Fler besökare på Tekniska museet
Dagens Nyheter meddelar i en rubrik att museibesökarna blivit 1,5 miljoner färre sedan entréavgifterna återinförts. Det är på sätt och vis sant, men det är varken rättvist räknat eller schyst skrivet. Några invändingar följer.
Minskningen på 1,5 miljoner gäller de stora statliga museer som hade fri entré 2005 och 2006. För många av de museer som tidigare hade fri entré, till exempel Naturhistoriska riksmuseet, gäller dessutom att de ändå hade fler besökare 2007 än vad de hade 2004. Andra museer, till exempel Tekniska museet, har haft upp till 60 % fler besökare 2007 än 2006. Om detta må ni berätta.
Vidare kan det vara värt att poängtera att inget museum varit gratis - de "fria" entréavgifterna har istället betalats av bland andra hårt arbetande låginkomstagare i Norrlands inland. Och det även när den som gått på museet varit en stormförmögen tant i Stockholm. Den mest omhuldade kulturen har subventionerats medelst tvång istället för att var och en fått välja sin konst oavsett om det handlat om små kulturyttringar i en förtort eller hävdvunnen mittfåra i innerstan.
När det gäller våra fritidsintressen vore jag tacksam om politikerna höll sina långa fingrar långt borta och lät var och en välja fritt. En barnfamilj kan lägga ett stort belopp på ett biobesök eller en heldag på Gröna Lund, eller ett mycket mindre belopp på ett besök på ett museum. Jag har inga synpunkter på vilket och jag förväntar mig inte heller att samma barnfamilj ska betala för mig när jag går på konsert.
Att Tekniska museet fått fler besökare beror på att fler efterfrågat deras verksamhet. Att 1,5 miljoner andra museibesökare valt att använda sina pengar till annat innebär att 1,5 miljoner människor gjort ett fritt val. Att kollektivkulturkramande DN inte ser det som en god nyhet är kanske inte förvånande, men väl lite sorgligt. Jag, däremot, är bara glad. Kul!
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dagens nyheter, Kultur, Naturhistoriska riksmuseet, Politik, Tekniska museet
6 kommentarer:
grattis till den folkägda kulturens fall
Visst är Tekniska Museet ett bra exempel på att folk kan vara beredda att betala för museibesök, men i ärlighetens namn så är ju även det ganska kraftigt subventionerat, även om man får betala en del av biljetten själv. Museets årsredovisning från 2006 visar att statsanslaget är ganska exakt 10 ggr så stort som biljettintäkterna. Räknar man samman alla intäkter (statsanslag, bidrag, inträden och övriga verksamhetsintäkter) så står biljettintäkterna bara för drygt 5% av intäkterna, medan statsanslagen står för 55%.
men alltså, menar du då att den arkivering, samling och utställning som finns på muséer, bara är värd X, där X står i relation till antalet personer som just nu efterfrågar denna arkivering, samling och utställning? kan du inte se att gröna lund och tekniska muséet har olika funktioner i samhällsekonomin?
tänker att jämförelsen med grundforskning på impopulära forskningsinstitutioner, typ meteorologi, som är nödvändig för transportindustri (eller varför inte rymdminister maud), inte är långt borta.
kan jag för övrigt förutsätta att du tycker att sport- och konsertbesökare ska betala polisinsatserna själva? eller missförstår jag dig då?
Nu handlade rapporteringen och artiklarna inte om den absolut viktiga arkiveringen och samlingen, utan om besöken och vad en (ytterligare) subvention på dessa fått för effekt. Det tycker jag är, åtminstone delvis, en annan fråga.
Jag kan visst se skillnader på Tekniska museet och Gröna Lund, men jag tycker också att det finns gränsdragningsproblematik. Hur kommer det sig att folk så glatt betalar den högre avgiften, men inte anser sig ha råd med den lägre om den inte är noll? Och varför var det viktigt att öka stödet till massivt populära Moderna museet, och inte till en kämpande queerteatergrupp?
Fotboll har jag skrivit om förr, men för att sammanfatta: Ja, klubbarna ska betala för bevakning på och runt arenorna. Sedan är det ett mindre problem, eftersom fotbollen med dess stora omsättning är ett samhällsekonomiskt vinstprojekt.
"utan om besöken och vad en (ytterligare) subvention på dessa fått för effekt. Det tycker jag är, åtminstone delvis, en annan fråga."
jovisst, delvis. men då kan jag tycka att det är rätt tydligt att folk vill gå, men att de inte anser sig ha råd, eftersom de prioriterar gröna lund, eller vissa muséer. med lägre eller ingen entré gick ju fler dit, jag tycker att det har ett egenvärde. och dessutom ger det muséerna högre status, vilket gör att förvirrade politiker får upp ögonen och kanske ökar medlen muséer får till en vettig nivå, etc. varför folk hellre går till gröna lund vet jag inte (jag spekulerar i socialt tryck + nöje), däremot är det nog jobbigt för många familjer att det är oerhört dyrt att gå dit.
"Och varför var det viktigt att öka stödet till massivt populära Moderna museet, och inte till en kämpande queerteatergrupp?"
man ska ju öka till båda! och då kanske det behövs en annan fördelningspolitik på riksnivå, jag vet inte...
problemet här kanske dock mer ligger i den stört konservativa kulturpolitiken ute på institutionerna, och bland kulturbidragshandläggare. hur många strindbergpjäser behövs det, liksom? sen kan det ju också sägas att off-off-dramaten-scenkonst får en styrka och annan nerv av att ha tight om cash. det i sin tur kan motsägas av att en viss queerteatergrupp har gjort väldigt bra ifrån sig när de haft mer pengar att producera med.
Det gick en dryg tusenlapp sist vi var på Tekniska museet, och då handlade vi ändå ingenting. Biobesöket och middagen på McD samma kväll gick på mindre. Go figure.
Skicka en kommentar