En refuserad osmaklighet den 11 september

För mig handlar den 11 september mer om den våldsamma attacken mot USA 2001 än om mordet på Anna Lindh 2003, men det är klart, som boende i Sverige är även den senare tragedin någonting som fortfarande känns nära. Jag håller med min gamle lärare Tommy Möller om att hon var en stjärna och jag förstår att hon både saknas och inspirerar många socialdemokrater (och andra) än i dag. Samtidigt tycker jag att det är rimligt att som Mattias Svensson påminna om att glorifierandet skymmer att även Anna Lindh hade brister och bland annat är skyldig till att två egyptier lämnades i amerikanska händer för att skickas till väntande tortyr i hemlandet.

Dödskult och helgonförklaring fascinerar mig lika mycket oavsett om det gäller sucidala rockstjärnor eller politiska påläggskalvar. En del blir så heliga att man inte får röra vid minnet, inte lägga till eller dra ifrån något om det inte leder till att summan ökar, och man får absolut inte skoja om dem. Redan i gymnasiet gav mig därför på att skämta om Curt Cobains självmord och för ett år sedan försökte jag och två vänner väva in Anna Lindh i ett jobb vi gjorde för ett magasin. Tanken var att vi skulle täcka ett uppslag med kulturannonser (dans, teater, konstmusik) och göra något roligt av det. Vi lyckades aldrig göra det där riktigt bra och blev därför refuserade, men kvar i min dator ligger fil efter fil av högst varierande kvalitet. Bland annat den om Anna Lindh, som såväl redaktören som skribenternas föräldrar tyckte var "för mycket".



Om det stämmer att tiden läker alla sår kanske inte skämtet upplevs som lika stötande i dag. Visst ville vi till viss del provocera genom att skämta om en helig person, men faktum är att vi dessutom bar på en och annan öm tanke om hur Anna Lindh kanske läst böckerna för sina barn och om hur de på grund av den tragiska händelsen inte fick höra slutet tillsammans. Att sedan boken råkar heta som den gör är oturligt, eftersom det gör humorn mer obehaglig. Men kan socialdemokraterna kränga medlemskap i form av ett Lindh-paket, borde jag kunna publicera ett refuserat skämt även om det kan sticka lite i några par rödgråtna ögon.

När jag ändå gräver runt i det där arkivet passar jag på att klistra in en annan av de där skisserna. Här, en annons om Svea rikes sju stycken skattefinansierade symfoniorkestrar och kulturministerns syn på dem:



Notera, för all del, att vi här smög in ett subtilt skoj om funktionshinder. Och att vi i den första annonsen antyder något man bara inte får antyda. Av heliga kor kan man göra de godaste hamburgarna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om 11 september 2001, 11 september 2003, Anna Lindh, Curt Cobain, Heliga kor, Humor, Kultur, Mattias Svensson, Politik, Socialdemokraterna, Tommy Möller, USA

Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting

Henrik Schyffert och Erik Haag har ett produktionsbolag som heter Brommamamma. Bland annat sysslar de med en ny humorserie som ska sändas i Kanal 5. Idén är att låta komiker uppträda i oväntade och svåra situationer, till exempel framför en publik som inte delar komikerns värderingar eller i en miljö i vilken komik inte hör till vardagen. Att låta den erkänt antirasistiske och med starka liberala värderingar utrustade Magnus Betnér uppträda framför ett gäng nynazister vore ett perfekt sådant upplägg.

Brommamamma kontaktade därför nationalsocialisterna i Svenska motståndsrörelsen. Där fanns det dock inget större intresse för att låta en antirasist försöka roa patrioterna. I svaret skriver Svenska motståndsrörelsen bland annat följande:

"Magnus Betnér har dessutom gjord flera svenskfientliga uttalanden [och] han är därför inte välkommen på någon av våra sammankomster då han av oss betraktas som en förrädare"

Nazisterna vet var de har Betnér och att de inte vill bjuda på risken att förlöjligas kan man förstå; rasister vill inte möta antirasister i ett sammanhang de inte kan kontrollera själva. Hittills ingenting märkvärdigt, kan tyckas, men det gäller bara om man inte jobbar på en kvällstidning...

