokklubb svarar:

Pollux Hästbokklubb har funnits på marknaden sedan 1990 och har 99,8 % flickor som medlemmar.

(Whoa! Till de 0,2 % pojkar som gått med i Pollux trots texten ovan: Jag älskar er!)

Böckerna passar att läsas av både flickor och pojkar, men en stor del av prylarna i paketen vänder sig till flickor. Givetvis får pojkar vara med i klubben, men vi vill inte att vår reklam ska misstolkas så att man tror att det är en klubb som riktar sig till pojkar. Vi har valt att göra Pollux till en flick-klubb eftersom det är en mycket stor andel flickor i åldern 6-13 år som är hästintresserade, men som sagt, pojkar är också hjärtligt välkomna i klubben. Vi vill dock att det klart ska framgå att en del av innehållet i paketen främst riktar sig till flickor, så att pojkarna och deras föräldrar inte ska känna sig lurade när de går med i klubben.

Ah, den gamla hederliga missuppfattningen om att alla pojkar gillar svarta gevär och alla flickor gillar rosa dammsugare! Eller? Det visar sig att en av de "klubbprylar" som Pollux skickar ut är en blå (!) hovkrats. Ett redskap för att göra rent en hästs hovar är alltså något som "vänder sig till flickor". Frågan är då vad pojkar som rider gör rent sina hästars hovar med - en monstertruck?

Andra klubbprylar är Pollux hästrasbok och Pollux stora, fina hästrasaffisch. Det känns långt ifrån självklart att "pojkarna och deras föräldrar" skulle "känna sig lurade" när förteckningar över världens hästraser damp ner i brevlådan. Då ligger det närmare till hands att en liten rättshaverist som jag anmäler Pollux till Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam. Ja, så får det bli.

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Jämställdhet, Pollux, Samhälle