Veckans podcast (v 26, 2006)

Äntligen en podcast att titta på när jag saknar Helena!

Hope is Emo handlar om Hope, som är emo.

Hey, this is Hope and, like, I'm kind of hurting a lot right now.

I pay attention to a lot of things that I think a lot of people miss. I saw this ereaser fall off this chalkboard [...] and I just started crying and I couldn't stop. I was just thinking of all those words that that chalk represented and now, like, those words are just dead, you know, they're just dust! And what if that was like a poem or something?

Hope is Emo görs av folket bakom Ask a Ninja och Crista Flanagan. Än så länge finns det två avsnitt och de kan läggas till i iTunes eller avnjutas på YouTube.

Andra bloggar om: Emo, Humor, Podcast

Solidaritet med världens folk

I väntan på att jag ska få hem nya Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige av Maciej Zaremba har jag funderat på den galne miljöpartisten Bernt Eklund och vad det ska bli av honom. Lokala företrädare har antytt att de kan behålla honom som förstanamn på kommunlistan, men regionala företrädare rekommenderar att han stryks och då lär väl hans namn försvinna även från den här sidan. Speciellt med tanke på hur Eklund tolkat orden i centrum: "Solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet" blev i Eklunds personliga annons "Ja till vargjakt" och "Solidaritet med världens folk" blev "Nej till invandring".

Skulle Eklund behöva ny hemvist kan jag varmt rekommendera Byggnads. De gör nämligen en liknande tolkning av begreppet "Solidaritet med världens folk".

Det talades om solidaritet när Byggnads mobiliserade sju fackförbund på 40.000 arbetsplatser för att värna anständiga villkor för ett trettiotal ryssar och letter vid det nu berömda bygget i Vaxholm, men det tog sig märkliga uttryck.

Ombudsman Bromander har gjort det till sitt jobb att kräva att arbetare med utomnordiskt utseende visar pass. Han kallar det att han håller rent: "Vi tar ett par bilar alltså och lastar dem fulla och kör till polisstationen." (Faktum, SVT2, 3/3 2005.) Förbundspressekreterare Swärd känner inte solidaritet med folk "som har konstiga namn och åker hem på helgerna". (Arbetaren nr 6 2004.) Ombudsman Johansson samlade arbetare och heltidsanställda funktionärer i Vaxholm för att skandera "Go home" till östeuropeiska arbetare. Utredare Göransson kallade den skanderande pöbeln för hjältar och han liknade letter vid sopor. (Gomorron Sverige 5/7 2005.)

Byggnads samlade den svenska arbetarrörelsen för att skrika det till östeuropeiska arbetare: Go home! För mindre än två år sedan: Go home! En solidaritetsåtgärd av de som grundade och finansierar vårt regeringsparti: Go home!

Jag ser fram emot att läsa Zarembas bok och följa med när han gräver upp Norra Bantorget för att leta efter arbetarrörelsens värderingar, ty hur det kan spåra ur så fullständigt kan jag i nuläget bara inte förstå.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Bernt Eklund, Byggnads, Hagfors, Invandring, LO, Maktmissbruk, Miljöpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Val2006, Vargjakt

Re: Diskret avsändare

Mitt tidigare försök att skoja med Posten/Tullverket verkar tyvärr ha misslyckats. Tillbakablick och uppdatering följer.

Jag fick först en avisering i vilken jag ombads inkomma med uppgifter angående paketets innehåll och dess värde. Jag tog då kontakt med en skön typ på Arlanda Postterminal Utrikes Brev och fick en e-postadress att skicka uppgifterna till. Jag skrev ett tillskojat mail till vilket jag bifogade orderbekräftelsen, som tydligt visade både värde och innehåll (utan att skoja till det). Förhoppningsvis, tänkte jag, räcker det för att jag ska få mitt paket samtidigt som jag sprider lite glädje och kanske får mitt mail uppsatt vid någon kaffeautomat på postterminalen.

Inte då. Jag fick fortfarande inget paket och efter 30 dagar kom en ny påminnelse tidigare aviserat tullgods i vilken jag åter anmodas inkomma med handlingar som styrker försändelsens innehåll och värde - detta eftersom de "inte tidigare fått något svar" på sin infordran. De "emotser därför omgående de infordrade handlingarna tillsammans med denna skrivelse, i frankerat brev".

Snigelpost är inte min grej, så i hopp om att kunna tillfredsställa deras informationsbehov ringer jag till den sköna typen igen. Nu är det dock inte den sköna typen som svarar, så jag får istället prata med en riktig dinosaurie vars ålder jag bedömer till någonstan i krokarna av 300 år. Jag berättar att jag skickat in informationen via e-post, men urtidsödlan säger att de inte registrerat några uppgifter.

Då reliken ogärna vill ha mer arbete än nödvändigt gör hen ett undantag och går med på att ta emot uppgifterna muntligt. Jag svarar först på vad innehållet är värt ("etthundrafemton US-dollar och sextiofem precis lika amerikanska cent") och läser sedan upp innehållet, på engelska. Det visar sig vara ett språk som fossilet inte behärskar och jag tvingas därför översätta allting till svenska. Det räcker dock inte för att kvarlevan ska förstå vad det är i paket och jag tvingas, något besvärat, att förklara även användningsområdet. Jag möts av ett lika generat som upprört "jaså!" som snabbt följs av "vi förtullar det här och skickar det till dig idag, hej då".

Först tänkte jag att det var dumhet jag mötte, men jag börjar allt mer misstänka att skämtet vändes tillbaka mot mig, att jag nog tvingades besvara långt fler frågor än vad som egentligen krävdes för att de skulle kunna expediera min försändelse.

Cred till dig, i så fall, din gamla postverkspterodaktyl!

Andra bloggar om: Internet, Sex, Shopping

Mer kreativ (s)tatistik

Som tidigare har kunnat konstateras använder regeringen en rejäl dos kreativ (s)tatistik för att lura i oss att arbetslösheten är 4,2 % när den i själva verket, vilket Sverige också glatt redovisar i alla internationella sammanhang, är 8,6 %. Det är nog den absolut största politiska bluffen i valrörelsen, men det är inte den enda.

Hagwall uppmärksammar hur Annika Billström, finansborgarråd som gjort sig känd för att bryta mot sina vallöften, anser att hon nu har infriat löftet om att påbörja byggandet av 20.000 nya bostäder under mandatperioden. Stockholms stads egen statistik, som publiceras på hemsidan för 20.000 nya bostäder-projektet och som tas fram enligt vedertaget sätt att räkna, visar dock att endast 10.024 nya bostäder påbörjats. Ingen är förvånad.

Andra bloggar om: Annika Billström, Bostadspolitik, Maktmissbruk, Politik, Statistik, Stockholm, Socialdemokraterna, Val2006

The Adventures of Usama

Egenhändigt komponerad uppföljning på den här:



Andra bloggar om: Humor, Politik, Terrorism, TV-spel, USA

Understatement att kalla det understatement

DN:s Nils Hansson kan mycket väl ha presterat dagens, veckans, månadens, kvartalets, årets, decenniets, seklets eller till och med milenniets understatement när han påpekar att det var

Länge sedan Guns n Roses nådde sin kulmen.