En av den svenska träskjournalistikens tyngsta sänken ringer till Brommamamma och ställer frågor om kontakten med Svenska motståndsrörelsen. Fler bottentrålande asätare hör av sig och på Brommamamma förstår man vilken vinkel journalisterna vill ha: "TV-komiker quisling", "Parlamentsledamot nazikollaboratör" eller varför inte "Skinnskallen Magnus Betnér ber brutala blattebankare om hjälp"? Det finns ingenting som en kvällstidningsjournalist inte kan vända emot en. Den som nazisterna kallar för förrädare kan plötsligt bli nazisternas bäste vän.

Aftonbladet publicerar en artikel. Magnus Betnér kommenterar i sin dagbok. Kanal 5:s presschef måste naturligtvis också bemöta kritiken och här kommer nästa skräpjournalistiska krumsprång - istället för att förklara och försvara, lägger sig presschefen platt och låter tabloiderna göra sin grej. Han tar avstånd från Brommamammas förfrågan, han kritiserar enstaka ordval i densamma och han försäkrar om att inslaget, som alltså inte ska spelas in, inte ska sändas. (Det som en gång i tiden var hans ryggrad rinner under tiden ut genom hans röv.)

Presschef på Kanal 5 är Dan Panas. Innan han började på Kanal 5 var han ... just det, murvel på Aftonbladet. TV-kanaler och kvällstidningar i en inte-så-ljuv symbios, ett slags massmedialt insiderhandel där Pulitzerprisets antiteser går över lik för att dopa varandras siffror. Vackert är det inte, men väl effektivt. Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Brommamamma, Dan Panas, Erik Haag, Henrik Schyffert, Humor, Journalistik, Kanal 5, Kvällstidningar, Magnus Betnér, Nazister, Nynazister, Svenska motståndsrörelsen

Kubansk demokrati: Fidelning

Ingenting kickstartar dagen som en duell medelst dåliga ordvitsar!

Ämnet för dagen var den näst största nyheten efter Oscarsgalan, nämligen att Fidel Castros bror Raúl tar över som president på Kuba (d.v.s. landet vars demokrati enligt TT ifrågasätts av omvärlden).

Mina egna favoriter är markerade med en asterisk.

Ledarens inre röst: Oraklet i Fidelfi.
Cuba - The Musical: Fidel on the Roof. *
Kubansk demokrati: Fidelning. *

Kubansk lågpriskedja: Fidl. *
Bröderna Castros hund: El Fido.
Otroget statsöverhuvud: Infidel.

Kubas bästa fotbollsspelare: Fideline Fidane (och hans bror - Raúl).
Hiphoppare på Kuba: Fidde Fiddelito (gör reklam för Fidelgiganten).
Kubas djurparks mest besökta del: Fidelfinariet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fidel Castro, Humor, Kuba, Ordvitsar, Raúl Castro

Om jag finge rösta

Om jag finge rösta har jag hittills mest lutat åt John McCain, av ungefär samma anledningar som Johan Norberg, som skriver att han "like that he often goes against his party and I appreciate his very strong record on spending and torture and liberal views on issues like immigration, stem-cell research, a marriage amendment and torture."

Samtidigt finns det helt andra anledningar att rösta på någon helt annan och jag vill här lyfta fram två lite mer värdsliga sådana.

Skulle jag istället för McCain välja en retoriker, skulle jag utan tvekan välja Barack Obama. Han talar så bra att ingen president jag är gammal nog att komma ihåg gjort det bättre; han talar så väl att jag är beredd att göra vad som helst för honom just när han lämnar talarstolen. En avsugning, herr nästepresident? Ja visst, inga problem. Döda Hillary? Och McCain? Sure thang, ge mig 24 timmar. Vad som helst om du håller Yes We Can-talet för mig en gång till.

"It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation. Yes we can.

It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail toward freedom. Yes we can.

It was sung by immigrants as they struck out from distant shores and pioneers who pushed westward against an unforgiving wilderness. Yes we can.

It was the call of workers who organized; women who reached for the ballots; a President who chose the moon as our new frontier; and a King who took us to the mountaintop and pointed the way to the Promised Land.

Yes we can to justice and equality.
Yes we can to opportunity and prosperity.
Yes we can heal this nation.
Yes we can repair this world.
Yes we can.

[...] we will remember that there is something happening in America; that we are not as divided as our politics suggests; that we are one people; we are one nation; and together, we will begin the next great chapter in the American story with three words that will ring from coast to coast; from sea to shining sea --
Yes. We. Can."

