Carl Bildt talar svenska i nya bloggen Alla dessa dagar och jag fascineras av det trivsamt enkla tilltalet i ett likaledes fascinerande tecknande av en utrikesministers vardag - i den mån det finns en sådan. Mest oväntat är att den som scrollar hela vägen ner möts av en avslutande smiley.
Carl Bildt :)
Och imorgon är det premiär för ännu en ny blogg.
EDIT: Dessutom är Philip Wendahl tillbaka!
Andra bloggar om: Bloggar, Carl Bildt, Politik
Fyra jag läst
1. Dennis citerar Milton Friedman, som har mycket att säga om vad som spelar roll när någon ska spendera någons pengar.
2. Ingerö delar redan ut 2007 års PK-pris till den Kuba-kramande Attac-pacifisten Sven Erlander. Så ung och redan så obegåvad.
3. Jonas kommer ut som dinky i en vasastansk bermudatriangel mellan cous-cous, Marimekkotyg och ett samtal om dvd-boxen som den nya fastighetsmarknaden.
4. Krohnman kapar Politikerbloggen och det blir förbaskat roligt när stackars Nicklas Svensson bloggar från sin egen rättegång.
En jag väntar på
5. Johanna har fortfarande inte kommenterat att Hirschfeldt begär ny kommission utifrån nya fakta på tsunamiband. Var är de kittlande konspirationerna och de hissnande halvsanningarna?
EDIT: Johanna hör bön.
Andra bloggar om: Bloggar
De senaste hundra åren har det funnits gott om tillfällen då det inte varit helt enkelt att skilja på staten, samhället och socialdemokratin. Inte helt oväntat visar det sig att det inte räcker med ett förlorat val för att rubba ett sådant missförhållande.
Topptjänstemän jobbar gratis åt s, berättade P1 i Godmorgon, världen! Det handlar om de politiska tjänstemän som efter socialdemokraternas valförlust inte längre har anställning på regeringskansliet. De har en inkomstgaranti som gör att de behåller sin lön i 1-2 år och om de hittar nytt arbete minskar garantin med den nya inkomsten. Ett tiotal av de här tjänstemännen jobbar nu på socialdemokraternas riksdagskansli och de gör det utan ersättning, varför garantin faller ut med full kraft.
Vi är väldigt glada för att de vill dela med sig av sin kunskap
säger kanslichef Åsa Larsson och jag kan tänka mig att hon är ännu gladare för att de ser sig som arbetslösa och därför delar med sig av sin kunskap på skattebetalarnas bekostnad istället för att se sig som anställda som socialdemokraterna ska avlöna. Varför själv betala för sin arbetskraft när man kan få någon annan att göra det åt en?
Medborgarna betalar 30.000 - 80.000 kronor per tjänsteman och månad, socialdemokraterna betalar ingenting och Larsson är lycklig:
Jag tycker det är väldigt positivt att det fungerar så i vårt parti. När man har tid över använder man den till att stödja partiet på olika sätt.
När man har tillgång till skattepengar använder man dem till att stödja partiet på olika sätt.
Känns det bra att den politiska klassen har en arbetslöshetsförsäkring som vida överstiger den som de erbjuder medborgarna? Känns det rättvist att ett politiskt parti kan förse sig med gratis arbetskraft i form av folk som uppbär offentligt avgångsbidrag när samma politiska parti hade gått i taket om privata företag gjorde samma sak? Känns det rimligt att politikens kreatur tillåts lalla runt och slussa in ännu mer av våra pengar i det socialdemokratiska partiet samtidigt som vi av andra arbetslösa kräver att de ska vara aktivt arbetssökande på heltid?
Jag tycker inte det.
Andra bloggar om: A-kassa, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Socialdemokraterna, Åsa Larsson
Helena har anledning att donera ägg.
Andra bloggar om: HBT, Humor, Äggdonation
Med risk för att låta som Martin Borgs, med anledning av att jag nyss fått min kontrolluppgift för 2006:
Av det min arbetsgivare betalar för det arbete jag utför, betalar jag drygt 300.000:- per år i skatt och det in i ett system som vuxit sig så stort att vi som betalar inte ser vad pengarna går till och de som använder våra pengar inte kommer ihåg varifrån de kommer.
