Fredrick Federley är faktiskt fantastisk

Svenska dagbladet intervjuar Fredrick Federley och även de som inte delar hans åsikter torde ha svårt att inte beundra honom för det han åstadkommit och den han är. För mig, som till delar sympatiserar med Federley i såväl ideologi som sakfrågor, är det stört omöjligt att inte älska honom som en sentida tonårdidol.

För bara några år sedan var jag övertygad om att centerpartiet hade spelat ut sin roll och var på väg att tyna bort. Bönderna var försvunna, ideologin likaså och det enda centern stod för var ett menlöst velande i en tragisk limbo mellan socialdemokraternas budget och ingenting. Hemma i Norrland fanns det fortfarande några som sympatiserade med centerpartiet, men i Stockholm hade ingen ens hört talas om dem.

Så kom Federley, som fick fart på ungdomsförbundet, som fick fart på partiet. Nudismen uppdaterades till polyamori, hemslöjdsintresse byttes ut mot vurmande för platt skatt, det daterade eu-moståndet fick ge vika för en kärlek till den gemensamma valutan, kärnkraft betraktades inte längre som något som förstörde bären i Västerbottensskogarna och nu är det Folhälsoinstitutet och Systembolaget som är nästa offer för Sveriges främsta frihetliga kraft.

Några uttdrag ur intervjun:

–Vi vill ha licensierade spritbutiker. I Sverige tror man att all ondska kan regleras bort, men det är inte så att folk dör som flugor på gatan i Paris trots att man säljer alkohol i affärerna.

–Jag vet att jag blir tjock om jag äter två påsar chips om dagen, och att jag får ont i huvudet om jag dricker för mycket sprit. Det behövs ingen propagandamyndighet som skriver folk på näsan hur de ska leva sitt liv. Svenskarna är inte dumma i huvudet.

–Vi har ganska grovt kapitulerat inför en övertro på att politiker och staten kan fixa allting.

Socialdemokraterna är rädda, LO är ännu räddare och räddast av alla är folkpartiets Erik Ullenhag. Det är ett otvetydigt tecken på att Federley gör allting rätt just nu.

EDIT:
Fler beundrare: Johan Ingerö, Björn Pedersen, Christopher Aqurette.

Andra bloggar om: Centerpartiet, CUF, Fredrick Federley, Politik

SSU redo för namnbyte

Anna Sjödin nekas ny rättegång i Högsta domstolen, vilket innebär att tingsrättens dom ligger fast. Sjödin är dömd för förolämpning, våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och egenmäktigt förfarande. Hon har sedan tidigare avgått från den hedersamma posten som ordförande för Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU).

Det innebär att det SSU som jag en gång i tiden var aktiv i (förlåt, men jag var ung, dum och behövde pengarna) och som de senaste åren stått utan både politik och medlemmar, nu definitivt saknar ordförande. Initierade bedömare* ser det därför som troligt att förbundet väljer talesmannen och tidigare förbundssekreteraren Mattias Vepsä till ny ordförande, samt att förbundet byter namn till det snärtigt klingande Mattias Vepsäs Svenska Ungdomsförbund (MSU). Om det inte skulle dyka upp någon fler än Vepsä på kongressen, vill säga, men det anses föga troligt.

Det återstår att se vad Michigan State University, Moderat Skolungdom och Medicinarnas Sexualupplysning tycker om det.

_________________________
* Mattias Vepsä

Andra bloggar om: Anna Sjödin, Mattias Vepsä, Politik, SSU

Världens modernaste land

För nitton år sedan gjorde Hayao Miyazaki den fantastiska sagan Tonari no Totoro (Min granne Totoro). På fredag har den premiär på svenska biografer. Här går det undan!

(Men tack till älskade Triangelfilm, som har rättigheterna till flera Miyazaki och planerar att visa en ny varje år. Jag har sett dem alla och just Totoro har jag tittat på så många gånger att jag tappat räkningen. Som kuriosa kan nämnas att det är den enda barnfilm jag har haft sex till, men det berodde mer på sällskapet än på filmen.)

Andra bloggar om: Film, Hayao Miyazaki, Tonari no Totoro, Triangelfilm

Det där med månggifte

Niklas Frykman (fp) vänder sig mot mina och Wille Falers idéer om att staten inte har något med att göra hur många personer som ingår i ett äktenskap så länge det sker i samförstånd. I ett inlägg radar Frykman upp alla invändningar han kan komma på (det hedrar honom att han inte använder "men barnen då?") och Wille ger så bra svar på tal att jag egentligen inte har så mycket mer att säga. Likväl känner jag att jag också vill komplettera min ståndpunkt.

Vilka personer som är gifta med varandra och vilka ytterligare äktenskap de kan ingå i och hur de påverkar varandra, är svårt att se som ett problem så länge alla avtal är frivilliga, kompatibla och existerar i kombination med fri testamentsrätt.

Rädslan för att månggifte skulle leda till förtryck av kvinnor är en följd av att det hittills inte praktiserats i fria och mindre patriarkala länder där avtal ingångna under tvång inte är legitima.

I min närhet finns det exempel på kvinnor som har förhållanden med flera män, män som har förhållanden med flera kvinnor, kvinnor som har förhållande med flera kvinnor, män som har förhållanden med flera män och alla kombinationer därav. Det fungerar utmärkt, eller i alla fall minst lika bra som ett monogamt förhållande mellan man och kvinna.

Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det traditionella äktenskapet inte alltid varit - och inte ens alla gånger är - fritt från tvång, maktordning och arvstvister.

