Marxist! Marxist! Marxist!

Det börjar med att Erik Almqvist (sd) i Sydsvenskan får frågan om det är lämpligt att personer från ett invandrarfientligt parti nu dömer invandrare och svarar att han är mer tveksam till hur vänster- och miljöpartister kan döma. Det fortsätter med att Anders Wallner (mp) bloggar om hur han ser på sverigedemokrater som nämndemän i migrationsmål och debatt utrbyter i kommentarerna.

Almqvist kräver att Wallner ska belägga sina påståenden med källor, Wallner kontrar med att han ska göra det först när sverigedemokraterna presenterar källor till den berömda lögnen om att en miljon muslimer lever på bidrag, en annan läsare hjälper Wallner med forskning som styrker Wallners resonemang och Almqvist avfärdar källan.

Debatten flyttar sedan till Almqvist blogg, där ett genmäle publiceras och det är nu det blir riktigt roligt. Almqvist anser att Jerzy Sarnecki använder marxistisk teori, att samme Sarnecki anlitar den marxistiske professorn Christian Diesen samt att universitetsvärldens tankevärld är marxistisk.

Åter till Wallner:

Kolla gärna in det marxistiska radioprogrammet Kalibers granskning Olikhet inför lagen där de går igenom alla domar från 2001 som rör grov rattfylla. Eller den marxistiska artikeln Fördomar finns även i rättsalarna på det marxistiska Brottsförebyggande rådets hemsida. Eller det marxistiska institutets SIFOs marxistiska mätning som publicerades av den marxistiska ICA-kuriren - Sviktande tro på rättssystemet (om vad "folket" tror och tycker).

Jag skrattar ihjäl mig och Wallner vinner när Almqvist är långt ifrån lika vass i det hittills sista inlägget i en debatt jag hoppas fortsätter.

Andra bloggar om: Anders Wallner, Erik Almqvist, Invandring, Marxism, Marxism, Marxism, Marxism, Marxism, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna

Hoppsan hoppsan!

Hallengren vill ha två kvinnor

Andra bloggar om: Lena Hallengren, Politik, Polyamori, Sex

De nya flexialdemokraterna?

Jonas Morian är en av förhållandevis få socialdemokrater som inte räds att ifrågasätta partiets politik och hur den utformas. Just därför är han riktigt läsvärd och hans senaste alster är inget undantag; när sossar börjar förespråka den danska flexicurity-modellen finns det skäl att hoppas på en ny era inom den förstenade arbetsmarknadspolitiken.

Den svenska linjen är trygghet. Det har tolkats som att det betyder att det ska vara näst intill omöjligt att förlora jobbet. Med det följer starkt anställningsskydd och långa uppsägningstider, som även innebär att det är svårt att byta jobb eftersom en sitter fast i sitt nuvarande oavsett om en vill eller inte. Det innebär också att det blir riskabelt att anställa och med det följer låg rörlighet. Konsekvensen av att trygghet ska betyda att det är näst intill omöjligt att förlora jobbet, blir att det också är näst intill omöjligt att få ett nytt jobb.

Det är oklart vem som tjänar på systemet. Företagen har svårt att hitta ny kompetens och våga anställa den, arbetstagarna har svårt att byta jobb om de vill det, fackförbunden blir konservativa bevarare av det gamla och de arbetslösa förblir arbetslösa.

I Danmark resonerar man annorlunda. Där betyder trygghet att det är lätt att få jobb. De har ingen lag om anställningsskydd, men istället hela 90 % av lönen i fyra år om de är arbetslösa. Arbetsgivarna är nöjda, de danska arbetstagarna känner sig tryggare än arbetstagare i något annat europeiskt land, fackförbunden är inriktade på tillväxt och de arbetslösa har lättare att hitta nya jobb - ungdomsarbetslösheten är i nuläget inte ens hälften av den svenska diton.

