Finn fem fel om fildelning

Henrik Pontén: Finn fem fel om fildelning

Freddi Westerlund: Finn fem fel om fildelning




Andra bloggar om: Fildelning, Henrik Pontén, Pirater

O'Reilly vs Letterman

De finns få som kan gå in en debatt med Bill O'Reilly och komma ur den som segrare, något som främst beror på att O'Reilly är en skicklig retoriker som appellerar till patriotism och andra svårangripliga amerikanska värden. Likväl händer det att det dyker upp någon som O'Reilly inte kan sabla ner i någon gammal grav från inbördeskriget.

Marilyn Manson använde lugn och eftertanke för att sätta O'Reilly ur spel och det fungerade förvånansvärt väl. En annan metod är att göra sig själv dummare än vad en egentligen är, vara än mer aggressiv än O'Reilly och använda humor för att slå hål på, eller åtminstone flytta uppmärksamheten från, O'Reillys argumentation.

Det är så David Letterman tar sig an O'Reilly och det är egentligen bara då som Letterman blir riktigt sevärd (i alla andra fall föredrar jag både O'Brien och Leno).

O'Reilly och Letterman är gamla (o)vänner som möts titt som tätt och alltid på Lettermans hemmaplan. Deras senaste duell är en av deras bättre och den innehåller många godbitar, bland annat när Letterman säger att han aldrig sett O'Reillys show eftersom det alltid är Simpsons när han försöker titta på Fox. Och vidare, om Irak:

O'Reilly: It's an easy question!
Letterman: It's not easy for me, because I'm thoughtful.

Om O'Reillys sätt att debattera:

Letterman: You're putting words in my mouth just the way you put artificial facts in your head.

Om O'Reillys nya bok (bilden):

O'Reilly: Did you enjoy Culture Warrior?
Letterman: I haven't read the book.
O'Reilly: You really haven't read it?
Letterman: I looked at it and thought, is it a book about sailing?

Andra bloggar om: Bill O'Reilly, David Letterman, Humor, Media, TV

Nyheter på min egen lilla blogghimmel

Jag har gjort slag i saken och migrerat till Blogger beta. Nytt utseende, nya funktioner - och nya bloggar! Nu är jag stolt förälder till den politiska bloggen dyslesbisk, den personliga bloggen Resegaranti (det är alltid någon jävel som ska ta livet av sig när man har bråttom) och en liten fotoblogg, som jag skriver och publicerar direkt från min Sony Ericsson z610i (ja, den rosa).

Fotobloggen kan jag inte göra så mycket åt förrän Blogger lägger till mobila bloggar i Beta, men så snart så sker kommer den också att få ett annat utseende. På Resegaranti kommer inom kort en version av den utlovade permobilorienteringsanekdoten. Enjoy!

Andra bloggar om: Bloggar

Veckans citat (v 43, 2006)

Lars Frisk, ST-ordförande på Luleå Universitet om skattesänkningar och höjningen av avgiften till a-kassan:

Även om folk får mer i plånboken är jag självklart emot det. Regeringen signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill.

Värt att påpeka är att det inte bara är regeringen som signalerar att man inte behöver vara med i facket om man inte vill - den negativa föreningsfriheten skyddas nämligen av Europadomstolen och FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

Vad Lars Frisk tänker göra åt detta återstår att se.

(Via Johan Ingerö.)

Andra bloggar om: A-kassa, Lars Frisk, Mänskliga rättigheter, Politik

Det allena saliggörande public service

Sylvia Asklöf skriver tänkvärt om hur någon som är skeptisk till public service ska kunna få en objektiv granskning av de journalister som företräder public service: "Att hävda att public service i detta fall varit 'fristående' är inte bara missvisande utan även orimligt."

Vidare påpekar Asklöf att public services "roll och verkan i samhället [måste] kunna ifrågasättas utan att hela helvetet bryter löst" samt att det bland journalister "finns en konsensusuppfattning att public service är det enda allena saliggörande sättet att bedriva seriös journalistik på".

Ett exempel på hur felaktigt det senare är, är Ekots rapportering om a-kassan i Tyskland - besvärande motargument som att arbetslösheten faktiskt sjunkit och att många anser att refomen blev för urvattnad utelämnades helt. NMI granskar.

Andra bloggar om: Ekot, NMI, Politik, Public Service, Sylvia Asklöf

En delad värld

Via favoritbloggen Sänd mina rötter regn hittar jag till en beskrivning av Göteborgskravallerna:

Det amerikanska imperiet vacklar under tyngden av sitt världsherravälde och sin hetskonsumerande befolkning. Den globala rättviserörelsen, anförd av den fredsforskande aktivisten Abrahamsson, hotar att avslöja den amerikanska livsstilen som ohållbar. Då kontaktar Pentagon den svenske sheriffen Jaldung och ber honom att slå tre flugor i en smäll: 1) skydda presidenten från förödmjukelser, 2) spärra in alla potentiella terrorister (dvs alla som kan tänkas vilja förödmjuka presidenten), 3) svartmåla den globala rättviserörelsen (genom att låta omsorgsfullt uppretade huliganer i lugn och ro slå sönder Avenyn).

(Mikael Löfgren, i DN: "Knasiga konspirationer", en recension av Hans Abrahamssons "En delad värld. Göteborgshändelserna i backspegeln".)

Den som inte gillar Löfgrens recension kan läsa Dan Josefssons, i Aftonbladet: "Det var USA som bestämde". En delad värld, förvisso.

Andra bloggar om: Dan Josefsson, Göteborgskravallerna, Hans Abrahamsson, Håkan Jaldung, Mikael Löfgren,

Hiertliga gratulationer

Idag är det födelsedag! Min fästmö (ja, vi är förlovade och ja, vi ska fyllegifta oss i Las Vegas när ni som minst anar det) fyller jättemånga år. Hon är en av de äldsta jag umgås med, men hon åldras med värdighet och ser inte ut att vara en dag över tjugofyra.