Jag darrar till och med när jag trycker Ctrl + V för att klistra in det och inte blir det mindre rysningsframkallande när Black Eyed Peas, Scarlett Johansson med flera tar sig an talet och sätter musik och bilder till det. Yes we can, yes we can, yes we can.



Skulle jag istället för McCain välja en komiker, skulle jag utan tvekan välja Mike Huckabee. Jag är sedan länge stort fan av såväl Chuck Norris som av de till honom knutna Chuck Norris Facts, så det gjorde sitt att Norris meddelade att hans sympatier ligger hos Huckabee. När de sedan gör så här bra reklam tillsammans, är min röst nästan säkrad.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Black Eyed Peas, Chuck Norris, Chuck Norris Facts, Humor, Johan Norberg, John McCain, Politik, Retorik, Scarlett Johansson, USA

Stor satir i P1

I vanliga fall är det som bekant Public Service-gänget som står för underhållningen i Godmorgon, världen! och det är understundom roande satir, om än en i ett lätt uttjatat format. Nu är dock Erik Blix, Mattias Konnebäck och deras imitatörer på jullov. Vikarierar gör Per Andersson och Henrik Dorsin och då uppstår stor satir väl värd att lyssna till.

Det finns mängder av citat som jag gärna skulle återge, men då de i programmet framförs till musik, som kupletter, blir det inte rättvist att skriva ner dem. Mina favoriter så här långt är den om feminism, den om Fredrik Reinfeldt samt, framför alla andra, That's ekonomi!

Vi köldpinade nordbor har inte mycket politisk underhållning att jubla över - TV4:s Parlamentet kan inte ens sägas vara satir och till giganter som The Daily Show och The Colbert Report är det så långt att det inte ens finns enheter att mäta avståndet i. Därför är det mer än varmt välkommet att Andersson och Dorsin gör något alldeles nytt som dessutom är alldeles, alldeles ... roligt.

Tyvärr verkar P1 inte (ännu?) förstått parets storhet och i Godmorgon, världen! ursäktas nästan deras närvaro. Public Services frånvaro gottgörs med ivriga hänvisning till de senares arkiv på programmets hemsida. Kupletterna finns dock inte (ännu?) som separata klipp, så för den som inte redan har programmet som podcast återstår den här filen. Inslaget börjar en sisådär elva minuter in.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Erik Blix, Fredrik Reinfeldt, Godmorgon, världen!, Henrik Dorsin, Mattias Konnebäck, Parlamentet, Per Andersson, P1, Public Service, The Colbert Report, The Daily Show

Facebook som ens sista vila

Som ett slags uppföljning på Facebook für Führers har det stackars lilla Jas-planet funderat vidare kring vad som händer med ens Facebook-konto när man dör. Varje medlem kommer nämligen förr eller senare att upptäcka att avlidna vänner finns kvar på Facebook och det långt efter att de trillat av pinn.

Om det handlar även On Facebook, life after death, en artikel om de döda medlemmars konton vars walls blivit en plats för en sista hälsning eller en sorgsen utropad saknad. Facebook blir en virtuell gravplats i en tid då religiösa platser betyder allt mindre. Caroline förutspår därför att applikationer som Send a Flower får nya användningsområden samt sällskap av den för allhelgonahelgen anpassade Light a Candle och den judiskt profilerade Leave a Stone.

Vidare tänker hon sig att även mindre önskade företeelser tar steget över till internet; Grave Desecration och Tombstone Turnover för den onde gravskändaren och Pee on Grave för den milt vanärande vandalen.



"Ett evigt facebookkonto blir en garanti för att inte bli glömd, få har väl hjärta att removea en död polare, dessutom när kompisstallet är synligt för alla. Lite läskig är tanken på att Facebook bebos av ett gäng lik eller åtminstone deras cyberandar och en helt ny filmgenre av typen Jurkyrkogården möter Ringu växer fram. Vem får inte rysningar av en dead poke?"

