2008-09-04

Åttonde remissen

Varför skriver du ingenting? undrar ungefär en person per dygn, vilket säger en del både om hur få och hur trogna mina fans är. Svaret är att jodå, jag skriver faktiskt, om än inte här. Till exempel dyker jag i oktober upp i ett liberalt magasin nära dig.

Men visst, sommarlovet från bloggen är mer än lovligt långt. Femtionio dagar (and counting). Jag ska fortsätta blogga, men det finns en del med mitt eget skrivande som jag tröttnat rejält på och nu funderar jag på hur jag bäst ska finna en ny form att trivas i. Hav tålamod.

I kväll börjar jag dock om som "högerspöke" (Johan Hiltons ord, inte mitt) i nyhetspanelen i
Kvällspasset i Sveriges Radio P3. För den som vill höra mig och Anna Hellgren debattera Alexander Bard (fp) och Sarah Palin (rep), samt lyfta fram bortglömda och upprörande nyheter, är det som vanligt klockan 18:30 som gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om
, ,

5 kommentarer:

Anna sa...

Kommer du nämna housefingret?

Freddi W sa...

Jag är lite osäker på hur känt fenomenet housefingret är, men visst, jag ska försöka att nämna det.

Här finns en bild för alla som eventuellt inte känner till housefingret, som är stekarens bästa dans.

David sa...

Skönt att du inte är död. Du hade saknats.

Men housefingret, WTF! Det är ju det göteborgska indiefingret! Fingret som man petar så högt som man bara man med när Henrik Berggren skriker "YEAAAAAAH" eller när My Favorite (vad nu sångaren hette) kvider "Tonight she'll wear his working class JACKET!". Min ungdom har blivit stulen av en halvinuit. Obehagligt.

Freddi W sa...

Jag förstår vad du menar, inte minst för att jag själv räckt indiefinger framför Henrik Berggren många gånger i min ungdom, jag gick till och med omkring med stjärnor under ögonen på gymnasiet, men du misstar dig: Det där är ett housefinger. Det är likt, men inte samma.

För säkerhets skull har jag stämt av det med flera stabila stekare och ett par folkölsberusade indiekids. Domen är ening: Housefinger.

Du är själv inne på skillnaden - ett indiefinger pekar man så högt man kan och det med armen sträckt rakt uppåt. Housefingret görs lägre och med lätt böjd armbåge.

David sa...

Ja det har du såklart rätt i, tänkte inte på perspektiven. CREDDOWNED!