Bättre än tröghet, svagt omställningsstöd och en trygghet som baseras på att de som har jobb inte förlorar dem, måste det vara med inbyggd anpassningsförmåga, stabilt omställningsstöd och en trygghet som baseras på att det är lätt att få jobb för den som behöver ett. Om ett sådant flexicurity-resonemang är på väg att få fäste i socialdemokratin, är det början på en mycket intressant arbetsmarknadspolitisk debatt. Inte minst mellan socialdemokraterna och LO.

Andra bloggar om: Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Danmark, Flexicurity, LO, Politik, Socialdemokraterna

Alla känner sig lurade

När Fredrik Reinfeldt började prata om "de nya" moderaterna var det många på vänsterkanten som anade nyliberala ugglor i den annars så bunkerkonservativa mossen. "Tro honom inte", ylade de röda, som då trodde att svängen mot vänstermittfältet var en fint, och fortsatte "ty så snart han har makten kommer skattesänkningarna, avregleringarna och allt annat som föregår helvetets ankomst på jorden".

Likväl var det tillräckligt många som trodde på budskapet om de nya moderaterna och de nya moderaterna vann. Sedan kom debatten om a-kassan och de som trodde att moderaterna stod på arbetarnas sida bestämde sig för att en förändring av a-kassan är en försämring för arbetarna och de kände sig lurade.

Jag vet inte vad de partipolitiskt obundna libertarianerna och liberalerna trodde om Reinfeldts nya giv, men jag gissar att de trots att de inte hade några förhoppningar om ett omvälvande systemskifte, ändå i vanlig ordning hoppades på mindre stat och lägre skatt. Att de såg framför sig skattesänkningar, avregleringar och allt annat som föregår himlens ankomst på jorden.

De nya moderaterna vann. Statsminister Reinfeldt skyndade sig då att be kommunerna hålla skatterna höga. Det, tillsammans med en del andra inte-så-liberala utsagor, gör att även sådana som hoppats på lägre skatt och mindre stat kände sig lurade.

Hur lyckades du med det här, Reinfeldt? De som trodde på dig känner sig lurade. De som inte trodde på dig, för att de trodde att du lurades, känner sig också lurade. De som ville att du skulle vinna känner sig lurade och de som inte ville att du skulle vinna känner sig lurade. Inte konstigt om det ser mörkt ut, Reinfeldt, för just nu har du väldigt mycket kvar att bevisa. Gör det, snälla.

Andra bloggar om: Alliansen, De nya moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Politik, Val2006, Skatt

Ständigt denna Nogger Black

I en kommentar till den här posten tipsar David om det hittills roligaste i den löjliga debatten om Nogger Black, glassen som av Centrum mot rasism pekas ut som rasismens fanbärare i de svenska glasslådorna. Följande är ett klipp ur Kristianstadsbladets recension av glass. Lägg märke till betyget.

11. Lion
Åhus/Nestlé
Anna: Dåligt att det inte är någon pinne.
Nadine: Det är väl för att den ska likna chokladbiten. Man kan hålla i pappret. Cornflakesen fastnar i tänderna.
Marcus: Den är knaprig. De som gillar chokladbiten köper nog glassen. Det är ju ett gammalt koncept.
Snittbetyg: KKKK

12. Nogger Black
GB Glass
Nadine: Känns kopierad från 88:an lakrits. Den är rätt enformig.
Marcus: Denna är godare än 88:an lakrits. Nogger Black är inte salt som 88:an var.
Snittbetyg: KKK

Andra bloggar om: Centrum mot rasism, Nogger, Rasism

Sabuni rests her case

Centrum mot rasism har tidigare gjort sig kända för att lyckas bättre med att köpa dyr inredning till sitt vackra innerstadskontor, än att lyckas bilda opinion mot främlingsfrihet trots att de spenderade en stor hög skattekronor varje år. Det var också CMR som först upptäckte den flagranta rasismen i den svarta glassen med namnet Nogger utan att de för en sekund reflekterade över att GB-grannen Päronsplitt i flera varit ett fruktansvärt hån mot alla föräldralösa barn.