Andra bloggar om: DN, Journalism, Musik, Nils Hansson, Guns n Roses

Veckans citat (v 26, 2006)

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund till DN:

Vi är snart i ett samhälle där hälften är obligatoriskt och resten förbjudet.

Ett utmärkt citat som vore ännu bättre om (kd) hade någon som helst ambition att sluta med sådana gamla dumheter som inskränkningar i aborträtten och äktenskapslagstiftning som bara är tillgänglig för de som praktiserar en viss sexualitet på ett visst sätt. Fram till dess är det svårt att se det på annat sätt än att (kd) bidrar till både obligatorium och förbud.

EDIT: Johanna Nylander resonerar i liknande banor.

EDIT #2: Magnus Andersson exemplifierar med vänsterverklighet: "Det är obligatoriskt att vara med i facket, och om man inte är med i facket så lyder man under kollektivavtalen ändå. Det är förbjudet för företag att ge bättre anställningsvillkor för sina anställda. Det är obligatoriskt att läsa nio år i grundskolan. Det är förbjudet att klara den på åtta."

Andra bloggar om: Citat, Kristdemokraterna, Politik, Val2006

Varför språktest, Leijonborg?

Folkpartiet är ett liberalt parti vars ideologi brukar sammanfattas i ord om respekten för den enskilda människan, som ska ha frihet och stor möjlighet att förverkliga sina drömmar om ett gott liv. Politiken ska riva hinder, avskaffa gränser och skapa förutsättningar, människan ska ta personligt ansvar och bestämma över hur hon vill leva sitt liv. Samhället ska därför vila på andlig frihet, materiell frihet och solidaritet.

Utifrån det har jag förtvivlat svårt att förstå varför språktest, en fråga som skapar så lite nytta och - med rätta! - så mycket dålig opinion, ska dammas av och föras fram som en hjärtefråga. Det är ett populistiskt och unket luktande fiske i grumliga vatten, och för det saknar Leijonborg bergfast förankring i ideologi, parti och allians.

Att göra det till en profilfråga är dumt, så dumt. Inte minst för att det berövar folkpartiet den trovärdighet som behövs när rasismen på andra håll ska bekämpas, till exempel när sverigedemokraterna får stort stöd bland ungdomar eller när fackföreningsrörelsen (särskilt Transport och Bygg) agerar så öppet invandringsfientligt att vi som hellre suddar ut gränser än bygger murar, känner att vi vill be om ursäkt.

Det måste finnas frågor som är viktigare, mindre pinsamma och i bättre kontakt med ideologin, Leijonborg, så varför envisas du med det där obehagliga och märkligt motiverade språktestet?

Andra bloggar om: Folkpartiet, Ideologi, Invandring, Lars Leijonborg, Liberalism, Politik, Rasism, Språktest, Val2006

Problem, perspektiv & proportioner

Östtimor är ett allt som oftast bortglömt land som fått utstå mycket. Den forna kolonialmakten Portugal, det invaderande Indonesien, det slugt oljetörstiga Australien, det invasionsvänliga USA och det i vanlig ordning handlingsförlamade FN som trots mängder av resolutioner inte agerade, alla borde de ha dåligt samvete för Östtimor.

Nobelpristagarna biskop Belo och José Ramos-Horta, frihetskämpen och sedemera presidenten Xanana Gusmão, alla har de burit oro och hopp för det land vars befolkning utsatts för övergrepp så ohyggligt vidriga att det är motbjudande att ens läsa om dem.

Det känns därför som en styggelse att TV4:s Nyheterna rapporterar om premiärminister Mari Alkatiri fall och de nya striderna på Östtimor, för att fortsätta med att i samma tonfall avsluta meningen med en övergång: "... och här hemma blir vädret åter ostadigt".

Andra bloggar om: Indonesien, Journalistik, Media, TV4, Östtimor

Miljöpartiets malthusianer

Bernt Eklund i Hagfors är en miljöpartist som tar populismen till nya nivåer - i en annons med en bild föreställande Eklund som skidåkare säger han bland annat nej till invandring, nej till befolkningsökning och ja till vargjakt.

För miljöpartiets ledning i länet blev det lite väl magstarkt och Eklund ströks från riksdagslistans niondeplats. Miljöpartiets ledning i Hagfors nöjer sig med att se det hela som "en tankevurpa" och låter Eklund stå kvar på kommunlistans förstaplats. Eklund själv avfärdar annonsen som "ett anfall av hastigt övermod".

Globaljuggler noterar att det är intressant att gamla klassiker inom befolkningsekonomi dammas av medan alltid lika läsvärda Sänd mina rötter regn påpekar att det inte är första gången som någon i den gröna rörelsen tänker sig att miljön ska räddas genom att överbefolkningen bekämpas genom att invandringen stoppas.

Vid miljöpartiets kongress var det en ledamot som beskrev Miljöpartiet som en vattenmelon: "Grön utanpå och röd inuti." Henrik Alexandersson konstaterar att den liknelsen kan kompletteras med att det finns en del bruna kärnor i melonen. Nu är det naturligtvis inte så att Eklund är särskilt representativ för sitt part - hans personliga agenda saknar stöd i partiprogram och valmanifest - och det ska därför bli spännande att se om miljöpartisterna spottar ut de bruna kärnorna eller om de gröna i Hagfors behåller Eklund som förstanamn.

Om Eklund kvarstår som miljöpartiets främsta kandidat i Hagfors reser det nämligen frågor som på förhand varit otippade samtalsämnen i höstens valrörelse:

Om vi stoppar invandringen, begränsar barnbidraget och minskar antalet människor i Värmland, är det då verkligen nödvändigt att dessutom skjuta av vargarna? Och omvänt, om vi skjuter av vargarna, behöver vi då minska befolkningen i Värmland eller kan den till och med öka? Om anledningen till att stoppa invandringen är att invandrare förstör miljön mer här än i sina ursprungsländer, borde vi då uppmuntra invandring från USA och andra länder vars befolkning kan antas förstöra miljön mindre här än vad de gör där de nu bor?

Andra bloggar om: Bernt Eklund, Hagfors, Invandring, Malthusianism, Miljöpartiet, Politik, Val2006, Vargjakt

Min midsommar

Drömmar (22:a), film (23:e), firande (24:e) & saknad (25:e).

Andra bloggar om: Midsommar

Twenty-four/seven

Vi har ett 24/7-förhållande; vi ses sju timmar var tjugofjärde dag.

Andra bloggar om: 24/7, BDSM, Humor, Relationer, Sex

Re: Ett nytt monopol

Min utmaning antogs av Johanna, som gjorde det så här kreativt.

Andra bloggar om: Monopol, Samhälle, Stockholm, Sverige

Super Mario Bush

Andra bloggar om: Humor, Irak, Politik, TV-spel, USA

Ett nytt monopol

Jag ser hellre att monopol försvinner än tillkommer, men det här kan jag leva med: Sällskapsspelet Monopol fyller 70 år och högtiden firar tillverkaren Hasbro med en nyutgåva.

Nyheterna är många. Sexton gator (som Ringvägen och Narvavägen) har plockats bort till förmån för nya gator (som Hammarby Sjöstad och Hornstull). Tågstationerna har ersatts av tunnelbanestationerna Slussen, Fridhemsplan, Östermalmstorg och T-centralen. Vattenverket och Elverket har blivit Globen och Kaknästornet. Istället för pengar används bankkort och istället för lyxskatt betalar spelarna fastighetsskatt.

