Röd-röd röra?

Att det är mer än tre år kvar till nästa val hindrar inte DN att skissa på en vänsterregering redan nu. Lite tidigt, kan tyckas, men ändå ganska intressant eftersom analysen är att de partier som tidigare inte ansetts regeringsfähiga ges några platser i kabinettets mest undanskymda vrå. Det torde glädja de forna stödpartierna, men bredvid artikeln finns grafik som åtminstone ett av partierna borde ha synpunkter på.


För den som gör sitt bästa för att profilera sig som varken höger eller vänster, måste det smaka småsurt att avbildas som en ytterlighet på den bortre sidan av Lars Ohly; för den som anstränger sig för att uppfattas som varken röd eller blå, kan det inte kännas klockrent att illustreras som röda fanor inordnade i den andra internationalens led.

För oss andra är det en ganska tafflig nyhetsgrafik att fnissa åt. Tihi.

Intressant?
Andra bloggar om: Grafik, Miljöpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

Kejsarinnornas nya kläder

Det är bråttom nu, att ta igen det slack som uppstod under tiden som Göran Persson långsamt avgick. Det är hög tid nu, att lappa igen de sprickor som sedan länge funnits mellan Mona Sahlin och LO. Vad passar då bättre än att Sahlin och Wanja Lundby-Wedin skriver debattartikel tillsammans? Så rätt de tänkt, så fel det blev.

"A-kassan ska återställas", heter det när politik är att vilja gå bakåt, tillbaka. Regeringens politik "drabbar dem med lägst löner hårdast", sägs det och exemplet som följer utgår från någon som tjänar 25.000 kr i månaden. Om par i röda damer blir en vinnande hand ska "de allra flesta" få en ersättning på 80 % när de är arbetslösa, lovar de nyblivna vännerna. De allra flesta har lägst löner och ibland så låga som futtiga 25 papp per månad, får man anta.

Hur många går egentligen på det här? Den grupp som Mona-Wanja Sahlin-Lundby-Wedin säger sig måna om är de med lägst inkomster, men de som gynnas av den politik de föreslår är framför allt de relativt välavlönade i röstfiskarnas favoritvatten, de som simmar i det så kallade mittskiktet. Redan nu gäller nämligen 80 % (eller högst 680 kr per dag) de 200 första dagarna i arbetslöshet och genomsnittstiden i arbetslöshet är 75 dagar. Att höja taket gör skillnad endast för de med löner över nocken.

När de ändå är igång passar de på att anklaga alliansens politik för att inte vara finansierad, men särskilt mycket om finansiering av de egna återställarna sägs det inte. Det man kan ana sig till handlar om att skatterna ska höjas, att skattebetalarna ska dela på kostnaden, men hur det hjälper de med lägst inkomster är inte heller självklart. Om man inte vill tillbaka till ett samhälle som accepterar massarbetslöshet, vill säga. Om man inte vill backa hela vägen tillbaka in i den defensiva arbetsmarknadspolitik som man förlorade valet på, alltså. Obegripligt, med andra ord.

Eller kanske inte så konstigt i alla fall. Socialdemokraterna har nämligen avskedat många av de på kansliet anställda och i samma veva upptäckte någon ett behov av nyrekrytering:

"Vi har alldeles nyss rekryterat två nationalekonomer för den kompetensen hade vi inte. Den behövs när vi till exempel ska skriva våra budgetmotioner." (Ekonomichef Åsa Larsson till SvD.)

Det känns jättebra att socialdemokraterna identifierat det behov av nationalekonomisk kunskap de aldrig kände under tiden med den med blott högstadiekompetens utrustade Bosse Ringholm vid det ekonomiska rodret. Kanske de nyanställda kan närvara nästa gång partiets och fackets ordföranden ses för att staka ut framtidens politik?

Intressant?
Via: Bloggen Bent, Gudmundson
Andra bloggar om: A-kassan, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, LO, Mona Sahlin, Politik, Socialdemokraterna, Wanja Lundby-Wedin

I statstelevisionens tjänst

I dag gästbloggar jag på SVT Opinion:

Alla ska inte behöva stämma in på mall 1A

Tipstack till Anders Wallner.

