Klassamhället for drunken dummies

Jag tycker att det är svårt, det här med klassamhället.

"Den svenska överklassen mår fortfarande bra... Hur mår du?" brukar Ung vänster fråga mig och jag svarar att jag mår bra.

Är då jag, barnbarn till fattiga nybyggare och son till en lastbilschaufför, överklass? Nej, men heller är väl inte jag, son till en förskollärare och själv utrustad med magisterexamen och välbetalt arbete, arbetarklass? Den gamla arbetarklassen är den nya medelklassen och överklassen syns inte till; de arbetslösa är en egen klass, de invandrade i en klass för sig och de strejkande gruvarbetarna flera klasser bättre betalda än vilken kommunalanställd som helst?

För att förstå tvingas jag förenkla och jag tror att jag funnit formeln.

- Om du har sprutat ut mer champagne än du druckit upp, är du sannolikt överklass.

- Om du har druckit upp mer champagne än du sprutat ut, är du sannolikt medelklass.

- Om du kallar vilket mousserande vin som helst för champagne, är du sannolikt arbetarklass.

Andra bloggar om: Champagne, Klassamhället, Samhällsklasser

Från Gripenstedt till Rosengren på 150 år

I går firade Svenskt Näringsliv 150-årsdagen av dåvarande finansminister Johan August Gripenstedts tal, "blomstermålningarna", till riksdagen. Det är ett tal värt att återge i längre stycken:

"Om man besinnar att till och med polarländernas tillgångar, t ex av fisk och späck, genom handeln kommer den civiliserade världen till nytta, att Kinas och Indiens överflöd på angenäma, närande och upplivande livsmedel genom handelns medverkan är till låga priser tillgängliga för oss alla dagligen, att det ena landets överflöd fyller det andras brist, att själva öknens innevånare kommer att skatta till våra behov, ja, att samlingarna på söderhavets klippor förs hit för att befrukta våra fält – allt genom handeln; då syns mig denna näringsgren redan av dessa skäl förtjäna att bedömas skonsammare.

Men långt högre än dessa materiella tjänster ställer jag dem som handeln gjort och gör åt mänskligheten i odlingens och upplysningens intresse. Ty då inkräktaren endast lämnar efter sig nedbrända och blodbestänkta ruiner i erövrade länder, och agget i besegrade hjärtan; när missionären och vetenskapsmannen, vars nit ingen kan skatta högre än jag, framgår blott såsom den ensliga farkosten på havet, vars fåra sammanfaller i det ögonblick kölen genomskurit vattenspegeln; då framtränger handeln såsom en murbräcka som nedbryter varje hinder som en förvillad statskonst eller förvillade seder uppställt mot den mänskliga odlingens framsteg.

Och jag förirrar mig därför visserligen inte då jag tror att handeln i sin stora världsomfattande utsträckning utgör det mäktigaste redskapet i Försynens hand till människosläktets lyftning, ja, att den är den stora och djupa, fastän stilla flod, som tyst, men säkert i sin famn för vårt släktes öden fram till större odling, till högre ljus och till en allmännare människors förbrödring. Därför säger jag än en gång: ära åt handelns storartade och för mänskligheten gagnande yrke!"

I dag slog EU:s domstol fast att det svenska importförbudet är olagligt och Klas Rosengren, som drivit fallet sedan det vin han beställt från Spanien beslagstogs för fem år sedan, kan börja fira. Alkoholmonopolet strider mot den fria rörligheten, men frihandelsvänner som Gripenstedt och Rosengren strider för ekonomiskt, kulturellt och mellanmänskligt utbyte. I morgon är det nationaldag och läge att skåla för Gripenstedt och Rosengren. Självklart i privatimporterat (ja, jag har alldeles-nyss-olagligt sådant hemma) rödvin från Spanien.

Via Johan Norberg. Intressant?
Andra bloggar om: Alkoholmonopolet, Ekonomi, Frihandel, Globalisering, Johan August Gripenstedts, Klas Rosengren, Politik

Alla olika, alla lika

Jag tycker om att tänka på Tokyo, att titta på baseboll och att kyssas med rödvinssmak i munnen en söndagseftermiddag i april.

Men var och en blir salig på sin fason. Vad tycker du om?

Andra bloggar om: Jan Guilliou, Preferenser, Skattetrycket

Någon däremot? Nej? Skål!

Alltid roliga Johan Ingerö ironiserar över de reglerande socialisternas regel om att ingen stockholmare - hur soligt och varmt det än må vara - får dricka alkohol, lapa glass eller äta lunch utomhus före den första april. Likväl har krogarna ställt ut sina bord och den nya regimen ser mellan fingrarna under tiden de arbetar för mer generösa tillstånd.

"Det är en välkommen frihetsreform. Vi betalar merparten av våra inkomster i skatt, vi förvägras rätten att köpa en flaska vin i mataffären, privata pokerturneringar accepteras inte och när vi cyklar ska hjälmen vara på.

Men vi får faktiskt tjuvstarta några dagar med uteserverandet. Låt oss kalla det socialism med ett mänskligt ansikte."

Det är svårt att tänka sig att någon av folket skulle ge sitt stöd till regler om att servering utomhus bara får ske mellan två datum oberoende av väder, vind, utbud och efterfrågan. Däremot är det skrämmande enkelt att tänka sig en byråkrat som tycker att det känns som en bra idé att reglera allt, någon som inte drar sig för att omyndigförklara både företagare och konsumenter, någon som tror att medborgarna inte vet sitt eget bästa.

Det är en fröjd att Stockholm gjort sig av med några byråkrater. Skål!

Andra bloggar om: Alkohol, Politik, Serveringstillstånd