Med detta får vi alla stå ut, åtminstone tills communities satsar på körningar mot all världens folkbokföring. Då och först då skiljs våra vägar åt igen, när det finns en Book för alla som fortfarande lever och en annan för alla som redan dött.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Död, Facebook, Gravplats, Humor

Den svårgreppbara nationalekonomin

Nationalekonomi är inte alltid helt enkelt, det ska erkännas, och redan på den grundläggande a-nivån, i det här fallet vid Uppsala Universitet, är det fullt möjligt att vandra alldeles vilse i teori och tillämpning. I alla fall om man är lika bortkommen som författaren till den promemoria från vilket detta utdrag är hämtat:

"2.1 Effektivitet till varje pris

Effektivitet på marknaden ses av en del som om än inte det enda så definitivt som det främsta målet. Vi måste undvika allokeringsförluster till varje pris. En större paj ger alla mer paj åt alla. Oavsätt hur stor andel av pajen man erhåller, så vinner man på att pajen är större. Även den som fått en mindre pajbit får mer paj om hela pajen växer. Den pajen kan sen så att säga bytas mot bättre bostadsförhållande om till exempel den med bara lite paj tycker att det är viktigt att ha en bra bostad.

Den som fått en större andel får mer paj än innan, och dessutom mer extra paj i absoluta tal jämfört med den som hade lite paj från början. Den här extra pajen kan användas till att skaffa väldigt bra bostäder, och kanske flera stycken, vilket kan vara trevligt. En risk är att de med mer paj kan få ett stort inflytande över marknaden och att incitament saknas för att bygga billiga bostäder. Ett enskilt hushåll behöver å andra sidan inte mer än ett par olika hus innan det börjar bli mer jobbigt än fördelaktigt att ha dessa. Även de hus som "blir över" (byggs) kan ju vara bättre än det som erbjuds i det "hårt reglerade dagsläget". Utifrån detta synsätt så gör landets styrelse ingrepp, ibland kanske lite tillspetsat övergrepp, på marknaden.

Förespråkarna för detta synsätt menar att problemet för låginkomsttagare just är att dom har låg eller ingen inkomst. Självklart är det positivt att göra det billigare för dem att bo, men det är inte det ultimata sättet. Den bästa lösningen på problemet är att på något sätt hjälpa dessa individer utifrån något slags bidrag, som till exempel bostadsbidrag istället för att reglera marknaden på ett mer direkt sätt, genom pristak eller liknande system."

Via Caroline.
Intressant?
Andra bloggar om: Studenter, Uppsala Universitet, Nationalekonomi

Finkalibrerad våldtäkt

Det är inte helt enkelt att förhålla sig till en våldtäktsrättegång. En friande dom kan föda ilska och en känsla av maktlöshet i de fall man själv funnit den åtalade skyldig; en fällande dom kan i samma fall ge upphov till obehag inför den hämndlystnad och det pöbelbeteende som uppstår. I de fall en instans friar och en annan fäller, är det svårt att inte oroas över att en av domstolarna begått ett fruktansvärt misstag. I alla lägen är det fascinerande hur alla plötsligt tror sig ha all information om fallet och förmågan att värdera all bevisning.

I fallet med Stureplansprofilerna är det om inte annat lättande att domen i praktiken säger att en kvinna kan våldtas, ty det känns ibland omöjligt när man hör om alla de fall när inga tillgängliga bevis i världen varit nog för att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Räcker en uppkörd fjärrkontroll, en mängd dokumenterade skador, att du har varit nedsövd? Eller kommer du ändå att få frågor om hur du brukar gå klädd på lokal, om du tittar på porr, om du billar bdsm? Kanske var det inte så konstigt att Jesus spikades upp på ett kors - hans fosterfar var ju faktiskt snickare?

Är rättsväsendet en patriarkal utpost för flåsiga gubbar, behövs samtyckeskrav eller är det bra att kraven på bevisning är så starka att domstolen hellre friar än fäller? För mig som lekman är det komplicerat då jag saknar adekvat juridisk kompetens. Är det till exempel rimligt att skilja på våldtäkt och grov våldtäkt? Alla övergrepp, varje våldtäkt, är väl per definition något grovt? Eller är det just det stormaskigt tillyxade kategorierna som gör det svårt att fälla? Skulle det bli lättare om det fanns fler nivåer? I så fall har jag ett förslag att erbjuda: en ny, finkalibrerad skala över våldtäkter.

