Årets modigaste syndikalist (tillika årets töntigaste pris)

Kommer ni ihåg Niklas Svenlin? Han mår så väldigt dåligt, säger han, av att konfronteras av porr under sin arbetstid. Konfrontation betyder i det här fallet att packa upp, ställa fram och sälja porrtidningar på en liten bensinstation i Piteå, men det ligger nära till hands att fråga sig om Svenlin verkligen mådde så dåligt. Trots all denna konfrontatoriska pornografi sökte han sig nämligen till samma jobb fyra somrar i rad.

Arbetsgivaren befriade Svenlin från bördan det innebar att handskas med nämnda tidningar, men det dög inte åt Svenlin, som tillsammans med sitt fackförbund satte besninstationen i blockad. Arbetsgivarna tog då bort tidningarna med hänvisning till att det ändå inte spelade någon roll för företagets lönsamhet - den moderna porrkonsumenten har nämligen sedan länge övergivit långtradarchaufförernas daterade trycksaker till förmån för nedladdad och streamad erotik.

Svenlin försökte göra en pornografiprohibitionistpolitisk* höna av en fjäder, med det var få som inte genomskådade hans lilla kupp som sexualfientlig aktivism av sämsta sorten. Det finns många priser jag skulle kunna hitta på och ge honom för det, till exempel Årets unga nymoralist, Årets töntigaste reaktionär eller Årets främste simulant av psykosomatiska magsmärtor framkallade av politiska ställningstaganden.

Syndikalisternas Centralorganisation är dock mer välvilligt inställda och tilldelar Svenlin ett slags civilkuragepris, vilket den med Svenlins sexualsyn instämmande tidningen Dagen uppmärksammar. Årets modigaste man är alltså en sommarjobbare som vägrade att sälja tidningar som ingen ändå köpte. Flygkapten Stefan Rasmussen, som 1991 räddade livet på ett flygplans samtliga passagerare genom en mirakulös nödlandning på en åker i Gottröra, har troligen redan hört av sig för att gratulera.

____________________
* Veckans ord?

Intressant? Via Axess. Tipstack till Dennis.
Läs även andra bloggares åsikter om Civilkurage, Fackförbund, Gottröra, Niklas Svenlin, Nymoralism, Porr, Sex, Stefan Rasmussen, Syndikalisterna

En bytte jobb, den andre gjorde det inte

"Det kan inte vara rimligt att jag ska behöva konfronteras av porr under min arbetstid, jag mår dåligt av det", sa sommarjobbaren Niklas Svenlin till Piteå-Tidningen. Arbetsgivaren svarade genom att befria Niklas från att packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Det räckte inte för Niklas och hans fackförbund, som satte företaget i blockad genom att meddela att Niklas inte skulle packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Arbetsgivaren gav med sig och tog bort tidningarna sedan det visade sig att varken ägare, kunder eller personal ville ha dem där.

Fair enough, naturligtvis, att en företagare styr sitt företag som denne behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst eftersom Niklas sökt och fått sitt jobb för fjärde sommaren i rad och för tredje gången på tre år säkert slagits av att han hunnit glömma bort att "han mår dåligt av det". Men också för att moralpaniken snabbt slog fäste i hela kommunen, som nu överväger att bli "porrfri". (Samma kommun har tidigare bjudit på bad och släckt ner elen för att barnfattiga par skulle intressera sig mer för sexuella aktiviteter och förhoppningsvis vända avfolkningstrenden.) Dessutom finns där ett intressant sidospår.

Stig-Björn Ljunggren skriver kolumner i Piteå-Tidningen. Eller skrev, ska jag kanske skriva, eftersom Stig-Björn Ljunggren just sagt upp sig från det jobbet. Redaktören ville nämligen inte ta in Stig-Björns krönika i morgondagens tidning, eftersom tidningen driver en annan linje på ledarsidan. Då sade Stig-Björn upp sig.

Fair enough, naturligtvis, att inte fortsätta arbeta för en företagare som styr sitt företag som denne behagar om det sättet inte behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst för att det där med lite naken hud kan vara så synnerligen upprörande. Men också för att det där med yttrandefrihet är så viktigt. Dessutom för att det där med att två personer reagerar så olika i liknande situationer visar på den stora frihet vi alla har i att ta ansvar för vår egen situation.

(Den förste som använder kommentarsfältet till att kalla mig klassblind får vattna mina blommor nu när jag tar semester. Jag ska upp till Piteå och sälja porr.)

Intressant? Via Almedalsbloggen.
Andra bloggar om: Fackförbund, Frihet, Moralpanik, Niklas Svenlin, Piteå, Piteå-tidningen, Porr, Stig-Björn Ljunggren

Återbesök i Saltsjöbaden

Svenskt näringsliv meddelar i dag att de bjuder in LO och PTK till samtal om ett nytt huvudavtal och för oss som brinner (ja, faktiskt) för frågor om arbetsmarknaden, dess parter och alla de avtal parterna träffat och träffar, är det ungefär det största som kan hända.