Det finns saker som jag gärna betalar skatt för, annat inte.
Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid
Anslag 28:16, nämnden för hemslöjdsfrågor: 1.900.000 kr
Anslag 28:17, främjande av hemslöjden: 21.000.000 kr
Varför? Jag förstår verkligen inte varför.
Andra bloggar om: Martin Borgs, Politik, Skatt
Jag har plötsligt besöksstatistik på en nivå som jag annars bara når när jag skriver om landskapsfunktionshinder eller permobilorientering. Mina efterforskningar visar att det beror på att TV3 visat dokumentären Jag vill vara anorektisk, något som fick många att öppna browsern och söka på följande:
pro ana
pro-ana
proana
Det gav mig flera hundra träffar på en timme och alla landade här.
Jag hoppas att de gillar Christer Fuglesang.
Andra bloggar om: Anorexi, Google, Pro-ana, Sökord, Ätstörningar
Men heja, heja, hurra, hurra! Att rapparna Emilush & Caustic åtalas för förargelseväckande beteende när de rappar att alla i Landskrona hatar polisen, är ju typ det mest inspirerande som har hänt yttrandeheten sedan ... tja, sedan Ken Ring blev polisanmäld för att ha rappat om att storma slottet och tvinga till sig samlag med sessan. Det får mig att ta tag i någonting jag borde ha gjort för länge sedan:
CP åtalar rockgubbar för tonsatt lyssnarförakt
Att sjunga "tänd eld på dina tankar med dina svarta tysta tårar" kan vara förargelseväckande beteende. Alldeles för många framträdanden på alldeles för många år har lett till åtal för en orkester.
Popgruppen Kent åtalas för sina framträdanden över hela landet sedan 1995. Bandet har bland annat framför en sång med temat "Den här stan gör mig galen ikväll" och "och jag tror minsann min själ dör av svält".
Nu har den spastiske liberalen Freddi Westerlund väckt åtal för förargelseväckande beteende. "Genom sitt beteende har Berg visat förakt för konsten och dess konsumenter på ett sätt som varit ägnat att väcka förargelse hos allmänheten", skriver Westerlund i sin stämningsansökan. "Jag må värna yttrandefriheten, men det må också finnas gränser. De gränserna går runt Eskilstuna."
Någon anledning att ta hänsyn till gnällrockens inställning till samhället och dess särskilda kulturyttringar tycker inte åklagaren att det finns.
— Det är ingen kultur som har något företräde. Jag ser till orden och innebörden i de texter som framförts.
De åtalade har förnekat både dålig smak och förargelseväckande beteende i polisförhören. De menar att det handlar om musik (LOL).
Något annat fall där artister åtalats för åsikter i en sångtext är svårt att hitta.
— Nej, jag kan inte påminna mig något motsvarande fall, säger Per Herrey, förbundsjurist på Svenska Musikerförbundet sedan han släpptes ut ur fängelse efter ett 20 år långt straff för förargelseväckande klädsel buren på Eurovisionsschlagerfestivalen 1984.
Andra bloggar om: Humor, Musik, Yttrandefrihet
"Straight marriage will be less meaningful if gay marriage were allowed; the sanctity of marriages like Britney Spears’ 55-hour just-for-fun marriage would be destroyed" ...
... och nio andra starka argument mot äktenskap mellan andra än friska heterosexuella i fertil ålder, att läsa hos Saom.
Andra bloggar om: HBT, Humor, Äktenskap
Helena: "Vi är Sveriges svar på Jimmy Kimmel & Sarah Silverman."
Andra bloggar om: Humor, Jimmy Kimmel, Sarah Silverman
Försvarsminister Mikael Odenberg (m) har presenterat sitt vansinniga avlyssningsförslag som i korta ordalag innebär att vi överger allt vad personlig integritet heter för att låta militären övervaka alla våra sms, telefonsamtal och e-postmeddelanden.
Peter Eriksson (mp) kommenterar galenskaperna:
Om man ska avskaffa rättssäkerheten får man åtminstone göra det under demokratiska former.
