Påven skiter i skogen!
För en tid sedan frågade jag mig om påven skiter i skogen. Detta efter att ha sett SVT:s inslag om att SKTF frågat sina egna medlemmar om de skulle tycka om att förlora sina jobb, något som genererade ett nekande svar som kunde användas till att hävda att det vore dumt att minska antalet skatteavlönade tjänstemän.
Dennis har nu hittat svaret i ett citat signerat Anna Carlson:
Det är sant att jag som företrädare för Teaterförbundet reagerade starkt över utnämningen av Cecilia Stegö-Chilò. Just därför att hon företrädde ståndpunkten att all kultur skall bära sig själv. Det tycker nämligen inte jag. Jag anser att stat och kommun och landsting har ett ansvar för konst och kultur, på samma sätt som för skola, vård och omsorg. Om detta är branschen överens, dessutom.
Tänka sig! Skönt att det finns en sådan samsyn. Kan inte lämpligt fackförbund ta vid och fråga fler grupper om de vill att staten, eller egentligen andra medborgare än de själva, ska ta ansvar för deras försörjning? Det kanske är fler än teaterförbundet som har nått ett sådant konsensus inom sitt skrå.
Andra bloggar om: Fackligt, Kultur, Politik, Teaterförbundet
22 kommentarer:
Jag tycker att staten (dvs du och alla andra) har ett ansvar att försörja mig så att jag kan ägna mig åt att göra saker jag tycker är roligt - som att skriva bloggposter - istället för att stå på ett fabriksgolv och se min själ dö lite mer för varje dag. Where do I sign up?
Om du kan nöja dig med ett år ska du slå miljöpartiet en signal. Handlar det om längre perioder får du vända dig till vänsterpartiet.
men alltså, kulturproduktion kan inte bära sig själv. lägger vi inte skattepengar på den dör den. det skulle liksom bli för dyrt. kan vi inte diskutera hur pengarna fördelas istället, så att kulturen kan bli bättre?
(utan allmäna arvsfonden 2003 hade t.ex. kunq antagligen inte nått några vidare höjder på lång sikt.)
Massor av kulturproduktion bär sig själv. En hel del filmer bär sig själva, bokutgivning bär sig själv, bloggosfären bär sig själv.
Problemet är att inget av den kultur som bär sig är fin. Vill man hålla på med den får man antingen se till att det bär sig rent ekonomiskt, eller så får man försörja sig på något annat arbete.
Bidragsunderstödd kulturproduktion är ett hån mot alla som offrar sig för konsten för att de gillar det.
"Om detta är branschen överens" är ju det centrala i det här fallet. Vad är det för slags argument? Om ett arbetsgivarförbund inom Svenskt Näringsliv kom med en sådan replik tror jag inte att du köpt den, Vic.
Jag tycker att vi ska diskutera hur skattepengarna ska fördelas, så att fotbollen kan bli bättre. Allsvenskan håller ju för f-an en usel klass för tillfället. Om det är alla fotbollsfans överens.
Då har du inte sett Björklöven spela borta. Där kan vi börja prata om att något måste förbättras, varför inte med skattemedel? Om detta är alla i supporterföreningen Green Devils Syd överens.
victor said...
"kan vi inte diskutera hur pengarna fördelas istället, så att kulturen kan bli bättre?"
Jag har en galen tanke, låt alla människor behålla de pengar som idag dras i skatt till "kultur och fritid" och låt dem själva avgöra vad de ska göra för dem! På det sättet kan alla själva sponsra de kulturformer som de själva faktiskt är intresserade av och då blir ju alla nöjda.
