Alla tiders tokeri

När jag är bedrövad, euforisk eller ingenting alls, det vill säga när som helst, kan jag alltid åka till Örebro för att slappna av i Helenas sällskap.

Det är då jag hittar balans i perspektiv och proportioner. Det är då vi upptäcker att någon googlat på "Fredrik Westerlund" + CP (läs mer här). Det är då vi äter kladdkaka till frukost och jag upptäcker att det som går in genom ena näsborren, kommer ut genom den andra.


(Jätteäckligt, jag vet, och även om det är ett roligt partytrick kan jag inte rekommendera det - allting luktar halvfet plastgrädde i flera timmar efteråt och känslan i näsan är inte helt angenäm.)

Det är också då vi badar och läser Erlend Loe, beställer mat från Max och äter den i en park, köper glass och kommer fram till vad som egentligen betyder någonting, och det är då vi lugnar och uppvärderar oss själva och varandra.