"Det övergripande målet för parternas reformarbete bör vara att med hänsynstagande till arbetstagarnas berättigade krav på trygghet och möjlighet till utveckling i anställningen skapa de bästa förutsättningarna för de företag som verkar i Sverige att hävda sig i den internationella konkurrensen"

skriver Svenskt näringsliv och fortsätter:

"Parterna på den svenska arbetsmarknaden har ett gemensamt intresse av att skapa så bra förutsättningar som möjligt för företagen. Konkurrenskraftiga företag är förutsättningen för trygghet och god utveckling för de anställda och för den tillväxt i den svenska ekonomin som krävs för sysselsättningen och den gemensamma välfärden. Det är ett gemensamt intresse att företagens tillväxt och investeringar sker i Sverige och att nya växande företag kommer till här. Det är viktigt att Sverige är attraktivt för utländska investeringar. Det är också ett gemensamt intresse att så många som möjligt deltar i arbetslivet och genom eget arbete kan försörja sig och bidra till svensk ekonomi."

Det kan komma att handla om konflikträtten, konfliktvapnet och hur det används (proportionalitet, någon?), en fortsatt decentralisering av lönebildningen samt bättre förutsättningar för strukturomvandling - och det är precis hur spännande som helst; jag kunde vrida ur mina trosor när jag läst pressmeddelandet.

I ett första skede ska det bli högst intressant att se hur inbjudan tas emot och sedan kan lååånga förhandligar vidta.

Om tre hundra miljarder år vet vi hur det gick...

Intressant?
Även: Federley
Andra bloggar om: Arbetsgivarorganisationer, Arbetsmarknad, Fackförbund, Kollektivavtal, LO, Politik, PTK, Svenskt näringsliv

Säg är det inte märkligt att folk som ...

... i vanliga fall är högst förtjusta i att system ska bära sina egna kostnader, skriker i höga sky när någon föreslår att trafikförsäkringen borde finansiera sig självt snarare än att även vi som inte orsakar skador medelst bil måste vara med och betala?

... beskriver sig som "engagerade i prostituerade kvinnors situation" aldrig bemödar sig om att debattera frågor om sexarbete med sexarbetare, sällan vill lyssna till vad en prostituerad har att säga, men nästan alltid är redo att försvara en lagstiftning vars främsta konsekvens är en försämring av de prosituerade kvinnornas situation?

... hyllar den allmäna välfärden och gärna skulle förbjuda privata lösningar, ändå är positivt inställda till de privata försäkringar som genom arbetsgivarnas och fackföreningarnas försorg skyddar de anställda vid arbetsskador, dödsfall, sjukdom, arbetslöshet och ålderdom?

... älskar den offentliga sektorn tenderar att ifrågasätta, misstänkliggöra och motarbeta det privata företagande vars resurser den offentliga sektorn inte skulle kunna existera förutan?

... värnar mänskliga rättigheter tar så lätt på yttrandefrihet att de bara anser att den är till för "de goda" - och själva förbehåller sig rätten att definiera vilka "de goda" är.

Intressant?
Andra bloggar om: Företagande, Hyckleri, Mänskliga rättigheter, Privatiseringar, Prostitution, Trafikförsäkring, Välfärd, Yttrandefrihet

En rät linje mellan två punkter

Fyra procent av LO:s medlemmar röstade på sverigedemokraterna, visar det sig i LO:s valanalys. Det talas om en markant ökning, men enligt andre ordförande Ulla Lindqvist handlar det inte om att de som röstat på sd är rasister.

Obegripligt, eller hur, att LO-medlemmar och socialdemokrater flytt till sd? Arbetarrörelsen har ju alls ingenting gemensamt med rasister! På tal om ingenting - LO-mannen och socialdemokraten Peter Kennerfalk bemöter de på DN Kultur publicerade artiklarna av Maciej Zaremba:

"Till skillnad från fackförenings hataren (sic!) med polskt påbrå som sitter i kapitalets knä och påstår sig vara samhällsdebattör.

Sanningen är nog den att han är en samhällslögnare. [...] Som den dreglande hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser. [...] Men någon annan ambition än att fylla sin plånbok och bankböcker har aldrig denne rabbulist (sic!) haft."

För att återgå till det där med LO och sverigedemokraterna; whuzzup with that? Det finns ju liksom inga beröringspunkter, inga likheter i retoriken och inget gemensamt sätt att utmåla De Andra på. Jag fattar det bara inte! Förresten har Per Winberg, ordförande i transportfacket, också en del att säga om polacker:

"De bor i bilarna och gömmer sig i bilarna när polisen kommer. Det är det enda alternativet de har, så då kompletterar de med spritförsäljning och ibland prostitution."

För att återknyta till valanalysen - det finns inga rasister bland LO:s medlemmar. Skulle det finnas sverigedemokrater i LO är de antagligen inte rasister. De har bara lite otur med valsedlarna, de slagord de väljer att skandera och i hur de formulerar sig när de beskriver våra goda grannar i Polen.

