Postkodlotteriet och dess miljöpåverkan

Svenska postkodlotteriet säger sig vara "Sveriges främsta aktör inom marknadsdriven välgörenhet" och det har jag alls ingenting emot. Att de "använder kommersiella verktyg – underhållning, stora vinster, offensiv marknadsföring" är jag desto mer skeptisk inför.

(För att börja med en parentes är det beklämmande att vissa aktörer tillåts att arrangera vissa typer av spel när andra aktörer inte tillåts att arrangera andra typer av spel. Spelmonopolet är ett hyckleri av stora mått, lotterilagen är näst intill omöjlig att förstå och vad som betraktas som tur- respektive skicklighetsspel verkar vara högst godtyckligt.)

Det är framför allt den "offensiva marknadsföringen" som jag börjat tröttna på. Alldeles för ofta (det är väl minst en gång i kvartalet?) skickar Postkodlotteriet färglada kuvert fyllda med flera färgglada sidor papper. Jag får dessa utskick trots att jag aldrig deltagit i lotteriet, trots att jag aldrig ens visat intresse för lotteriet och trots att jag uttryckligen meddelar att jag inte vill ha någon snigelpostad reklam.

Låt vara att det är oförskämt, men är det inte också ett väldigt slöseri? Nu är jag inte den som går i taket över minsta lilla miljöpåverkan, men till den skogstomte eller alarmjournalist som gör det har jag formulerat en utmaning: Hur stor miljöbelastning utgör Postkodlotteriet? Räkna minst med pappers- och energiförbrukningen vid produktionen av utskicken, koldioxidutsläppen vid utdelningen av desamma samt med kostnaden för transport och återvinning av alla bortkastade utskick.

Den nuvarande kampanjen gäller dessutom att Postkodlotteriet ska lotta ut 25 stycken Volvo V70. Lägg därför till den energiförbrukning och miljöpåverkan de 25 bilarna kommer att generera från tillverkning via användning till skrotning. Småaktigt? Ja, kanske, men med tanke på att WWF är en av lotteriets förmånstagare kanske man kunde hoppas på lite mer intelligenta val än utskick av miljoner och åter miljoner försändelser av papper som ingen har efterfrågat och som de flesta därför bara kastar bort.

(För att avsluta med en annan parentes är det fascinerande att studera tilltalet i delar av Postkodlotteriets marknadsföring. "Om inte du är med kommer dina grannar att vinna utan dig och det kommer att kännas jävligt surt" står det mellan var och varannan rad. Jag gissar att det är den rädslan tillsammans med drömmen om snabba pengar, snarare än viljan att göra väl, som gör Postkodlotteriet till en sådan framgång.)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dobbel, Gambling, Miljö, Postkodlotteriet, Postkodmiljonären, Spel, Spelmonopolet, Svenska Postkodlotteriet, Vem vill bli miljonär?, Välgörenhet

Mona Sahlins ständiga lögn

Mona Sahlin har en favoritlögn som hon drar om och om igen. I dag ljuger hon på DN Debatt och det är samma gamla lögn:

"Det behövs riktade insatser för att trycka tillbaka långtidsarbetslösheten bland de unga. Den har tredubblats de senaste arton månaderna."

Det är naturligtvis inte sant, eftersom ungdomsarbetslösheten minskat under den borgerliga regeringen. Under den socialdemokratiska regeringen var fler ungdomar arbetslösa, men de bokfördes som sysselsatta med hjälp av finurlig statistik. Det som hänt är att Alliansen inte gömmer arbetslösa bakom meningslös exercis och därför ser siffrorna annorlunda ut.

De som faktiskt är arbetslösa har blivit färre och de som faktiskt är arbetslösa redovisas som just det. En föredömlig lösning, kan tyckas, att visa verkligheten som den ser ut. Just det där med en verkligheten som bara blir bättre och bättre är dock Mona Sahlins största problem just nu. Då känns det kanske enklare med en lögn.

