Stoppa yrkesfiskarnas trålande efter bidrag
Riksrevisor Eva Lindström riktar skarp kritik mot regeringens (och den förra regeringens, mind you) fiskepolitik och det med rätta - en näring som behöver en miljon bidragskronor och nästan en halv byråkrat per utövare är helt enkelt inte längre en näring.
Det finns en överkapacitet i det svenska fisket och det leder till utfiske, bidragsslöseri och miljöförstöring. Samhällets stöd till fisket motverkar den nödvändiga strukturomvandlingen. Yrkesfiskarna lockas knappast att lägga ner bara för att kunna casha in skrotningsbidraget när de, om de fortsätter fiska, kan njuta av strukturstöd, förmånlig a-kassa, bidrag vid fiskestopp och befrielse från energi-, koldioxid- och svavelskatterna. Alla som inte är yrkesfiskare får därmed betala dyrt för att de som är yrkesfiskare ska kunna fortsätta att fiska för mycket och samtidigt förstöra miljön. Låter det synnerligen idiotiskt? Det är det också.
Riksrevisionens granskning är därför varmt välkommen, Eva Lindströms debattartikel likaså, men en sak bli jag bara inte klok på. Varför talar Lindström hela tiden om att överkapaciteten ska minskas? Den borde naturligtvis förintas. Att det finns en utdöende yrkesgrupp som blivit fena på att fiska efter statliga stöd är tydligt och slutsatsen är solklar: Yrkesfiskare är hala skattesmitarålar som offrar miljön medelst trålande efter bidrag som det är hög tid att de torskar. Allt annat vore ett riktigt bottennapp.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Eva Lindström, Fiske, Riksrevisionen