Försumbar våldtäkt
Ringa våldtäkt
Välvillig våldtäkt
Inställsam våldäkt
Välkammad våldtäkt
Anspråkslös våldtäkt
Flegmatisk våldtäkt
Slentrianmässig våldtäkt
Liknöjd våldtäkt
Förutsättningslös våldtäkt
Summarisk våldtäkt
Insnöad våldtäkt
Kosher-våldtäkt
Osötad våldtäkt
Ordinär våldtäkt
Glättig våldtäkt
Innevåldtäkt
Tvärvetenskaplig våldtäkt
Framfusig våldtäkt
Frostig våldtäkt
Ståndsmässig våldtäkt
Styv våldtäkt
Okuvlig våldtäkt
Sträng våldtäkt
Grandios våldtäkt
Grisig våldtäkt
Blasfemisk våldtäkt
Burdus våldtäkt
Filibustervåldtäkt
Brutal våldtäkt
Skändlig våldtäkt
Horribel våldtäkt
Sabeltandad våldtäkt (utdöd)

Om det nu ändå ska vara så svårt att förstå, ty en våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. Så mycket svårare behöver det nog inte vara.

Intressant?
Andra bloggar om: Domstolar, Humor, Juridik, Rättsskipning, Stureplansprofilen, Stureplansprofilerna, Våld, Våldtäkter

60 meter för spastiker

Jag har inte varit på ett Timbro-event på flera dagar, så jag kan gott fortsätta på den inslagna vägen mot självförhärligande humorblogg. Tids nog återkommer jag med ett tokliberalt propagerande för en privatisering av allt utom rättsväsendet.

Följande klipp kommer från Magnus Betnérs turnéblogg.

Vi äter middag på Gävle brandstation och Magnus får lida för att han på scen började med att framställa kungen som förvirrad för att sedan säga "här i Falun" till Gävlepubliken. Därefter berättar jag ännu ett av alla härliga minnen från min idrottskarriär.



Hardcore-fans kan dessutom göra oss sällskap på tåget hem.

Intressant?
Andra bloggar om: Gävle, Humor, Magnus Betnér

Mycket trams och lite politik nu ...

... men jag fick ett mail från en ny läsare (hej B!) som bad mig att rekommendera de Dyslesbisk-texter jag själv tycker är roligast. En snabbgenomgång jag gjorde i går visade att det är förädlingshumor som är min styrka; någon annan har fått en rolig idé som jag tar vidare, fyller med nytt innehåll och gör bättre, snarare än att jag själv står för originaluppslaget. Det är kanske därför mitt jobb är att leda projekt, snarare än att det är jag som ska stå för allting kreativt och nyskapande. Hur som helst - här kommer mina egna favoriter i kronologisk ordning:

Landskapsfunktionshinder. En idé jag och vän fick när vi gick på Drottninggatan genom Stockholm och frågade oss om lejon (de står som skulpturer där) verkligen är den mest relevanta symbolen för Stockholm. Före den här posten var det bara mina kompisar som läste min blogg, efter den här posten kunde jag stoltsera med 500-1.000 läsare per dag. Se även Idas vidareutveckling Landskapsperversioner.

Niklas Svensson Facts. En stulen idé eller åtminstone ett svar på en utmaning. Allra roligast för den som är insatt i dåtidens bloggskandal och skriverierna kring den, men förhoppningsvis är några av punkterna så fyndiga att de roar även den som aldrig hört talas om Svensson.

Världens undergång. Ännu en stulen idé som jag försökte återanvända genom att applicera den på andra bloggar än de upphovsmakaren skojade med. Antagligen lite väl internt och bara roligt för den som känner till de bloggar som nämns och händelser som var aktuella då.

Permobilorienteringsanekdoten. Min egen från början till slut, historien om när jag som ung handikappidrottare riskerade mitt eget liv för att vinna en orienteringstävling på Vitberget i Skellefteå. Gör sig bäst muntligt återgiven, men jag tycker att texten är helt okej för sig själv.

Facebook für Führers. En person fick idén, jag utvecklade den lite och gav en tredje person i uppdrag att skriva manus innan jag visualiserade helheten i efterapat gränssnitt. Jag kan blott ta åt mig något slags producent-ära för detta skämt, som de senaste dagarna har dragit bortåt 20.000 läsare. Helt klart den text jag skrattar mest åt själv, kanske just för att det inte är jag som skrivit den.

Intressant?
Andra bloggar om: Bloggar, Humor, Landskapsfunktionshinder, Niklas Svensson, Permobilorientering

Ett oheligt entourage

- Varför är ni så många?