Förutom de "kulturarbetare" som producerar sådant som ingen vill ha då.. de stackarna kanske t om blir tvungna att börja jobba på riktigt.
freddie: såklart jag inte skulle hålla med, men nu pratar jag inte om det. oh well, plats, tillfälle. (och vad gäller just kulturbranchen är jag övertygad om att de flesta är rätt överens, utom "liberalerna" då förstås.)
syrrans granne: ja, och det är ju skitbra. men säg den kultur (förutom video/tv- och dataspel) som klarade sig på egna fötter från början. men liksom, menar du på allvar att kulturen gärna kan bestå bara av en del filmer, böcker och... bloggar? (kan passa på att flika in att böcker står sig mest på grund av att författare numera får sjukt dåligt betalt, och att de flesta utgivningar faktiskt lyfter stöd.)
johan: det skulle fungera finfint om ingen var arbetslös och alla hade en hög lön. eller vänta, nej just det, jag glömde bort att det ändå skulle vara i princip omöjligt att konsumera kultur som är kostnadskrävande men som ändå behövs, men som ingen kan betala för. barnkultur är ett bra exempel. politisk kultur en annan. klassisk musik en tredje. osv.
vic: "Kultur som är kostnadskrävande men som ändå behövs [...] klassisk musik"
Vem kan egentligen avgöra vad som behövs och i vilken grad; varför behöver vi sju skattefinansierade symfoniorkestrar och vilka är det som konsumerar det de producerar? Vad skulle hända om vi bara hade sex? Fem? Tre?
freddi: men det är ju precis den debatten jag vill ha! spontant tycker jag gärna att vi kan minska antalet symfoniorkestrar, till förmån för mer feministisk dans, eller vad annars en kan vilja ha. vad vill du att folk som inte har råd att lägga 1400 kronor på en kulturbiljett ska kunna se ändå?
Teater för och/eller av barn tycker jag är en bra grej att fördela till. Kultur i skolorna och sådant.
"Jag har en galen tanke, låt alla människor behålla de pengar som idag dras i skatt till "kultur och fritid" och låt dem själva avgöra vad de ska göra för dem!"
Oj, hur enastående naiv får man bli egentligen?! Hej då till all form av kultur som inte är direkt kommersiell eller populistisk.
Hollywoodfilm och Stefan&Krister behöer du inte oroa dej för - det är nämligen det enda kulturuttryck som kommer överleva...
Så all annan kultur än Hollywoodfilm och Stefan & Krister (om än jag tänka mig att en och annan japansk film eller amerikansk tv-serie också skulle klara sig) hålls vid liv med konstgjord andning, men det finns egentligen ingen som efterfrågar den eller är beredd att betala för den? Det är då Victors debatt blir viktig - hur ska pengarna fördelas, hur vet vi vad som behövs av det som inte efterfrågas?
Ett kollektivt ansvarstagande för en av de viktigaste mänskliga yttringarna, kultur i alla dess sköna former, är inte konstgjord andning - om den bidragstagande konsten har en allmän efterfrågan.
Kultur är nämligen inte bara till för de rika som kan betala själv!
märk väl att även om man får "behålla" kultur o fritidsdelen av inkomstskatten så är det ju inte den som enkom kan bekosta kulturen. Då måste ju kultur o fritidsdelen av ex all moms etc också behållas.
Det är väl bättre att staten slutar subventionera annan skit, som ex flygets koldioxidutsläpp, stats/kommun/regionanstäldas spritreresentation, vapenexport, ett ickeprivatiserat kungahus etc... och de pengarna anänvds till att hålla kulturen levande. All kultur! :)
I samma ögonblick som kulturen kommersialiseras och förväntas leva på de som betalar den (oftast företag via sponsring) försvinner den fria kulturen. Tveklöst. (Jfr ex USA...)
Det är jag inte beredd att göra, då kulturen lett fram till de flesta av historiens stora revolutioner och samhällsfrämjande förändringar! :-)
"All kultur", "en av de viktigaste mänskliga yttringarna"? Vem bestämmer att det är det och varifrån kommer rätten att ta andras pengar till det? Och ur ska medlen fördelas?
"All kultur" kan inte finansieras. Alltså måste någon bestämma vad som är "god" kultur värd att betala med skattebetalarnas pengar. Det är där det börjar kännas jobbigt, när någon myndighet eller kommitté ska berätta för mig vad som är "god" kultur. Varför behöver vi de där sju symfoniorkestrarna? Är de mer eller mindre värda än teatergruppen Kunq? Än ett bra tv-spel, än en poesikväll på ett kafé?