Innehållet i "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet" är obehagligt. Att det finns fler än ansvarig minister som kan leva med förslaget är skrämmande. Politikernas syn på politiken och demokratin som någonting som skulle kunna användas till att avskaffa för demokratin helt nödvändiga grunder, är skitläskig.
Be afraid, be very afraid.
Jag hoppas att Peter Eriksson och alla andra som är mot förslaget ser till att varken den personliga integriteten eller rättssäkerheten kommer att avskaffas, ens under demokratiska former. En längre text om det kommer om cirka en vecka, men då på den där nya bloggen som komma skall.
Andra bloggar om: Mikael Odenberg, Peter Eriksson, Politik
Fråga Svenska spels VD Jesper Kärrbrink om ansvar och han kommer att hävda att han, det företag han företräder och den stat som äger företaget, är världsledande på att ta ansvar för kundernas konsumtion. Har han en extra frispråkig dag kan han även att komma att vädra sina unkna idéer om att staten borde censurera internet för att begränsa åtkomsten till de tjänster som konkurrerande företag erbjuder. Fråga sedan den stat som reglerar Kärrbrink och Svenska spel och svaren kommer att bli desamma, men med en tydligare lutning mot att monopolets enda uppgift är att begränsa dess egen verksamhet och dess skadeverkningar. Det är, i samtliga fall, fullkomligt trams.
Det svenska spelmonopolets enda ambition är att maximera den vinst det gör på konsumenternas bekostnad.
Det åstadkoms genom att förbjuda enarmade banditer, döpa om dem till Jack Vegas och ställa ut dem under statlig flagg. Det åstadkoms genom att låta de goda och pålitliga - det vill säga politikerna, prästerna och idrottsföreningarna - erbjuda spel i alla möjliga former så länge vinstmöjligheten för de spelande inte blir för stor. Det åstadkoms genom marknadsföring som kostar 2.000.000:- per dag och är så aggressiv att den i många andra länder inte skulle tillåtas.
Spelberoendet på den svenska monopolmarknaden är drygt 50 % högre än på den konkurrensutsatta marknaden i Storbritannien. Av de statliga spelbolagens omsättning går 0,046 % till åtgärder mot spelmissbruk. Av den vinst Svenska spel gör går 17 % till idrotten och 80 % rakt in i statskassan.
Hur ett statligt monopol kan marknadsföras så mycket, göra så stor vinst, ta så lite ansvar för skadeverkningar och göra sådana enorma vinster samtidigt som det det ska vara för konsumenteras bästa, är det ännu ingen som trovärdigt lyckats förklara hur det går ihop.
Reglerna gärna spelmarknaden, men låt idrottsrörelsen äga Svenska spel och utsätt de nuvarande bolagen för konkurrens.
Andra bloggar om: Politik, Spelmonopolet, Svenska spel
I tusentals år har kyrkans män hävdat att homosexualitet är onaturligt, ett brott mot naturens lagar, eftersom det inte förekommer i djurriket och dessutom är så uppenbart galet att ha sex i annat än reproduktivt syfte. Vetenskapsmännen vågade aldrig säga emot, eftersom de var rädda för kyrkans män och inte gärna ville brännas på bål.
I själva verket knullades det hej vilt åt alla håll och kanter redan långt innan kyrkomötet i Nabulus. Redan de gamla grekerna var queers, redan de gamla grekerna visste att djuren också är det; Aristoteles dokumenterade hur hyenor av samma kön hade trevligt tillsammans långt innan Jesus spände på sin första lärljunge.
Kyrkan dras fortfarande med fullblodsidioter som Åke Green och den där påven, men bland vetenskapsmännen är det fler som har släppt den heterosexuella sargen och kommit ut som konståkare på en rink som tillåter piruetter åt vilket håll de än må snurra. Om detta skriver Fredrik Hedlund i en fantastisk artikel i lördagens DN.
Petter Böckman är zoolog och ansvarig för innehållet i utställningen Mot naturens ordning? på Naturhistoriska museet i Oslo. Till DN säger han:
Djur drivs av drifter precis som vi. När djuren har lust att ha sex så har de sex. Det är vi människor som bekymrar oss för vilket kön det är på partnern, djur bara sätter i gång.