En relevant fråga när Magnus Betnér turnerar under Helena Sandklefs ledning, ty förutom supporten Martin Sonneby var även jag, Carro, Jon, Mats samt en del tillfällig sällskap med på den lilla del av den långa Ingenting är heligt-turnén som tog oss till Falun och Gävle.

När jag och Carro kom till Falun var festen redan i gång, men under den första föreställningen passade vi på att ta en lugn simtur med Helena. Den andra föreställningen bevistade vi: Martin var fantastisk, Magnus var jättebra och publiken den bästa tänkbara. Efteråt åt vi god middag på findukade bord i en egentligen stängd restaurangdel bakom en glasvägg, som skiljde oss från det vilda dansgolvet där Clabbe var kung.

Naken efterfest i bastu och badkar, tre timmars sömn (påklädd, slattigt nog) och tåg till Gävle, whiskyprovning i mysiga Mackmyra, middag med älsklingssläktingen, öl på ett ställe där alla åt plankstek, ännu en föreställning som var riktigt bra den med och därefter middag, som vi bjöds på av ett gulligt par som lagat mat åt oss och serverade den i Ferdinand Bobergs vackra brandstation.

En underbar helg i fint sällskap. Jag gillar mina vänner och mitt liv gillar mig. På Inget är heligt-bloggen finns en del filmer, bland annat på när Carro ger Clabbe en blomma och på när vi åker från Mackmyra.

Tack alla!

Intressant?
Andra bloggar om: Falun, Gävle, Humor, Mackmyra, Magnus Betnér

En bekväm sanning

Al Gore får Nobels fredspris och det hade kanske kunnat upplevas som lite märkligt om det inte vore för att både krigshökar och terrorister finns bland de tidigare belönade. Nästa år gissar jag att Apple vinner priset för användargränsnittet i iPhone.

Hur som helst - tillfälle för favorit i repris:
Sarah Silvermans kortfilm A very convenient truth.

Intressant?
Andra bloggar om: Al Gore, Fredspriset, Global uppvärmning, Miljö, Nobels fredspris, Sarah Silverman

"Updated: Albert Speer is trött men borde rita monument"

Henrik Schyffert bloggade en kort grej om hur Facebook hade varit för 70 år sedan. Jag tyckte att det var så pass roligt att jag ville dra det längre, kanske lite för långt.

Jag stal den grafiska profilen från Facebook och bad Caroline att skriva manus. Så för att äras den som äras bör;

Idé: Henrik Schyffert
Manus: Caroline Grefbäck
Formgivning: Fredrik Westerlund

Facebook für Führers

Del 1/3 - klicka för större


Del 2/3 - klicka för större


Del 3/3 - klicka för större


Intressant?
Andra bloggar om: Facebook, Henrik Schyffert, Humor

Lustig lördag

I går var sannerligen en lustiger lördag och ett par av lustifikationerna låter sig dokumenteras även så här i efterhand. Först ledarskribent Per Gudmundson, som är i högform när han lustmördar miljöpartiet genom att slå på alla hjärtefrågor med fiskeripolitiken som slagträ:

"Miljöpartistiska riksdagsledamöterna Helena Leander och Tina Ehn skriver i riksdagsmotionen 2007/08:MJ242 att vi "måste börja se fiskar som enskilda individer" och att det är "angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället." Det skulle bli intressant att se Fiskeriverket lösa det problemet och höra dem förklara att exportkvoten uppgår till Lars, Johanna, Ulrik, Mirjam, Ahmed, Stina, Erika, Linus, Peter, och så vidare. I förlängningen ligger rimligen också ett obligatoriskt fiskregister, för att inte tala om ett paket med sociala rättigheter. Handikappvänliga räcken i laxtrappan, sikens rätt att bära traditionell dräkt, allmän tilläggspension för gammelgäddor, samt undantag från principen om sist in först ut i mindre och mellanstora mjärdar ligger nära till hands. Sedan måste det bli ett stopp för kränkande och förlöjligande uttryck: "Glad som en lax" eller "Pigg som en mört" förstärker stereotyper som har hindrat generationer av fiskar från att beviljas friår."