Intressant? Mer hos Bloggen Bent.
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Lögner, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Statistik, Ungdomsarbetslöshet

btw

Den som intresserar sig mer för mitt privatliv än mina politiska åsikter rekommenderas att följa min mikroblogg på http://twitter.com/FredrikW.

btw

Lokaltidningarna i mina kvarter är alltid fascinerande läsning. Idag sportar de ett långt reportage om segregationen ... på Östermalm.

Om att stänga dörren till glashuset och kasta sten där inne

Jag vet att det är naivt att som jag gå omkring och drömma om att miljöpartiet plötsligt ska mogna, börja ta ansvar och bli en del av ett nytt politiskt alternativ, som istället för att skala från vänster till höger driver om en reformistisk liberalism med en tydlig anti-auktoritär utgångspunkt. Därför bör jag nog vara tacksam varje gång jag påminns om att det inte kommer att hända; jag ska nog ha vett att uppskatta varje gång de gröna kommer ut som systembevarande sossekramare.

Tre ledande miljöpartister skriver på DN Debatt och det börjar bra. De går hårt åt vänsterpartiet och slår fast att en röd sedelpresspolitik vore förödande för samhällsekonomin. Vidare menar de att motståndet mot skatteväxlingen och friskolorna gör det omöjligt att samarbeta med vänsterpartiet. Slutligen markerar de att miljöpartiet minsann är regeringsdugliga eftersom de till skillnad från Lars Ohly inte har några band med kommunismen.

Så långt både rimligt och gott, men därefter väcks jag bryskt ur min drömsömn. När de talar om den borgerliga regeringens "nedmontering av socialförsäkringarna" låter den gröna trion som en doakör bakom en aldrig så förorättad Marita Ulvskog eller Wanja Lundby-Wedin. Det är också syftet - vänsterpartiet har redan deklararet att de inte tänker kompromissa inför nästa riskdagsval och miljöpartiet ser chansen till ministerposter om de redan nu isolerar sig i ett äktenskap med (s).

Dörren till glashuset är stängd och där inne viner stenarna. Miljöpartiet avfärdar vänsterpartiet för att de motsätter sig en skatteväxling, men de verkar ha glömt bort att den socialdemokratiska riksdagsgruppen är minst lika kritiskt inställd. Miljöpartiet raljerar över vänsterpartiets kritik mot arbetskraftsinvandring, men de verkar ha glömt bort att de var tvungna att göra upp med de borgerliga eftersom socialdemokraterna och LO är starkt protektionistiska på området. Miljöpartiet pratar om asylpolitik, med de verkar ha glömt bort att de i den frågan har mer gemensamt med vänsterpartiet än socialdemokraterna.

Vänsterpartiet vill inte kompromissa, miljöpartiet vill bilda regering med socialdemokraterna och socialdemokraterna säger som vanligt ingenting. Den röd-gröna röran är rörigare än någonsin, ett trovärdigt regeringsalternativ är omöjligt att skönja och ännu en gång har miljöpartiets kärlek till socialdemokratin dragit armeringsjärn genom den i betong gjutna blockpolitiken. Kanske är det ytterligare något jag borde känna tacksamhet över? Hur handlingsförlamad den borgerliga alliansen än må vara, är de i alla fall en koallition och som en sådan vinner de även nästa val.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, Jakop Dalunde, Lars Ohly, Maria Ferm, Miljöpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

Fjärde remissen (plus lite Debatt)

I kväll är det dags igen - jag och Anna Hellgren stöter och blöter varandras åsikter och veckans nyheter klockan 18:30 i Kvällspasset i P3. Jag rekommenderar dessutom kvällens avsnitt av Debatt (klockan 22:00 i SVT1), eftersom de bjudit in favoriterna Victor Bernhardtz och Kristina Lindquist till ett samtal om sex.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Debatt, Kvällspasset, Radio, TV

Små skeva scoop skymmer sikten

Politkerbloggen gör världens minsta scoop: Regeringen har köpt mediaträning för 69.000 svenska kronor - och det utan att genomföra en upphandling! Som jämförelse kan sägas att det är mindre än vad min arbetsgivare betalar för de kurser jag ensam går i år.

Det är ett scoop som är dåligt på så många sätt. Till att börja med är det ett så litet belopp att regeringen närmast är att gratulera till fyndet av en så billig utbildning.