Vidare har en chef haft en oredovisad handkassa på 10.000:- i veckan, fått sparken för att ha åkt för mycket taxi, anställda har anklagats för sexuella trakasserier, stora summor har gått åt till vin på konferenser, hotellnätterna är många även för de i huvudstaden boende och den vildvuxna nepotismen har nått direkt kritiska nivåer.

Det var därför ingen större skräll att ett av den nya regeringens första beslut var att dra in allt statligt stöd till CMR; Nyamko Sabuni tvekade aldrig att klippa de kostsamma banden och det trots att en släkting till henne är tillförordnad verksamhetschef. Dock verkar det som att CMR inte ännu känner sig säkra på att de övertygat alla om att de aldrig skulle ha haft, och inte ska ha, något statligt stöd för sin verksamhet.

I ett sista dödsryck skickar de e-post till Fredrick Federley och meddelar på hemsidan att de ordnar kastrulluppror mot alla demokratiska beslut de inte tycker om. Heja, heja, CMR, ty nu finns det nog inte en enda en som fortfarande tycker att det är en bra idé att ge er andra människors pengar. Ni är en enda stor minuspost på det antirasistiska kontot

Andra bloggar om: Centrum mot rasism, Fredrick Federley, Maktmissbruk, Nogger, Nyamko Sabuni, Politik, Päronsplitt, Rasism, Slöseri

Välgörenhet utan band

Sarah Silverman är som vanligt pålitlig och här kan ni se henne idka välgörenhet utan att hon behöver pryda sig med rosa band.

Andra bloggar om: Humor, Komik, Rosa Band, Sarah Silverman, Välgörenhet

Vänner bland ovänner

Av alla människor vars ideologi jag inte delar, är nog Victor den vars åsikter - och sätt att uttrycka dem - jag njuter mest av. Andwal är också en älskling, men vi står närmare varandra än vad vi erkänner.

Dan Josefsson, däremot, är bara skrattretande.

Andra bloggar om: Dan Josefsson, Ideologi, Politik

Nej till riktiga jobb

Till Marita Ulvskog och Pär Nuder kan jag nu lägga Sven-Erik Österberg, före detta kommun- och finansmarknadsminister, som ännu ett namn som jag gärna skulle se som socialdemokraternas nya partiledare.

Österberg har nämligen en del intressanta åsikter, eller vad sägs om att det var massmedias fel att (s) förlorade valet, att det inte finns någon anledning för (s) att ändra arbetsmarknadspolitik och att det är bättre med plusjobb än jobb på den fria marknaden? You go, boy!

Andra bloggar om: Arbetsmarknadspolitik, Plusjobb, Politik, Socialdemokraterna, Sven-Erik Österberg

Det här är mitt land

För statsvetare (som jag) och personer med grav hybris (som min kära fästmö) är NationStates den perfekta lekplatsen. Det är ett onlinespel i vilket du skapar din egen nation, svarar på några inledande frågor om hur staten ska konstitueras och därefter får du dagligen ta ställning i sakpolitiska spörsmål och ditt land förändras beroende av dina beslut.

Mitt land, The Most Serene Republic of The Liberawls, beskrivs så här (och för varje nytt beslut ändras beskrivningen):

"The Most Serene Republic of The Liberawls is a socially progressive nation [...] extensive civil freedoms, particularly in social issues, while business tends to be more regulated.

The minute, liberal government, or what there is of one, concentrates mainly on Education [...] The average income tax rate is 1 %, but much higher for the wealthy. A powerhouse of a private sector is led by the Woodchip Exports, Door-to-door Insurance Sales, and Information Technology industries.

Female newsreaders distract the nation by breastfeeding during broadcast, computer users are buried daily in thousands of unsolicited emails [... ] and dog breeding has been banned in accordance with recent animal experimentation laws. Crime is relatively low [...]"

De beslut du tar får ofta extrema effekter. Att jag röstade mot att förbjuda amning på allmän plats leder till att "female newsreaders distract the nation by breastfeeding during broadcast". Att jag inte ville reglera Internet fick omedelbart två konsekvenser: IT blev min tredje största näring och alla drunknar i spam. När jag förbjöd plågsamma djurförsök blev det också förbjudet att föda upp hundar. Som en följd av de beslut jag tagit har inkomstskatten varierat från obefintlig till 30 % och den är just nu nere på 1 % för de med lägst inkomster.

