How I Met Maria Ferm

I dag fyller Maria Ferm 24 år det firas bland annat med bloggstafetten "How I Met Maria Ferm": 24 minuter över var och en av dygnets 24 timmar kommer en av 24 bloggare att berätta om sitt första möte med Maria. Min blogg är ju egentligen död och den ska ju egentligen ersättas av en ny, men en högtidsdag som denna kräver en tillfällig comeback.

Hon kom som ett yrväder en afton i maj 2007, då jag befann mig i Malmö och firade min födelsedag på en schlagerfest hemma hos Anders Wallner. Jag hade hört mycket om Maria (det mesta om det förhoppningsvis överdrifter och lögner), men aldrig träffat henne - jag hade däremot sett fram emot att få göra det.

Från början verkade det inte bli mycket av vårt första möte. Hon talade snabbt på ett språk jag inte förstod och innan jag hunnit förstå det var hon på väg vidare mot nästa fest.

Ty sådan är Maria: Hon må inte vara mer än 24 år, men hennes dygn har fler än 24 timmar och varenda en av dem vill hon nyttja. Vanligtvis vaknar hon klockan 03:00 på morgonen, skriver ett pressmeddelande, läser andras bloggar och skriver några egna blogginlägg, går på ett frukostseminarium innan jobbet och fortsätter så tills klockan är 02:58 och hon måste skynda sig i säng om hon ska hinna somna innan klockan är 03:00 och hon ska vakna igen.

Jag skyndade mig dock för att hinna ifatt henne i hallen och jag följde henne ut i trapphuset för att säga hej då och beklaga att vi inte hunnit talas vid. Då ändrade hon sig och kom fram till att hon ville stanna, lära känna mig och dansa till Verka Serduchka på repeat tills hon utmattad somnade i värdens säng.

Ty sådan är Maria också: Hon är nästan alltid strålande glad och hon ser till att ha roligt. Hon är flexibel och aldrig omöjlig, smidig i tanken och rask i åsikterna. Samtidigt lyssnar hon gärna till andra och hon är en sådan som är lätt att tycka om även om man inte tycker som henne, bland annat för att hon inte behöver tycka som en själv för att tycka om en.

Vi delade säng (men inga kroppsvätskor, förutom möjligtvis lite saliv) och när hon på morgonen gjorde sig redo att bege sig hemåt följde jag henne ut i trapphuset igen. Vid det här laget hade jag lärt mig att tolka hennes gutturala läten, så jag förstod att det hon sa var "Jag fastnade verkligen för dig". Det var mig en underbar människa, tänkte jag, som så frankt berättar att hon gillar en även en tidig morgon i Malmö, i bakfyllans krankt bleka trappuppgång.

Så här drygt två år och många frukostar senare (det är primärt så vi umgås; det är så jag tar mig in i hennes schema), är det fortfarande vad jag tycker om henne:

Grattis på födelsedagen, Maria! Du är en underbar människa.

Läs även andra bloggares åsikter om Maria Ferm

Läs även andra bloggare på temat "How I Met Maria Ferm":
Anders Wallner
Tomas Melin
Victor Bernhardtz
Daniel Kolm
Åsa Petersen
Kristin Lilieqvist
Christian Valtersson
Tomas Eriksson
Fredrik Frangeur
Sakine Madon
Isobel Hadley-Kamptz
Yvonne Ruwaida
Hampus Algotsson
Helena Bergman
Philip Wendahl
Mattias Svensson
Rick Falkvinge
Felix König
Markus Blomberg
Jakop Dalunde
Zaida Catalán
Amanda Brihed
Linn Olauson
Peter Sunde

Liberati och Folkpartiet

Med tanke på att Liberati är nybildat och slutet är det alls inte konstigt att såväl nyfikenheten som misstänksamheten inför Liberati är stor. Se bara hur annars såta vänner som Blogge och Louise halvt om halvt hamnar på kant med varandra, eller hur mina egna vänner Mattias, Anders och Maria bekymrar sig. Nåja, av så skarpa och luttrade hjärnor väntar jag mig inte annat än avvaktande skepticism i ett sådant tidigt skede, men jag kan ändå tycka att jag anar missförstånd och ett väl förhastat avfärdande.