Vidare är det löjligt att kritisera att regeringen valde leverantör utan föregående upphandling. Det lägsta tröskelvärdet som ska överstigas för att en myndighet ska genomföra en upphandling är drygt 2.000.000 kronor, inte 60.000 kronor. Om regeringen skulle upphandla varenda liten vara och varenda liten tjänst, skulle det kosta långt mycket mer än själva inköpen. I både tid och pengar. Och tid är också pengar.

Och vad värre är - sådan här "granskande journalistik" skymmer sikten och avleder uppmärksamheten från det som faktiskt är viktigt och därför borde granskas.

Det är lätt att leta krognotor, taxikvitton, traktamenten, avdrag och en faktura från en pr-byrå. Så lätt att en journalist kan göra det på några timmar och sedan se sitt alster både på förstasidan och på löpsedeln. Om samme journalist skulle undersöka politikerns gärning på det område som denne är satt att utforma och ta ansvar för, skulle det ta lång tid och vara svårt att komprimera till en komprometterande rubrik.

Det leder till att massmedia ägnar sig åt att jaga "felaktigt" spenderade tusenlappar istället för att ställa någon till svars för de miljarder som spenderats "korrekt". Snacka om att sila taxiåkande mygg och svälja ytterst ansvariga kameler!

I rättvisans namn ska det sägas att det inte bara är skvallersajten Politikerbloggen som gör sig skyldiga till ovanstående fördumning. SVT:s nyhetsprogram Rapport och Aktuellt gör i dag en stor sak av hur sällan vissa riksdagsmän står i talarstolen. Det är lätt att mäta och lätt att göra en nyhet av, men i själva verket säger det ingenting om den politiska arbetsinsatsen, ingenting om dess resultat och konsekvenser, och ingenting om hur väl det levde upp till väljarnas förväntningar.

För att citera favoritbloggen Sänd mina rötter regn: "Något djupare än så är förstås inte att tänka på, för då måste man som journalist läsa (och det är svårt), tänka (svårare) och förstå (riktigt knivigt)."

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aktuellt, Journalistik, Massmedia, Politik, Politikerbloggen, Rapport, Regeringen, SVT

Re: Gröna fingrar ...

Det var inte bara jag som skrev om den urbota löjliga nollvisionen för rökning. En som jag redan har refererat till är Johan Ingerö och bland andra läsvärda inlägg förtjänar Mattias Svensson ett omnämnande för reflektionen kring den mobbarmentalitet som döljs i förslaget. Samme Svensson har dessutom ägnat ett andra inlägg åt att kommentera att inte ens mitt ironiska förslag om att slå ihjäl alla rökare skulle vara ett fungerande statligt ingrepp. Läsning rekommenderas.

Men det är inte alla som håller med. Den annars så förnuftigt frihetlige Anders Wallner (mp) blottar en av den gröna rörelsens auktoritära sidor när han i ett undantag tycker att det faktiskt är statens sak att lägga sig i folks livsval just när det gäller rökningen. Han passar dessutom på att slå några slag på samhällskostnadstrumman genom att påstå att rökningen är en dyr affär för skattebetalarna. Jag är inte övertygad.

I de undersökningar (exempel) som även räknar med de kostnader som rökare befriar oss ifrån genom att dö i förtid, är rökningen alltid en samhällsekonomisk vinst: Rökare betalar in mer skatt än andra, de konsumerar förvisso sedan sjukvård när rökningen gör dem sjuka, men eftersom de dör i förtid blir de billigare för samhället, som annars måste bekosta även de ålderskrämpor som inte kan relateras till rökningen. Sett över livstiden är vårdkostnaden lägre för rökare (och överviktiga, btdub) eftersom dessa grupper inte har lika många år på sig att konsumera vård. Det anses därför att bekämpning av rökning och fetma i och för sig är positivt för folkhälsan, men att det inte sänker samhällets kostnader för vård. För att inte tala om all insparad pension.