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Samtidigt, i Norrbotten

Norrbottens-Kurirens ledarredaktion kommer högst oväntat ut som homofientliga:

"Homosexuella par får leva precis hur de vill, men utredaren Hans Regners förslag att de ska kunna gifta sig i kyrkor och kalla sig äkta makar är ett hån mot äktenskapet, dess djupa innebörd och starka förankring. Regeringen är splittrad i den här frågan och det ska förhoppningsvis också leda till att den dör sotdöden."

Jag tror att jag talar för världens alla icke-heterosexuella när jag tackar Norrbottens-Kuriren för dess outsägliga generositet i välsignelsen att även äckliga får förverkliga det egna livet på det sätt en själv finner lämpligt - så länge det inte ställer krav på de normala, efterliknar de normalas liv eller på något annat sätt hånar de normala. Tack!

"Låt socialdemokraterna gå till val 2010 på homovigslar. Med tanke på att det finns cirka 1.500 par i Sverige som ingått partnerskap så lär homovigslar inte vara någon vinnarfråga"

Ah, smart! Eftersom de heterosexuella på Norbottens-Kuriren vill diskriminera, vill alla heterosexuella diskriminera. Eftersom inte alla icke-heterosexuella ingått det diskriminerande partnerskapet, vill inte dessa icke-heterosexuella att ett icke-diskriminerande äktenskap ska finnas tillgängligt för de som önskar ingå det. Det är bara bögar och flator som är för mänskliga rättigheter, det är bara negrer som är mot rasism och endast vargar som vänder sig mot rovdjursjakt.

"Varför skulle de övriga partierna i regeringen skapa en konflikt genom att försöka köra över kristdemokraterna i en fråga som är så viktig för dem?"

Hahahaha! Watch us.

"Det är ingen särbehandling att hålla fast vid äktenskapet som en samlevnadsform mellan män och kvinnor."

Jo, det är det.

Om en vecka åker jag till Norrbotten. Jag hade hoppats på att få bråka om rovdjursjakt och a-kassan dagarna i ända, men nu förstår jag att minst hälften av min vakna tid kommer att gå åt till att älta något jag trodde var sunt förnuft. Inte mig emot. Kom, bara kom, så ska ni få. Och när ni som minst anar det, kommer jag att ha sex med er.

Via: Andwal.
Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Några förtydliganden

"Homoäktenskap"
På Svenska Dagbladet, med flera tidningar, kissar heterosexuella journalister ner sig av lycka när de får skriva "homoäktenskap" eller - ännu hellre! - vad som helst som börjar med "homosex-". Det som SvD kallar "homoäktenskap" är dock ett "könsneutralt äktenskap" (eller varför inte bara "äktenskap"?) som kan ingås av långt många fler än de som ser sig som homosexuella. Bisexuella kvinnor inryms i den kommande äktenskapsbalken. Det gör även två män som lever tillsammans även om de identifierar sig själva som heterosexuella.

"Arbetslösa tvingas flytta"
När Sveriges Television i morse talade om att "Arbetslösa tvingas flytta" var det om inte en ren lögn, så åtminstone en kraftigt förenklad sanning. Arbetslösa kan, lika lite som några andra, tvingas flytta. Däremot innebär förslaget att de som lever på a-kassa kan förlora sin rätt att försörjas av andra om de inte söker sig till tillgängliga jobb på annan ort. Att det är ett dumt förslag, bland annat för att det inte skapar nya arbetstillfällen, är inte anledning att beskriva det ännu dummare.

"Rovdjurstäta områden"
När jägare pratar om "rovdjurstäta områden" handlar det egentligen om "de regioner som ännu inte är helt och hållet tömda på rovdjur" eller "area där det finns en varg, en björn, ett lodjur eller en järv". På Sveriges vidsträckta yta finns det nämligen inte mer än 150 vargar, 2.000 björnar, 1.500 lodjur och 400 järvar så särkskilt "rovdjurstätt" blir det inte ens om vi samlar dem alla på min pappas fastighet.

Andra bloggar om: A-kassa, Arbetsmarknadspolitik, HBTQ, Jakt, Massmedia, Rovdjur, Rovdjurspolitik

Inga dåliga väder

"Jer he nog myche snö dänna opp", frågade jag min yngre bror, "så he lönsch å hyr sä n skoter?"

"Jo, no äre hä", svarade min yngre bror, som just var i färd med att skotta fram ladugården.

Andra bloggar om: Snö, Väder, Vind

Varför är kyrkan statens maka när vi tar ett steg fram och två tillbaka?

Äktenskaps- och partnerskapsutredningen, i praktiken Hans Regner, har överlämnat SOU 2007:17 Äktenskap för par med samma kön till justitieminister Beatrice Ask. För den som inte hade vägarna förbi Rosenbad, finns den efterföljande presskonferensen här.

I korthet innebär förslaget att äktenskapet görs könsneutralt genom att partnerskapslagen avskaffas och äktenskapsbalken skrivs om för att omfatta även samkönade par. Vidare föreslås att giftaslystna även fortsättningsvis ska kunna välja mellan borgerlig vigsel och att vigas av ett trossamfund. Civila förrättare ska ha vigselplikt, medan kyrkans män och kvinnor får frihet att diskriminera mellan vilka de vill viga.

Det känns som ett steg framåt och två steg tillbaka, eller snarare som att ta ytterligare ett steg på en väg som det fortfarande finns anledning att vandra vidare på.