När Böckman diskuterar att det är relativt lätt att förstå homosexualitet hos större djur, medan det blir svårare vid studierna av mindre djur, uppvisar han kvalitéer som tidigare endats skådats hos Ernst "jag har mött libbstickor som tittat mig i ögonen" Kirchsteiger:
Det är väldigt svårt att sätta sig in i tankarna hos en tarmmask.
Mest intressant är annars att konstatera att det, hur märkligt det tidigare än har varkat vara, kan finnas evolutionära fördelar med homosexualitet. Bland fåglar är det till exempel vanligt att handjuren är större än flickfåglarna och två grabbiga svanar kan därför slå sina påsar ihop och försvara ett större revir än deras heterosexuella kompispar kan göra. Ungarna till homohannarna har tio gånger så stor chans att överleva jämfört med avkommorna till kärnfamiljsfåglar.
Kanske är det därför fåglar ofta avbildas i samkönade par? För den som fascineras av homosexuella djur kan en mer komisk vinkel hittas i den fantastiskt roliga Animals av och med Ricky Gervais.
(Via Hoe-Looking Man.)
Andra bloggar om: Ernst Kirchsteiger, Fredrik Hedlund, HBT, Homosexualitet, Petter Böckman, Religion, Ricky Gervais, Vetenskap, Åke Green
Repris från den senare raderade bloggen Resegaranti.
Jag har tidigare lovat att nedteckna permobilorienteringsanekdoten. Det är lite motvilligt jag gör det, ty jag tycker mig själv vara en ganska god berättare och jag föredrar att återge mina bedrifter muntligen. Likväl är det värt ett försök, so here goes.
När jag var yngre gjorde jag några försök inom olika handikappidrotter. Jag var helt okej eller till och med riktigt duktig på 60 meter, men det är en vansklig gren för cp-skadade: När startskottet går triggar det livliga reflexer, som gör att de starkare musklerna tar över de svagare och ett svårkontrollerat rörelsemönster uppstår, varpå åtta spastiker kryssar över banorna i ett kaos som hotar att ytterligare skada dem alla.
Därför föredrog jag orientering. Jag var en skicklig kartläsare och trivdes i naturen. Jag var obesegrad genom hela (den flera månader) långa karriären - både på kortare distanser, som jag klarade av på kryckor, och de lite längre som krävde att jag körde permobil. Jag hade det som kallas för vinnarskalle och en evig vilja att vara bäst.
Så kom den stora tävlingen över lång, permobilkrävande distans. På den tiden hade jag en låg permobil som påminner mer om en liten bil än en kraftig elrullstol. Den tog sig fram i terrängen utan större problem och det skulle komma att behövas, eftersom tävlingen gick på Vitberget med dess slalombacke, eljusspår och branta slänter. Banan var dock tacknämligt lagd på ett sätt som gjorde att det alltid fanns en trivsam gångbana, en skogsväg eller något annat relativt slätt att begagna på sträckan mellan kontrollerna.
När jag tog den sista kontrollen tänkte jag tillbaka på loppet och insåg att jag gått rakt på varenda liten röd-vit skärm och därför torde ha segern inom räckhåll. Jag befann mig en bra bit upp på berget och målområdet var på campingen vid bergets fot. På kartan såg jag att den cykelväg jag följde snirklade sig i serpentiner nerför berget och jag förstod att banläggaren tänkte sig att det var vägen ner, vägen mot mål, vägen mot seger.
Jag förstod också att jag skulle ha ännu större chans att vinna om jag hittade en kortare väg och att den kortaste vägen alltid är en rak linje mellan två punkter, så jag började snegla neråt campingen i hopp om att hitta en någorlunda farbar led nerför berget. Efter någon minut tyckte jag mig ana ett något mindre kuperat parti, så jag svängde 90 grader och började köra rakt nerför berget, rakt ner mot målet.