Andra förändringar jag gärna sett i den nya utgåvan av Monopol:

• De gamla spelpjäserna byts ut mot en mobiltelefon, en iPod, en vattenflaska och ett par Stan Smith-sneakers.
• Hus/hotell-konceptet skrotas. När en äger en tomt måste en först bygga röda hyreshus innan en senare kan omvandla dem till blå bostadsrätter.
• Fängelset är ett minne blott. Rutan döps om till Biljettkontroll och kortet "Ni slipper ut ur fängelse" ersätts av ett motsvarande kort: "Ni är medlem i planka.nu"
• Om två eller fler spelare hamnar på samma ruta måste de betala trängselskatt.
• Korten uppdateras med moderna texter:
  • Helt oprovocerat hälsar du när du möter en främling. Han blir så glad att han ger dig 1.000:-.
  • Du äter lunch i Järnvägsparken, sitter på begagnade kanyler och blir beroende av heroin. Köp knark för alla dina pengar och avlid i hepatit efter 20 varv.
  • På väg mot en rulltrappa hamnar du bakom turister som stannat på det översta trappsteget för att läsa skyltar och se vart de är på väg. Stå över tre kast och höj ditt redan höga blodtryck med 30.
  • På tunnelbanan tar du av misstag ögonkontakt med en gravid kvinna och måste därför ge henne din sittplats. När du ställer dig upp råkar du få ögonkontakt med en tiggare. Betala 10:- och stå upp under fem varv.
  • Du blir sugen på en stor latte. Betala 89 kronor.
  • Du klarar hela genvägen mellan Vasagatan och Sergels torg utan att sparka på en enda av de tio hemlösa du kliver över på kyrkogården. Du tilldelas Stadsmissionens diplom för Månadens mest medkännande medmänniska och 500:- att skänka till valfritt natthärbärge.
  • Trots att du mimar med i "Tänk på avståndet mellan vagn och plattform när du stiger av", glömmer du att göra det. Tillbringa resten av spelet på intensivvårdsavdelningen på Södersjukhuset.
  • Du lär dig att spela munspel av en skäggig gubbe i tunnelbanan. Stå över två kast för att träna samtidigt som du inkasserar elakartad munherpes, två kronor, 50 öre och en kapsyl.
  • Ditt fotbollslag vinner och du vill så klart fira. Du slår sönder en busshållplats i väntan på bussen, som du sedan välter när den stannar för folksamlingen i rondellen vid Plattan. När du badat klart i fontänen måste du gå direkt till Biljettkontroll utan att passera Gå.
  • Du går vilse i Hagaparken, hamnar på en föreläsning på Universitet och lär dig att det finns andra människor än du, andra klasser än medelklassen, fler svenska städer än Stockholm och fler länder än Sverige. Du blir så fascinerad att du bryter upp och luffar jorden runt i hopp om att finna dig själv på en strand i Thailand. När du kommer hem brinner du av en längtan efter att få visa alla gycklarkonster du lärt dig i de magiska svamparnas dimmor och du bosätter dig därför på gräset vid Bofills båge där du lever på folköl och kvarlämnad mat. Sälj alla byggnader och tomter till högstbjudande för att finansiera ditt intresse för poi.

Se det som en utmaning att bidra med fler uppdateringar av Monopol.

Andra bloggar om: Monopol, Samhälle, Stockholm, Sverige

Re: Re: Re: Ny tävling: Lön för mödan

Ännu en uppdatering av tävlingen:

Efter ytterligare en justering, i form den särskilda kompensationen som nämndes i tidigare post, ändrades ökningen från 8,2 % till 15,3 %.

Det innebär att ingen hade rätt nu heller, men att favoriten H var den som kom närmast med sin gissning på 14,7 %.

Andra bloggar om: Bloggtävlingar, Bortskämd medelklass, Lön

'Alla ska med' även i finansieringen av (s)

Trots att bara 26 % av LO:s medlemmar är för det ekonomiska stödet till socialdemokraterna strömmar pengarna från facket till partiet. Det kan förklaras med att facket grundade partiet och att beslutet att ge medlemmarnas pengar till partiet fattas av de som ska representera medlemmarna på fackets kongresser. Det kan ifrågasättas utifrån att de som representerar medlemmarna inte är representativa för de flesta av medlemmarna, ty vore så fallet skulle bidragen vara mindre eller inte existera.

Ett än värre övergrepp är de granskningsavgifter som ålägger arbetare anslutna till Byggnads att betala 1,5 % av lönen till facket för löpande granskning av medlemmarnas löner. Byggnads tvingar nämligen även folk som inte är medlemmar i något fack att avstå 1,5 % av sitt eget löneutrymme i granskningsavgift, något som innebär att även de som aktivt valt att inte vara medlem i en fackförening tvingas att betala till Byggnads och indirekt finansiera socialdemokraterna och deras dyra valrörelse. Om detta skriver juristerna Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer i en utmärkt debattartikel: De tvingas sponsra facket och Persson.

Artikeln kommenteras kort i Enpartistaten, vars programförklaring är en utmärkt beskrivning av hur granskningsavgifter kan förekomma:

Till slut har partiet (s), den privata föreningen (LO) och den offentliga makten (staten) vuxit ihop. Folket vänjer sig vid dessa förhållanden och reagerar inte längre över missförhållanden och övergrepp. Demokratiska problem och tendenser till korruption ses som naturliga företeelser.

Det är just därför jag tycker att det är viktigt att skilja partiet från den offentliga makten. Demokratier byter regering ibland, till exempel nu till hösten 2006.

Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Byggnads, Demokrati, LO, Maktmissbruk, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Mina tidigaste öden och äventyr

Jag har en bok som heter Mina tidigaste öden och äventyr. Dess undertitel berättar att den innehåller minnen i ord och bild från mina första två år här i livet. Alla sidor är upplagda på samma sätt: En förtryckt rubrik, ett inklistrat fotografi, en text mina föräldrar skrivit under fotot, en liten illustration i något hörn.

Här är jag i mammas mage. Ett foto på mamma, höggravid. Några ord om att pappa tog bilden bara dagar innan jag föddes.
Min första dag i livet. Pappa har polisonger och jag är ett litet knyte i hans famn. Mamma skriver om att jag är trött efter alla nya intryck.
Här firar jag min första jul. På bilden badar jag i paket och min kusin Nina är klädd i rött. Det står att jag var rädd för tomten och att faster Adelia (henne kommer jag inte ihåg) gav mig tio kronor.

Så fortsätter det, sida efter sida, rubrik på rubrik: Barnavårdscentralen besökte jag ofta. Barnsjukdomar klarar sig väl ingen ifrån. Jag lärde mig att vända mig på magen ganska snart. Men att kunna sitta var förstås ännu roligare. När jag kunde krypa blev upptäcktsfärderna många.

Sedan kommer den, sidan som inte är som de andra.

Rubrik: Och här kan jag gå alldeles själv. Foto: Inget. Text: Ingen.

