Surt sa skolan om mjölken

Svenska skolor tvingas göra reklam för EU som tack för att den mjölk och de andra mejeriprodukter de serverar subventioneras med miljoner och åter miljoner kronor. Såväl skolor som svenska myndigheter motsätter sig EU:s pålaga, men själv är jag böjd att gilla läget, om än av andra anledningar än beslutshavarna kanske tänkt sig.

- Den svenska lobbyorganisationen Mjölkfrämjandet har i alla år tillåtits tapetsera skolmatsalarna med propaganda för mejeriprodukter, allt i syfte att öka konsumtionen och subventionen av de produkter som Mjölkfrämjandets intressenter säljer. Att Sverige inte tillåter reklam riktad mot små barn är ingenting som Mjölkfrämjandet behövt ta hänsyn till. EU:s i och för sig knasiga påhitt är alltså inte värre än det vi redan sedan tidigare kokat ihop på egen kammare.

- Det galna i det här fallet är ju egentligen inte att EU vill propagera för de produkter som EU subventionerar - det vore tvärtom konstigt om de inte gjorde allt för att mångla ut de varor de köpt på sig - utan att EU subventionerar (bland mycket annat) mejeriprodukter. Politiker tvingar medborgare att avstå från delar av sina inkomster för att en grupp näringsidkare ska kunna producera mer än vad medborgarna behöver och denna överproduktion kan sedan antingen förstöras eller tvingas på medborgarna igen.

- Alltså är det snarast positivt att EU sätter upp affischer som berättar om galenskaperna, om än dessa affischer kunde göras tydligare. Där borde tydligt anslås att de varor som serveras tvångsfinansierats av människor som inte kan göra något åt det och producerats av näringsidkare som varken förmår försörja sig själva eller ta hand om djur och miljö. "När du dricker det där glaset mjölk, lille vän", borde det stå, "hjälper du EU att snedvrida konkurrensen, förstärka växthuseffekten och hålla skattetrycket plågsamt högt. Smaklig spis."

Mjölkbönder och mejeriföretag har sedan 1920-talet åtnjutit en säregen position som den av myndigheter och samhälle överlägset mest gynnade branschen. Därifrån har de skapat en bild av mjölk som något nyttigt och nödvändigt. Det är Mjölkfrämjandets framgångsrika PR-arbete som gör att skolmjölken anses så viktig för barnen och deras ben, det är Mjölkfrämjandet som fått oss att tro att vi är sugna på en latte eller till och med vill bli barista. Tack vare den bilden kan Mjölkfrämjandets vänner mjölka både euros och kronor både direkt från medborgarna och via politiker.

I själva verket går det alldeles utmärkt att klara sig helt utan mjölk. Ännu bättre klarar vi oss utan mjölkpropagandan.

Intressant? Mer om mjölkpropaganda: Dyslesbisk: Lyssna på lobbyisterna och Forskning & Framsteg: Den svenska mjölkpropagandan.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Lobbyism, Mjölk, Mjölkfrämjandet, Politik, PR, Propaganda, Subventioner

Ta på dig din truckerkeps

Det började, som det så ofta gör i mina trakter, med en rejäl artikel i Östermalmsnytt. En förälder reagerade upprört mot att sonens skola, Östermalmsskolan, infört en klädkod mot låga byxor. Från lokala media tog sig nyheten vidare till gratistidningarna i tunnelbanan och strax därefter var innerstadsbarnens hängande byxskrev en riksnyhet.

I går gjorde rektorn en pudel, bland annat i SvD. Om det nu var en pudel? En halvpudel? En skenpudel? En avledande pudel? Klart är att Skolverkets jurister anser att elevers klädsel inte är något som skolan kan lägga sig i. Sedan blir det suddigare: "Det finns inget förbud, inga regler och inga repressalier", säger rektorn som skrev att skolan infört en klädesregel mot hängiga byxor. "Det är tyvärr ett missförstånd och fel ordval. Det är när det går för långt som det blir ett problem", fortsätter rektorn, som vad det verkar kommit fram till att varken tillåta eller förbjuda blottade underkläder och skinkor. Men ett problem är det, åtminstone potentiellt.