Jag har, tillsammans med en gemensam vän, köpt en Feeldoe till jubilaren. En alldeles utmärkt present, om jag får säga det själv, eftersom det både botar det lilla livets plågsamma penisavund och ger henne chansen att iscensätta en text av hennes favoritförfattare Liza Marklund: "Lemmen gled in så långsamt att själen hann före."

Dessutom tycker min svärmor in spe att det är en "fin" present.

Grattis, älskade Helena! Visst finns det tillfällen då jag, ibland på direkt uppmaning från dig, funderar över varför jag vill stå dig nära. Ett sådant är när du utgår från att allt jag gör "är äckligt och fel", ett annat när du börjar ett sms med "Vet du vad jag tänkte på igår? Att jag skulle kunna leva utan dig". För det mesta älskar jag dig dock bortom rim och reson. Utan förnuft, med känsla.

Du är alldeles, alldeles underbar.

Andra bloggar om: Vänskap, Kärlek, Sex

Carl Rudbeck om kulturpolitik

Det har blivit mycket kulturpolitik på sistone, men här kommer ändå ännu mer: Carl Rudebäck (i DN): Kultur med publiken i fokus.

Artikeln är stringent, välskriven och läsvärd, så läs den istället för att ropa TLDR. Några godbitar:

[Jag önskar en] förändring av fokus - att först se till kulturkonsumenternas behov och önskemål och därefter till kulturproducenternas önskemål. Alltför mycket av den kulturpolitiska debatten har handlat om konstnärernas villkor, inte om den konst och kultur som staten skall hjälpa till att erbjuda folk i allmänhet. Det är ungefär som om sjukvårdsdebatten mest handlade om landstingets önskemål och nästan aldrig om patienternas. [Jfr Ingerö (min anm)]

[...] Syftet måste vara att se till att så många som möjligt, ja, alla som vill, har tillgång till bra kultur, till bibliotek och till museer. Den kulturpolitiska ambitionen måste vara att öka tillgängligheten [...]

Rimligen måste en liberal kulturpolitik fundera över vilken roll staten skall spela i medievärlden. Dagens situation snedvrider konkurrensen - vissa tidningar får presstöd medan andra får klara sig bäst de kan. SVT och SR behöver, till skillnad från de kommersiella kanalerna, aldrig snegla på publiksiffror utan lever i en skyddad verkstad.

Frågan som måste besvaras är vad man skall producera i denna skyddade verkstad - sådant som journalisterna tycker är kul att göra, sådant som folket vill ha och som i många fall redan görs av reklamfinansierade kanaler eller sådant som ingen annan gör?

Andra bloggar om: Carl Rudebeck, Kultur, Politik

Ola Salo? Gilbert Gottfried!

Jag tycker fortfarande att en får skoja om allt och jag blir alls inte upprörd över det som någon kräsmagad typ räds ska skada de diplomatiska relationerna mellan Sverige och USA; att Ola Salo skämtade om att ett flygplan var på väg mot Vita Huset under firandet av den nya svenska ambassaden i Washington är ingenting som skakar mig i grunden.

Tacka vet jag Gilbert Gottfried. Under Friars Clubs roast av Hugh Hefner, tre veckor efter den 11 september 2001, inledde Gottfried med att berätta att han inte kunde hitta något direktflyg - flighten skulle istället gå via Empire State Building. Publiken buade och ropade "Too soon!", varpå Gottfried övergick till att berätta en helt hysteriskt rolig (och riktigt kletig) version av The Aristocrats.

Gottfried avslutade med "They might have to clean this up for TV" och han klipptes också bort, helt och hållet, från tv-sändningen. Allt finns dock att beskåda i The Aristocrats. Ola Salo kommer inte ens nära.

Andra bloggar om: 9/11, 911, 11/9, 11 september, Gilbert Gottfried, Humor, Ola Salo, The Aristocrats

Lika som Liza

Den 16 oktober skriver jag det här:

Om vi vill att våra ministrar ska hålla protokollet prickfritt från födseln och framåt, att de ska vara politiska gödkycklingar hela tiden från barnsben, om de ska skyddas från smuts i flera decennier innan de ens vet om att de ska komma att arbeta politiskt, vem är det då vi vill se i regeringen? Jag har med detta som bakgrund sammanställt en ny regering att leda landet - härifrån till evigheten [med Pär Nuder på alla poster].

Den 22 oktober skriver Liza Marklund det här:

Om det blir ett journalistiskt självändamål att rota och anklaga så kanske de bästa politikerna inte orkar. Kvar blir de hårda och tråkiga, och konsekvensen blir att medierna inte längre befrämjar demokratin, utan tvärtom motarbetar den. Föreställ er en riksdag som enbart består av blåkopior av Pär Nuder.

(Via Andwal, Kamfer.)

Andra bloggar om: Liza Marklund, Politik, Pär Nuder

När jag hör ordet kultur ...

... finner jag anledning att bli mycket skeptisk, i alla fall om det sätts samman med ordet -politik.

Före detta kulturminister Cecilia Stegö Chilò ansågs vara "en fara för demokratin" och "en krigsförklaring mot all kulturverksamhet". Kulturarbetarna fruktade för humanismens och konsternas existens, men de kunde snabbt andas ut när Stegö Chilò avgick. Idag ersattes hon av Lena Adelsohn Liljeroth och reaktionerna är lika belåtna som märkliga.

DN:s kulturchef Maria Schottenius:

Kulturvänner inom de andra borgerliga partierna såg med förfäran hur skyddslös denna sektor är med en ignorant ledning.

Det riskabla med att ställa en nyliberal vid kassan på kulturdepartementet var att Sveriges kulturskatt och kulturliv snabbt skulle åka ut till försäljning, och för evigt vara borta.

Magnus Aspegren, chef för Norrlandsoperan:

De har lärt sig av förra utnämningen. Hon kommer få förtroende i våra kretsar.