Via Wille, HAX. Intressant?
Andra bloggar om: LO, Polen, Rasism, Sverigedemokraterna

De polska rörmokarna i Vaxholm

Den trogna läsaren* vet precis var jag står i Go Home-konflikten vid skolbygget i Vaxholm. Det torde därför inte komma som någon större överraskning att jag är lite surmulen inför fackets glädje över vad de upplever som en seger i generaladvokatens yttrande i fallet. Fackets agerande strider inte mot EU:s regler om fri rörlighet, heter det.

Facket gör dock bäst i att inte fira. Generaladvokaten pekar nämligen dessutom på rätt till rättslig prövning, att stridsåtgärder måste vara motiverat med hänsyn till mål av allmänt intresse samt att åtgärderna måste vara proportionerliga. Det är snarare nyaste nytt i ny nation, än hävdvunnen vardag i LO-land.

Var det motiverat och proportioneligt att driva det lettiska bolaget i konkurs för att de inte ville skriva på avtal med högre krav än vad facket ställer på inhemska företag?

Var det motiverat och proportionerligt att låta attackerna mot salladsbaren i Göteborg gå ut över andra företag?

Och så vidare, i ett ifrågasättande som om de inte gäller hela den svenska modellen, så åtminstone hur den exekveras.

Cue Maciej Zaremba, som redan skrivit spaltmeter och en bok om kriget i Vaxholm och om de slagfält på vilka det utspelas. Nu skriver han igen:

"Så var står vår största organisation i denna fråga? Det är omöjligt att veta. I stället för en livgivande diskussion om solidaritetens villkor valde LO att föra en annan debatt, den om EU - samt andra illvilliga väsen - som vill kvadda 'den svenska modellen'. (Märkligt, att denna modell är så beroende av att ständigt framstå såsom hotad till livet. Det tror man inte när man ser hur saktmodigt ombudsmännen tuggar i sig rätterna på Royal Viking Hotel. Men kanske har de mycket starka nerver.)"

Zaremba granskar domen, lägger den mot bakgrunden och kommer fram till att generaladvokatens förslag innebär att fallet Vaxholm är ett missbruk av en legitim modell för konfliktlösning på arbetsmarknaden. De dubbla avgifter, premier för irrelvanta försäkringar och den olagliga granskningsavgiften som det lettiska företaget skulle tvingas på, är alla styggelser som generaladvokaten vänder mot fackets agerande. När dom faller kan den falla tungt och inte nödvändigtvis där plats har röjts för dess landning.

_________________________
* Det är bara en. Hon heter Helena Bergman och bor i Malmö.

Intressant?
Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Byggnads, Den polske rörmokaren, Den svenska modellen, Fackligt, LO, Maciej Zaremba, Maktmissbruk

Ylva Thörn läses bäst mellan raderna

Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver artikel på DN Debatt och det under rubriken "Förtidspensioner dubbelt så vanligt inom Kommunal". Självklart en intressant artikel eftersom den är full av politiskt trams på raderna och proppad med obekväma sanningar mellan dem.

För att sammanfatta vad som står mellan raderna:

Hej! Vi hade makten i tolv år och allt våra medlemmar fick var arbetslöshet, sjukskrivning, förtidspension och den här debattartikeln.

xoxo/Ylva Thörn

PS. Det är svårt att tänka sig värre arbetsgivare än den offentliga sektorn. DS.

För en något längre genomgång av artikeln:

Inledningvis återges resultaten från en tio år lång undersökning: Av de som avslutat sin anställning inom kommun och landsting har 20 % förtidspensionerats. De förtidspensionerade och sjukskrivna inom Kommunal är dubbelt så hög som hos resten av befolkningen. De arbetslösa ungdomarna är tre gånger fler i Sverige än i Danmark och på Irland. Kvinnor är långtidssjukskrivna och förtidspensioneras oftare än män. Und so weiter.

För drygt nio av de tio undersökta åren bär Thörns partivänner ansvaret, men hennes slutsats är det överraskande: "De här grupperna bryr sig regeringen Reinfeldt inte om." Jag förstår att det måste vara extremt jobbigt att uppmärksamma ett reellt problem som ens eget parti bär ansvaret för, men jag fattar ändå inte hur Thörn tror att hon kan komma undan med att skylla på den nya regeringen.

Det är nämligen ingen statshemlighet att socialdemokraterna under sina senaste tolv år vid makten skickade hundratusentals i utanförskap genom en vårdslös excercis som förde människor mellan statistiska kolumner och varierande bidrag i ett syfte att hålla dem sysselsatta i meningslösa åtgärder eller åtminstone osynliga istället för att ge dem chansen och möjligheten att komma tillbaka till ett riktigt jobb. Arbetslösheten galopperade och lösningen blev aldrig bättre än att dölja, passivisera och göra beroende av bidrag och stat. Att efter ett sådant misslyckande peka på någon annan och tala om att "inte bry sig om" är så skamligt att jag hoppas att Thörn skäms i sin borg.

Dessutom pekar Thörn och den stora undersökningen på ytterligare ett skavsår i LO-land: Allra sämst mår de som har samhället som arbetsgivare, allra sämst går det för de som har staten som chef. När de som jobbar åt kommun och landsting dubbelt så ofta som andra behöver sjukskrivning eller till och med förtidspension, är det lätt att dra slutsatsen att privata arbetsgivare är att föredra.