Det är slående hur förhållandevis icke-kontroversiellt könsneutralt äktenskap har blivit med tanke på det upprörda tonläget kring partnerskapslagen för drygt tio år sedan. Då fick jag finna mig att en företrädare för en frikyrka kallade mig, en debatterande gymnasist, för "satans sändebud på jorden" – nu är de religiösa homofoberna positiva till partnerskapslagen, om än blott som en strategi att komma undan ett neutralt äktenskap. Att äktenskapsbalken inte gör skillnad utifrån sexualitet är en självklarhet som åtnjuter ett sådant starkt stöd att det nästan är svårt att uppbåda någon riktig segerglädje inför ett kommande beslut i riksdagen, men det är likväl ett viktigt steg mot en icke-diskriminerande lagstiftning.

Däremot känns behandlingen av kyrkorna som en feg och ruttnande kompromiss. Trossamfunden ges vigselrätt, vilket innebär att de träder in som ställföreträdande myndighet, men de kan i sin utövning välja bort delar av lagen genom att bara förrätta de äktenskap de själva finner lämpliga. I klartext innebär det att ingen behöver viga icke-heterosexuella, medan en förrättare som inte vill befatta sig med mig med hänvisning till att jag är en fjollig spastiker med vagt samiskt påbrå, knappast kommer lika billigt undan.

Det är befogat att inte tvinga trossamfund skilda från staten att utföra handlingar som strider mot deras övertygelser, men då är det inte befogat att låta dem utöva statlig makt. Den bästa lösningen hade därför varit att skilja äktenskapet från kyrkan genom att endast tillåta borgerlig vigsel. Alla hade då ingått ett civilt och neutralt äktenskap och därefter hade det stått var och en fritt att fira detta med vilka ceremonier som helst i vilka trossamfund eller andra föreningar som helst. Rättvist, rimligt, fritt och i linje med utredningens klena argument för kyrklig vigselrätt, nämligen att "folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt".

När äktenskapet väl befriats från kyrkan, känns det naturligt att befria det från staten och placera det där det hör hemma – mellan människor. Var och en bör vara fri att ingå avtal och varje äktenskap blir då ett civilrättsligt kontrakt mellan människor i samförstånd, en frihetlig överenskommelse som omfattar allt som de som ingår den vill omfatta och utesluter allt som de vill utesluta. Om det handlar om ekonomi, praktiska sysslor, kärlek eller sex har varken kyrka eller stat med att göra. Självklart skulle ett sådant äktenskap även vara antalsneutralt, då det inte finns någon rimlig anledning till varför staten skulle ha synpunkter på vilka överenskommelser som görs mellan fria människor i samförstånd.

Men barnen då?

Say "men barnen då" again! Say - "men barnen då" - again! I dare you! I double-dare you, motherfucker! Say "men barnen då" one more goddamn time! Det finns en föräldrabalk och reproduktion har lika lite med äktenskap att göra, som religiösa dogmer har plats i en sekulär stats lagstiftning.

Mer läsning:
DN: Äktenskapsbalken ska omfatta alla
SvD: Kritik mot förslag om homoäktenskap
QX.se: Könsneutralt äktenskap föreslås införas 2008

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Kvinnliga partiledare vi minns

Socialdemokraterna vet knappt till sig av lycka över att de "äntligen" lyckats välja en kvinna till partiledare, som vore de tidigare förhindrade att göra det. När de nu valt Mona Sahlin är det förvånande att de är så imponerade över sin egen förträfflighet när de istället borde fråga sig hur det kunde ta sådan lång tid. Kompetenta kvinnor har funnits tillgängliga och de hade kunna välja en av dem för länge sedan; de har till och med haft möjlighet att välja just Sahlin tidigare. När nu Sahlin framställs som den "första kvinnliga partiledaren" - att hon är den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna skrivs ibland inte ens ut - är det befogat att påminna om att det funnits många före henne.

Nazistiska nordiska rikspartiet var tidigt ute när de redan 1975 utsåg Vera Oredsson till Sveriges första kvinnliga partiledare. Först i riksdagen blev centerpartiets Karin Söder som tillträdde 1985 och ledde partiet i riksdagen från 1986. Gudrun Schyman påbörjade 1993 ett decennium som partiledare för vänsterpartiet. Harriet Colliander var partiledare för ny demokrati 1994 och hon ersattes av Vivianne Franzén samma år. Maria Leissner tog över i folkpartiet under två år från 1995. Maud Olofsson är centerledare sedan 2001. Ulla Hoffmann var tillförordnad partiledare för vänsterpartiet en tid 2003.

Lägg därtill miljöpartiets språkrör Ragnhild Pohanka, Eva Goës, Fiona Björling, Margareta Gisselberg, Marianne Samuelsson, Lotta Nilsson Hedström och Maria Wetterstrand. Socialdemokraterna bildades 1889, nazistiska nordiska rikspartiet valde en kvinna 1975 och när de över 100 år gamla socialdemokraterna till slut gjordet detsamma 2007, var miljöpartiet redan framme vid sin sjunde. Det står klart att det bara är i Norra Bantorgets lika lokala som självcentrerade historieskrivning som Mona Sahlin är den första kvinnliga partiledaren. För oss andra är hon den sextonde.

Andra bloggar om: Feminism, Kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, Politik, Socialdemokraterna

Re: Persson pratar ...

Av det här blev det inte mycket. En liten fesen pyspunka för att tala med Johan Croneman. Statsmannaord, ironiserar en skadeglad Carl Bildt. Fichtelius trovärdighet är för alltid förbrukad, menar Viggo Cavling. Själv är jag mest förvånad över att så mycket var arkivmaterial och så lite klipp från de informella samtalen.