I frågan insatta läsare får gärna upplysa om forskningsläget.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Cancerfonden, Förmynderi, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Nikotin, Nollvisioner, Politik, Rökning

Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting

Henrik Schyffert och Erik Haag har ett produktionsbolag som heter Brommamamma. Bland annat sysslar de med en ny humorserie som ska sändas i Kanal 5. Idén är att låta komiker uppträda i oväntade och svåra situationer, till exempel framför en publik som inte delar komikerns värderingar eller i en miljö i vilken komik inte hör till vardagen. Att låta den erkänt antirasistiske och med starka liberala värderingar utrustade Magnus Betnér uppträda framför ett gäng nynazister vore ett perfekt sådant upplägg.

Brommamamma kontaktade därför nationalsocialisterna i Svenska motståndsrörelsen. Där fanns det dock inget större intresse för att låta en antirasist försöka roa patrioterna. I svaret skriver Svenska motståndsrörelsen bland annat följande:

"Magnus Betnér har dessutom gjord flera svenskfientliga uttalanden [och] han är därför inte välkommen på någon av våra sammankomster då han av oss betraktas som en förrädare"

Nazisterna vet var de har Betnér och att de inte vill bjuda på risken att förlöjligas kan man förstå; rasister vill inte möta antirasister i ett sammanhang de inte kan kontrollera själva. Hittills ingenting märkvärdigt, kan tyckas, men det gäller bara om man inte jobbar på en kvällstidning...

En av den svenska träskjournalistikens tyngsta sänken ringer till Brommamamma och ställer frågor om kontakten med Svenska motståndsrörelsen. Fler bottentrålande asätare hör av sig och på Brommamamma förstår man vilken vinkel journalisterna vill ha: "TV-komiker quisling", "Parlamentsledamot nazikollaboratör" eller varför inte "Skinnskallen Magnus Betnér ber brutala blattebankare om hjälp"? Det finns ingenting som en kvällstidningsjournalist inte kan vända emot en. Den som nazisterna kallar för förrädare kan plötsligt bli nazisternas bäste vän.

Aftonbladet publicerar en artikel. Magnus Betnér kommenterar i sin dagbok. Kanal 5:s presschef måste naturligtvis också bemöta kritiken och här kommer nästa skräpjournalistiska krumsprång - istället för att förklara och försvara, lägger sig presschefen platt och låter tabloiderna göra sin grej. Han tar avstånd från Brommamammas förfrågan, han kritiserar enstaka ordval i densamma och han försäkrar om att inslaget, som alltså inte ska spelas in, inte ska sändas. (Det som en gång i tiden var hans ryggrad rinner under tiden ut genom hans röv.)

Presschef på Kanal 5 är Dan Panas. Innan han började på Kanal 5 var han ... just det, murvel på Aftonbladet. TV-kanaler och kvällstidningar i en inte-så-ljuv symbios, ett slags massmedialt insiderhandel där Pulitzerprisets antiteser går över lik för att dopa varandras siffror. Vackert är det inte, men väl effektivt. Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Brommamamma, Dan Panas, Erik Haag, Henrik Schyffert, Humor, Journalistik, Kanal 5, Kvällstidningar, Magnus Betnér, Nazister, Nynazister, Svenska motståndsrörelsen

Gröna fingrar - nu petar de även i ditt askfat

Det finns få saker som gör mig så trött och irriterad som när klåfingriga politiker går in i förmyndarrollen och får för sig att det är deras sak att avgöra hur jag och andra människor ska leva våra liv. Det skulle i så fall vara när de hittar på ännu en nollvision, ty alla vi som arbetar med management vet att det är hål i huvudet flera gånger om.

Som värst känns det naturligtvis när den bisarra kreativiteten är så stor att överheten får idén att göra både-och: formulera en klåfingrig nollvision gällande mina egna val gällande mina egna handlingar gällande min egen makt över min egen kropp.

En intresseorganisation beställer en opinionsundersökning, som visar att 63 procent av rökarna mellan 15 och 29 år skulle röka mindre om det var svårare att få tag på tobak. De låter dock bli att påpeka att 100 procent av rökarna i alla åldersgrupper helt skulle sluta röka om man buntade ihop dem och slog ihjäl dem.