Anders Wallner framställer till exempel Liberati som Folkpartiets förbund för liberaler, andra tror att Liberati är Folkpartiets förbund på internet, men riktigt så enkelt är det naturligtvis inte. Över hälften av oss i Liberati är inte medlemmar i Folkpartiet och de flesta i den dryga halvan har inga som helst planer på att någonsin bli det. Några av de tongivande namnen (Bard, Lindberg) är förvisso folkpartister, men många andra - minst lika tunga - är det inte. Det som förenar oss är att vi vill påverka den liberala kompassen i svensk politik och att vi tror på att vi kan åstadkomma det genom att arbeta utanför partipolitiken, på andra sätt än vad partierna gör. Sedan ska det erkännas att många av oss har ett gott öga till vad Folkpartiet skulle kunna vara, men jag vågar också säga att inte en enda av oss är nöjda med vad Folkpartiet just nu är. Jag gissar dessutom att många i Folkpartiet känner likadant för Liberati och det är gott så.

Egentligen tycker jag att det är en mindre intressant diskussion. Liberati är inte ett parti, inte ens en del av ett parti, och mitt engagemang i Liberati är inte partipolitiskt. Att mina vänner utanför Liberati ställer sig både frågande och skeptiska till vad Liberati är, vad Liberati ska göra och hur Liberati fungerar tycker jag ändå är lika hälsosamt som välkommet. Jag ser fram emot att bjuda in er till våra öppna arrangemang och jag tror att ni kommer att uppskatta det. Jag är nämligen säker på att Mattias, Anders och Maria kommer att tycka att världen blivit lite bättre och lite roligare när Liberati tagit plats i den.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Bard, Anders Wallner, Blogge Bloggelito, Camilla Lindberg, Folkpartiet, Liberati, Louise Persson, Maria Ferm, Mattias Svensson

Läs Neo!

I det nya numret av magasinet Neo kramar jag vård oavsett regi under den varma rubriken Därför älskar jag landstinget: "Kompisarna fick cyklar från cykelaffären, Fredrik Westerlund fick sin från landstinget. Och vad var problemet med det?"

Neo är som vanligt en förstklassig form- och läsupplevelse, bland annat i Billy Rimgards berättelse om en övervakad far. Dessutom skriver mina vänner Mattias Svensson (om att vänstern är kass på klass) och Helena Sandklef (om politisk prutthumor).

Allt detta som pikanta kryddor till numrets huvudrätt, en magstark historia om både ett och annat troligt scenario att utspelas efter nästa val till riksdagen. Smaklig spis...

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Billy Rimgard, Helena Sandklef, Magasinet Neo, Mattias Svensson, Tidningar

Därför lämnar jag fp - bonus!

Emma Brulin är den i mitt umgänge som känt mig längst. Hennes föräldrar och mina föräldrar är vänner, så sedan barnsben har vi varit lekkamrater på gränsen till syskon och hon är alltjämt en av mina allra bästa vänner. Emma är "save the world"-typen som utbildar sig både politiskt och inom sjukvården, allt för att en dag bli generalsekreterare, eller åtminstone boss på WHO. Hon är helt enkelt alldeles, alldeles underbar. Dessutom bidrar hon till min artikelserie utan att jag ens behövt be om det:

Bonus: Emma Brulin: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

(Jag antar att en del av er skiner upp när ni läser "Jag tillhör den lilla skara människor som har känt Fredrik sen han hade stora framtänder, hockeyfrilla och glasögon som flaskbottnar". Ja, det finns bilder, men nej, ni kommer inte att få se dem. Dessutom missade hon att jag under samma period hade mer tandställning än tänder.)