Som hypad dokumentär (var det ens en dokumentär?) var Ordförande Persson en enda jättelik besvikelse. Däremot är det väl ännu inte klart vem som är den store förloraren: Göran Persson, socialdemokraterna, Erik Fichtelius, SVT - eller licensbetalarna?

Andra bloggar om: Erik Fichtelius, Göran Persson, Johan Croneman, Ordförande Persson, Politik, Public Service, Socialdemokraterna, SVT, Viggo Cavling

Hägglund inte transsexuell

Alldeles nyss överlämnade könstillhörighetsutredningen sitt betänkande till socialminister Göran Hägglund, kristdemokraterna, och de fann att han är en heterosexuell man med konservativa värderingar. Nu är väl utredningen i sig inte en uppvisning i queerteoretisk spetskompetens, men den innehåller ändå några fall framåt.

I nuläget måste gifta transpersoner genomgå skilsmässa innan operationen eftersom endast ogifta får genomgå könsbyte. Det är svårt att se varför en sådan kränkning är nödvändig – särskilt nu när en könsneutral äktenskapsbalk står för dörren – och det är därför mycket glädjande att utredningen föreslår att könsbytet initierar en övergång från äktenskap till partnerskap (alternativt från partnerskap till äktenskap) utan att skilsmässa krävs.

Transpersoner steriliseras innan ingreppet och någon möjlighet att spara könsceller för framtida bruk har hittills inte medgetts, trots att det närmast är en självklarhet vid andra medicinska behandlingar som leder till sterilitet. Utredningen föreslår nu att könsceller får sparas och det är naturligtvis positivt. Dessutom hävs kravet på medborgarskap till förmån för ett nytt krav om att den som vill genomgå ett könsbyte ska ha bott i Sverige i minst ett år.

Transpersoner är en av de mest diskriminerade och utsatta grupperna i vårt samhälle och en förutsättning för att den diskrimineringen ska kunna brytas är att lagstiftningen kring könstillhörighet inte är diskriminerande i sig. Nu är det upp till alliansregeringen att visa att de är att räkna med i frågor av det här slaget, att det finns fler än ett gäng hbt-liberaler som håller regnbågsflaggan högt, att regeringen trots att kd sitter i den inte vill fortsätta diskrimineringen av queers.

Dessutom krävs det mer än så – framför allt en mer icke-binär syn på kön, att vården har kapacitet att efterleva lagstiftningens intentioner och att de människor som befolkar normsamhället tar sig samman och slutar förtrycka de som vågar avvika från normen. Den nu gällande lagen stiftades 1972, men många av de åsikter som finns kring transpersoner är betydligt äldre än så. Några är troligen till och med äldre än stenåldern.

EDIT #1 - mer läsning:
SOU 2007:16 Ändrad könstillhörighet
Webbutsändning av pressträffen
EDIT #2 - ännu mer läsning:
QX.se: "Kränkande" krav för transsexuella

Andra bloggar om: Göran Hägglund, HBTQ, Politik, Transsexuella

Persson pratar - håll tummarna!

I morgon är det premiär för Ordförande Persson, statstelevisionens storsatsning på en dokumentärserie om Göran Perssons år vid makten. Serien bygger på intervjuer som Erik Fichtelius gjort med Persson från 1996 till dags dato. Dåvarande statsministern gick med på att låta sig intervjuas i utbyte mot löfte om att materialet inte skulle sändas först när Persson avgått, om än Fichtelius fått publicera uppgifter så länge han inte röjt sin källa.

Projektet har kritiserats och det kan jag förstå - risken finns att det slutliga resultatet är en uppvisning i alldeles för nära vänskap mellan makthavare och granskare, en beklämmande saga om vad som händer när en socialdemokraterna närstående journalist får fritt fram, att vi får se en vämjelig hyllning över eran Persson. Men det kan också bli en intressant och lärorik insyn i maktens innersta rum.

Ärligt talat skiter jag i vilket (och det inte bara för att mina höjdpunkter i morgon är en kvalseriematch i hockey, en utredning om transpersoner och Prison Break). Det som lockar mig är att höra vad Persson säger när han kan tala utan att riskera att hans ord kommer tillbaka och avsätter honom. Han har ju tidigare talat om att brännmärka alla som talar illa om Sverige, att han är för duktig och för påläst och att vi får respektera den konstitution nordkoreanerna har kommit överens om. Vad ska han då inte säga när han vaggat i Fichtelius trygga famn?

Ett yttrande är redan känt - att Sahlins styrka inte är tänkandet - men bättre lär det väl bli. Håll tummarna!

Andra bloggar om: Erik Fichtelius, Göran Persson, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Politik, Socialdemokraterna, SVT

Veckans citat (v 11, 2007)

Johan Ingerö om Jean Marie Le Pen:

Han är med andra ord vare sig höger eller vänster. Däremot är han kliniskt knäpp. Eller som han själv har uttryckt det: varken höger eller vänster, utan helt enkelt fransk.

Andra bloggar om: Citat, Frankrike, Jean Marie Le Pen, Politik

Uppdrag internrevision

Tack vare en uppmaning från Louise P tog jag mig tid att se veckans Uppdrag granskning. Jag fick mig ett stycke televisionshistoria till livs i form av reportaget Drevet på Kungsgatan, en utmärkt skildring av hur sanningen kan tappas bort utan att någon varken upptäcker det eller bryr sig om att leta efter den.

