En liberal statsvetares våta dröm

Tidigare i år har jag tappat förtroendet för regeringen, bestämt mig för att inte rösta i nästa år och till och med slutat drömma om en framtida romans med ett mer frihetligt miljöparti. Nu ser det trevligt nog ut som om jag får anledning att åtminstone hoppas lite igen. Alliansen och miljöpartiet, som nyligen sidsteppade sossarna i frågan om arbetskraftsinvandring, har nämligen enats om en ny grundlag. Om detta berättar fem företrädare på DN Debatt och vilken berättelse det är! Jag har svårt att komma ihåg när jag senast var så genuint sprallig inför ett politiskt utspel; det här är definitivt det närmaste en våt dröm en liberal statsvetare som jag kan komma (no pun intended).

Rättighetsskyddet ska förstärkas med ökad lagprövning, vilket borde vara en självklarhet för varje liberal demokrati äldre än fosterstadiet. Likaså ska skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna stärkas i syfte att garantera integritet och rättssäkerhet. Även det är en utmärkt idé, särskilt i dessa FRA-dagar.

Det lokala självstyret förstärks, vilket flyttar politiken från huvudstadsområdet till bostadsområdet. Spärrarna tas bort från personvalet, vilket flyttar makten från partierna till väljarna. Skilda valdagar införs, vilket flyttar fokus från riksdagen till kommunerna. Regeringen ska prövas i riksdagen, vilket flyttar taktpinnen från den tidigare stadsministern till folkets nya representanter.

Och så där fortsätter det över hela artikeln. Och jag tror knappt mina ögon. Det här, mina vänner, är liberal politik. Det är dessutom, faktiskt, grön politik. Kärleken har inte rostat, Peter Eriksson! Jag är din om du vill ha mig (åtminstone för en natt per år).

Det enda jag oroar mig för är att miljöpartiet inte ska mäkta med att driva linjen hela vägen ut. Det finns nämligen ett parti som inte vill försvara medborgarna från politiken, inte gärna ser att väljarna granskar kommunalpolitiken när det är dags för val, och som vägrar att låta någon annan än den egna organisationen utse vilka politiker som ska väljas. Det partiet heter socialdemokraterna. Med detta parti ska miljöpartiet samarbeta under nästa mandatperiod och det kan, som min kollega G skulle ha sagt, "bli dålig stämning" om miljöpartiet dessutom ska fatta grundlagsbeslut med alliansen både före och efter ett riksdagsval.

Men i dag skiner solen och hoppets knoppar spricker ut i blom, så det får bli ett senare bekymmer. Jag kan tänka mig att överväga att eventuellt rösta igen. Jag kan tänka mig att överväga att eventuellt rösta på ett alliansparti igen. Jag kan tänka mig att göra vad som helst för att hålla socialdemokraterna borta från makten länge nog för att detta underbara stycke politiska historia ska bli verklighet.

Det här är en önskelista som jag aldrig tordats skicka ens till tomten. Det här är allt jag någonsin trott på och mer än vad jag vågat be om. Det här är en revolution och den allra bästa på mycket, mycket länge.

Viva la revolución!

Intressant? Mer hos Johan Ingerö.
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Grundlagen, Grundlagar, Grundlagsutredningen, Liberalism, Miljöpartiet, Personval, Politik, Socialdemokraterna, Valsystem