Thörn skriver mycket mellan raderna, så läs henne där.

Intressant?
Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Kommunal, LO, Politik, Ylva Thörn

Kejsarinnornas nya kläder

Det är bråttom nu, att ta igen det slack som uppstod under tiden som Göran Persson långsamt avgick. Det är hög tid nu, att lappa igen de sprickor som sedan länge funnits mellan Mona Sahlin och LO. Vad passar då bättre än att Sahlin och Wanja Lundby-Wedin skriver debattartikel tillsammans? Så rätt de tänkt, så fel det blev.

"A-kassan ska återställas", heter det när politik är att vilja gå bakåt, tillbaka. Regeringens politik "drabbar dem med lägst löner hårdast", sägs det och exemplet som följer utgår från någon som tjänar 25.000 kr i månaden. Om par i röda damer blir en vinnande hand ska "de allra flesta" få en ersättning på 80 % när de är arbetslösa, lovar de nyblivna vännerna. De allra flesta har lägst löner och ibland så låga som futtiga 25 papp per månad, får man anta.

Hur många går egentligen på det här? Den grupp som Mona-Wanja Sahlin-Lundby-Wedin säger sig måna om är de med lägst inkomster, men de som gynnas av den politik de föreslår är framför allt de relativt välavlönade i röstfiskarnas favoritvatten, de som simmar i det så kallade mittskiktet. Redan nu gäller nämligen 80 % (eller högst 680 kr per dag) de 200 första dagarna i arbetslöshet och genomsnittstiden i arbetslöshet är 75 dagar. Att höja taket gör skillnad endast för de med löner över nocken.

När de ändå är igång passar de på att anklaga alliansens politik för att inte vara finansierad, men särskilt mycket om finansiering av de egna återställarna sägs det inte. Det man kan ana sig till handlar om att skatterna ska höjas, att skattebetalarna ska dela på kostnaden, men hur det hjälper de med lägst inkomster är inte heller självklart. Om man inte vill tillbaka till ett samhälle som accepterar massarbetslöshet, vill säga. Om man inte vill backa hela vägen tillbaka in i den defensiva arbetsmarknadspolitik som man förlorade valet på, alltså. Obegripligt, med andra ord.

Eller kanske inte så konstigt i alla fall. Socialdemokraterna har nämligen avskedat många av de på kansliet anställda och i samma veva upptäckte någon ett behov av nyrekrytering:

"Vi har alldeles nyss rekryterat två nationalekonomer för den kompetensen hade vi inte. Den behövs när vi till exempel ska skriva våra budgetmotioner." (Ekonomichef Åsa Larsson till SvD.)

Det känns jättebra att socialdemokraterna identifierat det behov av nationalekonomisk kunskap de aldrig kände under tiden med den med blott högstadiekompetens utrustade Bosse Ringholm vid det ekonomiska rodret. Kanske de nyanställda kan närvara nästa gång partiets och fackets ordföranden ses för att staka ut framtidens politik?

Intressant?
Via: Bloggen Bent, Gudmundson
Andra bloggar om: A-kassan, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, LO, Mona Sahlin, Politik, Socialdemokraterna, Wanja Lundby-Wedin

Första maj: Förberedelser

När jag var ung (eller kanske snarare där jag var ung) var första maj värsta grejen med ledighet, festlighet och demonstration. Jag var, som alla andra utom de där två otäcka killarna i Muf, tillräckligt röd för att vara en del av den allomfattande Rörelsen och jag var tillräckligt retorisk för att få kuska runt som ungdomstalare. Sida vid sida med självaste Pierre Schori.

På senare tid har jag mest irriterat mig på att de i makten hyllat sig själva och demonstrerat mot problem de själva skapat. Det har känts märkligt att en helgdag vikts åt en arbetarklass som, om den finns, nu utgörs av helt andra än de som säger sig representera den. Det är absurt att mediabevakningen villigt kidnappas av socialdemokraterna, som får utrymme att hylla regeringen när de själva sitter i den och protestera mot den när de är i opposition.

Jag antar att de är laddade nu, sossarna, när de får fira första maj utan att plågas av känslan av de tågar mot sin egen politik. Jag vill inte längre vara bitter och irriterad, så jag ska också fira första maj. Nu gäller det att komma på hur. Några idéer har jag redan, men jag tar tacksamt emot fler. Hur spendera första maj som liberal? Känn dig manad att fylla på listan!

- Det känns givet att jobba den allmäna helgdagen till trots, åtminstone som statement. På mitt kontor är vi många som kommer in på första maj i år och jag tänker göra ett försök att övertala dem alla att jobba under parollen Tjänstemännen är de riktiga arbetarna.

- Jag sitter nära Norra Bantorget och demonstrationståget passerar sannolikt nedanför mitt fönster. Jag har målat *LOL!!1* på ett plakat att hålla ut när de passerar.

- Den som jobbar på en helgdag får unna sig lite sovmorgon, lite tidig hemgång och därimellan en lite längre lunch. Jag tänkte åka till Stureplan och äta på Fredrick Federleys En annan salladsbar. Har de öppet den första maj? Annars finns det gott om andra restauranger utan kollektivavtal här i närheten av LO-borgen.