Permobilens gas- och styrreglage bestod av ett handtag som hölls med båda händerna. Genom att föra det framåt ökades farten, genom att dra det i sidled styrdes permobilen till vänster och höger. När permobilen nu i allt högre fart rusade nerför berget hade jag fullt sjå att hålla kvar handtaget i mina händer, för att inte tala om hur svårt det var att gira undan de träd och stenar som befann sig mellan mig och segern.
Min kropp hölls kvar i permobilen av ett enkelt säkerhetsbälte; två remmar med kardborre låg tätt slutna mot min mage när både jag och mitt fordon studsade i svårparerade hopp över tuvor och hål. Till min fasa hör jag hur de båda kardborrebanden börjar slitas isär. Jag kan inte släppa handtaget, jag kan ingenting göra åt det, jag får istället finna mig i att lyssna till det raspande ljudet av ett säkerhetsbälte som sviker. Ett gupp, ett hopp, ett gupp till och bältet öppnas.
Jag förstår att jag är på väg mot något dåligt, mot något som kommer att göra ont. Idén om att gena nerför berget känns allt sämre när jag, utan säkerhetsbälte, fortsätter mitt mer eller mindre okontrollerade studsande nerför branten. Så kommer den, gropen som jag inte hinner styra runt.
Permobilen faller neråt, jag flyger uppåt och tumlar nerför backen utan att veta vad som är upp och vad som är ner. Efter tio meter känner jag hur min kropp slutar att rulla och allt blir plötsligt mycket stilla ...
... tills jag blir överkörd. Av min egen permobil.
Mörbultad såg jag hur permobilen fortsatte ytterligare några meter innan den stannade en bit nedanför mig. Jag kröp ner till den, klättrade upp i den och fortsatte nerför berget, men nu snett nerför, mycket långsamt och mot cykelvägen som jag sedan följde mot mål. Väl i mål kunde jag konstatera att jag vunnit med så stor marginal att jag snabbt förstod att min seger aldrig hade varit hotad ens om jag följt den långa, säkra vägen hem.
Sensmoral? Jag vet inte, men anekdoten kan med fördel användas som påminnelse när jag står inför nya utmaningar, ty som min vän Frida en gång sa: "Har man blivit överkörd av sin egen permobil och ändå vunnit, finns det ingenting man inte klarar av".
Andra bloggar om: CP, Handikappidrott, Humor
SSU beskriver sig som Sveriges största politiska ungdomsförbund, men sanningen är att åtminstone Ung vänster, MUF och KDU är större. Av de 100.000 medlemmar SSU hade på 40-talet var 30.000 kvar år 2004. Av de 20.000 medlemmar SSU hade 2005 är 4.300 kvar år 2007.
Även det kan vara en siffra i överkant eftersom SSU:s generösa regler innebär att den som inte betalar medlemsavgiften får fyra påminnelser innan medlemskapet upphör. Sök inträde hösten 2006 och din fjärde påminnelse kommer i januari 2007 - och den gäller som medlemskap hela 2007 även om du aldrig betalar.
Mattias Vepsä (tidigare förbundssekreterare, nu talesman eller ansikte utåt, snart bara ensam) är inte orolig eftersom han anser att SSU fortfarande är "det starkaste förbundet" och att "trenden är på väg upp". Den stora nedgången hänvisar han dels till att SSU nästan helt slutat fuska med statistiken, dels till långvariga konflikter inom förbundet.
Förhoppningen är att inbördeskriget snart är historia. Om inte annat är det svårt att tänka sig interna strider i ett förbund som inom några år består av en enda medlem. Då kan Mattias Vepsä stå där, ensam och stark, och ha rätt när han säger att "trenden är på väg upp". Om inte hans Bagdad Bob-kvalitéer långt dessförinnan kvalificerat honom för posten som Marita Ulvskogs närmaste man.
Andra bloggar om: Marita Ulvskog, Mattias Vepsä, Politik, SSU
När den svenske stjärngossen Christer Fuglesang återvänt till jordelivet fick han många frågor om vad som var det mest minnesvärda ögonblicket under hans rymdäventyr. Gång på gång svarade han att det var den sista rymdpromenaden, att hänga fritt i tyngdlöst tillstånd och titta ner på den jord som ens fötter inte längrer trampar, att inte längre väga någonting.