Intresseorganisationen efterlyser sedan en nollvision och får 63 procent av befolkningen att ställa upp på den. I riksdagen är det etter värre - hela 65 procent av ledamöterna tycker att det är en bra idé. Bland kristdemokrater och miljöpartister (anarkister min stjärt) finns stöd hos hela 90 procent.

Själv föreslog jag redan för ett år sedan en nollvision för nollvisioner. Tillåts jag drömma skulle jag därtill önska ett samhälle fritt från auktoritära partipampar som petar i mitt glas, i min mat och i min snusdosa. Ska de hålla på så här måste jag börja röka igen.

Intressant? Mer hos Ingerö.
Läs även andra bloggares åsikter om Cancerfonden, Förmynderi, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Nikotin, Nollvisioner, Politik, Rökning

btw

Missa inte när vännen Emma läser ordboken och lusen av Bonniers.

Reglerad rättvisa orättvis

Utredningen EU, allmännyttan och hyrorna, som beställdes av den socialdemokratiska regeringen och fick tilläggsdirektiv av den borgerliga diton, presenteras idag. Det är därför högst troligt att vi kan se fram emot en lång och bitvis ganska tjatig debatt om marknadshyror kontra bruksvärdessystem. Dessutom kan det tänka sig att en sådan debatt kryddas med direkt felaktiga påståenden och falska grundantaganden, varför jag skulle vilja ta tillfället i akt och reda ut ett och annat redan innan det blåser upp till storm.

1. Vi kan inte låta bli att göra något med hänvisning till att "dagens system fungerar och är bra". Dagens system är nämligen varken fungerande eller bra. På vissa håll står lägenheter tomma, på andra håll råder bostadsbrist, evighetslånga bostadsköer och en omfattande svarthandel. Den konservativa vänstern måste därför komma med någonting nytt om de vill förkasta en kommande proposition i frågan.

2. Den reglerade hyresmarknaden är mer segregerad än den mer fria bostadsrättsmarknaden. Hyresgästföreningen (s) beskriver det som att valet står mellan låga hyror och bostad till alla, eller höga vinster och bostad bara till de som har råd. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Den reglerade hyresmarknaden gynnar förmögna med kontakter och detta framför allt på bekostnad av låginkomsttagare och invandrare. Förorten subventionerar innerstaden. Hyresregleringen bör därför avskaffas av rättviseskäl.

3. Hyresgästföreningens egen utredning är inte bara en hårt vinklad partsinlaga, den är dessutom nästan lika irrelevant som den är baserad på felaktiga antaganden. För att komma fram till att hyrorna skulle kunna öka med 150 procent har de nämligen räknat på bostadsrätter i Gamla stan i centrala Stockholm, uppskruvade räntekostnader för desamma, samt antagit att en reform varken skulle påverka utbudet eller efterfrågan.

4. Den maximala föreslagna höjningen är 5 procent per år och det gäller en liten minoritet av alla hyror. I de områden där lägenheter står tomma kan hyrorna sjunka, i attraktiva områden kan de aldrig komma att höjas med mer än dessa 5 procent per år ens om bruksvärdet ökat mer än så. Det innebär alltså ibland ett skydd mot höjningar och ibland en möjlighet till sänkningar. Den liberale torde knappast kalla det för marknadshyror.

5. De kommunala bostadsbolagens styrning av hyresmarknaden är varken förenlig med europeisk rätt, sunt förnuft eller grundläggande nationalekonomi. Hyresgästföreningens särställning som kollektiv förhandlare är även den ett demokratiskt-ekonomiskt missfoster. Att dessa parter skriker som stuckna grisar är på sätt och vis inte alls förvånande, men ändå är det det: En reform värnar hyresrättens existens, ty om vi fortsätter som vi gjort kommer det snart inte att finnas en enda hyresrätt kvar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bostadsmarknaden, Bostadsrätter, Hyresgästföreningen, Hyresregleringar, Hyresrätter, Marknadshyra, Monopol

Tredje remissen

I kväll drabbar jag och Anna Hellgren återigen samman i Kvällspasset i Sveriges radio P3. Vårt uppdrag är i vanlig ordning att från varsitt håll ge veckans nyheter en andra duvning och det gör vi i Nyhetsremissen, som börjar någonstans i trakterna av klockan 18:30.