Andra bloggar om: Bloggar, SVT, SVT Opinion

Första maj: Förberedelser

När jag var ung (eller kanske snarare där jag var ung) var första maj värsta grejen med ledighet, festlighet och demonstration. Jag var, som alla andra utom de där två otäcka killarna i Muf, tillräckligt röd för att vara en del av den allomfattande Rörelsen och jag var tillräckligt retorisk för att få kuska runt som ungdomstalare. Sida vid sida med självaste Pierre Schori.

På senare tid har jag mest irriterat mig på att de i makten hyllat sig själva och demonstrerat mot problem de själva skapat. Det har känts märkligt att en helgdag vikts åt en arbetarklass som, om den finns, nu utgörs av helt andra än de som säger sig representera den. Det är absurt att mediabevakningen villigt kidnappas av socialdemokraterna, som får utrymme att hylla regeringen när de själva sitter i den och protestera mot den när de är i opposition.

Jag antar att de är laddade nu, sossarna, när de får fira första maj utan att plågas av känslan av de tågar mot sin egen politik. Jag vill inte längre vara bitter och irriterad, så jag ska också fira första maj. Nu gäller det att komma på hur. Några idéer har jag redan, men jag tar tacksamt emot fler. Hur spendera första maj som liberal? Känn dig manad att fylla på listan!

- Det känns givet att jobba den allmäna helgdagen till trots, åtminstone som statement. På mitt kontor är vi många som kommer in på första maj i år och jag tänker göra ett försök att övertala dem alla att jobba under parollen Tjänstemännen är de riktiga arbetarna.

- Jag sitter nära Norra Bantorget och demonstrationståget passerar sannolikt nedanför mitt fönster. Jag har målat *LOL!!1* på ett plakat att hålla ut när de passerar.

- Den som jobbar på en helgdag får unna sig lite sovmorgon, lite tidig hemgång och därimellan en lite längre lunch. Jag tänkte åka till Stureplan och äta på Fredrick Federleys En annan salladsbar. Har de öppet den första maj? Annars finns det gott om andra restauranger utan kollektivavtal här i närheten av LO-borgen.

Intressant?
Andra bloggar om: Första maj, Politik, Socialdemokraterna

Storebror ser dig och han heter Hans Tilly

Det är läskigt det här med att staten kan komma att få tillstånd att avlyssna ens sms och telefonsamtal, men tänk vad ännu mycket mer läskigare det vore om det inte var staten, utan en privat förening helt bortom medborgarnas demokratiska kontroll, som tog sig rätten att våldföra sig på din personliga integritet genom att övervaka din vardag och det som är ditt. Tänk dig att en privat förening kunde kräva att få kopior på dina lönebesked helt oavsett om du var medlem i föreningen, medlem i en annan förening eller inte medlem i någon förening alls. Begrunda hur befängt det vore. Inse sedan att det redan är verklighet.

Ur DN (även SvD):

"Byggnads har i avtalet drivit igenom en skyldighet för arbetsgivarna att skicka löneuppgifter till Byggnads, inte bara för sina egna medlemmar utan även för oorganiserade medarbetare och de som är medlemmar i andra fackföreningar."

Ett fackförbund har alltså krävt att enskilda anställdas löner ska lämnas ut. Inte bara de till fackförbundet frivilligt anslutnas löner, inte bara de till något fackförbund frivilligt anslutnas löner, utan även uppgifter om de som inte är anslutna till något fackförbund alls. Vem behöver en stat att vara rädd för när det finns privata sammanslutningar redo att göra de ingrepp som staten drar sig för att göra? Vem behöver demokrati när den svenska modellen finns?

Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det här alltså är det fackförbund som Europadomstolen nyligen fann skyldigt till brott mot portalparagrafen i deklarationen mot de mänskliga rättigheterna. En hade kunnat förledas att tro att det skulle mana till försiktighet och eftertanke, men Byggnads behövde inte många månader för att koka ihop sin hämnd: Om vi inte längre får stjäla de anställdas pengar, ska vi i alla fall lägga vantarna på deras lönebesked.

Mina bästa dagar kan jag tycka att det är synnerligen smidigt att avtal sluts mellan frivilliga parter istället för av lagstiftaren, men nu är det inte utan att jag förstår Urban Bäckström när han kräver politiska åtgärder mot facken. Det där med frivilliga parter räcker liksom inte längre när de avtal som sluts omfattar även de som inte gett sitt samtycke. När egenmäktiga organisationer tar sig rättigheter som kraftigt inskränker enskildas - i internationella fördrag garanterade - rättigheter, är situationen inte längre hållbar.

Om vi inte vill ha en kamera från grovtolvan i våra badrum, en ombudsman från transport som läser all vår post och byggnads ordförande Hans Tilly bredvid oss i sängen, förstås.

Intressant?
Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Avtal, Byggnads, Fackligt, Integritet

Öppet brev till alla de socialdemokrater som har synpunkter på folkpartiets poltik och önskar att den skulle gå i en mer socialliberal riktning

Kamrater,

Ni röstade för helvete inte på Bengt Westerberg heller.

/Freddi

Andra bloggar om: Folkpartiet, Politik, Socialdemokraterna

Mor är rar. Pappa är partiledare.

Folkpartiets andre vice ordförande Marit Paulsen vaknar till liv för att ge sin syn på Cecilia Malmström som eventuell partiledarkandidat:

"Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare."

Det är så klassiskt unket, ruttet och sunkigt att det knappt ens behöver påpekas. Den bara några år äldre Jan Björklund har också små barn hemma, men det förstås, han är ju en sådan där man och för sådana där män är det inte lämpligt att vara hemma, så då måste han ju istället göra sig alldeles utmärkt som partiledare. I alla fall i jämförelse med den där unga kvinnan, för sådana där unga kvinnor ska ju vara hemma med sina ännu yngre barn och, tja, då är det inte lämpligt att vara en sådan där partiledare.

Jag kan släppa det där med män, kvinnor, kön, genus, feminism och jämställdhet, och fortfarande tycka att det är äckligt, vridet och vidrigt, för vad hände egentligen med den enskilda människan, hennes frihet och livschanser, hennes möjlighet att fritt förverkliga sig själv på det sätt hon bäst finner lämpat, det där med, vad var den nu vi kallade det, den där liberalismen? Nä, för här ska moraliseras och beläggas med skuld och skam, här ska insinueras att någon minsann inte vet sitt eget bästa, här ska andras idéer om vad som är "lämpligt" skrivas en i pannan. Om Cecilia Malmström skulle få för sig att hon vill vara partiledare har hon partikamrater som kan berätta för henne att det inte är lämpligt, att hon ska gå hem och stanna hemma, och hur hon ska fördela de vab-dagar som statlig himmel skänkt.

Överdrivet? Ja. Orättvist? Kanske. Men det är ett sådant snedsteg till övertramp och en sådan tjuvkoppling till kortslutning att jag inte kunde låta bli att rasa lite. Et tu, Marit? Det är inte alls otroligt att en och annan ung politiker med barn väljer bort en partiledarpost till förmån för sig själv och familjen, men då ska den unga politikern med barn göra det valet själv, helt utan förmynderi och dömande ord från omgivningen.

Intressant?
Andra bloggar om: Cecilia Malmström, Folkpartiet, Marit Paulsen, Politik

Vem som helst, men inte Jan Björklund

Plötsligt händer det. Efter spekulationer som gått från om till när, gick allt plötsligt väldigt snabbt och Ekot kunde avslöja att Lars Leijonborg avgår snabbare än valberedningens ordförande hinner höra flaska. Flera tidningar fick rätta färska nyheter om att Leijonborg sitter säkert än en tid framöver med ännu färskare budskap om motsatsen. Vi är inte längre Leijonkungens ungar och lika bra är väl det.