Ellinor Magerskraka håller med:
- För första gången i mitt liv känns det som att någon förstår mig. Jag strävar precis som Christer efter att uppnå tyngdlöst tillstånd, men jag är flygrädd och kan inte bli astronaut. Därför är jag pro-ana.
Pro ana-rörelsen är en sammanslutning av självsvältande 16-åringar som valt bort den tråkiga sjukdomsstämpeln och istället ser ätstörningar som en livsstil.
- Love yourself to the bone! utbrister Ellinor och kastar bort en gurka som legat orörd i skafferiet tills den ruttnat.
Två vägar mot samma mål. När Christer pratar om G-krafter pratar Ellinor om CW, HW och LW (current, highest respektive lowest weight) samt STGW och LTGW (short term respektive long term goal weight). Den ene naturvetare, den andra medlem på flertalet amerikanska internetcommunityn för förryckta tonårsflickor. Den ene har uppnått sitt mål, den andra kämpar oförtrutet vidare.
- Min STGW är 35 kilo, men min LTGW har alltid varit noll, det vill säga tyngdlöst tillstånd, säger Ellinor. Jag är ännu inte på det klara med hur jag ska bli av med de sista kilona ben och hud, men "nothing tastes as good as thin feels" och jag ska komma dit!
Hemma på den aldrig öppnade kylskåpsdörren har Ellinor satt upp en så kallad thinspiration, en bild på en i stort leende Christer Fuglesang.
- Titta på hans leende! Det finns bara tre typer av människor som kan le så där: Någon som efter fjorton års väntan får åka upp i rymden, någon som levt hela sitt liv med en kromosom för mycket och någon som tänker på att det senaste hon åt var en bit äpple och lite citronvatten. För två veckor sedan.
Andra bloggar om: Christer Fuglesang, Humor, Pro-ana, Ätstörningar
Centrum för rättvisa kommer (inte helt oväntat) fram till att "Villkoren vid Wild'n Fresh är lika bra eller bättre än kollektivavtalet på nio punkter av tio" och skriver sedan en rapport [pdf] om det. HRF anser (lika väntat) att "Högerbyråns PM bygger på fel anställningsform – bekräftar istället sämre löner och villkor på salladsbaren". De upplyser dessutom om ett intressant förhållande:
Även om de nu skaffar bättre privata försäkringar, är skyddet i kollektivavtalets försäkringar fortfarande bättre.
Det är alltså inte bara så att världens bästa privata försäkring är sämre än kollektivavtalets försäkring - till och med de privata försäkringar som är bättre än kollektivavtalets försäkringar, är sämre än kollektivavtalets försäkringar? Men är inte kollektivavtalets försäkringar också privata? Statliga är de då inte.
De försäkringar som kollektivavtalet stipulerar att arbetsgivaren ska teckna är TFA (vid arbetsskada), TGL (vid dödsfall), AGS (vid sjukdom), AGB (vid förlust av anställning) samt Avtalspension SAF-LO. Dessa försäkringar administreras av Fora och försäkringsgivare är AFA Försäkring förutom för Avtalspensionen, som den anställde själv väljer försäkringsgivare för. Fora och AFA ägs av LO och Svenskt Näringsliv.
De företag som omfattas av kollektivavtal måste teckna dessa försäkringar för sina anställda arbetare, men ett företag måste inte omfattas av kollektivavtal för att få teckna dessa försäkringar. Gissa vilka privata försäkringar Wild'n Fresh har tecknat för sina anställda? TFA, TGL, AGS, AGB och Avtalspension SAF-LO. Samma försäkringar genom samma adminstratör hos samma försäkringsgivare.
Till HRF:s fördel ska det tilläggas att kollektivavtalet ger ytterligare ett omställningsskydd som komplement till AGB, att försäkringarna inte kan sägas upp så länge de anställda omfattas av kollektivavtal samt att försäkringarna i det fallet gäller och finansieras även om arbetsgivaren skulle undlåta att betala premierna.
(Nu ska jag reflektera över vilket slags människa jag är som finner nöje i att, klockan 01:15, upplysa min omgivning om detaljerna i det svenska kollektivavtalsförsäkringssystemet.)
