Vid mitt fjärde framträdande i Rond i P3 pratade panelen porr i fängelser. Då var budet att lagrådet kritiserat idén att förbjuda sexualbrottslingars konsumtion av pornografi, eftersom ett sådant ingrepp skulle strida mot den grundlagsskyddade informationsfriheten. Jag ställde mig på lagrådets sida och gjorde klart att även interner har rätt att ta del av vilken information de vill, att det är långt ifrån tydligt hur viss information skulle kunna orsaka vissa beteenden, samt att återfallsfrekvensen i sexualbrott är väldigt låg.
Nu är Beatrice Ask där igen. Sexbrottsdömda ska inte få ha porr, tänker hon sig, eftersom det kanske skulle kunna motverka behandlingen av de intagna. Huruvida mördare inte ska få läsa American Psycho framgår ej och inte heller får vi veta om Beatrice Ask själv, fortkörare som hon är, ska förvägras en prenumeration på Vi bilägare.
Kausaliteten är fortfarande oklar. Återfallsfrekvensen i sexbrott låg. Informationsfriheten grundlagsskyddad. Vad justitieministern kommer dragande med är alltså blott ett nytt försök att med olaga våld slåss mot väderkvarnar bara för att hon tror att de är några nakna jättar. Som gör helikoptern.
Men det är inte porren som är problemet. Det är istället viljan att förbjuda "olämpliga" böcker och tidningar med hänvisning till att "de anses kunna motverka behandling", det är godtycket och den högst subjektiva bedömningen utifrån vaga teser och teorier, det är förmågan att driva kampanj bortom grundlagen bara för att den som kränks är kriminell. Det är problemet. Fångar förlorar inte alla sina medborgerliga rättigheter bara för att de gjort sig skyldiga till brott! Att ens påbörja en sådan vandring vore att halka nerför det sluttande plan som börjar vid "förvägra information" och slutar vid "avrätta på en fotbollsstadion".
Intressant?
Andra bloggar om: Beatrice Ask, Informationsfrihet, Kriminalpolitik, Moderaterna, Politik, Pornografi, Porr, Sexualbrott, Yttrandefrihet