Ingen är ledsen och ingen är glad, för särskilt mycket lär det väl tyvärr inte betyda. Att våga hoppas på något nytt känns naivt; att våga hoppas på något hostliberalthost känns förryckt. Cecilia Malmström, Erik Ullenhag, Johan Pehrson, Nyamko Sabuni, Helene Odenljung, Cecilia Wikström, Birgitta Ohlsson, Allan Widman, Tobias Krantz och andra som folk kan tänkas hoppas på - alla får de nog finna sig i att chansen att de ska bli partiledare är liten eller obefintlig.

Nu saknar jag - tack och lov - insyn i folkpartiets innersta, men det är väl inte helt otroligt att en poäng med att Leijonborg avgår så pass tidigt, är att han gör det för att hinna föra fram sin egen efterträdare medan denne fortfarande är ensam på toppen, att han vill skynda sig att avgå innan kronprinsen får konkurrens av växande stjärnor som ännu inte riktigt hunnit upp på den ljusblå himlen? Om så är fallet är det lika bra att lägga sig på defensiven och bli en del av den kampanj som Dennis Josefsson initierat:

Vem som helst, men inte Jan Björklund! Jag är, till skillnad från Dennis, aktiv medlem i folkpartiet, tillika masochist, så jag kan ha gott fog att engagera mig. Jan Björklund skulle, som bekant, inte dra sig för att införa dödsstraff från årskurs tre om han visste att det skulle göra honom till partiordförande. Synd på barnen, tycker jag. Om någon snickrar ihop en schyst banner, lovar jag att ha den på bloggen tills Björklund vinner och allting är, eller snarare fortsätter att vara, förlorat. Heja.

Intressant?
Andra bloggar om: Folkpartiet, Jan Björklund, Lars Leijonborg, Politik

Alla olika, alla lika

Jag tycker om att tänka på Tokyo, att titta på baseboll och att kyssas med rödvinssmak i munnen en söndagseftermiddag i april.

Men var och en blir salig på sin fason. Vad tycker du om?

Andra bloggar om: Jan Guilliou, Preferenser, Skattetrycket

Prostitutionsdebatt till vilket PRIS?

I går fick jag ett e-postmeddelande om det för mig dittills okända nätverket PRIS - Prostituerades Revansch/Rätt i samhället. Enligt meddelandet består nätverket av kvinnor med erfarenhet av sexindustrin och syftet är att ge stöd, upplysa och påverka.

Jag skrev en text som jag var i färd med att publicera, men allt eftersom jag forskade vidare blev jag allt mer förvirrad inför de budskap som jag kunde härleda till nätverket. Jag beslöt mig därför att spara texten som ett utkast och försöka räta ut mina frågetecken innan jag yttrade mig. I dag skriver Blogge en positiv text om samma nätverk. Mitt utkast var inte alls lika gladlynt, så nu är jag än mer förvirrad.

Om vi börjar med de goda nyheterna så kände jag precis som Blogge att det är positivt att en så pass stigmatiserad grupp organiserar sig - prostitutionshatarna har i nuläget tolkningsföreträde och det torde krävas organisation för att föra fram ett annat budskap. Om någon skulle kunna elda under en opinion för en liberalisering av sexualpolitiken är det de verkliga experterna i ämnet och att se ett namn som Isabellas knutet till nätverket kändes som ett gott tecken.

Å andra sidan är det inte de radikala, liberala åsikter jag hade förväntat mig som möter mig i e-postmeddelandet och på den hemsida (Blogge länkar till en annan?) som där hänvisades till.

I e-postmeddelandet från PRIS finner jag "vi stödjer sexköpslagen" som ett av de politiska mål som räknas upp. På hemsidan ser jag att Avantgardet (en elitistisk del av PRIS?) dessutom vill verka för en export av sexköpslagen och för ett samhälle helt fritt från prostitution. De länkar och texter som finns på sidan ger mer vatten på samma kvarn; det är i delar det redan förhäskande tolkningsföreträdet som uttalar sig.