Jämför följande två beskrivningar.

1. En man med civilkurage påpekar det olämpliga i att kissa i en port. Två män som gör just det sparkar då honom till döds i en utdragen misshandel som äger rum mitt framför ögonen på 10, 20, 30 eller kanske till och med 100 vittnen som alla kan gripa in, men inte gör det. Under rättegången ändrar skrämda vittnen sina utsagor och det leder till att de skyldiga frikänns.

2. En man säger åt två andra att inte kissa på en port. Det uppstår hetsk ordväxling, varpå den första mannen tar till våld. Tumult utbryter och den förste mannens kompis jagas över gatan där han slås eller faller till marken och dödas med en eller par snabba sparkar på så kort tid att det inte finns någon chans för de 1-2 omkringstående att ingripa innan misshandeln är över och polisen, som befann sig i närheten, är på plats. Det går inte att bevisa någon gärningsman som skyldig till mord, trots att inga viktiga vittnen ändrar sina utsagor i någon väsentlig del.

Version 1 är vad massmedia rapporterat. Version 2 ligger nära vad som rättsväsendet anser faktiskt hände. På punkt efter punkt har tidningar, radio och tv beskrivit detaljer och händelser som det inte finns någon som helst grund för. I stort och smått har journalister valt att illustrera och sätta ord på något som aldrig inträffat. I mångt och mycket har en story skapats för att vara så dramatisk och gripande som möjligt, oavsett vad i storyn som egentligen är sant.

Att Aftonbladet och Expressen inte drar sig för att skarva och överdriva är kanske inte så oväntat, men i det här fallet hade de sällskap av såväl Sveriges Radio som SVT. Dagens Nyheter sällade sig också till skaran som okritiskt drog stora växlar på fabricerade fakta. Chefredaktörer, politiska kommentatorer och nyhetschefer, alla lät dem det passera, alla gjorde de sitt till för att förstärka illusionen.

När de i Uppdrag granskning konfronteras med sanningen, har de alla samma ursäkt. Var fick ni de här uppgifterna i från? Rapportering i media. Hur kunde du som journalist fara fram med osanning? Jag trodde att det var sant, för jag hade hört det av en annan journalist. Läste de förundersökningen, följde de rättegången, tog de del av domen? Nej, de läste varandras dramatiska artiklar och fortsatte på dem, skarv i skarv.

Om det inte vore illa nog att journalister använder varandra som källor i ett rättsfall, tog det ytterligare skruv när kristdemokraterna utnyttjade den falska bilden av händelsen till att skapa stöd för hjärtefrågan som skulle komma att rädda dem undan fyraprocentspärren - lagen om civilkurage. Göran Hägglund spelade på de känslor som väckts i människor när han flitigt använde mediabilden av händelsen som ett bevis för lagens nödvändighet, Peter Althin frågade retoriskt om lagen hade kunnat rädda det liv som släckts och alliansen tog frågan till sin valplattform - trots att inget annat parti än kd har för avsikt att rösta för en sådan lag.

En eloge till Johan Winberg och Uppdrag granskning. I en väldigt nedslående soppa av sensationslystna journalister och röstmaximerande politiker är det uppfriskande att någon brydde sig om vad som faktiskt hände, hur det istället framställdes och vilka konsekvenser det fick. Ytterligare en eloge till SVT som i det här fallet granskar sig själva och går ganska hårt fram även mot de egna journalisterna och de egna misstagen. Nu väntar jag andäktigt på att Expressen öppet ska skälla ut PM Nilsson för hans oförsiktiga hantering av sanningen och hans nonchalanta attityd gentemot den kritik han får i Uppdrag granskning.

Om nu Uppdrag granskning är att lita på, vill säga...

Andra bloggar om: Civilkurage, Expressen, Göran Hägglund, Johan Winberg, Journalistik, Journalister, Kristdemokraterna, Kungsgatan, Massmedia, Peter Althin, PM Nilsson, Politik, Sveriges radio, SVT, Uppdrag granskning

Påven är katolik! Och het.

Vem överraskas av att påven fastslår att romersk-katolska präster fortfarande ska leva i celibat; vem rycker till av förvåning när han påpekar att abort är fel, dödshjälp förbjudet och äktenskapet exklusivt för heterosexuella; vem kan överhuvudtaget koncentrera sig på vad han säger när han har så vackra skor?

Fuck me, popeman, fuck me hard.

Via Louise P. Andra bloggar om: Katoliker, Påven, Religion, Skor

Erik Ullenhag i skyttegravskrig med sig själv

Det här är faktiskt precis hur kul som helst.

Erik Ullenhag, folkpartiets socialdemokratiske partisekreterare, anmäler sig som mandatperiodens förste borgerliga kannibal i debattartikeln Centerns nya nyliberalism är en fara för Alliansen och alla har något att säga om det. Johan Norberg gräver då fram en gammal artikel han skrivit tillsammans med Ullenhag 1999 och avslutningen är magnifik:

Det behövs en liberal kraftsamling som ständigt står upp för individens värde. Men för att så skall ske måste socialliberaler och nyliberaler sluta gräva skyttegravar mellan varandra och, utan att sopa meningsskiljaktigheter under mattan, förenas i ett kompromisslöst försvar av liberalismens kärnvärderingar.

Om det är sant som det sägs att Ullenhag backat ur en debatt om den egna debattartikeln, beror det blott och bart på att han är fullt upptagen med att debattera mot sig själv framför spegeln - eller åtminstone med ett åtta år gammalt självporträtt i handen.