Intressant?
Andra bloggar om: Första maj, Politik, Socialdemokraterna

Storebror ser dig och han heter Hans Tilly

Det är läskigt det här med att staten kan komma att få tillstånd att avlyssna ens sms och telefonsamtal, men tänk vad ännu mycket mer läskigare det vore om det inte var staten, utan en privat förening helt bortom medborgarnas demokratiska kontroll, som tog sig rätten att våldföra sig på din personliga integritet genom att övervaka din vardag och det som är ditt. Tänk dig att en privat förening kunde kräva att få kopior på dina lönebesked helt oavsett om du var medlem i föreningen, medlem i en annan förening eller inte medlem i någon förening alls. Begrunda hur befängt det vore. Inse sedan att det redan är verklighet.

Ur DN (även SvD):

"Byggnads har i avtalet drivit igenom en skyldighet för arbetsgivarna att skicka löneuppgifter till Byggnads, inte bara för sina egna medlemmar utan även för oorganiserade medarbetare och de som är medlemmar i andra fackföreningar."

Ett fackförbund har alltså krävt att enskilda anställdas löner ska lämnas ut. Inte bara de till fackförbundet frivilligt anslutnas löner, inte bara de till något fackförbund frivilligt anslutnas löner, utan även uppgifter om de som inte är anslutna till något fackförbund alls. Vem behöver en stat att vara rädd för när det finns privata sammanslutningar redo att göra de ingrepp som staten drar sig för att göra? Vem behöver demokrati när den svenska modellen finns?

Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det här alltså är det fackförbund som Europadomstolen nyligen fann skyldigt till brott mot portalparagrafen i deklarationen mot de mänskliga rättigheterna. En hade kunnat förledas att tro att det skulle mana till försiktighet och eftertanke, men Byggnads behövde inte många månader för att koka ihop sin hämnd: Om vi inte längre får stjäla de anställdas pengar, ska vi i alla fall lägga vantarna på deras lönebesked.

Mina bästa dagar kan jag tycka att det är synnerligen smidigt att avtal sluts mellan frivilliga parter istället för av lagstiftaren, men nu är det inte utan att jag förstår Urban Bäckström när han kräver politiska åtgärder mot facken. Det där med frivilliga parter räcker liksom inte längre när de avtal som sluts omfattar även de som inte gett sitt samtycke. När egenmäktiga organisationer tar sig rättigheter som kraftigt inskränker enskildas - i internationella fördrag garanterade - rättigheter, är situationen inte längre hållbar.

Om vi inte vill ha en kamera från grovtolvan i våra badrum, en ombudsman från transport som läser all vår post och byggnads ordförande Hans Tilly bredvid oss i sängen, förstås.

Intressant?
Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Avtal, Byggnads, Fackligt, Integritet

Rörelseretoriken

Hotell- och restaurangfacket gör självmål med en egen studie av vad folk tycker om blockaden mot Wild'n Fresh i Göteborg: 46 % tycker att facket gjorde fel medan endast 41 % tycker att facket gjorde rätt. Det är naturligtvis ännu ett bakslag för facket att de inte får stöd ens i en undersökning de själva beställt, men räds icket - här kommer den till undsättning, rörelseretoriken!

"Nästan lika många (41%) anser att Hotell- och restaurangfacket gjorde rätt när man krävde avtal också av salladsbaren, som de som tycker att man gjorde fel (46%)."

I linje med att socialdemokraterna aldrig behövt ens 40 % av rösterna för att anse sig ha egen majoritet att regera landet i ensamt majestät.

"Medierapporteringen har spelat mycket på en grovt förenklad 'David-mot-Goliat'-bild [...] Det ytliga fick ibland ta överhand över det intellektuella."

Det var massmedias fel. Och folket är ytligt.

"Vi har [...] inte tillräckligt tydligt förklarat, folkbildat och opinionsbildat om varför det är så viktigt med kollektivavtal"

Nä, för det kan ju aldrig vara så att människor faktiskt vet vad ett kollektivavtal är och vad det används till, men ändå inte stödjer fackets agerande i det här fallet?

"Det tror vi i väldigt stor utsträckning beror på att det har bedrivits en aggressiv kampanj från Svenskt Näringsliv och från ett antal andra aktörer på den andra planhalvan."

Det var högerns fel. Och folket är lättlurat.

"Vi kan säkert ha gjort något fel, även om vi hela tiden hade ett lugnt, öppet och sakligt förhållningssätt. Men i stora drag anser vi att det var helt rätt att agera [...]"

Facket har alltid rätt, även när de gör fel.

En eloge till facket dock, för att de döpt sin drygt 40 sidor långa förklaring av sitt agerande till "Toppen av en isbergssallad".

Mer läsning:
HRF: Starkt stöd för fackföreningars rätt att kräva kollektivavtal
DN: Oklart med avtal på salladsbar
SvD: Oklart med avtal på salladsbaren

Andra bloggar om: Arbetarrörelsen, Arbetsmarknadspolitik, HRF, Kollektivavtal, Politik, Retorik, Wild'n Fresh

Ha-Ha-Ha-galne Hans och högerextremismen

Den tokiga sagan om de knäppa granksningsarvodena fortsätter.