I meddelandet, som sändes till mig personligen, informeras jag även om att PRIS vill "kämpa för ett människovänligt samhälle där ingen behöver prostituera sig och där människor har sex med varann av fri vilja, inte för pengar", men vad tycker de om de som av fri vilja har sex med varandra för pengar?

Förvisso är sexarbetare ingen homogen grupp och det är självklart att alla inte har samma mål, att det finns en stor bredd av erfarenheter och åsikter bland alla som säljer sex. Inte heller är det något konstigt med att ett nätverk inrymmer människor från olika ideologier, människor med åsikter som inte alla är förenliga med nätverkets. Det behöver inte ens vara ett problem, det kan till och med vara en fördel.

Jag vill därför varken dra slutsatsen att PRIS är ett radikalfeministiskt lagkramarprojekt eller ett überqueert nätverk för sexualradikala liberaler, men jag vore tacksam om någon med mer kunskap om organisationen kunde stilla min förvirring.

EDIT:

Mysteriet löst:

-------------------------
blogge bloggelito said...

Jag vet inte om du är medvetet ironisk, men den sida du länkar till är en helt annan organisation, troligtvis med Louise Eek, Maria Bergman med flera i den statsfeministiska svängen. Antingen är det en medveten rip-off i syfte att störa PRIS, eller så är det en helt osannolik slump.

På http://www.iis.se/nydoman/domansok.shtml kan man se att rip-offen registrerades 2007-03-29.

Å andra sidan har man dessförinnan kunnat läsa om PRIS på Isabellas blogg (och statsfeministerna läser den bloggen): http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2007/03/27/fordomsfri-respekt/

Rent juridiskt har Isabella et al rätten på sin sida vid en tvist.
-------------------------

Intressant?
Andra bloggar om: Politik, PRIS, Prostitution

Lite meta om Dyslesbisk och Freddi

Det här experimentet blev kortvarigt och nu är den tillbaka, den där långa listan över bloggar jag läser. Hör av dig om jag stavat ditt namn fel eller inte länkat till dig trots att jag antagligen borde göra det.

Under våren kommer jag, liksom Syrran och andra jag ännu inte vet vilka, att höras i P3:s nya program Rond. Dessutom kan jag läsas i Faktum (som Situation Stockholm, men i Göteborg och bättre), på SVT Opinion och några andra ställen som jag än så länge ligger lågt om.

Andra bloggar om: Bloggar, Faktum, Rond

Misär i studentens miljö?

Högskoleverket har undersökt studenternas situation och funnit att...

- två av tio efterlyser högre krav
- fyra av tio inte tycker att studierna motsvarar en heltid
- fem av tio fycker att det är lätt att bli godkänd

Genomsnittsstudenten säger sig lägga ner 21-25 timmar per vecka på sina heltidsstudier. Besvärande siffror för de priviligerade snorungarna som i protest mot vad de kallar för "misären i studentens miljö", slutit sig samman i organisationen Osäkrade studenter.

Läs mer: DN, SvD
Andra bloggar om: Osäkrade studenter, Studier, Studentliv

Det var annorlunda förr

År 1987, en skola i Bastuträsk
- Ät upp! Tänk på barnen i Afrika; du har i alla fall mat.

År 2007, ett kontorslandskap i Stockholm
- Gör din övertid! Tänk på de arbetslösa; du har i alla fall ett jobb.

Andra bloggar om: Arbetslöshet, Svält

Såsom i abortfrågan så ock i prositutionsdebatten

Som om det inte räckte med mitt svar på Evangeliska Frikyrkans ordförande Stefan Swärds debattartikel på SvD Brännpunkt, går Josefin Brink (v) till motattack på samma sida. Även hon avfärdar de absurda liknelserna och poängterar att ingen kan tvinga en kvinna vare sig att avsluta eller fullfölja en graviditet, men hennes sätt att argumentera bjuder in till en fortsättning vidare in i en annan fråga som även den engagerar Brink.