Intressant?
Andra bloggar om: Emma Brulin, Folkpartiet, Fredrik Westerlund

Därför lämnar jag fp - del 5

Dennis Josefsson känner jag inte, jag har nog inte ens träffat honom, men hans blogg har länge varit en av mina absoluta favoriter på nätet och jag sörjer att han inte skriver oftare. Dennis är nationalekonomiskt skolad och sådana akademiker ser jag upp till. Han är dessutom utrustad med en lika intelligent som soltorkad humor och dylika egenskaper avundas jag. En så rolig och skicklig skribent kan jag bara inte låta bli att älska. Så, dags för den femte, och vad jag vet sista, delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 5: Dennis Josefsson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 4: Fredrik R Krohnman: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 3: Anders Wallner: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 2: Helena Sandklef: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Tack, kära insiktsfulla vänner, för alla skratt ni skänker mig!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wallner, Dennis Josefsson, Folkpartiet, Fredrik R Krohnman, Fredrik Westerlund, Helena Sandklef, Mattias Svensson

Därför lämnar jag fp - del 4

Fredrik R Krohnman lärde jag känna genom Helena Sandklef och det avsomnade radioprogrammet Rond i P3. Därefter har vi haft många chanser att ses, eftersom Krohnan är en flitig gäst hos Timbro och liksom jag stammis på Ninos Pizzeria på Gärdet. Han har skrivit några av de roligaste bloggposter jag någonsin läst och han gör just det jag också vill göra - blogga personligt om politik utan att släppa taget om humorn ens när man är förbannad. Nu den fjärde delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 4: Fredrik R Krohnman: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 3: Anders Wallner: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 2: Helena Sandklef: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wallner, Folkpartiet, Fredrik R Krohnman, Fredrik Westerlund, Helena Sandklef, Mattias Svensson

Därför lämnar jag fp - del 3

Anders Wallner kom in i mitt liv när jag sökte mig till den aktivism jag ofta tror mer på än politik durch partei. Vi blev goda vänner och jag ska utan omsvep erkänna att Anders lärt mig mycket och ensamt kan ta åt sig äran för att min syn på miljöpartiet är som förbytt de senaste åren. En av Anders många fina sidor är att han gärna umgås genom att äta hotellfrukost, men ännu bättre är att hans hjärta är så varmt att det känns på håll. Den tredje delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 3: Anders Wallner: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 2: Helena Sandklef: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Anders Wallner, Folkpartiet, Fredrik Westerlund, Helena Sandklef, Mattias Svensson

Därför lämnar jag fp - del 2

Helena Sandklef lärde jag känna när vi möttes för ett av senare många sammanträden i nyhetspanelen i Rond i P3. Sällan har jag så snabbt blivit så god vän med någon, men från den dagen är hon en av de viktigaste personerna i mitt liv, någon jag beundrar och ser upp till, och en av tre människor som jag har äran att roadtrippa med i Texas i sommar. Den andra delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 2: Helena Sandklef: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet
Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Fredrik Westerlund, Helena Sandklef, Mattias Svensson

Därför lämnar jag fp - del 1

Mattias Svensson är en levnadsglad liberal som jag lärt känna genom att vistas lite väl mycket i Timbros lokaler. Han är också en sådan jag gärna dricker en öl med och det var hans fantastiska manus som gjorde vår berömda FRA-film till en sådan succé. Det är därför med stolthet jag presenterar den första delen i min serie "Därför lämnar jag fp":

Del 1: Mattias Svensson: Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Fredrik Westerlund, Mattias Svensson

Därför lämnar jag fp - del 0

För en tid sedan lämnade jag folkpartiet (och Luf, LS och HL) utan att göra någon större affär av det. Senare fick jag förslaget att blogga under rubriken Därför lämnar jag folkpartiet, men det känns bara gjort och förutsebart. Att låta andra blogga under rubriken Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet känns däremot som ett intressant projekt, som på ett klokt och humoristiskt sätt förhoppningsvis kan blottlägga både ett och annat om såväl mig som folkpartiet.

Jag har därför nöjet att inom kort presentera den första delen (av minst fyra) i serien Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, Fredrik Westerlund

Sju sanningar

Jag har blivit utmanad, både här och där, och jag som annars tjurigt vägrar att vara med i dylika länklekar känner mig faktiskt en smula lockad. Kanske har jag inte fått min dagliga överdos uppmärksamhet i dag? Tanja, som också blivit utmanad, var så här Internet 2.0-kreativ och det fick mig att vilja komma på något annat än att bara rapa upp sju sanningar. Det fick bli Tema dödssynd.