Vilka ämnen vi ska diskutera är ännu inte klart, men upplägget är antagligen detsamma som tidigare: Varsin glömd nyhet, två stora nyheter och sedan varsin nyhet vald i syfte att uppröra den andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Ribbing sgtressad? Ingen ursöäkt.

Jag är en stor vän av Magdalena Ribbing och jag läser hennes spalt flera gånger i veckan. Jag blir därför orolig vid minsta tecken på förvirring och förfall, såväl i Ribbings svar som i läsarnas och deras bekantas beteende. I svaret till en i dag publicerad fråga finns det flera anledningar till oro. (Min fetstil nedan.)

"Man kan som uppringande själv ha mycket bråttom och vara sgtressad - ingen bra ursöäkt, men åndå!"

"Eller man kanske inte vill ta den svarande växelns tid i *onödan."

"En annan förkalring är att många är lite smårädda för att presentera sig [...]"

Felen kommer säkert att rättas så snart korrekturläsarna (har DN fortfarande sådana?) ser missödet (eller min blogg), men med en hand på Stora Etikettboken svär jag att citaten ovan är korrekt återgivna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dagens Nyheter, Dyslexi, Etikett, Korrekturläsning, Magdalena Ribbing, Stress

btw

Alla vi som älskade Sarah Silvermans I'm f*cking Matt Damon och pojkvännen Jimmy Kimmels svar I'm f*cking Ben Affleck, kan nu njuta av Hillary Clintons I'm f*cking Obama.

Nu är det revolution på gång

Peter Stormare är en skön kille, tillika duktig skådespelare. Han finns att beskåda i filmer som Fargo, tv-serier som Prison Break och i en del rolig reklamfilm (1, 2, 3).

Att sätta honom i en morgonsoffa och snacka lite om nya filmen Varg borde alltså vara helt ofarligt, tänkte SVT, som helst inte ser att någon gäst är mer extrem än socialdemokraten Anders Borg (m).

"Du känner igen dig mycket?", frågade programledaren Lotta Bouvin om rollen i filmen. Stormare hade ätit ammunition till frukost och han lät inte den första salvan vila i loppet:

"Ibland blir jag jävligt förbannad när myndigheter ska diktera hur jag ska leva."

Bouvin skruvar på sig och undrar om Stormare blivit utsatt för det. Han svarar att det har varje svensk blivit.

"Skattemyndigheterna har jag inte mycket till övers för. Där sitter folk och tittar på deklarationerna och ... 'Hörru Gullan, titta på den här jäveln, hur mycket han ska dra av här'."

Bouvin har hämtat sig lite och undrar om det är bättre i "Amerika". Det vet Peter inte, säger han, men ett och annat vet han. Det som är bättre, säger Stormare, är att man uppmanar folk att starta företag, att göra något eget och att anställa. Det ger skattelättnader. Han fortsätter med en jämförelse med Sverige:

"Min pappa var uppfinnare och försäljare och han försökte skapa något bra för familjen (...) Han talade alltid om att flytta ut, för det gick inte att tjäna pengar hur mycket man än jobbade. Det var kul att han fick uppleva i alla fall sina sista år i USA."

Bouvin försöker styra tillbaka samtalet till filmen, men Stormare är inte klar:

"Det är jävligt svårt [att bo kvar i Sverige] för det finns inga jobb och dom som vill försöka att skapa någonting annorlunda [...] de ger upp. Det är för mycket papper, det är för mycket lagar och förordningar, det är för mycket skatter."

Han laddar om.

"Nu har jag bott utlands så mycket att nu kan skattemyndigheten inte komma åt mig, men då hoppar dom på min pappa istället, eller dom hoppar på min bror. Dom kommer säkert att hoppa på mig också om att jag inte betalat tillräckligt mycket skatt nu när jag gjorde filmen. Så jag får nog kvarskatt."