EDIT: SVT skriver här, Johan Norberg här och Johanna Nylander här.
EDIT: Johan @ PL&C skriver här.
Andra bloggar om: AFA, Arbetsmarknadsförsäkringar, Centrum för rättvisa, Fora, HRF, Kollektivavtal, LO, Svenskt Näringsliv, Wild'n Fresh
Hos Martin Borgs hittar jag exempel på hur miljöpartiet både skapade jobb och fick snurr på ekonomin under tiden som samarbetsparti till den socialdemokratiska regeringen.
Rundgången som håller maskinen igång
Bidrag skapar jobb
EDIT: Martin Borgs följer upp genom att skicka miljöministern ett brev i vilket han föreslår att även Maria Wetterstrand erbjuds slutförvaring på Kemikaliesekretariatet.
Andra bloggar om: Maktmissbruk, Miljöpartiet, Nepotism, Politik
Förhoppningvis är de flesta bara glada, men lite svider det säkert i den som vid tiden för valet gapade sig hes över vilka fruktansvärda beslut vi kunde vänta oss med en kristdemokrat, Göran Hägglund, som vår nye socialminister. I går var det dags för hans första interpellationsdebatt och han gav följande besked:
- Kvinnor från andra länder ska kunna genomgå abort i Sverige och då få samma omvårdnad, stöd och eftervård som svenska kvinnor. (Under det röd-gröna styret var det bara svenska medborgare och i Sverige bosatta som tilläts genomgå abort.)
- Beslutet om en abort måste vara kvinnans eget.
- Alliansen hyser inga planer på inskräninkningar i den svenska abortlagens rätt till fri abort till den 18:e graviditetsveckan.
Jag slår vad om att det inte var det min käre vän Victor förutsåg när han den 8 oktober skrev att
det finns dock vissa mer säkra förutsägelser, eftersom göran hägglund är socialminister. jag tackar härmed alla som röstade på (fp), (m) och (c) för att vi nu får in ett gäng härligt mörklila kärnfamiljskramande och rättighetshatande politiska tjänstemän i regeringskansliet
Men jag slår också vad om att han är lättad (och fortsatt misstänksam, precis som jag också är och som jag hoppas att alla medborgare alltid är när det gäller rikets styre).
Andra bloggar om: Abort, Aborträtt, Feminism, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Politik
Executive Summary:
Om könet sitter i hjärnan, har Annica Dahlström inget kön.
"Man försöker tvinga kvinnor vara som män", säger professor Annica Dahlström om hennes nya bok Könet sitter i hjärnan. Hennes senaste storverk bestod i ett påstående om att ens matematiska förmåga är mindre om ens bröst är större och nu är hon i full färd med att slå knut på sig själv några gånger till.
Män är "biologiskt sämre" på att att passa barn, kvinnor tvingas vara som män för att lyckas i arbetslivet, barn blir "mentalt dränerade" av att lämnas på dagis (det heter förskola, professorn!), män får inte vara så macho som de egentligen vill och kvinnor är mer intutiva än män, heter det. Som påpekats annorstädes innebär det att lesbiska är perfekta adoptionsföräldrar medan bögar inte borde få adoptera, samt att de mammor som arbetar och de pappor som är hemma med sina barn har tvingats till det utan att ha egen möjlighet att välja.
Dahlström gör först allt vad hon kan för att konstatera att kvinnor är si och män så, för att sedan säga att det "inte alls" finns någon risk för att människor ska känna att de inte passar in i hennes uppdelning i kvinnligt och manligt: "Vi måste se folk som individer. Det är fel att säga att kvinnor och män ska vara si eller så."
Skotstek, pålstek, och dubbelt halvslag.
Det enda som med säkerhet kan sägas, är att om könet sitter i hjärnan, har Annica Dahlström inget kön.
Andra bloggar om: Annica Dahlström, Feminism, Forskning
13 ministrar säger nej till feminism, eller åtminstone till att beskriva sig själva med ordet i den mening de uppfattar att ordet har (fått).
Oppositionen riktar kritik mot de tretton, men något beröm öses icke över de som kallar sig feminister. Det senare är rimligt.