Vad är det för kretsar hon kommer att få förtroende i? Lars Ardelius, författare:

Det svenska kulturlivet behöver ju stöd och hjälp [...]

[En bra kulturminister] blir sentimental och tycker synd om kulturarbetarna.

Det är svårt att inte få intrycket att kulturpolitiken är en bidragsstinn trollunge som spricker så fort den kommer ut i strålkastarljuset.

Existerande kulturpolitik tål uppenbarligen inte att ifrågasättas, eller ens att ses över, utan att världen går under och civilisationen suddas ut på nolltid.

Mattias Svensson sammanfattar det väl:

Kulturmänniskor orienterar sig mot staten och ansvariga politiker. De är beredda att låta staten definiera och kanalisera vad som är god kultur. Ju mer bidrag kulturen får, desto viktigare och finare anser sig både anslagsgivande politiker och mottagande kultur- och medieinstitutioner vara. Denna bidragskultur är inte bara eller främst en ekonomisk belastning. Framför allt är den ett demokratiskt och kulturellt problem. En mentalitet som kväver det verkligt fria och oberoende.

Oavsett vad en tycker om kulturpolitiken, visar reaktionerna på valen av den förra och den nya kulturministern att något unket ligger och ruttnar bakom inkomstgarantin. Jag är själv inte säker på hur jag skulle utforma kulturpolitiken om jag fick bestämma, men en sak har jag lärt mig - något måste vara fel när utrymmet för det acceptabla är så litet.

Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chilò, Kultur, Lars Ardelius, Lena Adelsohn Liljeroth, Magnus Aspegren, Maria Schottenius, Mattias Svensson, Politik

Vänster schmänster höger schmöger

Via Andwal hittar jag till Rasmus, som funderar på höger och vänster. Sammanfattning:

Vänstern vill behålla kårobligatoriet och låta medlemskap i a-kassa vara frivilligt. Högern vill göra medlemskap i a-kassa obligatoriskt och att kårobligatoriet ska avskaffas.

Vidare vill vänstern att det ska kosta pengar att titta på tv, men vara gratis att gå på museum. Högern vill att det ska kosta pengar att gå på museum, men vara gratis att titta på tv.

Andra bloggar om: A-kassa, Kårobligatoriet, Museum, Politik, TV-licens

Wetterstrand sträcker ut en hand

Före valet skrev jag om skillnaden mellan att ligga och att gilla och hur den kan appliceras på den impotenta blockpolitiken. Eftersom det är den enda av mina bloggposter som uppmärksammats i pappersmedia gör jag nu ett försök att slå nytt mynt av gammal metall.

Intergender brukar definieras som "person som definierar sig som att befinna sig mellan eller bortom de traditionella könen, eller väljer att inte definiera sin könsidentitet alls". En skulle därför kunna tänka sig att ett parti som idetifierar sig som interblock ser sig som varande mellan eller bortom de traditionella blocken och det första parti som skulle erkänna sig till en sådan identitet är utan tvekan miljöpartiet.

Miljöpartiet har ambitionen. Valet står inte mellan rött och blått, utan mellan grått och grönt, brukar de säga. De vill inte ingå i en röd-grön röra som inte rör på sig och även om de ibland hamnat i pappa Perssons knä, vill de nog inget hellre än att stå på egna ben.

Dessutom finns det frågor i vilka miljöpartiet har mer stöd att hämta hos liberaler än socialister. Maria Wetterstrand har hittat en sådan i generös arbetskraftsinvandring, något som bäst diskuteras med människor så långt bort från LO som möjligt, och hon skriver på DN Debatt:

Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet är fast i en tro där arbetsmarknadens behov kan bedömas av Ams, är en uppgörelse med miljöpartiet den enda möjligheten. Utan oss går Reinfeldts goda intentioner om intet!

För oss som tycker att politiken är viktigare än politikerna och deras partipolitiska hemvist, för oss som gärna ser en uppluckring av blocken till nästa val, för oss som inte har något emot att vissa partier isoleras i vissa frågor (oavsett om det är v, fp eller kd), för oss är det en utsträckt näve som bör tas emot med ett lika varmt som stadigt handslag.

För snart så går jag fram / och tar din hand / utan att fråga /
och även om jag skäms / så står jag kvar / jag tror jag vågar.
("Kärlek 1" från Hur mycket jag än tar... av Raymond & Maria.)

Slående, inte sant? Raymond & Maria - Reinfeldt & Maria. Tomato - tomatoe. Potato - potatoe. Lägg därtill att Peter Eriksson börjat flirta med tillväxt och det känns som att det finns fortsatt hopp för att allt fler politiker ska komma ut som interblock. Och slampor.

EDIT: Aqurette ger mp en eloge.

Andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt, Invandring, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Politik, Sex

Du gamla, du fria

Tänk er ett land som Nordkorea, Libyen eller Vitryssland. Tänk er en tv-kanal som regeringen har rätt att utse styrelseledamöter till. Tänk er att den tvångsfinansieras genom att alla som äger en tv-mottagare registreras och tvingas betala till tv-kanalen, även om de varken tittar på den eller någon annan tv-kanal. Tänk er att kontrollanter jagar de som inte betalar.

Vi skulle kalla det för "den statskontrollerade televisionen" när vi återgav dess rapporter. Själva skulle de kalla det något annat, till exempel "fri television", och det skulle vi fnissa åt.

Svt är en sådan tv-kanal och den fyller år. Vi firar därför 50 år med fri television, ty fri är den television som politiken tillåts att kontrollera och som alla tvingas betala till. Krig är fred, okunnighet är styrka, frihet är slaveri och allt det där. Jag antar att det är med samma logik som de teatrar som är helt beroende av bidrag kallas för "fria teatergrupper". Jag är inte så insatt i kulturpolitiken, det ska erkännas, faktum är att jag inte ens förstår begreppen.