Om du vill räcker det att titta till NationStates nån enstaka minut några gånger per vecka. Om du vill kan du lägga ner all tid i världen på att egagerade dig i FN, skriva resolutioner och förhandla med någon av de andra 100.000 nationerna.

(Tack till Shan för tipset.)

Andra bloggar om: Makt, NationStates, Onlinespel, Politik, Spel

De bästa debatterna

Kultur- och prostitutionsdebatter is teh shit.

Marcus Birro är indignerad i både blaska och blogg, medan Louise tycker att det "vore befriande den dag när folket reser sig mot detta osynliga kulturförtryck [...] när det förstås att många kulturregleringar inte alls är något som kommer någon bildningstörstande folkmassa till del, utan snarare en stroppig elit som borde ha vida större möjligheter att kunna betala för sina nöjen och intressen själva". Dessutom skriver hon ännu mer om porr, horor och feminister.

Just hor är huvudämnet i utmärkta Phonephucker. Det provocerar, så klart, och provokationerna kan leda till underhållande debatter mellan en upprörd läsare och en hårdför humorist till hora.

Den hittills bästa pågår i kommentarerna här.

Andra bloggar om: Kultur, Marcus Birro, Politik, Porr, Prostitution

Mode vs Politik

Titta här! Dedäringa modebloggarna har träffats på Café Opera och tagit en drink eller två tillsammans! De har inte bara fina kläder, flitigt använda digitalkameror, väldigt mycket färg i sina templates och över trehundra miljarder unika besökare per dag, de har dessutom sammanhållning och trevligt tillsammans.

"Extra kul var det att Ebba kom förbi också!"

OMG, ZOMG, fuck me with a Fendi bag and call me Miss von Sydow! Jag är djupt avundsjuk och det är med illa dold bitterhet som jag konstaterar att vi i det andra laget, de politiska bloggarna, inte är i närheten av sådant gemyt, men så är vi blott en ifrågasatt Pluto kretsande långt ifrån en modebloggande sol.

Vi har inte ens en tiondel så många läsare, vi skriver i svart på vitt (eller, i några få radikala fall, i vitt på svart), våra kläder är än mindre fantasifulla och större delen av våra dagar ägnar de flesta av oss åt att vara okritiska språkrör åt de av näringslivet betalda megafonerna på det djupt illasinnade Timbro.

Dessutom ses vi ju aldrig för gemensamma aktiviteter!

Föreslår därför att vi träffas för att förtidsrösta på Centralstationen i Stockholm söndagen den 12 september 2006. Hardcore-libertarianerna kan ses på Pressklubben, så kommer vi andra dit så snart alla slickat igen sina kuvert.

Vem vet, Johan Norberg kanske kommer förbi?

Andra bloggar om: Ebba von Sydow, Johan Norberg, Mode, Politik

Lägg band på bandbärarna!

Jag hade svårt att avgöra i vilken blogg jag helst ville publicera mitt sedan länge kokande utbrott mot all skytsam godhet, men till slut landade det här.

Andra bloggar om: Bloggar

Re: Opassande löpsedelsreklam

I väntan på eventuella svar på mina frågor läser jag gärna vad Shan har att säga om det ätstörda samhället.

EDIT: J.K. Rowling har också en del att säga.

Andra bloggar om: Acomplia, Aftonbladet, Bantning, Expressen, Hälsa, Media, Ätstörningar, Övervikt

Veckans citat (v 45, 2006)

Reidar Jönsson har garanterad författarpenning sedan 1977. Hans senaste bok publicerades 1994, det vill säga för tolv år sedan.

Jag har två böcker i byrålådan. Författarpenningen innebär att jag kan sitta i lugn och ro och skriva. Det finns ingen anledning att skynda på för att jag ska ge ut en bok. Det kommer så mycket skräplitteratur.