Någonstans påminner det om när moderater inte ville se en miljöpartist i keps, Blogge jämförde det med burka och Anders ställde upp som kepspolitiskt ansvarig. En kod som betyder en sak för en grupp kan betyda något helt annat för en annan grupp och uppfattningar kan skilja sig åt mellan länder, över generationsklyftor och från en religion till en annan.

De få klädkoder som vi faktiskt har utanför arbetet kan jag ställa upp på: Var inte naken i affären, ät inte på restaurang i bar överkropp och låt Kalle Anka vara den ende som är klädd upptill och naken nedtill. Vidare har jag ingenting att invända mot de klädkoder som råder på företag - hur fåniga eller till och med kontraproduktiva de ibland kan te sig, är det inte någon utomståendes sak att ha synpunkter på. När det gäller politiker och skolbarn tycker jag dock att de ska ha en självklar rätt att representera och uttrycka sig själva som de bäst finner lämpat, ty som föräldern till en av Östermalmsskolans elever så klokt säger det till SvD: "Har man hängbralla så är man en skön människa och sköna människor ska skolan inte förbjuda."

Intressant?
Andra bloggar om: Kläder, Klädkoder, Östermalmsskolan

Syokonsulenter, jordens avskum?

Studie- och yrkesvägledarna, de tidigare syokonsulenterna, utmålas av de välvilligt inställda som en välutbildad skara människokännare med goda kunskaper om samhällsutvecklingen, ständigt redo att hjälpa framåt genom skolan, vidare till högre studier och mot ett första yrke eller en helt ny karriär.

Men finns det något, äldre eller yngre, belagt fall av en syokonsulent som rekommenderat någon att bli syokonsulent? Om inte borde hela skrået ogiltigförklaras på samma grund som de arbetsförmedlare som aldrig hjälpt någon att söka anställning på arbetsförmedlingen. Vad har studie- och yrkesvägledare gjort för dig? Mig fick de att välja fel språk, lillebror M fick ingen hjälp alls och lillasyster S drevs till tårar av en otrevlig tant utan tro på det briljanta flickebarnets framtid.

Det sägs att de allra flesta syokonsulenterna utbildar sig på studie- och yrkesvägledarprogrammet i Umeå, Stockholm och Malmö (och på just dessa orter är överskottet stort). Troligare är att många av dem är misslyckade lärare. De stackars pedagog-satar som inte klarar av ens den svenska skolans extremt låga kvalitetskrav tvingas retirera till en position i vilken de fritt tillåts döma levande och döda. De blir studie- och yrkesvägledare, det är min misstanke.

Inte nog med att de är din bromskloss på drömmen - de fungerar dessutom som sovjethelvetiska samhällsarkitekter som i det svenska socialdemokratiska byggets förlängning gör sitt för att implementera den reglerande femårsplanen. Nu behöver vi lärare! Fler ingenjörer hitåt! I första hand läkare, i andra hand veterinär, men du duger nog inte ens som uska! Som om marknadens behov bäst tillgodosågs av klåfingriga kommunalanställda.

Självklart finns det duktiga studie- och yrkesvägledare, kanske finns det till och med några som gjort storverk, räddat någons dröm och liv. Lika självklart är det lite för lätt att hacka på de delar av yrkesgruppen som inte fungerat lika bra. En och annan öppen dörr att sparka in, ett och annat öppet fönster att krossa.

Likväl verkar de flesta ha erfarenheter som talar för ytterligare några slag; hellre än att stångas mot en syokonsulent, hade de gått genom skolan med sin hand i en osynlig hand.

Intressant?
Andra bloggar om: Karriär, Skola, Studie- och yrkesvägledare, Studie- och yrkesvägledning, Syo-konsultenter, SYV