Grattis på femtioårsdagen, Svt! Jag gillar dig för det mesta, om än jag ibland har invändningar mot hur du finansieras och en del satsningar som görs på dig. Att du kallar dig för "fri television", däremot, slutar aldrig att irritera mig.

Andra bloggar om: Media, Politik, Svt

Inte ens du, Fridolin?

"Fridolin garanterad 460 800 kronor - struntar i pengarna" är en rubrik som inte bara miljöpartister älskar att läsa. I ärlighetens namn är det han tackar nej till bara skillnaden mellan den lön han nu får från TV4 och riksdagslönen på 38.400:- i månaden, så i närheten av en halv miljon är det alls inte.

Dessutom skulle skatt avgå, så det Fridolin tackar nej till är "bara" riksdagslönen minus TV4-lönen minus skatt. Alltså knappast ens en fjärdedel av siffran i kvällstidningens rubrik.

Hedervärt är det likväl. Starkt gjort, beundransvärt. Hederlig politik, hederlig politiker. Fridolin ska, precis som alla andra och som han själv säger, "inte belasta skattebetalarna" när det inte är nödvändigt.

Följande slår mig också; om inte ens Gustav Fridolin tar ett friår när tillfälle bjuds, vem ska då göra det? Vila i frid, friår.

Andra bloggar om: Friår, Gustav Fridolin, Politik

Tre hedrande förstaplatser

Bland de hyfsat många googlingar som tagit någon till min blogg, är de flesta både nedslående för mig och en stor besvikelse för besökaren. I tre nyliga förekomster kan jag dock stoltsera med att vara rankad som etta i sökresultatet:

Landskapsfunktionshinder
Är påven katolik?
Skämta om handikapp

Andra bloggar om: Google

Jag är mot Bono

Den politiske popstjärnan Bono är provocerande präktig.

Bono hyser många åsikter och bland dem finner vi ett ståndaktigt ställningstagande mot fattigdom, att han inte tycker om krig samt att han säger nej till aids. Vidare kan en tänka sig att Bono dessutom bär ett rosa band för att visa sin aversion mot bröstcancer och genomrättvis som han är torde det innebära att han dessutom är en motståndare till prostatacancer. Bono är mot dåliga saker.

Jag tror att Bono skickade sms-rosor till Bobbys begravning.

Därför känns det nästan befriande att Bono, som ständigt ställer krav på hur den irländska och andra regeringar ska spendera skattepengar, nu flyttar sitt musikbolag från Irland till Holland i en manöver för att fly den högre skatten i hemlandet.

Pengar är lättare att spendera när de inte är ens egna, inte sant, Bono? Det är lättare att ställa krav när en själv inte behöver bidra, eller hur, Bono? Lite då och då gör du någonting som är direkt berömvärt, Bono, men vet du vad?

Jag är mot dig.

(The Edge och speciellt hans mössa står mig däremot nära - i mössans fall till och med mycket nära - men det är en helt annan historia.)

Källa: DN.

Andra bloggar om: Bono, Edge, Hyckleri, Moral, U2

Blåkopierad budget

Det mest slående med budgetpropositionen är att den ligger så nära regeringsförklaringen, som i sin tur har Alliansens valmanifest som blåkopia. Regeringen genomför, med några få undantag, precis den politik som annonserats och det innebär att väljarna fått den politik de valt. Om det torde alla kunna enas, oavsett vad en själv tycker om den politik som en majoritet av väljarna står bakom; tydligast blir det när företrädaren Pär Nuder i en SVT-debatt säger till Anders Borg att väljarna förvisso bestämt att Borgs politik ska gälla, men att Nuder inte tycker att det gör Borgs politik mindre orättvis.

Även om jag föredrar Borg framför Nuder, tycker jag varken som Borg eller Nuder.

Jag gillar sänkningarna av inkomstskatten och arbetsgivaravgifterna, reformerna på Arbetsmarknadsverket, öppningen för alternativ till offentlig arbetsförmedling och avskaffandet av friåret och plusjobben. Dessutom gillar jag att staten slutar subventionera medlemsavgifter som fackförbunden själva kan bestämma nivån på.

Utförsäljning av statligt ägada företag gör mig glad, men visst finns det fortfarande både ett och annat monopol som också borde avskaffas?

Att Integrationsverket och Arbetslivsinstitutet avvecklas, samt att Arbetsmiljöverket bantas, är välkommet och rimligt.

Att Djurskyddsmyndigheten också försvinner känns inte alls bra och ännu värre är det att tortyren av minkar tillåts fortgå. Väntat, men också vidrigt. Skäms, skäms, skäms!

Tobaksskatten höjs och det har tidigare visat sig vara en dålig idé. Dessutom luktar livsstilsmoralism värre än cigarettrök. Skattereduktion för köp av hushållsnära tjänster är jag evigt kluven till, borttag av förmögenhetsskatt och fastighetsskatt bryr jag mig mindre om.

Avbruten grön skatteväxling och stoppad kärnkraftsavveckling känns problematiskt, inte minst i väntan på att Alliansen ska visa upp något slags hållbar miljöpolitik.

Andra bloggar om: Anders Borg, Budget, Politik, Pär Nuder, Regeringen

En bra dag

Eric fyllde år och vi tittade på hela första säsongen av Extras tillsammans med Jenny, god mat och gott vin.

Raymond & Maria släppte sin nya skiva Hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar och jag började gråta till spåret Dikter på fel sätt.

Det var precis ett år sedan jag och H med h började hålla på och jag älskar henne så.

Och; ZOMG, teh puss!

Andra bloggar om: Extras, Raymond & Maria, Raymond och Maria

Finansministern är ekonom!

Nu har jag hört såväl Göran Persson som andra gamla rörelserävar till socialdemokrater invända mot att Fredrik Reinfeldt valt en finansminister som är ekonom. Det blir problematiskt, tycker Persson, ty han menar att finansministern ska sakna intresse av teori och siffror.