Alla betalar för operan, men vem kommer den till del? Varför ska mina arbetarföräldrar i Arjeplogsfjällen betalar för all finkultur de aldrig har möjlighet att konsumera, men som överklassen i Stockholm gärna går på till kraftigt subventionerade priser?
För att citera en av mina favoritdebattörer på området, Louise Persson:
"Det vore befriande den dag när folket reser sig mot detta osynliga kulturförtryck, denna kulturens tyranni, när det förstås att många kulturregleringar inte alls är något som kommer någon bildningstörstande folkmassa till del, utan snarare en stroppig elit som borde ha vida störe möjligheter att kunna betala för sina nöjen och intressen själva. Men ändå används de förra för att legitimera en stor del av kulturpolitiken."
Exemplet USA ger dig inte många poäng, ty kulturen i USA är mycket mer än de Hollywoodfilmer du pratar om. Där finns en lång svans av alternativ kultur; obskyra band på hak i Seattle och egensinnig konst i små hallar i New York.
Låt oss prata opera. Och USA. efterssom just opera verkar vara ett ämne du tror är något för "överklassen i Stockholm".
Jag hoppas du var ironisk, för inte har du väl missat Norlandsoperan som spelar repertoiropera, eller hur operaföreställningar sänds både på TV och Radio - och det antar jag man har i Arjeplog också. Riksteaterns turnéer samt många former av norrlandsmusik o teater är tillgängligt för dem.
Vidare har de valt att bo i Arjeplog. Man vet ju vad det innebär. Eller ska vi stänga Naturhistoriska museet bara för att de inte har en filial i Arjeplog, eller världskulturmuseet bara för att det inte har en filial i Stockholm?! eh...
I USA är operan sponsrad av företag, vilket givit som följd att man nästan uteslutande spelar mainstream opera, vilket i sin tur gör att ingen nyskriven opera görs. Poeter, librettister, kompositörer, ljudkonstnärer, ljudinstallatörer etc får alltså inga jobb - utan tvingas sitta hemma o spela TVspel o gå på statlig A-kassa... kontraproduktivt.
Skrämmer mej också att du inte inser hur kulturen styrt mänskligheten framåt. Egyptens storhetstid (mytisk dödskultur), Roms storhetstid (som kom för att de höll sig friska genom banbrytande badkultur)... etc...
märk väl att jag inte sagt något om vare sig poetryslam, TVspelskvällar eller något annat... SJÄLVKLART ska det understödjas. Problemet är till att börja med två:
1. kulturen måste få lov att existera på sina egna premisser, precis så som den vill - och det kostar pengar. Och det måste få lpsta pengar. mycket pengar. gav i förra inlägget några få förslag, kan komma med 100 till på omprioriteringar.
2. snävsynta människor som spär på fördommen att det existerar något som heter fin kulutur. vad är resten? fulkultur? vem sätter epitetet? vem säger vad som är fint o fult? varför inte låta varje enskild människa bestämma själv vad som ger återklang i deras hjärtan som "fint" eller "fult". varför förminska någon, ens om de bor i Arjeplog, pga fördomar gentemot en kulturyttring som man själv inte förstår eller är intresserad av att lära sig något om?! Bort med de kulturella skygglapparna tack! :)
Likväl som mina föräldrar halt valt att bo i Arjeplog, har dina amerikanska librettister valt att vara librettister och finns de inga arbeten för dem borde de söka sig till en ny bana.
Jag har aldrig sagt att kultur inte fört människan framåt. Däremot tycker jag inte att du har svarat på varför kultur måste få existera på egna premisser och varför den måste få kosta mycket pengar. Vad är det som gör ett intresse finare än ett annat? Var kommer måstet in i bilden?