Om aborter skriver Brink:

"Vill man minska antalet oönskade graviditeter – vilket självklart är en målsättning för alla som tar den här frågan på allvar – hjälper varken abortförbud eller moraliserande över människors sexualvanor.

Tvärtom är kvinnors möjligheter att själva förfoga över och njuta av sin sexualitet och sin kropp grundläggande för att nå det målet."

Det är lätt att hålla med henne. Det är också lätt att, som både en och annan vaken liberal redan gjort, dra en tjusig - och för Brink besvärlig - parallell till prostitutionsdebatten och frågan om sexköpslagen.

Varför är moraliserande över människors sexualvanor av ondo när det gäller aborter, men av godo när det gäller prostitution? Varför hjälper förbud mot skadeverkningar när det gäller prostitution, men inte abort? Varför är påståendet att kvinnan har möjlighet att själv förfoga över och njuta av sin sexualitet och sin kropp sant i abortfrågan, men falskt i prostitutionsfrågan? Varför är kvinnans rätt att i alla lägen bestämma över sin kropp villkorad av vilken fråga det gäller?

Frågor jag själv är oförmögen att besvara, så jag hoppas att Josefin Brink, Tora Breitholz eller kanske någon annan hugad representant för hyckelgyckelvänstern känner sig manad att göra det åt mig.

Andra bloggar om: Abort, Feminism, Josefin Brink, Politik, Prostitution, Stefan Swärd, Tora Breitholz

"En bra dag", sa Borg

"En bra dag för Sverige", sa Anders Borg om den måndag som nära nog var en välregisserad framgångsföreställning i tre akter.

- STATEN presenterade en statsbudget med fokus på jobben och en solig finansminister skröt om de starkaste statsfinanserna på tio år.

- MARKNADEN såg börsen nå en ny rekordnivå. Sedan grundstötningen 2002 har OMX-index stigit 226 % och svävar nu någonstans där strax ovanför IT-bubblans topp.

- PARTERNA på arbetsmarknaden kom ett steg närmare att radera ut den gamla uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän då Svenskt Näringsliv och LO enades om ett nytt pensionsavtal för de privatanställda arbetarna, som i bästa fall kan räkna in 5.000 extra pensionskronor per månad när den lösning de omfattas av närmar sig tjänstemännens dito.

Även om det kan finnas något att ifrågasätta i vart och ett av fenomenen ovan, bjöds ett utmärkt tillfälle att se någon utnyttja en högkonjunktur till egen fördel, att glädjas över något kanske inte i alla delar för evigt hållbart och att skåda en utsikt över avtalsrörelsen när den är som vackrast.

Men intet glädje utan grummel, ingen bägare utan smolk. Vid en massaker på ett universitet i Virginia dödades över 30 personer. CNN slog något slags osmakligt rekord i modern nyhetsgrafik när de visade en amatörvideo från händelsen i bildens övre vänstra hörn, en räknare över shots heard i övre högra hörnet, kompletterande texter i nedre vänstra hörnet - och rullande börskurser i det nedra högra.

Den moderna människan har onekligen mycket information att ta till sig. "Älskling, kom och titta på det här! Någon har filmat massakern med en mobiltelefon! Tolv skott, tretton skott, fjorton, femton... Man ser poliser med dragna vapen! Sexton, sjutton... Aha, de vet ännu inte om det var en eller två gärningsmän? Arton, nitton... Hör hur studenterna skriker, vad otäckt det är... Oooh, Nasdaq pekar uppåt i dag igen!"

Motgift: Ricky Gervais senaste bidrag till Comic Relief.



"Ricky Gervais är sååå överlägsen Bono när det gäller att idka välgörenhet", tänkte jag länge och väl, men jag ska villigt erkänna att slutet tystade min stora käft.

En bra dag, trots allt.

Andra bloggar om: Avtalspension, CNN, Ricky Gervais, Stockholmsbörsen, Virginia, Vårbudgeten, Välgörenhet

Veckans citat (v 16, 2007)

Jag hade varken läst Nils Hanssons Mika-recension eller Kristoffer Poppius kommentar innan Emma Gray Munthe tipsade om dem.