Fackförbundet Byggnads och dess ordförande Hans Tilly har sedan länge tagit ut så kallade granskningsarvoden. De har konstruerats så att byggarbetare - även de som inte är medlemmar i Byggnads - fått ett avdrag på minst 1,5 % av lönen som ett slags privat extraskatt. Pengarna har gått rakt in i Byggnads, som inte kan redovisa vad pengarna används till. Officiellt ska arvodena användas till att täcka de kostnader Byggnads har för att granska att de som arbetar på ackord får rätt ersättning, men det är ett överpris på ett arbete som nästan inte efterfrågas och knappast ens utförs. I sammanhanget är det dessutom som vanligt värt att notera att Byggnads finansierar socialdemokraterna, så oorganiserade byggarbetare får finna sig att i princip betala skatt till ett politiskt parti de inte nödvändigtvis sympatiserar med.

Det låter vansinnigt och det är vansinnigt. Dessutom är det inte tillåtet och Europadomstolen slog nyligen fast att Byggnads, genom att ta ut arvoden från byggare som inte är medlemmar och sedan inte redovisa hur medlen används, bryter mot artikel 1 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna. En tung och viktig dom, men Byggnads valde att tolka den som att det är tillåtet att privatbeskatta så länge de redovisar det bättre.

Sveriges byggindustrier, som representerar arbetsgivarna, har förklarat för Byggnads att de gärna förhandlar om allt som förhandlas kan, men att de inte kan förhandla med facket om huruvida deras medlemmar ska följa lagen och Europastolens dom. Fackets makt må vara stor, men den är inte oändlig. Arbetsgivarföreningen har därför skapat blanketter på vilka de byggare som inte är medlemmar i Byggnads kan uppge det och arbetsgivaren slutar då att dra av det otillåtna arvodet. Det låter högst rimligt i de flestas öron, men inte i Hans Tillys.

I en artikel i tidningen Byggindustrin kommenterar han arbetgivarnas beslut att avbryta privatbeskattningen av de oorganiserade byggarna i enighet med utfallet i Europadomstolen:

"Det är arbetsgivarna som blåst i stridstrumpeten. Högerextrema krafter styr hos dem."

Högerextrema krafter? Det är (bland andra) Fredrick Federley som avses och här är det uppenbart att Vill ha-vänstern börjar bli riktigt desperat. Att kalla åsikten "avtal ska inte inte gälla för den som inte vill ingå det" för högerextrem är bara löjligt. Att kalla en liberal bög, som står så långt från nationalsocialismens brunskjortor en någonsin kan komma, för högerextrem - ja, det är direkt hånfullt.

Att kalla Hans Tilly för ha-galen eller bara galen, däremot, känns allt mer skäligt för varje kapitel som skrivs.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Byggnads, Fackförbund, Fredrick Federley, Granskningarvoden, Hans Tilly, Politik, Sveriges Byggindustrier

När en droppe blir ett hav

Mängder av medlemmar flyr a-kassan, rapporterar Aftonbladet, men vilka ordval man vill göra beror som vanligt vilket budskap man vill förmedla och vilka siffror man därför väljer att lyfta fram. Tidningen i fråga talar om "tiotusentals" och "tre gånger så många jämfört med förra året" och det stämmer säkert.

En alternativ vore att jämföra antalet som begärt uträde i januari år, minska det med antalet som begärda utträde i januari föregående år och sedan dela det med antalet medlemmar och ange ge resultatet i andelen medlemmar som lämnat a-kassan som en trolig följd av den höjda medlemsavgiften. En droppe i havet; 0,8 procentenheter.

Om det är siffror värda starka ord är det dags att slå fler larm.

Stockholmsbörsen kraschar! (Hittills idag -0,83 procentenheter.)
Riksbanken chockhöjde reporäntan! (0,25 procentenheter förra veckan.)
Kronan faller fritt! (-0,03 kronor mot dollarn bara idag.)

För övrigt har jag svårt att bli upprörd när skolminister Jan Björklund säger att "Svenskan måste få en särställning". På senare år har den faktiskt blivit bra mycket bättre än DN.

Andra bloggar om: A-kassa, Aftonbladet, Alarmism, Arbetsmarknad, Kvällstidningar, Politik

Ännu en skräll

Först visade det sig att SKTF i en undersökning visat att SKTF:s medlemmar inte vill att SKTF:s medlemmar ska förlora sina jobb.

Sedan visade det sig att de kulturarbetare som försörjs av skattebetalare är överens om att de ska försörjas av skattebetalare.

Nu visar det sig att Mona Sahlin försvarar blockaden mot den riksbekanta salladsbaren i Göteborg.

Hoppsan hoppsan! Den blivande partiledaren för det parti som grundades och finansieras av den intresseorganisation som satte salladsbaren i blockad, försvarar blockaden och tycker att intresseorganisationen gjorde rätt. Vem kunde ens ha anat något sådant? Undrens tid är inte förbi.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Kollektivavtal, Mona Sahlin, Politik

Påven skiter i skogen!