Jag tycker inte heller att det finns "fin" och "ful" kultur och jag frågar mig också vem som sätter epitetet. Är det inte så att just för att det inte finns pengar till alla som vill utöva all kultur, måste någon (staten) välja vad som är kultur värd offentligt understöd? Är det inte just då som opera värderas högre än Interactin Arts verklighetsspel, då när politikerna bestämmer hur medlen fördelas?
Givet att alla kulturyttringar aldrig kan finansieras av det offentliga fullt ut, måste någon sätta sig till doms över vad som är gott och det är just det som är problemet.
Håller med om problematiken (även om det inte var jag som sa finkultur i ett tidigare inlägg!) ;)
Som det ser uti dag är fler människor uppenbart intresserade av och engagerad i ex opera än Interactin Arts verklighetsspel. Tusentals personer har heltidsarbeten inom den omedelbara operasfären (scenografer, librettister (!) komponister, korister, musiker, kostymörer, skräddare, modister, perukmkare, målare, läkare, lokalvårdare, biljettrivare, adminpersonal, regiassistenter, dansare, statister, barnpassning, pedagoger, lärare, dramaturger, poeter, författare etc etc...) och tiotusentals personer besöker någon operainstitution varje vecka, och är beredd att betala förhållandevis stora pengar för en plåt.
Den dan Interactin Arts verklighetsspel inbringar samma summor från intressenter kommer dess vikt också vägas och följdaktligen få mer pengar än idag.
Opera är så jäkla folkligt idag, och det är väl egentligen ingen som tror att det inte är riktat till alla - eller har missat att det inbringar miljontals kronor varje vecka - och följdaktligen ligger i statens intresse att stödja för att vidareutveckla.
Och varför?! Jo för att många människor mår bra av det. En människa som mår bra bidrar med kreativitet, energi och ork, och i dess kölvatten pengar, till staten!
Kulturen ska inte finnas på bekostnad av anan konstruktiv verksamhet, utan vid sidan om - för att den hjälper/tvingar människor att tänka, glädjas, ifrågasätta, skapa och njuta. Det tycker jag är anledningn nog..
Nu blir jag lite förvirrad. Om "tiotusentals personer besöker någon operainstitution varje vecka, och är beredd att betala förhållandevis stora pengar för en plåt" behöver vi väl inte subventionera det? Om "det inbringar miljontals kronor varje vecka" klarar det väl sig alldeles utmärkt på egen bärkraft?
"Kulturen ska inte finnas på bekostnad av annan konstruktiv verksamhet" - sker inte all skattefinansierad verksamhet på bekostad av annan skattefinansierad verksamhet? På samma sätt som kungahuset tar pengar som annars skulle kunna gå till kultur, tar väl kultur pengar som annars skulle kunna gå till cancervård?
Om du såg listan över vilka som arbetar på en opera så förstår du nog att nån miljon i veckan inte räcker långt till ett par tusen personers löner, lokaler etc.
Opera är en förhållandevis dyr konstform, men också en som uppskattas av väldigt många - hence, staten är beredd att hjälpa människor njuta, växa, provoceras och lära sig något av det... Inget konstigt med det
"sker inte all skattefinansierad verksamhet på bekostad av annan skattefinansierad verksamhet"
Jag skrev konstruktiv verksamhet. Det är förstås subjektivt, men jag tror de flesta kan hålla med om att vapenindustri, droger (som sprit etc) inte tillhör denna kategori.
Cancervård tycker jag däremot generellt sett är en konstruktiv verksamhet.
I "betala-för-det-du-vill-ha" andan jag tycker mej skönja är det nog kött, cigaretter, miljöförstöringar o annat som orskar mer cancer än opera - så då är det väl predatorer, rökare och miljöförstörare som ska betala?! ;) I det resonemanget får vi trippla priset på cigg etc.
DÅ finns det fortfarande pengar kvar till kultur!
Menar du på fullt allvar att vi kan omfördela och omfördela tills vi har ett samhälle där alla medborgare som vill utöva en eller annan form av kultur kan vända sig till staten för tryggad försörjning?
Skicka en kommentar