Vad politiker kallar sig känns nämligen mindre viktigt än vad de gör och inte gör; att folkpartiet bär efternamnet "liberalerna" betyder inte att den politik de för i alla delar är liberal och att sverigedemokraterna inte gärna känns vid epitetet "främlingsfientliga" betyder inte att de står vid gränsen och hälsar alla som vill komma hit välkomna med en god kopp kaffe och en varm kram.
För en liberal är det, för att använda feministen Birgitta Ohlsson (fp) ord, "ideologiskt tjänstefel" att inte vara feminist och jag beskriver mig definitivt som både det ena och det andra. Däremot kan jag förstå att inte alla liberaler ställer upp på alla definitioner av feminism - speciellt inte när tolkningsföreträdet, det vill säga feministen Marita Ulvskog (s), bestämt att det är
... svårt att vara marknadsinriktad och samtidigt trovärdigt kunna säga att man är feminist och vill förändra samhällsstrukturer. Det går bara inte ihop.
Det går ju till exempel alldeles utmärkt ihop att tänka sig att ett sätt att förändra samhällsstrukturer är att befria människor från dem istället för att ersätta dem med nya strukturer.
Som avslutning, men framför allt för att kompensera för att jag än en gång både nämnt och citerat Marita Ulsvskog, en länk till en omgång nyliberal och sexradikal... feminism:
Blogge: Feminismen måste återerövras av nyliberala högerregeringen.
(Tack för bilden, Frida!)
Andra bloggar om: Birigtta Ohlsson, Feminism, Marita Ulvskog, Politik
Min fästmö dricker vodkadrinkar och tar sig friheten att förlova oss med min favoritmiljöpartist Anders Wallner. Ingen är gladare än jag och som förberedelse ställer jag mig i kö för att få låna boken När vi två blir tre av Marsha Dorman och Diane Klein.
Andra bloggar om: Familj, Förlovning, Sex
Johan Norberg meddelar stolt att han och Sofia Nerbrand fått ett litet barn som ska heta Alexander.
No, he’s not called Milton or Adam or Frédéric. We thought that he should have a life of his own.
Okej då. Jag släpper väl guldet, myrran och rökelsen och slutar att spana efter en Betlehemsstjärna. Men grattis i alla fall!
Andra bloggar om: Barn, Johan Norberg, Sofia Nerbrand
När Annika Billström (s) gick till val och vann 2002, gjorde hon det med 99 löften om vad hon skulle åstadkomma under sin tid i Stadshuset. Ett av de mest omtalade av dessa punkter var att påbörja byggandet av 20.000 bostäder - ett mål Billström stolt rapporterat som uppnått per den 29 december 2006.
Stockholms stads Utrednings- och statistikkontor (USK) är dock av en annan uppfattning. Även om de räknar in de vindar och kontor som byggts om till bostäder kommer de inte upp i mer än 16.212 påbörjade bostadsbyggen. Målet har alltså inte uppnåtts, eller? Billström kommenterar:
Det gjorde vi visst det, vi gick i mål den 29 december.
Vi räknar på ett annat sätt.
Det måste vara världens mest användbara vetenskap, den där socialdemokratiska statistiken. Är arbetslösheten pinsamt hög i förhållande till jämförbara länder? Vi räknar på ett annat sätt! Är bostadsbyggandet lägre än utlovat? Vi räknar på ett annat sätt!
"Det gjorde vi visst det"-retoriken är skön den med, men statistiken är ändå strået vassare. För att komma upp i 20.000 bostäder adderar Billström nämligen USK:s siffror med allt som beviljats bidrag för hyresrätter. Det inkluderar bland annat projekt som friggebodar, bottenplattor till sophus, uppriven asfalt, kapade träd och schaktgropar.
Att Billström kallar allting för bostäder är ett i en lång rad av tecken på den totala frånvaro av verklighetskontakt som gjort att knappast ens den mest helgjutna betongsosse önskar henne tillbaka.
DN: Oklart om Billström nådde bostadsmål
Andra bloggar om: Annika Billström, Bostadspolitik, Bostäder, Politik, Socialdemokraterna, Statistik, Stockholm