Jag förstår kritiken. Vem är Anders Borg att ansvara för statens finanser? Han är ju för bövelen nationalekonom! Inte nog med det - han har läst statskunskap och ekonomisk historia, varit rådgivare till riksbanken och ansvarat för analys av finans- och penningpolitik.

Att låta sådan kompetens stå för statsbudgeten är naturligtvis vansinne. Det är som att låta en hjärnkirurg operera insidan av ens huvud, som att låta en frisör klippa ens hår eller som att överlåta korrigeringen av ett synfel till en optiker. Vem låter en mekaniker titta under huven på ens bil och en gynekolog mellan ens ben? Ve den stackare som tror att en kock kan laga mat, en revisior kontrollera bokföring och en pilot landa ett flygplan. Dumt, dumt, dumt.

Jag kände mig tryggare på Bosse Ringholms tid. Högstadiet r00lz!

Andra bloggar om: Anders Borg, Bosse Ringholm, Budget, Göran Persson, Politik, Regeringen

Veckans citat (v 41, 2006)

Ulf Nilsson skriver krönika i Expressen. Håll i er:

Reinfeldt stirrade sig blind på att han ville ha balans i regeringen. Alltså: tillräckligt många tjejer, oavsett kompetens. Därför utsåg han två politiska nollor, Stegö och Borelius. Plus en öppet homosexuell, Andreas Carlgren.

Om det var någon som fortfarande trodde att kompetens och politisk intelligens är utmärkande egenskaper för äldre, heterosexuella män, torde Nilsson just ha befriat dessa reliker från den vanföreställningen. Det blir inte bättre när han försöker vara rolig:

Kan en licensskolkerska styra tv och radio? Är Borelius ett exempel på yuppie-kultur, snobbig överklass och snabba klipp? Är påven katolik?

Okej, Ulf "Gröt i huvudet" Nilsson, så här fungerar skämtet: Påven är katolik, det vet alla, och det är därför en lägger till det på slutet, för att klargöra att svaret på frågan om påven är katolik ("ja") gäller som svar för på de andra frågorna också.

Du har alltså just påstått att Borelius är ett exempel på yuppie-kultur, snobbig överklass och snabba klipp, vilket säkert också var din åsikt, men du har också sagt att en licensskolkerska kan styra tv och radio - vilket inte verkar vara det du vill uttrycka.

Ett förtydligande exempel: Är Ulf Nilsson en kvinnofientlig homofob vars krönikor jag vill kräkas på? Är påven katolik?

Den nya budgeten, presenterad av den ende finansminister i världen som har hästsvans och ring i örat, innehåller mycket vettigt.

Den nya krönikan, skriven av den ende journalist i världen som ser något slags budgetrelevans i en finansministers frisyr och smycken, innehåller dock så mycket ovett att det dränker alla korn till tänkvärt innehåll.

Andra bloggar om: Citat, Idioti, Ulf Nilsson

Preventiva medel

Avbrutet uttag.

Andra bloggar om: Ekonomi, Humor, Ordvitsar

Biståndet kvar på 1 %

Jag ska, precis som DN och SvD, kommentera budgeten. Jag har bara inte så bråttom.

Redan nu vill jag dock lugna olyckskorpen Anders Wallner, som för en dryg vecka sedan sade "Bye bye 1 % bistånd". Biståndet blir kvar på 1 % av BNI, som sig bör.

Jag är långt ifrån färdig med min genomläsning, men jag hoppas kunna hitta något att lugna andra domedagsprofeter till vänner med. Hittills ser det mörkt ut på den fronten (jag ser flera hjärtefrågor som går åt fel håll i förhållande till det målet).

Andra bloggar om: Bistånd, Budget, Politik, Regeringen

En prickfri regering

Kulturminister Cecilia Stegö Chilò avgår (AB, Exp, SvD) och det ger Marita Ulvskog tillfälle att vara indignerad och visa sig moraliskt högstående.

Själv tycker jag att det är tråkigt - jag kanske inte är helt överens med Stegö Chilò i sakfrågorna, men jag uppskattar att hon är ideologisk, kontroversiell och en fri radikal i ett sammanhang där alltför många alltför länge gått i samma hjulspår.

En minister får uppenbarligen inte ha skelett i garderoben. Om alla som inte betalat tv-licens och skatt för hemhjälpen skulle avgå, skulle såväl regering som riksdag (och massmedia) dräneras på resurser, så hur ska vi ha det? Om vi vill att våra ministrar ska hålla protokollet prickfritt från födseln och framåt, att de ska vara politiska gödkycklingar hela tiden från barnsben, om de ska skyddas från smuts i flera decennier innan de ens vet om att de ska komma att arbeta politiskt, vem är det då vi vill se i regeringen?

Jag har med detta som bakgrund sammanställt en ny regering att leda landet - härifrån till evigheten.

Statsminister: Pär Nuder
Finansminister: Pär Nuder
Miljöminister: Pär Nuder
Justitieminister: Pär Nuder
Utrikesminister: Pär Nuder
EU-minister: Pär Nuder
Kulturminister: Pär Nuder
Socialförsäkringsminister: Pär Nuder
Jordbruksminister: Pär Nuder
Biståndsminister: Pär Nuder
Socialminister: Pär Nuder
Skolminister: Pär Nuder
Utbildningsminister: Pär Nuder
Folkhälso- och socialtjänstminister: Pär Nuder
Kommun- och finansmarknadsminister: Pär Nuder
Näringsminister: Pär Nuder
Försvarsminister: Pär Nuder
Integrations- och jämställdhetsminister: Pär Nuder
Arbetsmarknadsminister: Pär Nuder
Migrationsminister: Pär Nuder
Infrastrukturminister: Pär Nuder

Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chilò, Marita Ulvskog, Per Nuder, Politik, Regeringen

I'm so not blogging this

Firmafest med borttappad väska, homogayklubb i Uppsala, utflykt med de andra bokstavsbarnen (föreningen Autonoma Autister) och en helt och hållet bortkastad eftermiddag. Viss utövning är inte värd att åskåda. Hur som helst en förträfflig helg utan diskussioner om tv-licens och svart städhjälp. Nu återstår bara att köpa den här tröjan. Samt, naturligtvis, att dricka ännu mer kaffe för att komma i form inför ännu en arbetsvecka.