Lättja. Jag kan ibland vara oerhört lat, eller åtminstone ha förtvivlat svårt att få någonting gjort, men jag tänker mig att det är en ganska sund kontrast till mitt i övrigt lika hektiska som effektiva leverne. Dessutom motverkar lite latmaskande den anala pedantism jag annars lätt hamnar i. Då räcker det inte med att städa och plocka undan, nej, då ska allt vara snyggt, parallellt, rätvinkligt, sorterat och katalogiserat i en nyinköpt Moleskine.

Avund. Andras talang och kunnande kan sminka mig alldeles grön. Jag vill också kunna beatboxa, teckna, sjunga, programmera och memorera pi med 25.000 decimaler! En av mina vanligaste dagdrömmar går ut på att jag plötsligt får möjligheten att kopiera skickligheten hos en person som är världsledande på någonting, så att jag sedan (helt utan att ha ansträngt mig) kan allt denne människa kan. Missunnsam är jag dock aldrig, min avundsjuka är snarare beundrande.

Lust. Oavsett om jag hittar den i sängkammaren, köket eller i en hårt kastad curveball på bakgården är känslan av lust och tillfredsställelse en av de starkare drivkrafterna i mitt liv. Jag kan hitta stor njutning i en avklarad utmaning, en orgasm i ett hårt träningspass och jag kan tycka mig ha haft sex efter att blott ha blivit berörd av fjärlilslätta fingertoppar. Jag har ett fultal som nästan är 30 gånger min ålder.

Girighet. Jag hyser ett habegär som inte alltid är leka med, men även det är något som jag ser som övervägande positivt. Jag vill ha och jag kämpar för att få. Av de många mål jag satt upp för mig själv har jag nått de allra flesta. Jag har det redan bra mycket bättre ställt än vad jag kunnat tänka mig och jag vet att jag förr eller senare blir ekonomiskt oberoende. Dessutom är jag generös, så det min girighet sår, får även andra skörda.

Högmod. Även om min självkänsla kan svikta, är mitt självförtroende så stort att det inte ryms inom mig. När jag var yngre var jag överlägsen, dryg och ganska otrevlig ibland, men förhoppningsvis har jag mognat och odlat ödmjukhet att dämpa mig med. Likväl är jag övertygad om att ingen kan besegra mig i Rappakalja, att jag är mycket svårslagen i Alias och att de flesta rundorna i de flesta kunskapsspelen slutar med att jag vinner. (Eller döljer att jag är en dålig förlorare.)

Vrede. Jag är lugn, så lugn att andra omedelbart blir lugna i min närhet, så lugn att orkansäsongen i Florida år 2007 slutade med att jag landade på Miami International. Dessutom är jag snäll, tålmodig, reflekterande. Jag blir alltså ytterst sällan arg, men när jag väl blir det blir jag närmast rasande. Jag blir så arg, så arg, så arg - i maximalt tre minuter och sedan kan jag som bäst vara sur i fem minuter till innan jag glömmer allt igen.

Frosseri. Lösviktsgodis, chips, dipp, popcorn, ostbågar och nötter. Ostbrick, korvbricka. Miso och sushi, meze och skaldjur. Hälsokost, husman och skräpmat. Jag kan äta allt och jag gör det gärna. Dessutom är jag begåvad med en väldigt hög ämnesomsättning, så hur mycket jag än stoppar i mig verkar det inte som att jag kan åstadkomma så mycket mer än en vag sammanboenderöndör (som det tar en halvtimme att träna bort).

