Korka upp champagnen!

Kära Migrationsverket!

Eftersom jag regelbundet plockar ögonbrynen, har jag inte möjlighet att som Matti räkna in det som ett nyskapande självskadebeteende. Ätstörningar känns inte heller påhittigt och skulle jag skära mig är jag rädd att jag skulle tycka att det var så snyggt att jag skulle känna mig mer förbättrad än skadad. Tog jag till flaskan skulle jag inte kunna gå och min karriär skulle spolas ner i toaletten.

När jag då är riktigt ledsen återstår därmed bara allmänt påförande av skam och skuld, kontrollbeteenden som inte inkluderar mat och utseende, och den alldeles för blygsamma tröströkningen. Jag vill hellre hitta på något nytt än att ta till trygga kunskaper jag odlat i hela mitt liv och jag har därför en idé: Jag ska bli apatisk och utvisad, ty vad kan vara mer destruktivt än att lägga sig i händerna på era handläggare?

Igår grät jag mig till sömns. Idag ligger jag i fosterställning och stirrar in i väggen. Imorgon river jag mitt pass, så korka upp champagnen och kom och hämta mig. Jag är er att utvisa när helst ni behagar.