Jag lärde mig ju inte att gå, inte under mina första två år här i livet, och sidan gapar därför tom där den sitter inklämd mellan bildkollage och fullklottrade uttrymmen. När jag läser boken och kommer dit, skrattar jag alltid högt. Det är så avvikande, så oväntat och så självklart: Jag lärde mig inte saker i den ordningen som boken förutbestämt, så där och då fanns ingenting att säga. Jag är glad att jag alls inte har ett traumatiskt förhållande till mitt funktionshinder.

Likväl finns det mot slutet av boken en sida som alltid får mig att gråta. Rubriken är Och annat som var värt att komma ihåg och handstilen är min mammas:

Den 28/4 -78 var mamma och jag till barnkliniken i Skellefteå. Jag skulle undersökas för att jag sitter så dåligt. Doktor Heibel från Umeå och Ulla Pålsson-Stråe, Skellefteå, undersökte hela mig. Det gick bra och jag var glad som vanligt.

De sa att jag har en skada som jag fått p.g.a. syrebrist när jag låg i mammas mage. Skadan gör att mina reflexer i benen är för starka så jag behöver träna mer än andra för att lära mig att sitta och gå.

Mamma blev mest ledsen av alla för det här. Känner sig orolig och ledsen. Men mamma tycker att jag är så glad och duktig, så att vi ska nog träna och klara oss bra ändå. Vi ska få hjälp av en sjukgymnast.

Farbror Evert dog den 19/6 -78.

Älskade mamma! Jag önskar att du inte hade behövt känna dig så orolig och ledsen, att du redan då hade fått veta att du hade rätt, att vi skulle klara oss bra ändå. Sjukgymnasten var bra, vi tränade mycket och jag lärde mig att gå.

Du och pappa gav mig precis vad jag behövde utan att någonsin vara beskyddande. Villkorslös kärlek, frihet under ansvar, uppmuntran att själv utforska och utforma min identitet och bli vem och vad jag än vill vara.

För några dagar sedan frågade en kollega försiktigt om jag inte var avundsjuk som liten. Avundsjuk på min yngre bror, elitidrottaren, för att jag inte kunde göra de saker han gjorde. "Running, jumping, climbing trees." Jag var aldrig avundsjuk, inte på honom, inte på någon, ty i den värld jag växte upp i fanns det ingenting jag inte kunde göra - bara olika sätt att göra det på. Jag kunde göra precis vad jag ville, på mitt sätt. Så är det fortfarande.

Mina kolleger funderar ofta på om vi kan göra något, om vi kommer att klara det. Jag tänker uteslutande på hur vi ska göra för att klara det. Att vi klarar det, det är självklart för mig.

Att fabror Evert är död kan jag inte göra någonting åt, men orolig och ledsen för min skull behöver du inte längre vara.

Andra bloggar om: Familj, Funktionshinder, Handikapp, Minnen, Personligt

Baseboll är också gay

Efter Män har trevligt tillsammans och Mer fotbollserotik är det på sin plats att uppmärksamma att även min favoritsport (baseboll!) kan vara ganska så gay.

New York Yankees är ett av de två lag som jag älskar att hata (Oakland Athletics är det andra), men när deras söte shortstop Derek Jeter och otroliga outfieldern Gary Sheffield gör en Dirty Dancing-imitation, ja då smälter mitt hjärta.


Andra bloggar om: Film, Sex, Sport

Får man skämta om handikapp?

Boyahed.com ger äntligen svar på den eviga frågan är det någonsin okej att skämta om handikapp?

(Jag har alltid besvarat den frågan med ett rungande "ja", men min CP-skada gör att folk allt som oftast har svårt att förstå vad jag säger.)

Andra bloggar om: Handikapp, Humor, Handikapphumor

Re: Hedrande metabloggning

SVT:s Nätkollen refererar till min blogg och jag som alldeles nyligen ironiserade över det, måste nu vara tacksam över att SR:s nedläggning av Ekots bloggkrönika räddar mitt liv.

Andra bloggar om: Bloggar, SR, SVT

Representerar rika sossar dig?

Sveriges radio har gett Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten i uppdrag att undersöka valkandidaternas inkomster och resultatet visar att s-kandidaterna toppar löneligan.

Förvånande är det alls inte - s är sedan länge ett parti för välmående - om än det kan överraska att resultaten är så entydiga. De s-märkta kandidaterna har högre inkomster än alla andra partiers kandidater, även moderaternas.

Cirka fyra av tio socialdemokrater tjänar mer än 400.000 kronor om året (drygt 33.000 kr i månaden), en lönenivå som inte ens 10 % av hela befolkningen kan ståta med. Knappt två av tio s-kandidater tjänar mindre än 200.000 kronor om året (drygt 16.500 kr i månaden), så det räcker inte med att (s) är bäst på att representera höginkomsttagare - de är dessutom sämt på att representera låginkomsttagare.

Alla ska med? Ja, i alla fall alla som har en månadslön på mer än 33.000:- och det är ju inte så många.

Nog så problematiskt som det är att ett parti som säger sig vara ett arbetarparti så totalt misslyckas med att spegla dem de säger sig representera, är förklaringen till varför just de socialdemokratiska kandidaterna har så höga inkomster. Tommy Möller, professor i statsvetenskap:

Vi har många så kallade proffspolitiker inom socialdemokratin. Med det menar jag sådana som har politiken som sin försörjning och födkrok i en eller annan mening.

Socialdemokratin har vuxit samman med staten och det som en gång var ett radikalt arbetarparti är nu ett systemupprätthållande maktparti. Jag har tidigare skrivit om att miljöpartiet vill begränsa den tid som en politiker får inneha en position till tre mandatperioder, det vill säga tolv år. Det är alls inte dumt tänkt, men vad gör mp? Miljöpartiet, som sett (s) i makten i just tre mandatperioder, det vill säga tolv år, och väl känner till hur maktkramande (s) är, går ändå till val med målet att rädda (s) kvar i regeringen.

Demokratier byter regering ibland. Hösten 2006, till exempel.

Andra bloggar om: Politik, Socialdemokraterna, Val2006

"De kom, de såg, de sög"

"De kom, de såg, de sög" skriver Aftonbladet om Kents spelning på Hultsfred, deras enda spelning i Sverige i sommar. Själv hoppas jag naturligtvis att det ger ytterligare kraft till min kampanj för att få kungen att byta valspråk.

Det går utför för Kent, som bara blivit sämre sedan släppet av När det blåser på månen i februari 1995. En gång samlade de sina fans i en färg under en flagga och ådrog sig öknamnet Ku Klux Kent. Jocke Bergs texter tar nu emo-pretentiösa krumsprång som "Tänd eld på dina tankar / Med dina svarta tysta tårar".

I slutet av Dom som försvann, två av tre extranummer på Hultsfred, visas den text som barnkören (!) annars sjunger för att publiken ska kunna hänge sig åt karaoke. Ett olyckligt grepp, eftersom det genast uppstår förvirring kring huruvida de närvarande sjunger med eller åt Jocke Berg när de klämmer i med ett repetetivt "Man blir trött på ditt jävla gnäll".

Andra bloggar om: Hultsfred, Kent, Musik

En solig söndag

Var kan en bättre tillbringa en solig söndag än i riksdagens dåligt ventilerade ledamotshus?