Jag är lite sent ute, det inser jag, men jag hoppas ändå att jag lyckats hitta sju stycken som ännu inte utmanats att avslöja sju sanningar som sig själva: Anders And, Caroline Krinolin, Hoe-looking Helena, Krohnman Barbaren, Semestrande Sandklef, Stjärnögda Saom och Vaknande Victor.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Avund, Bloggar, Dödssynder, Frosseri, Girighet, Högmod, Lust, Lättja, Sanningar, Utmaningar, Vrede

60 meter för spastiker

Jag har inte varit på ett Timbro-event på flera dagar, så jag kan gott fortsätta på den inslagna vägen mot självförhärligande humorblogg. Tids nog återkommer jag med ett tokliberalt propagerande för en privatisering av allt utom rättsväsendet.

Följande klipp kommer från Magnus Betnérs turnéblogg.

Vi äter middag på Gävle brandstation och Magnus får lida för att han på scen började med att framställa kungen som förvirrad för att sedan säga "här i Falun" till Gävlepubliken. Därefter berättar jag ännu ett av alla härliga minnen från min idrottskarriär.



Hardcore-fans kan dessutom göra oss sällskap på tåget hem.

Intressant?
Andra bloggar om: Gävle, Humor, Magnus Betnér

Ett oheligt entourage

- Varför är ni så många?

En relevant fråga när Magnus Betnér turnerar under Helena Sandklefs ledning, ty förutom supporten Martin Sonneby var även jag, Carro, Jon, Mats samt en del tillfällig sällskap med på den lilla del av den långa Ingenting är heligt-turnén som tog oss till Falun och Gävle.

När jag och Carro kom till Falun var festen redan i gång, men under den första föreställningen passade vi på att ta en lugn simtur med Helena. Den andra föreställningen bevistade vi: Martin var fantastisk, Magnus var jättebra och publiken den bästa tänkbara. Efteråt åt vi god middag på findukade bord i en egentligen stängd restaurangdel bakom en glasvägg, som skiljde oss från det vilda dansgolvet där Clabbe var kung.

Naken efterfest i bastu och badkar, tre timmars sömn (påklädd, slattigt nog) och tåg till Gävle, whiskyprovning i mysiga Mackmyra, middag med älsklingssläktingen, öl på ett ställe där alla åt plankstek, ännu en föreställning som var riktigt bra den med och därefter middag, som vi bjöds på av ett gulligt par som lagat mat åt oss och serverade den i Ferdinand Bobergs vackra brandstation.

En underbar helg i fint sällskap. Jag gillar mina vänner och mitt liv gillar mig. På Inget är heligt-bloggen finns en del filmer, bland annat på när Carro ger Clabbe en blomma och på när vi åker från Mackmyra.

Tack alla!

Intressant?
Andra bloggar om: Falun, Gävle, Humor, Mackmyra, Magnus Betnér

Sex med Victor, Helena, Tanja och Elin

Mina vänner och bekanta är som sagt intresserade av sex. I kväll yttrar det sig (bland annat, kan man tänka) i att Helena pratar om det privata i Victors tv-program Sex med Victor samt i att Tanja och Elin bjuder in till releasefest för Phonephucker-boken. Fuck y'all, y'all.

Intressant?
Andra bloggar om: Elin Jonsson, Helena Bergman, Phonephucker, Sex, Sex med Victor, Tanja Suhinina

Sex med Jon

En av de saker som håller samman en bekantskapskrets torde vara gemensamma intressen. I min bekantskapskrets torde ett sådant gemensamt intresse vara sex; för en vecka sedan debuterade Victor Bernhardtz som programledare för Sex med Victor och i går nedkom en stolt Jon Jordås med granskande sexupplysningssajten Sexfakta.

Sexfakta har ambitionen att "främja njutning, minska fördomar, väcka nyfikenheten att experimentera, hävda möjligheten att säga ja och rätten att säga nej". Upplysning, normbekämpning och en rejäl skopa sexualradikalism i ett gebit som verkligen behöver det.

Intressant?
Andra bloggar om: Jon Jordås, Sex, Sex med Victor, Sexfakta

Vänskapskorruption

När ens vänner gör bra grejer känns det bra att marknadsföra dem.

Victor blir tv-programledare när Sex med Victor har premiär klockan 21:00 på SVT1 i kväll. Dessutom bloggar han igen, nu här, till glädje för alla oss som aldrig förlät honom för att han tog livet av Queer vegan.