Andra bloggar om: Citat, HBTQ, Kristoffer Poppius, Mika, Nils Hansson

Veckans citat (v 15, 2007)

"K-G Bergström" om Jan Björklund (fp) i Public Service:

"Han skulle kunna införa dödsstraff från årskurs tre om han visste att det skulle göra honom till partiordförande."

Andra bloggar om: Citat, Folkpartiet, Jan Björklund, Politik, Public Service

Tillbaka till Latteland

Efter två veckors semester i Norrland är jag tillbaka i människobyn. Med mig en spricka på ett revben, en stukad fotled och en sträckt i vad. Inom mig en längtan tillbaka, en tillfredsställelse över att vara hemma igen och en söndagsångest som bara två lediga veckor kan ackumulera. Framför mig hårt jobb, en födelsedag att fira och så småningom en längre semester att njuta.

Bloggen kan därmed lämna viloläge, om än den stundtals kan få slumra till förmån för alla uppdrag jag plötsligt fått på olika håll. Jag tror att jag är på väg att bli frilans utan att veta om det.

Mina vägar äro outgrundliga.

Andra bloggar om: Bloggar

Är det inte märkligt ...

... att jämföra embryon med blåsippor och kvinnor med grisbönder?

... att tycka att kvinnor borde vara abortmotståndare nu eftersom de var det förr, medan män borde vara abortmotståndare nu eftersom de inte var det förr, samt att hävda att den aborträtt som ger kvinnan makten över den egna kroppen är ett uttryck för manligt förtryck?

... att någon år 2007 försöker komma undan med att insinuera att män är lössläppta sexliberaler som njuter av ansvarlöst sex, medan kvinnor är lustlösa reproduktionsmaskiner i behov av statens hjälp för att kunna fatta moraliska beslut?

... att reducera abortförespråkarnas intellektuella heder genom att hävda att argumentationen lyder att abort alltid är bra och rätt och jämförbar med att operera blindtarmen?

... att allt detta sker i en debattartikel på SvD Brännpunkt och undertecknas av en doktor i statskunskap?

Betänk då att Stefan Swärd inte bara är "Stefan Swärd, fil dr i statskunskap" utan även "Stefan Swärd (kd)" och "Stefan Swärd, ordförande i Evangeliska frikyrkan". Fri att uttrycka sina åsikter, naturligtvis, bara inte så skicklig när han gör det.

Andra bloggar om: Abort, Kristdemokraterna, Politik, Stefan Swärd

Generation Gratis

De fina ungdomarna i anslutning till organisationer som planka.nu och osynliga partiet ( ) har tagit sig ny form i det klasskrigande nätverket Osäkrade Studenter. Det är en organisation för dig som "tröttnat på misären i studentens miljö", tycker om att maskera dig och gärna talar i termer av "rätten till [något jag vill ha]".

De har tagit sig öknamnet "Generation Gratis" och det ligger väl i linje med målen:

"Rätten att studera på heltid [...] innebär att:

-…all kurslitteratur ska vara gratis [...]
-…kollektivtrafiken ska vara gratis [...]"

Festligt, va? Problemet är bara att "gratis" blir det aldrig. Någon annan kan betala, men gratis är det fortfarande inte. Rätten att studera på heltid innebär rätten att studera heltid på någon annans bekostnad, att kurslitteraturen betalas av någon annan, att kollektivtrafiken betalas av någon annan. Det kan man tycka är rätt eller fel, men gratis är det aldrig. Å andra sidan kanske "Generation på någon annans bekostnad" inte hade varit ett lika slagfärdigt namn?

Via: Sakine
Andra bloggar om: Generation Gratis, Osäkrade studenter, Planka.nu

Som man reglerar får man lida

Stockholms blodcentraler lider av akut blodbrist i påsk och uppmanar alla "att dra sitt strå till stacken". Det är snudd på provocerande givet de nya reglerna som sedan i december 2006 diskvalificerar alla män som haft sex med män, alla som haft sex mot betalning och alla som injicerat narkotika - samt alla som haft sex med någon som gjort sig skyldig till någon av de tre förseelserna ovan.