DN: Tiggarbreven som kan ge författarna garanterad lön

Andra bloggar om: Bidrag, Kultur, Kulturpolitik, Litteratur, Politik

Opassande löpsedelsreklam

Jag har inga större förväntningar på kvällstidningarna och det är sällan jag höjer på ögonbrynen när jag går förbi deras löpsedlar, men igår var verkligen något alldeles extra.

Aftonbladet
Längst upp en puff för en artikel om en tv-stjärna som säger "Bulimin var min hemlighet" och under det finns själva löpsedelstexten: I dag börjar det säljas - KILONA RASAR med Apotekets nya SUPERPILLER.

Expressen
RASA I VIKT - nya superpillret på APOTEKET I DAG får sällskap av en bild på en förpackning Acomplia och ett fotografi på en kvinna som citeras säga "Det här här borde alla prova".

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

1. Det låter som ren marknadsföring. Produkten presenteras med en tagline (superpillret), försäljningsstället annonseras, fantastiska effekter utlovas och ett vittne intygar att det stämmer.

2. Hur resonerade redaktionen på Aftonbladet när de delade löpsedeln i två delar med ätstörningar i den ena och bantningspiller i den andra?

3. Förstår någon på Expressens redaktion att repliken "Det här borde alla prova" är direkt vidrigt korkad? Borde ätstörda prova det? Barn? Underviktiga? Någon som bara är lite missnöjd med dig själv och hellre tar ett mirakelpiller istället för att jobba med självbilden? Någon som hellre äter medicin än tänker på sin kost och rör på sig? Nej, Expressen, alla borde inte prova det.

4. Det finns inga superpiller. I allra bästa fall är Acomplia något som tillsammans med en i övrigt sund livsstil kan hjälpa några för vilka andra metoder inte räcker till.

5. Att rasa i vikt är knappast nyttigt för någon.

Jag har mailat några frågor till de ansvariga utgivarna Anders Gerdin och Otto Sjöberg. Får jag svar klipper jag in dem i en ny post.

EDIT: Jinge har en fin bild på de båda löpsedlarna.

AB: Superpillret är här
Exp: Superpillret på apoteket idag

Andra bloggar om: Acomplia, Aftonbladet, Bantning, Expressen, Hälsa, Media, Ätstörningar, Övervikt

Vad kostar Viktor? Och Rolf?

Här var det upprört. Här, här och här också. Varför? För att en del av de Viktor & Rolf-plagg som H&M sålt sedan igår nu säljs vidare på Blocket och Tradera. "Till överpriser! Bojkotta! Så himla fult! Girigt!"

Kläder du själv inte vill ha ska återlämnas till H&M, heter det, så att de kan säljas till någon annan istället, ty gud förbjude att någon sådan där otäck privatperson skulle tjäna en slant på ett plagg genom att sälja det för mer än vad det köptes för. Jag antar att det även borde gälla sådant som bostäder, veteranbilar, samlarbilder, gamla mynt, konst, möbler, serietidningar och allting annat som någon gång kan komma att säljas för mer än vad de kostade tidigare.

Men oroa er inte, upprörda själar! Om de som försöker sälja sina kläder sätter för höga priser kommer ingen att vilja köpa dem, så en bojkott är alls inte nödvändig. Om en vara bjuds ut till ett pris till vilket ingen efterfrågar den, kommer den inte att säljas. Skönt, va?

Om jag är beredd att betala "ett överpris" för Viktor & Rolf (eller deras kläder), varför ska jag då inte tillåtas göra det? Det är mina pengar jag i så fall använder och det är mitt (och bara mitt) val om jag vill spendera dem på kläder som hade varit billigare om jag köpt dem direkt från H&M.

Dessutom är det inget överpris. Det är skillnaden mellan det lilla utbudet och den höga efterfrågan samt en premie för den tid säljaren stod i kö, den trängsel denne stod ut med och alla andra besvär som betalats med tid, svett och andra medel. Det är det som säljaren villigt betalar för när plagget köps i andra hand.