Magnus och Helena (och någon svartmuskig typ jag inte vet vem det är) har skapat en bildblogg, inget-ar-heligt-tour-2007, som komplement till turnén med ungefär samma namn. Passa på att boka biljetter innan alla föreställningar är utsålda.

Andra bloggar om: Helena Sandklef, Humor, Inget är heligt, Komedi, Magnus Betnér, Sex, Sex med Victor, Stand-up, Stand up, SVT, TV, Victor Bernhardtz

Med fiender som Akademin är alla Anders Wallners vänner

Akademin för klassisk kulturkritik attackerar Anders Wallner och passar på att förklara hela miljöpartiet guilty by hallucination med hänvisning till att Wallner inte moraliserar, stigmatiserar och fördömer människor som själva väljer hur de vill leva ut sin sexualitet. I förbifarten tvålar de till såväl Magnus Betnér som Reb Kerstinsdotter också, eftersom även dessa två gör vad de kan för att försvara rätten att vara slampa.

"Med vänner som Wallner behöver Miljöpartiet inga fiender", skriver Akademien. Jag är vän med både Wallner och Betnér - dessutom bekant med Kerstinsdotter och på samma sida i den här frågan - och torde därför inte heller behöva några fiender. Skulle jag ändå känna ett behov känns det tryggt att jag kan räkna med Akademin för klassisk kulturkritik. Vi sexualradikala moralliberaler kan behöva lite motstånd, så att vi har något att ägna åt oss den där försvinnande lilla tiden per dygn som vi inte knullar.

(Och när det gäller miljöpartiet: Med vänner som Anders Wallner får miljöpartiet en del av min respekt och beundran. Faktum är att det är sådana som Wallner som gör miljöpartiet attraktivt. På så många sätt.)

Intressant?
Även: Anders Wallner, Maria Ferm
Andra bloggar om: Anders Wallner, Feminism, Heteronormativitet, Magnus Betnér, Miljöpartiet, Moralism, Politik, Sex, Slampor

Lite Internet 2.0

Sommar och tid att fixa med sådant som legat en bit lite längre ner på att göra-listan; jag har registrerat mig på Facebook och gett mig på att aktivera Feedburner.

Hojta om du vill bli min vän eller om flödet skulle krångla.

Andra bloggar om: Facebook, Feedburner, Internet 2.0

Sommarlov

(Klicka för större.)

Seriestrippen ovan (tipstack till Lennart!) har ingenting att göra med vad jag egentligen ville berätta, nämligen att jag från och med i fredags kväll har en lång och välförtjänt semester att njuta. Det innebär i vanlig ordning att tempot på bloggen sjunker tills mitt skrivande består av några korta vykort från Norrland och en och annan frustrerad kommentar över tillståndet i nationen. Åter på toppen lagom till Pride och första veckan i augusti.

Jag har redan hunnit börja njuta sommaren när jag den senaste tiden hängivit mig åt god mat, champagne och samvaro med de bästa människor som tänkas kan. Ett hjärtligt tack till alla er som gör mitt liv så rikt och ett nästan lika stort tack till alla er som gjort min blogg så pass stor och känd att den fungerat som en plattform för intressanta inhopp i andra sammanhang. Ha en underbar sommar!

Andra bloggar om: Liberalism, Sommar, Transformers

With a little help from my friends

Jag hade ett inlägg på gång, en text pregnant nog att dubbelposta här och i Bloggregeringen, men tiden sprang ifrån mig och bokstäverna med den. Istället bjuder jag på ett urval av mina vänners flit och fason, en förhoppningsvis lika roende som lärorik utsikt över det som är delar av min umgängeskrets.

Helena outar sin hyresvärd som idiot, Victor gör SVT sexigare, Kristina slår en PR-konsult sönder och samman, Anders HomO-anmäler sitt gym och blir riksdagsledamot på köpet, och Magnus förklarar varför man kan ställa upp i sammanhang som man egentligen inte ställer upp på.

Enjoy.

Andra bloggar om: Bloggar, Vänner