Klara tjatade med mig på HBT-utbildning med HBT-liberalerna och det var trevligt, inte minst för att HBT är ett område på vilket folkpartiet kan ståta med både stolt historia och radikal framtid. Bäst var dock att jag lärde känna Klara, Philip och några andra som jag länge velat ligga med samarbeta med i partipolitiska sammanhang.

Egentligen skulle jag skriva en jättelång text om HBT-politik, men jag är varm och trött och vill mycket hellre röka på balkongen (ja, jag vet att rökning bara är ett långsamt sätt att ta livet av sig, men det är i alla fall ett sätt att ta livet av sig).

Istället nöjer jag mig med en länk till underbar läsning i form av Motion 2005/06:L291 Sexuellt likaberättigande av Lars Leijonborg (fp), Bo Könberg (fp), Anna Grönlund Krantz (fp), Marita Aronson (fp), Martin Andreasson (fp), Liselott Hagberg (fp), Tobias Krantz (fp), Ulf Nilsson (fp), Karin Pilsäter (fp), Erik Ullenhag (fp), Yvonne Ångström (fp), Jan Ertsborn (fp), Ana Maria Narti (fp), Lars Tysklind (fp) och Birgitta Ohlsson (fp). Jag har redan läst den tre gånger.

Andra bloggar om: Folkpartiet, HBT, Politik

Mer fotbollserotik

Ögat får onekligen sitt under Fotbolls-VM.

När män har trevligt tillsammans finns det mycket att titta på, men även en ensam spelare kan dribbla med bollarna.


Det finns dessutom tillfälle att njuta med öronen lika mycket som med ögonen. Andwal har sedan tidigare hittat följande fantastiska replik

Olof Mellberg: "Det som händer i omklädningsrummet vill vi behålla för oss själva"

och alldeles nyss hörde jag en sportjournalist säga följande till en annan sportjournalist (detta i SVT:s studio):

Den är inte alls för kort, den är jättefin

Andra bloggar om: Fotbolls-VM, Sex

Hedrande metabloggning

The Blogger Formerly Known as Ensamma Mamman väljer juni månads bloggar och däribland

Dyslesbisk. Den mest välskrivna och roliga politiska bloggen

Jag, som varit lättgenerad hela veckan sedan jag råkade säga "hej söt" istället för "hej" när jag skulle köpa min morgonlatte på Coffee Cup, kan bara rodna och tacka för den beskrivningen.

Nu har min blogg citerats i Fokus, varit topp 15 på Bloggtoppen och topp 10 på Knuff. Nu fattas det bara att jag omnämns i SR:s eller SVT:s nya bloggkrönika för att mitt liv ska vara fullständigt och jag kan lägga mig ner och dö med ett leende på läpparna.

Andra bloggar om: Bloggar

Diskret avsändare

Jag beställer saker på nätet så gott som varje dag. En del från andra EU-länder, en del från Japan och USA. Ungefär ett av tio paket lägger svenska myndigheter moms på och jag måste betala den för att få ut det. Ungefär ett av femtio paket fastnar i tullen och då måste jag beskriva dess innehåll för att få ut det.

Om jag hade beställt en karta viagra, två hinkar mjältbrand och tre kilo kokain hade jag knappast berättat det, så jag förstår inte riktigt vad de väntar sig att jag ska säga. Dessutom borde de förstå när det ser att försändelsen kommer från en diskret avsändare.

Ingen logotyp, ett företagsnamn som består av en konstig förkortning, en postbox-adress, ett brunt paket utan krusiduller. Alla andra sorters försändelser är så tydliga med var de kommer ifrån och vad de faktiskt innehåller, att en diskret avsändare är den minst diskreta avsändare som tänkas kan. Alla som någonsin gått till den lokala ICA-butiken för att hämta ut ett paket från en diskret avsändare ser hur alla i affären liksom skiner upp när de tänker: "Jaså, hon har minsann beställt en såndäringa kanindildo som de har i Sex and the City."

Så, kära Tullverket, här är de "ytterligare uppgifter" ni behöver "för att kunna behandla försändelsen med avsändare XR LLC":

1. Värdet på dess innehåll är 98,70 USD och med frakt betalade jag totalt 115,65 USD.

2. Försändelsen innehåller ett för medelstor till stor hund avsett halsband med tillhörande koppel, diverse idrottsutrustning (främst ridsportsrelaterad sådan) samt en serie sammanhörande verktyg för laga frihetsberövande.

Andra bloggar om: Internet, Sex, Shopping

Re: EM i arbetslöshet

Financial Times: 'Real Swedish jobless rate 15%'.

Sweden's unemployment rate is 15 per cent, three times the figure being used by the government, according to new research from McKinsey Global Institute, the think tank.
[...] McKinsey said that Sweden had a lot of lost ground to regain. According to the Organisation for Economic Co-operation and Development, Sweden had dropped from fifth position in its welfare ranking to 112th in 2004.

EDIT: Notera att 112:e plats är felaktigt. Enligt OECD ska det vara från 5:e till 13:e plats.

Andra bloggar om: AMS, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Statistik, Socialdemokraterna, Val2006

EM i arbetslöshet

Som en uppföljning av gårdagens text, ett förtydligande om vilken lögn det är när regeringen och dess stödpartier säger att "det går bra för Sverige" och att arbetslösheten snart är nere på 4 %.

Om en istället för socialdemokratisk skönmålningsmatematik använder internationellt överenskommet sätt (d.v.s. ILO:s definition) att beräkna arbetslöshet på, är den svenska arbetslösheten 8,6 % och det finns 18 EU-länder med lägre arbetslöshet (genomsnittet är 8,2 %). Med ungdomsarbetslösheten är det ännu värre: 27,5 % i Sverige mot EU-snittet 17,5 %.

EU länder med högre ungdomsarbetslöshet än Sverige: Slovakien, Polen.

EU länder med lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige: Nederländerna, Danmark, Irland, Österrike, Lettland, Estland, Storbrittanien, Litauen, Luxemburg, Tyskland, Portugal, Slovenien, Tjeckien, Spanien, Belgien, Ungern, Cypern, Frankrike, Malta, Italien, Finland, Grekland.

Går det bra för Sverige? I jämförelse med Slovakien och Polen: ja. I jämförelse med vilket annat EU-land som helst: nej. Inte när det gäller arbetslösheten, speciellt inte bland ungdomar.

Intressant att notera är att Danmark, där trygghet på arbetsmarknaden betyder att det är lätt att få nytt jobb lyckas betydligt bättre än Sverige, där trygghet på arbetsmarknaden betyder att de som redan har jobb priviligeras på de arbetslösas bekostnad. I Danmark har man en öppen arbetslöshet på 4,3 % (mot Sveriges 8,6 %) och ungdomsarbetslöshet på väldigt låga 7,7 % (mot Sveriges 27,5 %).

I internationella sammanhang redovisar Sverige arbetslösheten enligt ILO:s definition, men på hemmaplan används andra mått för att inte genera den socialdemokratiska regeringen och de två stödpartierna som går till val på att ge (s) en fjärde mandatperiod.

Det är en bluff som måste synas och det enkaste sättet att ställa vänsterkartellen till svars för falsariet och misslyckandet bakom det, är att inte ge dem förnyat förtroende i höstens val.

(All internationell statistik från Eurostat.)