För den som fortfarande kommer ihåg de intressanta invektiven är det dessutom värt att notera en fullträff i Ullenhags och Norbergs artikel: Tvärsäkerhetsliberalism.

Fortfarande någon som inte har förstått hur kul det är att vara med i fp? (Inte roligt, men haha-roligt.)

Andra bloggar om: Erik Ullenhag, Folkpartiet, Liberalism, Politik

Re: Men vad blev det!?

Jag har tidigare skrivit om det fasinerande - och skrämmande! - i människors besatthet av könet på nyfödda barn. Det verkar som att de flesta inte kan förhålla sig till ett barn de inte känner till könet på och att vissa inte ens kan förhålla sig till en graviditet om de inte känner till om föräldrarna känner till könet på det ofödda barnet.

Jag har därför börjat uppmuntra blivande föräldrar att inte avslöja könet på sina barn, mest för att jävlas lite och se vad som händer. Min första samarbetspartner var favoriten H, som skickade följande sms efter förlossningen:

Nu är baby N här, 3.725 gr tung o 51 lång. Söt som sin far o stark som mor! Alla i familjen mår bra!

Nästa praktikant är vännen L, som i helgen blev förälder och stolt meddelade omvärlden:

Nu är vår bebis äntligen här! Igår kl 17.59 föddes 4005 g och 54 cm ren kärlek! Massor av mörkt hår och otroligt söt! Alla är trötta men lyckliga. Kram från L, D och bebben.

Om inte annat är det utmärkt sätt att få kontakt med människor, ty ett sms som de ovanstående garanterar att alla som får det svarar med ett upprört "grattis, men vad blev det!?".

Samtidigt kan jag åtminstone till viss del förstå frågan. Ett nyfött barn har så få egenskaper att det endast kan omtalas i termer av tid, längd, vikt, hälsa - och kön. Att intresset för ett nyfött barn cirklar kring dess skrev känns om inte annat mer rimligt än att detsamma gäller för den nyblivna mamman, som ju har mängder av egenskaper att tala om, men som ändå får nöja sig med frågor som "hur mycket sprack du?" eller det något mer finkänsliga "hur många stygn?".

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Genus

Vilka är det som hotar demokratin?

Både DN och SvD berättar om att ett antal maskerade personer brutit sig in på ett politiskt partis möte för att misshandla partiets medlemmar. Det är naturligtvis förfärligt, vad partiet än må heta, men i det här fallet heter partiet sverigedemokraterna. Rapporteringen tar sig därför inte de proportioner som uppnåtts om samma svartklädda vandaler gått till attack mot sammanträdande socialdemokrater på Sveavägen. För sverigedemokraterna är överfallen vardag, för många andra är de acceptabla och för vissa till och med önskvärda - hur kan det annars förklaras att ett sådant angrepp på demokratin avfärdas som "bråk" värt tre stycken brödtext i en stor dagstidning och fyra i en annan?

Tro mig - jag sympatiserar inte med sverigedemokraternas politik, jag känner inte ens någon större sympati för de människor som företräder den. Jag kan till och med erkänna att jag tycker riktigt illa om både politiken och politikerna, men ett långt större hot mot demokratin än vad sverigedemokraterna själva utgör, utgörs av de som hotar sverigedemokraterna. Det är vämjeligt att tänka sig att de finns de som hellre smäller en motståndare på käften, än övertygar omgivningen med argumentation; det är vidrigt att se att de faktiskt finns och faktiskt agerar på just det sättet; det är direkt förjävligt att vänsterextrema snorungar tar sig rätten att välja vilka åsikter som tillåts passera och vilka vars yttrare ska skrämmas och misshandlas till tystnad.

Demokratin tål samtalet och en av de största styrkorna i vårt samhälle är den fria åsiktsbildningen i yttrandefrihetens namn. Det finns inga åsikter vars företrädare ska utsättas för våld, som under lördagens möte. Det finns inte heller några åsikter som ska tigas ihjäl, hur mycket riksdagspartierna än trott på den strategin när det gäller just sverigedemokraterna. För sådana som liksom jag gärna bekämpar sverigedemorkater med helt andra metoder än våld eller tystnad, är det därför glädjande att se att de nya moderaterna har en ny idé:

– Sverigedemokraterna ställer upp i exakt samma val som alla andra partier, och alla andra partier får stå till svars och försvara sina olika satsningar på olika områden.

– Det har aldrig Sverigedemokraterna på riktigt behövt göra, vilket gör att de har kunnat, på en ganska populistisk grund, ta sig framåt utan att behöva stå till svars för vad valresultatet av deras politik skulle innebära. Jag tror att om vi är pålästa och tar den debatten, så kommer de också att stå sig ganska slätt.

Christian Holm (m) till Sveriges Radio (via Victor).

Tvinga ut sverigedemokraterna i debatter om alla frågor som debatteras kan och samlas sedan för att se hur trollen spricker i solskenet - de har nämligen knappt ens åsikter, än mindre argument, i sådant som inte rör deras favoritämne. Se sedan till att debattera även de frågor de gärna vill debattera, ty där är åsikterna långt starkare än de hittepå-argument som kommer att anföras till deras försvar. Om en sverigedemokrat är din motståndare, är det lika dumt att slå honom på käften som att hålla din egen stängd. Det första kommer att väcka sympati och det andra ge honom fritt spelrum, medan du inte kommer att ha några som helst problem om du bara sätter dig ner och pratar en stund.