Om ni inte gillar det, gillar ni inte marknadsekonomi och då borde ni heller inte tråna efter Viktor & Rolf.

Andra bloggar om: Andra bloggar om: Ekonomi, H&M, HM, Kläder, Mode, Viktor, Viktor Rolf, Viktor & Rolf, Rolf

Re: Utnämningspolitikens dilemma

Vilket skulle bevisas.

Andra bloggar om: Alliansen, Utnämningspolitik, Politik

Utnämningspolitikens dilemma

DN tycker att det kastas sten i de borgerligas eget glashus när alliansen först kritiserade socialdemokraternas utnämningspolitik, sedan lovade nya tag med öppenhet och skicklighet som ledord, och ändå redan kan stoltsera med utnämningar som landshövdning och trafikutredare (båda m). Jag är benägen att stämma in i kritiken, även om jag tycker att Jonas Morian drar den ett steg för långt när han lägger till att den nya riksdagsmajoriteten valt ytterligare ett (m) som talman.

Dessutom är väl utnämningspolitiken ett dilemma lite svårare än att en kan hoppas på förändring över en natt, även om en fortfarande kan vara besviken över att så lite har förändrats de senaste sju veckorna?

Förenklat kan en tänka sig två partier som strider om, och växlar vid, makten. Båda tycker att politiska utnämningar är väldigt bra om de själva gör dem, men helt horribla om det andra partiet gör dem. De är överens om att professionella utnämningar är ganska bra - eller åtminstone inte särskilt dåliga. Då skulle det bästa vara om ingen gjorde politiska utnämningar, eftersom de då inte skulle behöva lida av det andra partiets utnämningar.

Men - om det andra partiet utnämnde professionellt och det egna politiskt, skulle det egna partiet trivas väldigt bra under de egna mandatperioderna och ganska bra under andras medan det andra partiet skulle vantrivas under andras mandatperioder och bara tycka att läget var okej under de egna. Alltså utnämner båda politiskt och det blir dåligt för alla.

Ah, fångarnas dilemma! Ah, spelteori! Som jag har saknat dig sedan tiden på universitet! Om jag har tänkt alldeles galet ovan var det definitivt alldeles för länge sedan vi sågs.

För att den ena sidan ska överge den politiska utnämningspolitiken, måste de lita på att den andra sidan också ska göra det. Så länge så inte är fallet, kommer ingen av dem att stoppa ofoget med utnämningar som en politisk maktfaktor och en belöning för lång och trogen tjänst.

Andra bloggar om: Alliansen, Fångarnas dilemma, Utnämningspolitik, Politik, Spelteori

Protestera mot censur

Genom att gå in på Reportrar utan gränsers http://www.rsf.org/ mellan klockan 11.00 idag och klockan 11:00 imorgon, kan en protestera mot de stater som censurerar Internet och de storbolag som hjälper dem på traven. Heja yttrandefriheten!

Och när en ändå tänker på Kina, Kuba och andra skurkar kan det vara värt att dra sig till minnes att även sådana som Bosse Ringholm och Jesper Kärrbrink (VD på det ännu inte avskaffade monopolet Svenska Spel) tycker att censur av Internet är en god idé. För att inte tala om övervakningsivrare som Thomas Bodström, Johan Pehrson, Henrik Pontén och andra som är beredda att offra den personliga integriteten i jakten på fildelare.

(Via idg.se.)

Andra bloggar om: Bosse Ringholm, Censur, Fildelning, Henrik Pontén, Internet, Jesper Kärrbrink, Johan Pehrson, RSF, Thomas Bodström, Yttrandefrihet

Världens undergång

Mickey J Barczyk försöker (och lyckas) göra sig rolig på andra bloggares bekostnad genom att beskriva hur olika bloggar skulle kommentera världens undergång. Jag, som gjort det till vana att slå mynt av andras goda idéer, gör gärna ett försök att spinna vidare genom att ge mig på några av de bloggar jag helst läser och vad de skulle ha att säga om jordens undergång. Genom att inkludera även mina egna bloggar hoppas jag att jag minskar risken för att folk ska bli arga på mig.