Andra bloggar om: AMS, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Statistik, Socialdemokraterna, Val2006

Dubbelmoral och kreativ statistik

Två av hörnstenarna i det socialdemokratiska maktbygget är sporadisk dubbelmoral och kreativ statistik. Till att börja med, några exempel på dubbelmoral.

Förra bostadsministern Lars-Erik Lövdén är som andra socialdemokrater en stark motståndare till ombildning från hyresrätt till bostadsrätt. Han bor flott i Halland, men han har ändå en av en (s)-kontrollerad stiftelse tilldelad hyresrätt på Östermalm. Ett annat gammalt (s)-märkt statsråd, Ingela Thalén, leder stiftelsen, som nu vill omvandla fastigheten i fråga till bostadsrätter. Lövdén ska då köpa sin lägenhet till ett pris långt under marknadspriset - tvärt emot allt vad han säger sig tro på.

Samtidigt kritiserar partisekreterare Marita Ulvskog borgerliga politiker som står på flera listor i höstens val: "Om man står på flera olika listor kan man ändå inte representera den valkrets som man ger sig ut för att kunna representera [...] Man är bara lockbete." När socialdemokrater gör samma sak tycker hon att det är bra: "Toppar Göran Johansson alla listorna så handlar det om att han vill vara en väldigt tydlig kandidat [...] Det tycker jag är utmärkt."

Regeringen upprätthåller dessutom ett spelmonopol "för folkhälsans skull". Detta spelmonopol en av de största reklamköparna i Sverige och regeringspartiet och dess ungdomsförbund anordnar själva spel på vilka de tjänar cirka 100 miljoner kronor per år.

Ett annat omhuldat monopol är det alkoholmonopol för vilket vår kära statsministers hustru är verkställande direktör. Snarlikt är det att socialministerns make är generaldirektör på arbetsmarknadsstyrelsen och det leder inte helt osökt vidare till nästa ämne: Kreativ statistik.

Hur löste Sovjetunionen problemet med skadlig stråling tiden efter Tjernobylkatastrofen? De multiplicerade alla gränsvärden för skadlig strålning med fem och plötsligt hade knappt någon utsatts för skadlig strålning. Hur hanterar USA problemet med tilltagande fetma, högt blodtryck och hjärtsjukdomar? De antar andra gränsvärden än andra länder och minskar därmed drastiskt andelen sjuka. Hur bekämpar Sverige arbetslösheten?

Enligt Eurostat, som använder den i ILO fastslagna definitionen av öppen arbetslöshet, har Sverige en öppen arbetslöshet på 8,6 % och en ungdomsarbetslöshet på 27,5 %. Det är mycket, väldigt mycket. Sverige vägrar därför att använda den internationellt hävdvunna metoden för beräkning och kommer med egna sätt att räkna på fram till att den öppna arbetslösheten är 4,2 %.

Precis som Sovjetunionen inte hade så stora problem med strålningen, precis som USA inte har så stora problem med fetman, har Sverige inte så stora problem med arbetslöshet. Statsministern låter sig gärna luras av leken med siffror och säger att han inte tror att arbetslösheten blir någon stor fråga i valrörelsen - och han nämnde den inte i sitt tal på första maj. "Av det enkla skälet att jag tycker faktiskt att den frågan går vår väg. Jag skulle tro att när vi kommer till valrörelsen är det inte så många som talar om arbetslösheten."

Jag skulle tro att han har rätt, i alla fall när det gäller hans eget parti.

Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen: Lägsta ungdomsarbetslösheten på fyra år. DN: Tidigare minister kan göra bostadsklipp. Global Juggler: Marita Ulvskog och dubbelmoralen och Svensk och internationell arbetslöshet. SvD: "Arbetslöshet ingen stor fråga".

Andra bloggar om: AMS, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Maktmissbruk, Politik, Statistik, Socialdemokraterna, Val2006

Ännu en intressekonflikt

Senast stod intressekonflikten av stora mått mellan hockeyflatornas fysik och fångarnas homoerotik. Nu är det dags igen, men den här gången är det ett val mellan två idrottshändelser:

Klockan 21:00: Sverige - Paraguay
Fotbolls-VM, andra omgången i grupp B (Europeisk fotboll)
Klockan 21:35: Seattle Mariners @ Oakland Athletics
Amerian League West, match 68/162.

Jag vet vad jag väljer.



Viva la Mojo! Play ball!

Andra bloggar om: American League West, Baseboll, Fotboll, Fotbolls-VM

Re: Sanningen om förstagångsväljarna

Förstagångsväljare kan med fördel tillskrivas helt andra egenskaper genom en sådan enkel manöver som adderandet av ytterligare en bokstav: Förstagångssväljare.

Se även: Skrivbordsslampa.

Andra bloggar om: Politik, Ungt val, Val2006

Sanningen om förstagångsväljarna

Men nu får ni väl ändå ge er!

I blogg efter blogg spekuleras det i hur det kunde hända. Aftonbladet slår larm och publicerar en artikelserie. I televisionens morgonsoffa är tyckarna bekymrade.

12 % av de unga, hela 20 % av pojkarna "röstar på" sverigedemokraterna.

Partiledaren Jimmie Åkesson var snabb att spä på: "Jag är inte alls överraskad. Jag vet att vi har starkt stöd bland ungdomar", sa han till Aftonbladet. Snabbt blev det en sanning: Mer än var tionde ung väljare, nästan var femte ung man, sympatiserar med ett högerextremt parti.

Det är trams. Fullkomligt vedervärdigt trams.

Siffrorna kommer från det av Aftonbladet och ett community arrangerade låtsasvalet Ungt val, en opålitlig undersökning utan som helst förmåga att prestera ett representativt resultat. Ingen statistisk säkerhet och inget obundet slumpmässigt urval... det krävs varken akademiska studier eller större mängder sunt förnuft för att räkna ut att en sådan enkät inte är tillräcklig grund för att förstoras på det sätt som nu görs.

Sverigedemokraterna mobiliserade sina medlemmar och lyckades därför överrepresentera sig i det redan icke-representativa urvalet.

Erik Hellsborn, sverigedemokraterna, skriver dessutom på sin blogg "att enstaka SD-sympatisörer fuskat är som jag redan sagt både möjligt och troligt". Hur utbrett ett sådant fusk har varit spelar dock mindre roll - det är undersökningen som sådan som gör att resultatet inte representerar någon större grupp än de som faktiskt gjorde enkäten.

I korrekt utformade opinionsundersökningar är bilden en helt annan: 2,5 % av förstagångsväljarna och knappt 1 % av väljare i alla åldrar sympatiserar med (sd). Mer är det inte, mer än det lär det inte bli och det finns inte en chans i helvete att de tar plats i riksdagen i höst, hur mycket de än försöker.

Glöm Ungt val och läs istället Tomas Melins post om vad som händer om man tar debatten.

Andra bloggar om: Politik, Sverigedemokraterna, Ungt val, Val2006

Der Fuehrer's Face

Det sägs att ordet Fuck uttalas över 400 gånger i filmen Casino, som därmed skulle vara den mest fuck-stinna film som någonsin gjorts (möjligen med undantag för Nil by Mouth och, just det, Fuck).

