2007-10-29

Den svårgreppbara nationalekonomin

Nationalekonomi är inte alltid helt enkelt, det ska erkännas, och redan på den grundläggande a-nivån, i det här fallet vid Uppsala Universitet, är det fullt möjligt att vandra alldeles vilse i teori och tillämpning. I alla fall om man är lika bortkommen som författaren till den promemoria från vilket detta utdrag är hämtat:

"2.1 Effektivitet till varje pris

Effektivitet på marknaden ses av en del som om än inte det enda så definitivt som det främsta målet. Vi måste undvika allokeringsförluster till varje pris. En större paj ger alla mer paj åt alla. Oavsätt hur stor andel av pajen man erhåller, så vinner man på att pajen är större. Även den som fått en mindre pajbit får mer paj om hela pajen växer. Den pajen kan sen så att säga bytas mot bättre bostadsförhållande om till exempel den med bara lite paj tycker att det är viktigt att ha en bra bostad.

Den som fått en större andel får mer paj än innan, och dessutom mer extra paj i absoluta tal jämfört med den som hade lite paj från början. Den här extra pajen kan användas till att skaffa väldigt bra bostäder, och kanske flera stycken, vilket kan vara trevligt. En risk är att de med mer paj kan få ett stort inflytande över marknaden och att incitament saknas för att bygga billiga bostäder. Ett enskilt hushåll behöver å andra sidan inte mer än ett par olika hus innan det börjar bli mer jobbigt än fördelaktigt att ha dessa. Även de hus som "blir över" (byggs) kan ju vara bättre än det som erbjuds i det "hårt reglerade dagsläget". Utifrån detta synsätt så gör landets styrelse ingrepp, ibland kanske lite tillspetsat övergrepp, på marknaden.

Förespråkarna för detta synsätt menar att problemet för låginkomsttagare just är att dom har låg eller ingen inkomst. Självklart är det positivt att göra det billigare för dem att bo, men det är inte det ultimata sättet. Den bästa lösningen på problemet är att på något sätt hjälpa dessa individer utifrån något slags bidrag, som till exempel bostadsbidrag istället för att reglera marknaden på ett mer direkt sätt, genom pristak eller liknande system."

Via Caroline.
Intressant?
Andra bloggar om: , ,

7 kommentarer:

MickeK sa...

Bara jag som blev hungrig?

Anonym sa...

Okej jag fattar paj-grejen var ganska kul, men tyckte detta var ett så himla bra exempel på hur världsfrånvänd nationalekonomin är. För att fortsätta på paj-grejen (och kanske bli utskrattad jag med, men det är lugnt): För det första orkar man inte äta hur mycket paj som helst, man blir mätt och söker andra värden (Mazlows behovtrappa)och för det andra undrar jag var alla nya "pajingredienser" kommer ifrån? Jordens resurser är ändliga och det gör att det blir till en fördelningsfråga till slut.

Magnus Betnér sa...

Jag fattar inte varför du ser ner på paj?

Freddi W sa...

Paj-exempel är ganska vanliga i nationalekonomin, till exempel för att förklara hur alla (hur stor eller liten pajbit du än har) kan få mer paj vid tillväxt, eftersom pajen då blir större och alla får mer i absoluta tal. Här känns det som om någon fått paj-exemplet till sig och sedan spånat fritt, antagligen för att slänga ihop en promemoria i sista stund.

Tottan sa...

Det är en riktigt svulstig paj det här, med blodrött rinnande innandöme. Skulle gärna varit med på seminariet och hört författaren försvara sig med sina slöa näbbar och klor. Kan det vara TREVLIGT med annat boende? Och vaddå Maslows behovstrappa, det handlar inte om självförverkligande eller fördelning utan om tillväxt. Slut bakpulver?

örjan r. sa...

Ekonomipajen skiljer sig från låt säga äppelpajer genom att nyttan man får av en ekonomipajbit inte bara är absolut utan även till stor del är relativ de andras pajbitar. Detta eftersom själva skillnaderna i pajinnehav skapar maktförhållanden vilka bestämmer efter vems behov samhället utformas osv. Det relativa får högst absoluta konsekvenser, något som sällan händer med enklare pajer som äppelpaj.

Anonym sa...

Svar till Tottan
Det är ju det som är min poäng. Det finns andra värden än ren ekonomisk tillväxt för att skapa en lycklig värld (dvs en värld där alla är fria att leva som dom vill, med valfrihet och utan tex svält) Nationalekonomin är alldeles för snäv och verklighetsfrånvänd när den tror att tillväxt är det enda som krävs för att skapa ett framgångsrikt samhälle. Dessa andra värden försummas när man begränsar sig till att enbart tänka tillväxt. Tillväxt kan fylla en funktion, men är inte ensamt lösningen på allt. Därför krävs det kompletterande lösningar.