Jag må tycka att sverigedemokraterna har fel, men jag tycker också att de har rätt att ha fel utan att ska behöva riskera liv och lem.

Andra bloggar om: Moderaterna, Politik, Sverigedemokraterna

Nya tider, nya vägmärken

Den föränderliga och allt mer globaliserade värld vi kör omkring i, kräver nya vägmärken för att råda bot på den förvirring som just nu råder på vägarna.

Inga bönder bland våra folkvalda införs för att tydliggöra centerpartiets nya profil. Kärnkraftmotstånd och gödseldoftande folkdräkter byts ut mot plattskatt och krig mot anställningsskyddet samtidigt som partiets hjärta flyttas från Högsjö till Stureplan.

Skoterraggare på väg togs skyndsamt fram när de plötsliga snöstormarna i Skåne gav två män idén att köra skoter genom centrala Malmö. Vägmärkets giltighetstid har senare förlängts som följd av att både Skellefteå och Björklöven är klara för Kvalserien.

Förbjudet att spela Pong är den första i en serie panikreaktioner från utdöende 40-talister som fått för sig att beroende av tv-spel och internet är minst lika farligt som de tror att beroende av narkotiska preparat är.

Samsyn kring den svenska modellen slår fast att det inte spelar någon roll från vilket håll ett parti kommer - så snart de hamnar i regeringsställning måste de ändå sänka farten, lägga sig mitt på vägbanan och krypa fram i knapp styrfart.

Varning för att komma hem efter en lång dag på jobbet och mötas av ett barn som gläds vid åsynen av en efterlängtad förälder innan båda körs ihjäl av en galen granne är en del av en pilotstudie av mer situationsspecifika vägmärken.

Mer om de nya vägmärken som införs finns här och här.

Andra bloggar om: Humor, Trafik, Vägmärken

Inte för att det behövdes, men tack ändå

I en TT-text som återges i både DN och SvD berättas den goda nyheten om en EU-dom mot Italien, vars reglering av spelmarknaden innebär att utländska spelbolag inte kan erhålla licens för etablering. Det innebär att ännu ett ben slås bort under det vacklande spelmonopolet i Sverige, hur socialdemokrater och andra statskramare än må tolka domen. Även det svenska spelmonopolet strider mot den fria etableringsrätten; även Sverige måste släppa in privata aktörer på marknaden.

Tack för det, EU, men vi borde inte behöva er dom. Spelmonopolet är en lögnaktig styggelse och en icke-socialistisk regering värd namnet ska inte behöva hämta stöd utifrån för att avreglera en marknad. Huruvida spelmonopolet ska skrotas eller inte är (eller åtminstone borde det vara) en icke-fråga, ty det ska bort snabbare än någon hinner säga "Bosse Ringholm". Hur den avmonopoliserade spelmarknaden ska se ut är en senare fråga och om EU:s dom kan vara till hjälp i det arbetet är det naturligtvis positivt, men tills vidare säger jag:

Inte för att det behövdes, men tack ändå.

Andra bloggar om: EU, Italien, Politik, Spelmonopolet, Svenska spel

Bodström, egyptierna och flodhästen

När alliansregeringen hävde avvisningsbeslutet mot en av de två egyptier som bryskt skickades hem till tortyrkammaren, surnade förre justitieministern Thomas Bodström till. Nu kan han inte längre hålla tyst: "Så glad som jag var den dagen vi fick klart med CIA om avvisningen av de båda terroristerna, hade jag inte varit sedan noshörningsungen Nelson dog 1995", kommenterar Bodström.

(Mer sanningsenlig rapportering: DN, SvD.)

Andra bloggar om: Invandring, Nelson, Politik, Thomas Bodström

Ha-Ha-Ha-galne Hans och högerextremismen

Den tokiga sagan om de knäppa granksningsarvodena fortsätter.

Fackförbundet Byggnads och dess ordförande Hans Tilly har sedan länge tagit ut så kallade granskningsarvoden. De har konstruerats så att byggarbetare - även de som inte är medlemmar i Byggnads - fått ett avdrag på minst 1,5 % av lönen som ett slags privat extraskatt. Pengarna har gått rakt in i Byggnads, som inte kan redovisa vad pengarna används till. Officiellt ska arvodena användas till att täcka de kostnader Byggnads har för att granska att de som arbetar på ackord får rätt ersättning, men det är ett överpris på ett arbete som nästan inte efterfrågas och knappast ens utförs. I sammanhanget är det dessutom som vanligt värt att notera att Byggnads finansierar socialdemokraterna, så oorganiserade byggarbetare får finna sig att i princip betala skatt till ett politiskt parti de inte nödvändigtvis sympatiserar med.

Det låter vansinnigt och det är vansinnigt. Dessutom är det inte tillåtet och Europadomstolen slog nyligen fast att Byggnads, genom att ta ut arvoden från byggare som inte är medlemmar och sedan inte redovisa hur medlen används, bryter mot artikel 1 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna. En tung och viktig dom, men Byggnads valde att tolka den som att det är tillåtet att privatbeskatta så länge de redovisar det bättre.

Sveriges byggindustrier, som representerar arbetsgivarna, har förklarat för Byggnads att de gärna förhandlar om allt som förhandlas kan, men att de inte kan förhandla med facket om huruvida deras medlemmar ska följa lagen och Europastolens dom. Fackets makt må vara stor, men den är inte oändlig. Arbetsgivarföreningen har därför skapat blanketter på vilka de byggare som inte är medlemmar i Byggnads kan uppge det och arbetsgivaren slutar då att dra av det otillåtna arvodet. Det låter högst rimligt i de flestas öron, men inte i Hans Tillys.