Andra bloggar om: Ingenting

Några lästips inför helgen

Dennis skriver träffande om hur de som värnar om sanktionerad kultur genom författarpenning inte vill sanktionera kultur genom kanonisering. Louise skriver långt och läsvärt om kulturella innebörder och åsikter som inte tolereras. Johanna ger sin bild av minimaliserad kulturpolitik och Shan bassar sönder en debattartikel signerad Åsa Mattson. Jag skriver om vad andra skriver om.

Andra bloggar om: Bloggar

Veckans fjärde och femte citat (v 41, 2006)

Mattias Vespä, förbundssekreterare SSU, om Stegö Chilò och Borelius:

Det är viktigt att våra högsta politiska företrädare föregår med gott exempel. Om dom inte gör så riskerar vi hamna i ett läge där ingen längre tror på lagar och regler, detta är visserligen att hårdra det men ändå, vilket innebär att vi hamnar i en laglös situation.

Om den som stiftar lagen eller leder landet samtidigt anser sig stå över den har man missförstått sin uppgift. Då bör man nog avgå, eller faktiskt, be om ursäkt.

Mattias Vespä, förbundssekreterare SSU, om att Anna Sjödin fällt rasistiska kommentarer och dömts för förolämpning, egenmäktigt förfarande, våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd:

Nu ska vi lyssna på alla röster som finns i SSU och låta medlemmarna avgöra hur det blir. Vi lever i en demokrati.

Ord har stått mot ord i det här fallet och det är beklagligt att de går på vaktens. Men det påverkar inte min övertygelse om att Anna har rätt i det hon säger.

Via Globaljuggler.

Andra bloggar om: Anna Sjödin, Cecilia Stegö Chilò, Citat, Maria Borelius, Mattias Vespä

Veckans tredje citat (v 41, 2006)

Jag och min vän Akå går genom lobbyn på ett hotell.
Folk kommer och går och vi kryssar mellan dem.

Akå: Undan, han har cancer!

Jag: Va!?

Akå: Ja, men du har keps, du är smal, vad ska folk tro?

Andra bloggar om: Citat

Fredrick och Fredrik

Alltså, nu tar vi det där igen, en gång för alla:

Fredrick Federley, c och Fredrik Westerlund, cp. Hur svårt kan det vara?

(Bild stulen av Krohnman.)

Andra bloggar om: CP, Centerpartiet, Fredrick Federley, Fredrik Westerlund, Politik

Den av er som är fri från synd ...

... skall kasta första stenen på henne.

Jag är, precis som Dennis, lika upprörd över att Cecilia Stegö Chilò inte har betalt TV-licens som jag vore om migrationsminister Tobias Billström hade gömt flyktingar.

Isobel Hadley-Kamptz skriver så bra att jag känner att jag inte har något att tillägga, bortsett från tre små reflektioner:

- Om jag räknar på min inkomst som Dina Pengar räknar på Maria Borelius inkomst, tjänar jag också "miljoner". Någonstans mellan fyra och fem miljoner, närmare bestämt, om det är tioårsperioder som gäller för inkomstberäkning, alltså mer än Borelius gjorde under 90-talet.

- Om jag någonsin skulle vara aktuell för en ministerpost finns det mycket att berätta för statsministern och massmedia. Det finns inte en chans i helvete att folk som inte skolats till ministrar från barnsben någonsin kan förväntas ha ett helt prickfritt förflutet.

- Jag betalar TV-licens och har så gjort sedan jag flyttade hemifrån. Jag är dock varken stolt eller nöjd.

Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chilò, Maria Borelius, Politik, Tobias Billström, TV-licens

What's yr take on me, JD?

Meanwhile at the wiki Handgranat:

The gorgeous little beast Modalicy discovers that the blog of yours truly outranks Le Tigre in a (Swedish) Google search for "what's yr take on".

Will that make JD Samson more or less willing to sleep with me? Dunno.

Andra bloggar om: Google, JD Samson, Le Tigre, Sex, Wiki

Veckans andra citat (v 41, 2006)

Shan:

Apelsiner är som emotjejer: sjukt goda, men så jobbiga att skala att man inte pallar.

Det sammanfattar 95 % av alla relationer jag någonsin haft (och allt som oftast är det jag som är emotjejen).

Andra bloggar om: Citat

Fackavgiften - ett förtydligande

LO:s chefsekonom Dan Andersson anser att regeringen försöker få folk att gå ur facket, detta bland annat grundat på att LO menar att den nya regeringen vill höja fackavgiften. I sammanhanget kan det vara på sin plats med ett förtydligande.

Facken är privata föreningar som själva bestämmer nivån på sina medlemsavgifter. Varken regering eller riksdag kan sänka eller höja fackavgiften - det kan däremot facken själva göra.

Det som regeringen föreslår är att det inte längre ska vara tillåtet att dra av 50 kronor av medlemsavgiften till en viss sorts privata föreningar på skatten varje månad, alltså att staten inte ska skattesubventionera medlemskap. Det har ingenting med den faktiska medlemsavgiften att göra, ty den styr facken själva över och det är direkt ohederligt av dem att påskina något annat.

Med tanke på att fackförbunden skänker stora summor pengar till ett politiskt parti, nämligen socialdemokraterna, är det högst rimligt att avgifter till fackförbunden inte subventioneras av statsbudgeten. Det finns dessutom ett värde i att i diskussionerna alltid hålla isär avgiften till a-kassan och avgiften till facket, ty de är alls inte samma sak och det är inte medlemskap i ett fackförbund som ger a-kassa vid arbetslöshet.

EDIT: Se även SVT.