I sin jakt på riskbeteenden har Socialstyrelsen målat med den bredaste pensel de kunnat hitta och i min bekantskapskrets är det få om ens någon som får ge blod hur gärna de än skulle vilja. Att blod som används vid transfusion är osmittat är naturligtvis viktigt, men det uppnås knappast genom att förbjuda monogama homosexuella att lämna blod medan det är fritt fram för runtknullande hetron att göra det. Dessutom är det väl inte troligt att alla som faller för reglerna erkänner eller ens vet om att de gör det.

Att ge blod är ingen rättighet, men reglerna kring det är orättvisa, kontraproduktiva och inte enbart baserade på medicinska fakta. Dessutom leder de till en social stigmatisering. Att lämna blod anses nämligen lika upphöjt gott och fint som att bära ett rosa band för att visa sitt mostånd mot bröstcancer; att inte ge blod är helt enkelt fult och ont. Den som inte får ge blod finner det föga angenämt när blodbussen rullar upp vid arbetsplatsen och alla uppmanas ge blod, varpå de som inte gör det kan få frågor om varför.

Själv är jag inte den som är den, så jag säger "Nej tack, jag får inte ge blod eftersom jag väger under 50 kilo och ägnar mig åt oskyddat sex med böghoror som knullar för heroin", men det skapar en ganska tryckt stämning som ibland ligger kvar i flera dagar.

Andra bloggar om: Blodgivning, HBTQ, Sex

Rörelseretoriken

Hotell- och restaurangfacket gör självmål med en egen studie av vad folk tycker om blockaden mot Wild'n Fresh i Göteborg: 46 % tycker att facket gjorde fel medan endast 41 % tycker att facket gjorde rätt. Det är naturligtvis ännu ett bakslag för facket att de inte får stöd ens i en undersökning de själva beställt, men räds icket - här kommer den till undsättning, rörelseretoriken!

"Nästan lika många (41%) anser att Hotell- och restaurangfacket gjorde rätt när man krävde avtal också av salladsbaren, som de som tycker att man gjorde fel (46%)."

I linje med att socialdemokraterna aldrig behövt ens 40 % av rösterna för att anse sig ha egen majoritet att regera landet i ensamt majestät.

"Medierapporteringen har spelat mycket på en grovt förenklad 'David-mot-Goliat'-bild [...] Det ytliga fick ibland ta överhand över det intellektuella."

Det var massmedias fel. Och folket är ytligt.

"Vi har [...] inte tillräckligt tydligt förklarat, folkbildat och opinionsbildat om varför det är så viktigt med kollektivavtal"

Nä, för det kan ju aldrig vara så att människor faktiskt vet vad ett kollektivavtal är och vad det används till, men ändå inte stödjer fackets agerande i det här fallet?

"Det tror vi i väldigt stor utsträckning beror på att det har bedrivits en aggressiv kampanj från Svenskt Näringsliv och från ett antal andra aktörer på den andra planhalvan."

Det var högerns fel. Och folket är lättlurat.

"Vi kan säkert ha gjort något fel, även om vi hela tiden hade ett lugnt, öppet och sakligt förhållningssätt. Men i stora drag anser vi att det var helt rätt att agera [...]"

Facket har alltid rätt, även när de gör fel.

En eloge till facket dock, för att de döpt sin drygt 40 sidor långa förklaring av sitt agerande till "Toppen av en isbergssallad".

Mer läsning:
HRF: Starkt stöd för fackföreningars rätt att kräva kollektivavtal
DN: Oklart med avtal på salladsbar
SvD: Oklart med avtal på salladsbaren

Andra bloggar om: Arbetarrörelsen, Arbetsmarknadspolitik, HRF, Kollektivavtal, Politik, Retorik, Wild'n Fresh