För en tid sedan frågade jag mig om påven skiter i skogen. Detta efter att ha sett SVT:s inslag om att SKTF frågat sina egna medlemmar om de skulle tycka om att förlora sina jobb, något som genererade ett nekande svar som kunde användas till att hävda att det vore dumt att minska antalet skatteavlönade tjänstemän.

Dennis har nu hittat svaret i ett citat signerat Anna Carlson:

Det är sant att jag som företrädare för Teaterförbundet reagerade starkt över utnämningen av Cecilia Stegö-Chilò. Just därför att hon företrädde ståndpunkten att all kultur skall bära sig själv. Det tycker nämligen inte jag. Jag anser att stat och kommun och landsting har ett ansvar för konst och kultur, på samma sätt som för skola, vård och omsorg. Om detta är branschen överens, dessutom.

Tänka sig! Skönt att det finns en sådan samsyn. Kan inte lämpligt fackförbund ta vid och fråga fler grupper om de vill att staten, eller egentligen andra medborgare än de själva, ska ta ansvar för deras försörjning? Det kanske är fler än teaterförbundet som har nått ett sådant konsensus inom sitt skrå.

Andra bloggar om: Fackligt, Kultur, Politik, Teaterförbundet

Det kan hända den bäste

En 79-årig man körde på vänster sida av vägen, eftersom han enligt egen utsago inte kört bil i tätbebyggt område sedan omläggningen till högertrafik gjordes 1967. Polisen prejade honom för att få stopp på färden och nu har han dömts på flera punkter. Det är sorgligt, ganska charmigt och lätt att göra sig lustig över, men det kan hända den bästa.

Alla hade kört på vänster sida av vägen i alla år, med ett kort undantag för lite högertrafik någon gång på 1700-talet. Vår kära 79-åring hade säkert hört berättelser om den där högerperioden, lyssnat till hur långsamt all trafik flöt och hur många olyckorna var, fått det berättat för sig att vi är trygga på vänster sida av vägen, att vi trivs bäst där. Han hade säkert tagit till sig debatten och skrämts av alarmismen, av domedagsprofetiorna: Högertrafiken kommer att döda oss alla och störta landet i kaos.

En söndag någonstans mitt i hans liv infördes högertrafiken och trots att opinionen länge vädjade om ännu en återgång till den körbana de så länge kört på, visade det sig att korparna hade fel. Olyckorna ökade inte, trafiken flöt och fördelarna var så många att alla snart tyckte att det vore en dum idé att vrida klockan tillbaka och ratten åt vänster igen. Alla utom en 79-åring som levt isolerad utan att ta del av utvecklingen och utan att dra lärdomar av den. En dag beger sig ut för en bilfärd på vänster sida av vägens mittlinje. Han förmår inte att förlika sig med verkligheten, han krockar och han gör sig till åtlöje.

Det kan hända den bäste. Se bara på Go Home-vänsterns Hans Tilly och Blockadvänsterns Ella Niia. Preja dem innan fler kommer till skada.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Fackföreningar, Ella Niia, Hans Tilly

Frihet på fackets bekostnad

Sofia Appelgren och några ombudmän från HRF

Enligt Politkerbloggen kommer Fredrick Federley (c) att lägga ett bud på den omstridda salladsbaren Wild'n Fresh i Göteborg. Federley kommer inte att teckna kollektivavtal, ens under hot, och planen är att öppna en kedja med icke-kollektivavtalsanslutna salladsbarer. (Via Load)

EDIT: Nu även i gammelmedia som DN.

Bland andra Johan Ingerö och Johanna Nylander skriver om LUF Väst, som fyndigt och vettigt nog har inlett en symbolisk blockad mot HRF i Göteborg. Iklädda reflexvästar delar de ut flygblad och informerar om fackföreningens oproportionella agerande mot Wild'n Fresh.

EDIT #2: Anders också.

Hos Dennis hittar jag dagens gladaste nyhet: Det granskningsarvode som Byggnads sedan länge klår icke-organiserade byggnadsarbetare på, har av Europadomstolen slagits fast som ett brott mot artikel 1 i de mänsliga rättigheterna, det vill säga att varje människa har rätt att disponera över sina egna tillgångar.

Det skönaste är att en av de byggnadsarbetare som fått rätt, säger så här i en kommentar till SvD: "För de här pengarna ska jag köpa en salladsrestaurang i Göteborg." Den tid då facket kunde köra över vem som helst om vad som helst och springa till kompisarna i regeringen så snart de fick problem, den tiden är kanske äntligen förbi.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Byggnads, Fredrick Federley, Granskningsarvode, Kollektivavtal, LUF, Politik, Wild'n Fresh

HRF är bättre än bäst

Centrum för rättvisa kommer (inte helt oväntat) fram till att "Villkoren vid Wild'n Fresh är lika bra eller bättre än kollektivavtalet på nio punkter av tio" och skriver sedan en rapport [pdf] om det. HRF anser (lika väntat) att "Högerbyråns PM bygger på fel anställningsform – bekräftar istället sämre löner och villkor på salladsbaren". De upplyser dessutom om ett intressant förhållande:

Även om de nu skaffar bättre privata försäkringar, är skyddet i kollektivavtalets försäkringar fortfarande bättre.