"Men det har du råd att betala", slår Bouvin fast.

"Nej, det har jag inte råd med och det kommer jag fan inte att betala", svarar Stormare. Inbetalningskortet ska han riva sönder, hinner han lägga till, innan Bouvin skrattar nervöst och byter samtalsämne igen.

När det är som bäst duger Gomorron Sverige till lägesuppdatering, enklare allmänbildning och ljum underhållning. Någon fördjupning, utmaning eller nerv brukar de aldrig bjuda på, men med Stormare i studion överraskade SVT.

Eller snarare; med Stormare i studion överraskades SVT. Det kändes i magen, i hjärtat och i varenda hand som knutits i en ficka, att nu är det revolution på gång.

Kalifornien må ha Arnold Schwarzenegger, men vi har Peter Stormare.

Intressant? SvD:s ledarsida. SvD:s ledarblogg. Hela klippet från SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Arnold Schwarzenegger, Fargo, Gomorron Sverige, Lotta Bouvin, Peter Stormare, Politik, Prison Break, Revolution, Skatter, Sverige, SVT, TV, USA, Varg

btw

Nä, något grön-blått toppjobb har jag inte fått - det var bara ett aprilskämt. Och på tal om aprilskämt är det läge att skynda till Mattias Svenssons blogg medan den ännu är rosa och handlar om mode... Ett mer oväntat tilltag har jag svårt att tänka mig.

Grön-blått toppjobb

April, april!

Uppdatering: Tack för alla lyckönskningar och glada tillrop, men nedanstående är blott ett aprilskämt. Däremot är jag övertygad om att miljöpartiet, vad det lider, plockar fram allt mer av den redan existerande misstron mot den auktoritära staten och så småningom blir ett mer liberalt parti. Dessutom hoppas jag att jag någon gång får chansen att på ett eller annat sätt arbeta politiskt med de i texten nämnda miljöpartisterna.

Jag har bloggat väldigt lite på sistone och nu kan jag äntligen berätta varför!

Under ett par månader har jag varit inblandad i diskussioner kring ett nytt uppdrag, som jag erbjöds i fredags och tackade ja till i kväll. Under sex månader ska jag ingå i en miljöpartistisk arbetsgrupp under ledning av självaste Maria Wetterstrand. Gruppens medlemmar är förutom jag språkrörssekreteraren Anders Wallner och Grön ungdoms språkrör Maria Ferm och Jakop Dalunde.

Mitt förslag att döpa gruppen till Task Force Freedom röstades snabbt ner till förmån för Gruppen för grön ideologiutveckling, men uppgiften är densamma: Att med blicken riktad mot en ny mitt befria miljöpartiet från skogsmullevänsterns ok och påbörja den gröna rörelsens resa mot en ny, mer trovärdig och fräscht liberal position. (Observera att de andra deltagarna i gruppen knappast skulle använda just dessa ord för att beskriva direktivet, men det är vad det i praktiken innebär.)

Ett utmärkt exempel på vad vi skulle kunna ha arbetat med om det inte redan vore gjort är den nya arbetskraftsinvandringsöverenskommelsen. Områden där miljöpartiet redan visat framfötterna i - och som vi kommer att fortsätta att titta närmare på - är småföretagarnas situation och anställningsskyddet. Dessutom kommer vi att ta oss an skatterna, bidragssystemen och mycket annat. Jag är mycket exalterad; jag yvs!

Så håll tummarna. Om ett halvår kanske miljöpartiet glömt friåret, slutat tjata om EU-utträde, förstått att ränta inte är hin håle, omvärderat synen på kärnkraft och börjat ägna sina kongresser åt annat än oro över skum strålning från mobiloperatörernas master. Med lite tur har de dessutom värvat en ny, grön-blå medlem.

(Gullig kuriosa om att jobba i mp: Varje ny arbetsgrupp börjar med en så kallad frivecka, under vilken inget arbete får utföras. Detta för att "minska stress och utbrändhet, öka kreativiteten och ge människor större möjligheter att påverka sina liv.")

Andra bloggar om: Anders Wallner, Fredrik Westerlund, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Miljöpartiet, Politik