Därefter en riktig karls syn på finansmarknaden:



Intressant?
Andra bloggar om: Finansmarknaden, Humor, Miljöpartiet, Per Gudmundson, Politik

Här, en Jesusparodi

Här, en Jesusparodi som motvik till alla Muhammedkarikatyrer och som en hälsning till alla som med gnällig röst säger "men det görs ju aldrig någon satir kring kristendomen".

Ljud på!



Intressant?
Andra bloggar om: Jesusparodier, Muhammedkarikatyrer, Religion, Satir

Sex med Victor, Helena, Tanja och Elin

Mina vänner och bekanta är som sagt intresserade av sex. I kväll yttrar det sig (bland annat, kan man tänka) i att Helena pratar om det privata i Victors tv-program Sex med Victor samt i att Tanja och Elin bjuder in till releasefest för Phonephucker-boken. Fuck y'all, y'all.

Intressant?
Andra bloggar om: Elin Jonsson, Helena Bergman, Phonephucker, Sex, Sex med Victor, Tanja Suhinina

Sex med Jon

En av de saker som håller samman en bekantskapskrets torde vara gemensamma intressen. I min bekantskapskrets torde ett sådant gemensamt intresse vara sex; för en vecka sedan debuterade Victor Bernhardtz som programledare för Sex med Victor och i går nedkom en stolt Jon Jordås med granskande sexupplysningssajten Sexfakta.

Sexfakta har ambitionen att "främja njutning, minska fördomar, väcka nyfikenheten att experimentera, hävda möjligheten att säga ja och rätten att säga nej". Upplysning, normbekämpning och en rejäl skopa sexualradikalism i ett gebit som verkligen behöver det.

Intressant?
Andra bloggar om: Jon Jordås, Sex, Sex med Victor, Sexfakta

Vänskapskorruption

När ens vänner gör bra grejer känns det bra att marknadsföra dem.

Victor blir tv-programledare när Sex med Victor har premiär klockan 21:00 på SVT1 i kväll. Dessutom bloggar han igen, nu här, till glädje för alla oss som aldrig förlät honom för att han tog livet av Queer vegan.

Magnus och Helena (och någon svartmuskig typ jag inte vet vem det är) har skapat en bildblogg, inget-ar-heligt-tour-2007, som komplement till turnén med ungefär samma namn. Passa på att boka biljetter innan alla föreställningar är utsålda.

Andra bloggar om: Helena Sandklef, Humor, Inget är heligt, Komedi, Magnus Betnér, Sex, Sex med Victor, Stand-up, Stand up, SVT, TV, Victor Bernhardtz

Re: Permobilorienteringsanekdoten

Nog för att jag håller min egen permobilorienteringsanekdot ganska högt som underhållning och dråplig handikappidrott, men jag vet när det är läge att erkänna sig besegrad:

Hatten av för Ben Carpenter, Michigan, USA, vars permobil fastnade i grillen på en lastbil och skjutsades över en halvmil i 80 km/h.

You go, retard boy!

Tipstack: Jan. Även: SvD.
Andra bloggar om: CP, Handikappidrott, Humor

Stop My Abortion

I vänners sällskap har jag en ganska extrem humor som i mångt och mycket handlar om att överge all politisk korrekthet, provocera med satir och fastställa var gränsen går genom att passera den. Jag beundrar också människor som gör det bättre än vad jag gör.

Inkdummy-Elin har uppmärksammat mig på en blogg som ni coola kids säkert läste redan 2006, men som är ny för mig; Stop My Abortion!

"Either click on the paypal link on the side of this page and give what you can, or I'm going to get this fetus scraped and sucked out of me in six month's time. If my account doesn't have 40 thousand dollars in it by October 19th, 2006, I'm having the kid removed and flushed. [...] Unless you pro-life hypocrites pony up some dough I'm gonna smear my fetus's blood on a webcam for you all to see! Think I won't? Get real, you fundie fucks..."

Mycket har jag dragit väldigt långt, men jag erkänner mig besegrad. Att skriva en blogg om att man är gravid och kommer att göra abort om inte abortmotståndare skänker en 40.000 dollar, och att illustrera det med magstarka bilder och ett minst sagt mustigt språk, är onekligen rätt långt gånget. Jag har en kontroversiell bloggidé som jag ruvat på i något år och den kanske skulle kunna mäta sig med Stop My Abortion, men så har jag heller inte vågat förverkliga den.

Intressant?
Andra bloggar om: Abort, Bloggar, Humor