Det är alltså inte bara så att världens bästa privata försäkring är sämre än kollektivavtalets försäkring - till och med de privata försäkringar som är bättre än kollektivavtalets försäkringar, är sämre än kollektivavtalets försäkringar? Men är inte kollektivavtalets försäkringar också privata? Statliga är de då inte.

De försäkringar som kollektivavtalet stipulerar att arbetsgivaren ska teckna är TFA (vid arbetsskada), TGL (vid dödsfall), AGS (vid sjukdom), AGB (vid förlust av anställning) samt Avtalspension SAF-LO. Dessa försäkringar administreras av Fora och försäkringsgivare är AFA Försäkring förutom för Avtalspensionen, som den anställde själv väljer försäkringsgivare för. Fora och AFA ägs av LO och Svenskt Näringsliv.

De företag som omfattas av kollektivavtal måste teckna dessa försäkringar för sina anställda arbetare, men ett företag måste inte omfattas av kollektivavtal för att få teckna dessa försäkringar. Gissa vilka privata försäkringar Wild'n Fresh har tecknat för sina anställda? TFA, TGL, AGS, AGB och Avtalspension SAF-LO. Samma försäkringar genom samma adminstratör hos samma försäkringsgivare.

Till HRF:s fördel ska det tilläggas att kollektivavtalet ger ytterligare ett omställningsskydd som komplement till AGB, att försäkringarna inte kan sägas upp så länge de anställda omfattas av kollektivavtal samt att försäkringarna i det fallet gäller och finansieras även om arbetsgivaren skulle undlåta att betala premierna.

(Nu ska jag reflektera över vilket slags människa jag är som finner nöje i att, klockan 01:15, upplysa min omgivning om detaljerna i det svenska kollektivavtalsförsäkringssystemet.)

EDIT: SVT skriver här, Johan Norberg här och Johanna Nylander här.
EDIT: Johan @ PL&C skriver här.

Andra bloggar om: AFA, Arbetsmarknadsförsäkringar, Centrum för rättvisa, Fora, HRF, Kollektivavtal, LO, Svenskt Näringsliv, Wild'n Fresh

Slaget om Vaxholm

Vaxholmsblockaden dras inför rätta, men Byggnads diskriminering lär gillas och den svenska modellen bestå. Med sig har facket nämligen inte bara den borgerliga regeringen och alla riksdagspartier, utan i stort sett alla andra gamla unkna och rika EU-länder, vars sympati för arbetare - precis som hos Byggnads - inte sträcker sig utanför det egna landets gränser. På andra sidan står de nya fattiga och pigga EU-länderna och undrar om det där med fri rörlighet bara gäller så länge den inte går från öst till väst.

Jag räknar med förlust och även om det lär dröja månader innan generaladvokaten yttrar sig och ytterligare månader innan dom faller, har jag redan skrivit min kommentar (som för övrigt baseras på de kunskaper jag tillgodogjort mig under min korta, men ack så lyckliga, tid i teaterchef Sophia Artins retorikskola):

"Detta är inte mindre än en krigsförklaring mot all globalisering och mot ekonomin. Nu dör rörligheten, nu dör arbetsmarknaden, i alla fall försvårar domstolen möjligheterna för Östeuropas invånare att få arbete i EU. Vi måste samla ihop oss inom liberalismen och gemensamt slå tillbaka innan vi är slaktade. Jag kan inte se något försonande i denna dom, det är ett hån."

Andra bloggar om: Byggnads, Facket, Go home-vänstern, Kollektivavtal, LO, Sophia Artin, Vaxholm

Förakt? Tristess!

Arbetsmarknadsministern ger facket rätt i blockaden mot den rikskända salladsbaren och senare ska han komma att försvara övergreppen mot balterna i Vaxholm. Det är bara att konstatera: Det finns bara en svensk modell och de nya moderaterna är de gamla socialdemokraterna.

Den som vill balansera fackets makt på arbetsmarknaden, stoppa övervakningssamhället, legalisera prostitution, avskaffa spel- och alkoholmonopolet, förändra eller skrota public service, avkriminalisera narkotika eller kanske störta konungen och välja en president, har inget stöd att hämta (annat än från enskilda, tillika isolerade, ledamöter) i den svenska riksdagen.

Varken den som vill ha betyg från årskurs 1 eller den som önskar avskaffa betygen, har något att hoppas på. Inte heller den som vill sälja ut alla statliga bolag eller den som vill förstatliga bankerna. Var är extremismen, eller åtminstone det uppiggande radikala, när ett maktskifte efter 12 år inte känns ens som en skakning på nedre däck?

Den svenska politiken är en konsensusklubb utan puls och dess politker kan leva trygga i förvissningen att väljarna kommer att dö av tristess innan deras förakt växer sig tillräckligt starkt för ett uppror.

Jag skulle bli förvånad om jag röstar i nästa val. Förvåna mig, någon!

Andra bloggar om: Konsensus, Likriktning, Politik, Sverige, Tristess