(Agaton har också gjort en lista. Om fler gör det lär det märkas här.)

Anders Wallner
"Hur kan världen gå under en torsdag? Jag skriver ju 98 % av mina inlägg sent på söndagkväll och jag har åtminstone femton poster jag inte hunnit publicera!"

Hoe-Looking Man
"Åh, så skönt! Jag var snyggast och smartast och bäst i sängen hela vägen in till världens undergång och ingen hann slå hål på mina naiva drömmar om att författande av sagor är en försörjning att luta sig mot. För övrigt tycker jag att Freddi Westerlund är ett jävla luder som kan suga min stora, blåa smurfballe."

Queer Vegan out of Sthlm
"Men tack så jävla mycket, ni djurätande, kapitalistkorrumperade, kvinnoförtryckande borgarsvin till liberaler som röstade för världens undergång."

Frihet, Fildelning och Feminism
"Var var egentligen Lars Danielsson när världen gick under?"

Johan Ingerö
"CNN visade igår ett suveränt inslag som fullständigt blottade demokraternas totala avsaknad av trovärdiga alternativ till republikanernas beslutsamma marsch mot världens undergång. Låt mig ta er med på en odyssé över alla val i alla stater i alla tider ..."

The Libertarian in Room 101
"Det var på tiden. Människan är född fri och kommer bäst till sin rätt utan den påtvingade auktoritet en icket undergången värld alltid hade kommit att utgöra."

$akine
[Inlägget raderat av Mikael Nestius, chefredaktör på Stockholm City.]

Sänd mina rötter regn
"Några lästips om världens undergång: ... "

PhonePhucker
"Alltså, vet ni hur ofta mina torskar överdriver vidden av världens undergång?"

d y s l e s b i s k .
"Det är vidrigt att LO använder medlemmarnas pengar till att finansiera världens undergång."

Resegaranti
"Äh, det här är ingenting jämfört med att köra över sig själv med sin egen permobil!"

Andra bloggar om: Bloggar, Bloggutmaningar, Humor

Bra förslag - för medelålders män med jobb

LO presenterar sina lönekrav inför avtalsrörelsen 2007 och det är goda förslag - för de medelålders män som redan har jobb. Speciellt om en talar med IF Metall och dess ordförande Stefan Löfven.

Minst 825 kronor mer i månaden, en höjning av lägstalönerna på minst 900 kronor per månad och en jämställdhetspott på minst 200 kronor per heltidsanställd, månad och år att använda för att löneskillnader mellan kön ska minskas.

IF Metall reserverade sig mot jämstäldhetspotterna. De har tidigare gjort gällande att det inte är möjligt att "förändra lönerelationerna mellan kvinno- och mansdominerande områden" och att det därför underförstått inte ens är värt att göra ett försök.

Du ska inte tro att det blir sommar, Löfven, ifall inte nån sätter fart.

IF Metall gör sig, som så många andra, och om och igen, skyldiga till att vända på perspektiven och peka på de missgynnade (kvinnorna) istället för de missgynnande (männen). Om LO menar allvar med jämställdhetspotten måste alla förbund ställa upp och om LO menar allvar med jämställdhetspotten borde en betydligt större del av LO:s önskekaka gräddas på kvinnornas plåt. Så här enkelt är det: Om kvinnorna ska få högre löner, måste männen få lägre löner - om inte i absoluta tal så definitivt i relativa.

Dessutom är kraven på sina håll väl höga (och det känns inte helt modernt att ställa homogena krav på en heterogen arbetsmarknad). Frågan är hur klokt det är att kräva att de som är unga, oerfarna och i många fall inte i nuläget anställda, ska bli upp mot 7 procent dyrare att anställa? Givet en väldigt låg inflationsnivå är det högst troligt att det leder till att stora grupper, främst ungdomar, även framöver stängs ute från arbetsmarknaden.

Men det är klart, fackets främsta intresse ligger ju hos de som redan har jobb, inte de som vill ha jobb. Dessutom lider hela slagskeppet LO av en svår slagsida mot de medelålders männens håll. Ungdomar och kvinnor göre sig icke besvär.