Motsvarande lista över ymning användning av Heil och då gärna med tillägget Hitler skulle en kunna tänka sig toppas av någon amatörvideo från nazionaldemokraternas nazionaldagsfirande, men icke! I ett av Disney's gamla Kalle Anka-avsnitt, Der Fuehrer's Face, bjuds en på inte mindre än 88 (!) Heil på 8 minuter, alltså 11 Heils Per Minute (HPM).

Jag väljer Studio Ghibli framför Disney vilken dag som helst, men just Der Fuehrer's Face är parodisk propaganda när den är som allra bäst och jag kan varmt rekommendera en titt. Filmen finns här och den som inte vill titta på försnacket kan hoppa till 1:20 in i klippet.

(Viss varning utfärdas! Titelspåret är svårt att sluta sjunga på och det är inte alltid lämpligt att gå omkring och nynna "When Der Fuehrer says, "We ist der master race" / We HEIL! HEIL! Right in Der Fuehrer's face / Not to love Der Fuehrer is a great disgrace / So we HEIL! HEIL! Right in Der Fuehrer's face".)

Andra bloggar om: Disney, Nazism, Politik, Tyskland, USA

Du har vuxit ifrån mig, Bret

Jag såg en intervju på Kobra igår. Programledaren Kristofer Lundström träffade Bret Easton Ellis, författaren som med böcker som Less Than Zero (1986) och American Psycho (1991) var ack så väldigt viktig för mitt prepubertala och pubertala identitetsprojekt.

Det känns som om han blivit så gammal, den käre Bret. Som om vi har vuxit ifrån varandra, nej, som om han vuxit ifrån mig. Förr tänkte jag på honom som ett äldre syskon och nu tänker jag på honom som en far - och om vi antar att jag ser på min far som han ser på sin far, vill jag inte att han ska vara min far och jag vill inte att hans far ska vara min farfar.

Du har vuxit ifrån mig, Bret. Jag tycker inte att vi ska fortsätta att ses, jag kommer nog inte ens att läsa din nya bok Lunar Park, i alla fall inte förrän jag har egna barn som kan hata mig.

Andra bloggar om: Bret Easton Ellis, Böcker, Författare, Kultur, Litteratur

Män har trevligt tillsammans

Om jag vore fotograf skulle jag följa Fotbolls-VM och sedan göra en utställning av all homoerotik som skulle finnas i min kamera.



Den skulle kunna heta Socce 'r' homo.

Andra bloggar om: Fotbolls-VM, Foto, Sex

Katt skrämmer björn, lejon skrämmer buffel

Bilden kommer från socialdemokraternas hemsida, avdelningen för senaste nytt. Tre av de fyra senaste texterna handlar om folkpartiet och även om just det här är en ögonblicksbild, är det alls inte ovanligt att det är just (fp) som står i skottlinjen när (s) pekar ut ett enskilt parti istället för att skjuta på hela borgerligheten.

Socialdemokraterna har tappat en miljon medlemmar sedan 1979, men de har nästan sex gånger så många som folkpartiet. Opinionsundersökningar inför valet i höst tyder på att (s) kommer att få fyra till fem gånger så många röster som (fp). Ändå verkar det som om att det lilla (liberala) partiet är det som det stora (liberala? socialistiska? maktfullkomliga?) partiet fruktar allra mest. Varför då?

För att (s)-politiken mer och mer liknar en kopia av den som (fp) sedan länge för? För att (s) är rädda att tappa väljare till (fp) i högre grad än de riskerar att tappa dem till ett annat borgerligt parti? För att (fp) är som starkast där (s) är som svagast? Av någon helt annan anledning som jag inte är klok nog att fundera ut?

Oavsett vilket, är det lätt att dra en parallell till den lilla katt som försvarar sin ägares gård i New Jersey så starkt att den till och med kan skrämma upp en svartbjörn i ett träd. Om en liten katt kan skrämma upp en stor björn i ett träd, kan kanske en liten leijonkung skrämma upp en stor buffelhövdning så här inför en valrörelse. Jag hejar på katten och lejonet (och tycker synd om björnen och buffeln).

Andra bloggar om: Folkpartiet, Politik, Socialdemokraterna, Val2006

Mitt medelklassögonblick

Tidigare diskuterade jag mina egna Cartman- och Orback-ögonblick, och nu känner jag att det är dags för ytterligare ett slags unikt ögonblick: Mitt medelklassögonblick. Det inträffar när en känner att allting i en situation är så helt fantastiskt mycket medelklass att det är troligt att en aldrig kommer att känna sig lika mycket medelklass igen.

Jag gick långsamt och hand i hand med en människa genom Nordiska kompaniets avdelning för glas och porslin, detta i syfte att hitta en bröllopspresent. Då säger människan jag håller i handen, som enligt egen utsago talar korrekt rikssvenska fri från dialektala drag: "Jag vet inte om [de som ska gifta sig] skulle uppskatta en vacker pläd."

Vi är pariga, vi är på NK, på glas & porslin, vi letar bröllopspresent och istället för att säga "gilla en snygg filt" säger människan "uppskatta en vacker pläd". Jag dog en smula.

Om någon har ett bättre medelklassögonblick (eller Cartman- eller Orback-dito), tar jag gärna del av det.

Andra bloggar om: Bröllop, Bortskämd medelklass, NK, Presenter

Roligaste missförståndet

Jag har en släkting som är tämligen ensam och han brukar därför be mig att ta med honom ut. Det är varken enkelt eller behagligt, ty han lider av så elakartad homofobi att han inte går till uteställen där han misstänker att det kan finnas bisexuella bland de andra gästerna.

En gång skulle jag och några vänner gå på en spelning med Raymond och Maria på en klubb på Alcazar. Jag frågade då släktingen om han ville följa med, helt utan att tänka på att det fanns en klubb som hette som bandet och att det finns ett band som heter som klubben.

Så... Istället för att släktingen tror att vi ska se twee-bandet Raymond och Maria på rockklubben Alcazar, tror han att vi ska se bögdiscogruppen Alcazar på swingersklubben Raymond och Maria.

Han blev fullkomligt utom sig, gapade och skrek, lade på luren, följde inte med och ingen var gladare än jag.

Andra bloggar om: Alcazar, Homofobi, Musik, Raymond och Maria

Veckans citat (v 23, 2006)

"Det ska man verkligen ägna sig åt."

Andra bloggar om: Bodström, Citat, Fildelning, Piratkopiering, Politik

Adamo och Guillou invigningstalar på Pride

På bloggen Kallocain uttrycks viss bevikelse över att presentationen av Amelia Adamo och Jan Guillou som årets invigningstalare på Stockholm Pride inte skapat någon bloggstorm. Jag kan storma och är här är min storm.

- - - - -

Ett märkligt val

I den skånska humorserien HippHipp! åker karaktären Tiffany Persson taxi genom Stockholm och under resan berättar hon om människorna som bor här, bland andra Amelia Adamo och Jan Guillou. Adamo sägs göra Tiffanys "bästa tidning" och vara gift med Thorbjörn Larsson - han som enligt Tiffany "ser ut som en blandning av en franciskanermunk och en toalettborste". Guillou, anser Tiffany, borde få litteraturpriset "för dom härliga böckerna om Arn - alla böcker som man kan få i en bilaga med Aftonbladet borde få ett pris".