I en artikel i tidningen Byggindustrin kommenterar han arbetgivarnas beslut att avbryta privatbeskattningen av de oorganiserade byggarna i enighet med utfallet i Europadomstolen:

"Det är arbetsgivarna som blåst i stridstrumpeten. Högerextrema krafter styr hos dem."

Högerextrema krafter? Det är (bland andra) Fredrick Federley som avses och här är det uppenbart att Vill ha-vänstern börjar bli riktigt desperat. Att kalla åsikten "avtal ska inte inte gälla för den som inte vill ingå det" för högerextrem är bara löjligt. Att kalla en liberal bög, som står så långt från nationalsocialismens brunskjortor en någonsin kan komma, för högerextrem - ja, det är direkt hånfullt.

Att kalla Hans Tilly för ha-galen eller bara galen, däremot, känns allt mer skäligt för varje kapitel som skrivs.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Byggnads, Fackförbund, Fredrick Federley, Granskningarvoden, Hans Tilly, Politik, Sveriges Byggindustrier

Veckans citat (v 9, 2007)

Bertil Torekull och Expressen fortsätter att göra bort sig i debatten om Carld Bildts blogg. DN håller lite lägre profil och utrikesministern själv passar på att sätta några puckar till i det mål som farbror Torekull och Expressen lämnat vidöppet:

"Torgmöten måste ju betraktas som mycket tvivelaktiga. Oförberedda möten med journalister förefaller också farligt. Förstamajtal - dock inte aktuellt i mitt fall - skulle väl aldrig kunna passera. Elektroniska veckobrev - som jag haft i ett decennium - är väl definitivt olämpligt. Allmänna direktsändningar i TV borde också bli föremål för diskussion.

Jag ser fram mot den fortsatta debatten.

Och det kan inte helt uteslutas att jag tänker ta mig friheten att deltaga i den alldeles själv."

Samtidigt passar Blogge på att dra en tjusig parallell till Expressens ledarredaktions egna bloggande, varpå det kan tänkas att Expressen snart hjälper Bildt på traven med ytterligare något självmål. Det är faktiskt bara pinsamt att se hur gammelmedias journalister trasslar till det för sig när de försöker hävda sin egen makt som de enda rättmätiga förmedlarna av politiska budskap.

Andra bloggar om: Bertil Torekull, Bloggar, Carl Bildt, Expressen, Politik

34 år äldre på 53 minuter

Natten till i dag skrevs två av varandra oberoende texter, som såg ut att höra ihop när jag läste dem efter varandra tidigt i morse.

Anders Wallner (klockan 00:48)
Igår hade Miljöpartiet de Gröna i Skövde årsmöte och valde en ny ordförande, 16-åriga Christoffer Green.

Johanna Nylander (klockan 01:41)
"Vi är särskilt glada över att vi har valt en så ung ordförande"
- Folkpartist i lokalen. Nyvalda Mikael Wendt (...) fyllde femtio förra året.

Tiden går fort när man har roligt, men även i folkpartiet.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Miljöpartiet, Politik

Bin gaddade ihop sig och stack

"Vart har de amerikanska honungsbina tagit vägen? Odlare runt om i USA noterar att deras bin helt enkelt försvunnit. Forskarna står handfallna. Nu hotas den kaliforniska mandelskörden."

I nära hälften av de amerikanska staterna har upp till 70 % av alla bin plötsligt försvunnit från sina kupor för att inte kommit tillbaka igen, som vore de Carolina Gynnings bröst. Det är ett allvarligt problem för odlare av såväl bin som grödor. Detta eftersom försvunna bin inte låter sig transporteras runt mellan de plantage som de är satta att polinera (på ungefär samma sätt som min kära Helena då och då skickas från Malmö till Örebro för att se till att även inavlade närkingar ska få sprida sin vildhavre till andra delar av landet).

När skallgångskedjorna kammat noll börjar de leta förklaringar.

En teori är att bina drabbats av ökad mottaglighet för virus och smittsamma sjukdomar som en följd av den stress de utsätts för genom avsaknaden av en billig, trygg och evig a-kassa som garanterar deras försörjning även när de saknar mandelblom att befrukta. En annan idé går ut på att den galopperande globala uppvärmingen gjort att de små liven upptäckt att det redan i februari är varmt nog för att sörpla utspilld saft och vila ut på en grönskande bakgård.

De kan också ha träffats av en komet, dött i fågelinfluensan eller blivit uppätna av millenniebuggen, men troligast är, anser forskarna, att det är Carl Bildts fel. Den svenske utrikesministern har en lång och smutsig historia av sådana inhumana förbrytelser som att sitta i en styrelse, att äga delar i företag och att kämpa mot världens kvarvarande diktaturer.

På senare tid har han dessutom på eget bevåg börjat redogöra för sina förehavanden och åsikter helt öppet i en så kallad blogg. Han sätter sig i direktkontakt med väljare och andra medborgare! Alla ges möjligheten att ställa frågor eller att ifrågasätta statsrådet! Vem som helst kan ta del av ministerns tankar kring ett aktuellt spörsmål! Någon som inte drar sig för sådana vaninnesdåd som att berätta för mycket, är säkert kapabel att röva bort en miljon bin för att sedan ta dem av daga.

Andra bloggar om: Alarmism, Bertil Torekull, Biodling, Bloggar, Carl Bildt, Journalistik, Politik, Yttrandefrihet