(Mer: DN, DN, SvD, E24.se)

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Avtalsrörelsen, Jämställdhet, LO, Metall

Re: Granskningsarvodet, igen

Lite bakgrund till det här:

Maciej Zarembas artikelserie Den polske rörmokaren
Rapports granskning av Byggnads granskningsarvoden: Del I, del II

Andra bloggar om: Byggnads, Granskningsarvode, Maktmissbruk

Granskningsarvodet, igen

Jag vet att jag både en, två och tre gånger tagit upp fackföreningen Byggnads (ni vet, de som ropar "Go home!" till kolleger från andra länder) och deras granskningsarvode, men jag tröttnar ändå aldrig. Det är nämligen ett övergrepp som ständigt förtjänas att ifrågasättas.

Alla byggarbetare, även de som inte är med i Byggnads, måste betala 1,5 % av lönen till Byggnads. En del måste betala ytterligare 2 %. Pengarna ska användas till att täcka de kostnader Byggnads har för att granska att de som arbetar på ackord får rätt ersättning - "ett groteskt överpris för ett arbete som knappast utförs och som ingen egentligen efterfrågar", tycker DN och jag är benägen att hålla med.

Det här är direkt förkastligt. Byggnads klår folk på pengar som bland annat används för att finansiera ett politiskt parti och det oavsett om de som betalar sympatiserar med partiet eller inte. Dessutom innbär det en inskränkning av den negativa föreningsfrihet som skyddas av grundlag, Europadomstolen och FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Sedan när fick fackförbunden rätt och till sin uppgift att instifta, indriva och spendera något som närmast är konstruerat som en skatt?

Andra bloggar om: Byggnads, Granskningsarvode, Maktmissbruk

"Utan att falla i klyschträsket"

Hållbar utveckling. Investera i teknik, människor och miljö för att skapa intelligent tillväxt. Värna demokratin, ge EU nationell förankring och inkludera de människor som står utanför.

Orden är Margot Wallströms och det är Åsa Petersen som kommenterar dem med "Hon skulle så lätt kunna gå upp på scenen och leverera snömos [men gör inte det]. På femton minuter formulerar hon sin politiska vision, definierar hoten mot demokratin och hur den kan räddas. Helt utan att falla i klyschträsket." Jag förstår ingen av dem.

Först Wallström. Vad är det hon säger, vad är det hon vill och vad är det i ovanstående som inte i stort sett alla politiker i alla partier kan skriva under på? Hon är ju den Persson-trötta socialdemokrater hoppas på, hon som ska komma hem och leda partiet mot en ny tolvårsperiod vid makten, men när hon talar i Stockholm verkar hon mest säga sådant som alla andra också säger. Likväl har många bilden av att hon är stark och driven, att hon gör underverk i EU, men frågan är om det inte är just frånvaron som är hennes största tillgång. En kan drömma om en messias, men skulle hon verkligen vara profet även på hemmaplan?

Sedan Petersen. Hon är en sådan som hoppas, en sådan som vill ha hem Wallström, och hon applåderar allt som sägs när Wallström står på scen. Det som återges är väl just snömos, talaren faller väl pladask - med ansiktet först - ner i klyschträsket? Jag får bilden av någon som väntat på en konsert med idolerna, var lyrisk redan innan förbandet gått upp på scen och på vägen ut skickat ett sms till bästisen för att berätta precis hur underbart bra det var.

Ändå måste jag erkänna att jag bitvis gillar båda. Wallströms framtoning får många att känna att EU är lite närmare, lite varmare. Petersen vet inte om det, men hon har betytt mycket för mig en gång i tiden. När jag som knattepolitiker en gång hörde henne tala inför en stor grupp, övervann jag mycket av den oro jag dittills hyst kring mitt handikapp i liknande situationer.

Dessutom är hennes kamp mot heteronormativiteten berömvärd.

Andra bloggar om: Margot Wallström, Politik, Åsa Petersen