Andra bloggar om: Dan Andersson, LO, Politik, Regeringen, Socialdemokraterna

Veckans citat (v 41, 2006)

Hanna Sersam, producent på Teater terrier, till SvD:

Allt som kommer från Timbro är ett hot mot demokratin

Det finns mycket Timbro med rimlig grund kan sägas vara en fara för. Högt skattetryck och statliga regleringar, till exempel, men demokratin?

Jag tycker att allt som kommer från alla, som tycker att allt som kommer från alla med åsikter andra än de som överenstämmer med deras egna är en fara för demokratin, är en fara för demokratin.

Sofia Artin, teaterchef Galeasen:

... en krigsförklaring mot all kulturverksamhet och mot demokratin. Nu dör humanismen, nu dör konsterna, i alla fall försvårar regeringen möjligheterna för Sveriges invånare att få näring i själen. Vi måste samla ihop oss inom teatrarna och gemensamt slå tillbaka innan vi är slaktade.

Om den svenska kulturelitens syn på politiken är sann, torde vi bada i spännande kultur från Nordkorea och förgäves hungra efter amerikanska kulturyttringar. Är det så?

Andra bloggar om: Cecilia Stegö Chilò, Citat, Demokrati, Hanna Sersam, Timbro, Sofia Artin, Politik

Fel på systemet, inte väljarna

DN summerar personvalet i valet 2006 och kommer fram till att intresset är rekordlågt. I riksdagsvalet kryssade blott 22 % av väljarna och av de 349 ledmöterna i riksdagen är det endast 6 stycken som inte hade valts om det inte vore för personvalet. Reformen från 1998 anses därför vara ett fiasko.

Det är systemet det är fel på, inte väljarna. Det är väljare, inte partier, som ska bestämma vilka som styr Sverige. Regeringsformens första paragraf lyder "All offentlig makt i Sverige utgår från folket", inte "All offentlig makt i Sverige utgår från partierna".

I riksdagsvalet krävs att en kandidat får minst 8 % av rösterna. Till kommunfullmäktige gäller 5 % och minst 50 röster, i landstinget 5 % och minst 100 röster. Varför? Jo, för att annars riskerar partierna att tappa kontrollen över vilka kandidater som väljs in och då fungerar inte längre heliga mekanismer som toppstyrning, internt rövslickeri och belöning för lång och trogen tjänst. Istället kommer det att krävas att varje politiker arbetar hårt, synligt och på ett sätt som gör att de till nästa gång förtjänar sin röst. Då vitaliseras demokratin och en av dess grundläggande principer: Välj den politiker du har förtroende för och rösta bort den politiker du inte är nöjd med.

Lösningen är enkel. Ta bort alla spärrar för att bli personvald så att det räcker med ett kryss, den första lilla fraktionen av en procent, för att partiernas egenmäktiga rangordning ska förändras. Gör det obligatoriskt att kryssa minst en kandidat, så existerar personvalet i varje röst.

Dessutom borde kommunalpolitiken flyttas ut ur den rikspolitiska skuggan. Detta genom att dagarna för val till respektive nivå skiljs åt.

(Jag är tämligen förtjust i att diskutera majoritetsval i enmansvalkretsar, men det får bli nästa steg.)

Andra bloggar om: Demokrati, Personval, Politik, Val, Valanalys

Veckans blogg (v 40, 2006)

I linje med min längtan efter navelskådande emobloggar är veckans av syskonkärlek färgade val: Want to be bad (se även Queertopia).

Inte minst för att där utlovas occasional guest-appearances by sister and side-kick Freddi (of dyslesbisk), men mest för att jag tycker om Shan, språket, idéerna, nördigheten och känslan av att dela en minsta och lite säregen gemensam nämnare.

Andra bloggar om: Bloggar

Fort och fel

Ibland är det klokt att vänta ett dygn eller så, hellre än att försöka kommentera den nya regeringen samtidigt som den presenteras.

Svenska Dagbladet ville dock verkligen vara först med nyheten och rapporteringen blev därefter. "Utrikeminsietr" är ett spännande ord de använde. Mer skrämmande är att de utnämnde Göran Hägglund till "Socialmonster". En händelse? En tanke?

Skärmdump via Buzz.

Andra bloggar om: Göran Hägglund, Politik, Regeringen

Strängt pottränade kravliberaler, et al

Jag tycker att den nya regeringen är riktigt slagkraftig och kanske den mest kompetenta vi haft på år och dag, men jag tycker också att det är ett otyg att de olika partierna får department som överensstämmer med respektive hjärtefråga. När moderaterna får försvaret, centern jordbruket och kristdemokraterna socialpolitiken, finns det nämligen stor risk att grunden är lagd för att "maximera regleringsivern, öka statsutgifterna och visa stor motvilja mot liberala reformer". När folkpartiet med samma logik får styra över utbildningsdepartementet får skolbarn och studenter dessutom snart bekanta sig med de strängt pottränade kravliberalerna Leijonborg och Björklund. Inte mina favoriter i folkpartiet, precis.

Annars tycker jag att det är bättre att döma en ny regering efter dess resultat än vid dess tillträde, men andra kritiserar gärna redan nu. Göran Persson kallar ministären "en enpartiregering" medan min favorit i det gröna, mp:s Anders Wallner, pratar om att "moderaterna har lanserat sin regering, med stödpartierna c, kd och fp". Med tanke på att Wallners mp har agerat just stödparti åt Perssons enpartiregering, får en anta att de båda beskriver den verklighet de bäst känner, men i alliansen fungerar det lite annorlunda: Samtliga fyra partier sitter nu i regeringen och ministerposterna har fördelats proportionerligt efter antalet ledamöter i riksdagen.

Dessutom kan jag tycka att det är mer än lite gnälligt när folk klagar på könsfördelningen 10/12 eller påpekar att regeringen inte har en enda öppet lesbisk eller transsexuell minister. De två bögarna (Billström och Carlgren) är fortfarande två fler hbt-personer än någon röd-grön röra tagit chansen att släppa fram. När vi ändå pratar kvoter och alibin är Sabuni (vad var det jag sa!) den första svarta ministern och på hennes riksdagsplats träder Fredrik Malm in, vilket kan förklara varför han såg så glad ut när han åt lunch på Libanesen tidigare i veckan.

Att Bildt är tillbaka ger oss en erfaren och respekterad utrikesminister utan like, i alla fall om han klarar av omställningen från statsminister till minister och finner sig i att ledas av sin tidigare ungdomsordförande (Reinfeldt) och tigga pengar från sin gamla talskrivare (Borg). Hans återkomst är en sensation som bara kan mötas med ett samstämt Grattis Sverige! De som inte vill gratulera kan samlas i ett stick stygga högerspöke för du finns inte! och sedan upptäcka att det inte fungerade.

Malmström är klockren som EU-minister och Stegö Chilò får äran att visa att kultur inte är något som kan mätas på en skala från vänster/mer till höger/mindre. Mycket spännande val!

Visst kan en invända ett och annat mot den här regeringen, precis som mot alla andra regeringar, men på det stora hela känns det som ett toppat lag som har chansen att åstadkomma något som förjänar min och andras röster när det har gått fyra år och är dags för val igen. Men för det krävs mer än bara stora namn.

Andra bloggar om: Alliansen, Anders Borg, Anders Wallner, Andreas Carlgren, Carl Bildt, Cecilia Malmström, Cecilia Stegö Chilò, Fredrik Malm, Fredrik Reinfeldt, Göran Persson, Jan Björklund, Lars Leijonborg, Nyamko Sabuni, Politik, Regeringen

När luften gick ur

Plötsligt halverades allting. Besöksstatistiken, postfrekvensen, längden. Allt hade trappats upp ju närmare valet kom och sen -pang!- försvann hälften av allt, inklusive min lust att skriva. Min eftervalsanalys är kort och enkel: Folk tröttnade på politiska bloggar, i alla fall tillfälligt, och jag tröttnade definitivt på mig själv.

Den här bloggen blev ju liksom inte alls som jag tänkt mig. Jag ville skriva ungefär som jag gjorde på gamla knasigt.nu, om än med lite lägre litterära ambitioner, men det var valår och jag blev så jävla liberal och snabbt hade jag målat in mig i ett hörn från vilket jag varken kunde skriva pretentiös prosa eller "hö hö, gissa vem jag låg med i natt".

Jag har tagit många bloggar av daga, men den här får leva kvar. It's a keeper, liksom. Dessutom presenteras en ny regering imorgon och då känns allting bra igen. (Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet för att hänga med min lillebror. En kollega hörde sedan rykten om att min ledighet hade något med presentationen av den nya regeringen att göra. Det vill jag å det bestämdaste dementera.)

d y s l e s b i s k . fortsätter alltså som vanligt, men troligen med en lägre takt än två poster per dag. För att få utlopp för det där andra skrivandet kommer jag att starta ytterligare en blogg, som då blir av den personliga typen. Arbetsnamnet är Det är alltid nån jävel som ska ta livet av sig när man har bråttom (och jag hoppas att det aldrig är Stephin Merritt för i så fall kan jag lika gärna göra det jag också) och den första posten blir troligen permobilorienteringsanekdoten. Om jag inte fastnar för den där dikten om Hötorgsskraporna som jag skrev när jag satt i en hotellbar och väntade på J.

När den andra bloggen har premiär får båda en ny grafisk profil.

Så, nu ska jag sluta att skåda min egen navel.

Andra bloggar om: Bloggar

Nu kommer jobben!

Blotta vetskapen om att en ny regering är på väg in ger arbetsgivarna mod att anställa och nu kommer jobben. Det är riktiga jobb dessutom, inga plusjobb, hittepåanställningar eller andra åtgärder som inte finns i verkligheten.

Vi pratar utvecklande, utmanande och utbildande anställningar. Till exempel som zombiejägare. I Norrlands inland. Home sweet home.

EDIT: DN fördjupar.

Andra bloggar om: Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Politik

Annorlunda beröm

Ilona Sz Waldau bjuder mig lite beröm i en rolig formulering:

... Dyslesbisk (som jag definitivt skulle länka till om jag länkade till läsvärda bloggar och inte bara vänsterbloggar).

Den elakt sinnade skulle passa på att läsa det som att vänsterbloggar inte är läsvärda, men det gör inte jag. Jag är ju en sådan där snällist.

Andra bloggar om: Bloggar

Re: Utvisa inte Rojas!

Det här med att Mauricio Rojas avgår som folkpartiets talesman i integrationsfrågor torde väl, som DN spekulerar i, bero på att en något mindre kontroversiell (och något mer vettig) kandidat behöver fri lejd till en post som statsråd.

Om manövern kan stavas "konsten att fylla tre kvoter (utomeuropeisk, kvinna, ung) med ett namn", kommer statsrådet troligen att kunna stavas Nyamko Sabuni. Det är i alla fall mitt tips.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Integration, Invandring, Mauricio Rojas, Nyamko Sabuni, Politik

Utvisa inte Rojas!

Bara dagar innan den nya regeringen ska presenteras kan medborgare i alla läger andas ut:

Mauricio Rojas blir inte minister med ansvar för integrationsfrågor - tvärtom avgår han som folkpartiets talesman i dessa frågor.

Naturligtvis är det frestande att nu smiska Rojas med hans egen politik, men alla vi vänner av öppna gränser, medmänsklighet och invandring bör istället vända andra kinden till, vara stora människor och visa oss från vår bästa sida.

Utvisa inte Rojas! Låt honom stanna. Ge honom en andra, och tredje, och fjärde chans, även om han skulle komma att begå brott. Befläcka honom inte med kollektiv skuld för individers kriminalitet. Välkomna honom som medborgare utan att avkräva honom bevis på färdigheter i det svenska språket.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Integration, Invandring, Mauricio Rojas, Politik