Det är tacksamt att skoja om Adamo (kvinnan som gör tidningar för varje kvinnlig situation i varje kvinnas kvinnliga liv) och Guillou (mannen vars böcker säljs på lastpallar placerade mellan hushålls- och toapapper på en stormarknad nära dig), och det kan därför ha varit ett enkelt val att välja just dessa som föremål för en sketch. Att Föreningen Stockholm Pride har valt samma personer som invigningstalare för årets Pride är däremot ett val som är svårare att förstå.

Amelia Adamo och feminismen

Amelia Adamo har varit chefredaktör på flera tidningar, men mest känd är hon för tidningen som bär hennes namn: Amelia. Med specialbilagor om bröllop, graviditet, vikt, hälsa och skönhet drar hon sig inte för att pryda hela framsidan med rubriker som "Hur mycket vill du gå ner? Nå din idealvikt på 21 dagar!"

Adamo pratar gärna om feminism, men inte med vem som helst och på vilket sätt som helst. Rigmor Robert fick i en intervju oemotsagd säga att det är östrogen som gör att kvinnor varken vill eller kan förstå sig på datorer. I en annan intervju tycker drottningen att feminismen är "en diskussion som gått för långt". Varken det eller att drottningen själv är skeptisk mot aborter är något som Adamo ifrågasätter i intervjun.

Men nu är det väl HBT och inte feminism hon ska prata om? Ja, förvisso, men att som HBT-person inte vara feminist är ungefär lika smart som att skjuta sig i foten. (Det finns tyvärr många haltande män att beskåda i Pride Park.) Någon queerfeminist är Amelia Adamo rakt inte och en person som försörjer sig på att berätta för människor att de inte duger som de är, är inte den talare HBT-rörelsen behöver.

Jan Guillou och synen på homosexualitet

Jan Guillou har en imponerande meritlista över märkliga uttalanden. Han har i televisionen kallat Rikard Wolff för "pederast", homosexualitet för "en modeföreteelse" och Saddam Hussein för "en progressiv statsman som värdesätter välfärd, fred och demokrati". Han hoppades på en friande dom i fallet Åke Green och han tycker att "de socialdemokratiska tjusputtarna som tror att det är demokratiskt att ålägga våra trossamfund att inför Gud viga homosexuella par är hart när omöjliga att förstå".

Guillou var tillsammans med två andra manliga män programledare för Grabbarna på Fagerhult tillika författare av Stora Machoboken, en bok som enligt sin egen baksidestext handlar om "typiskt manliga aktiviteter, begrepp och intressen; jakt, överarmar, tjejer, makt, framgång och lycka. Här finns allt det en man bör veta om vad han bör göra (och absolut undvika) om han vill bli accepterad som en riktigt grov grabb."

Knappast något som imponerar på HBT-rörelsen! Från RFSL ryktas det till och med att Guillou ska få årets retroaktiva rosa tistel.

Stockholm Pride och tema mångfald

Årets tema på Stockholm Pride är mångfald. Det är kanske det enda som skulle kunna motivera valet av invigningstalare - enligt en källa med insyn i Föreningen Stockholm Pride anser ordförande Ulrika Westerlund att Adamo personligen uppfyller en mångfaldskvot eftersom hon är invandrad. Från Italien. Jag vet inte om Westerlund känner till det, men även Guillou är i så fall ett lysande val eftersom hans mamma är norska och hans pappa fransman. Dessutom bor de ju båda i Sverige, så på två personer representeras fyra länder och publiken kan hoppas på en multikulturell smeltdegel när Syd(europa) möter Nord(europa) och Väst(skandinavien) möter Öst(skandinavien).

Varför inga protester nu?

Med hänsyn till allt ovan kunde en ha väntat sig högljudda protester när talarna offentliggjordes. Det var i alla fall vad som hände när Fredrik Reinfeldt utsågs till invigningstalare, men nu är det tyst. Mycket tyst. En och annan blogg har reagerat, men Adamo och Guillou verkar accepteras på ett helt annat sätt än Reinfeldt.

Kan det vara så att det egentligen inte handlar om att de som så argt protesterade förra gången hatar Fredrik och älskar Jan, utan snarare så att de som protesterade mot Fredrik gjorde det för att han är moderat och nu låter de bli att protestera mot Jan eftersom han är gammal vänsterman med förflutet i det blodröda kommunistiska förbundet marxist-leninisterna? Eller helt enkelt att de som skrek åt Fredrik är kompisar med Jan, oavsett anledning? Jag vet inte, märkligt är det likväl att den medkännande moderaten fick skäll både före, under och efter sitt tal när det för de allra flesta verkar helt okej att en som kallats homofob och en som kallats livmoderfeminist, ges samma uppdrag.

Pride - snällt och lättsmält

Även om proteststormen uteblivit finns det de som motsätter sig de båda talarna. Pride-medlemmar jag talat med beskriver det som att vissa personer i vissa delar av organisationen är mycket missnöjda medan man från styrelsen i toppen försvarar sitt beslut. Det ryktas dessutom att en högt uppsatt persons föräldrar blev så glada över att Guillou ska komma, att de för första gången överväger att gå på festivalen. För ytterligare andra är det en icke-fråga; vem som invigningstalar uppfattas halt enkelt som oviktigt.

Det är symtomatiskt för Pride, som på intet sätt är en homogen organisation. På Pride House finns det subversiva, det viktiga, det som ifrågasätter, det som funderar, det som flyttar gränser. I Pride Park är det show och glam och mest bara fest. Paraden är tudelad: En festlig uppvisning i glädje och stolthet som av elaka tungor beskrivs som homocirkus för heteropubliken, och en lång radda poliser, militärer, fackföreningsmedlemmar och andra kategorier som vill visa att HBT-personer finns i alla grupper och att de är precis som alla andra.

När de mer aktivistiskt lagda presenterar kontroversiella idéer (som att protestera mot hatbrott) till paraden möts de av kalla handen eftersom "det är en parad, ingen demonstration". När de ändå genomför sina idéer får de av åskådare höra "Var lite glada istället, det är ju Pride".

Det finns en assimilerande vilja i delar av Pride-organisationen och den som vill assimileras ska vara snäll och inte bråka med heterosamhället. Där kanske Adamo och Guillou kan komma in i bilden, ty vad de än kommer att tala om kommer de knappast att gå till våldsam attack mot heteronormen och dess konsekvenser.

"Jag är förvånad"

Jan Guillou är förvånad även han: "Jag är förvånad men har tackat ja. Jag tror inte att de tänker stena mig till döds."

Det verkar som att han har rätt. De flesta av de som ämnar gå på Pride har inte tid och ork att tänka på de politiska aspekterna av festivalen, ty de är fullt upptagna med att förbereda sig inför den massivt populära schlagerkvällen.

- - - - -

Så, det var min storm. Till den bör läggas att Pridefestivalen naturligtvis har många andra goda funktioner, till exempel som mötesplats, pepp och manifestation, samt att jag beundrar många som arbetar - mycket och helt ideellt - med Pride och den insats de gör, men det är så svårt att storma ordentligt om en samtidigt ska vara sansad och mjukt objektiv. Nu får någon annan storma vidare.

Anfield? Andwal? Cicci? A Girl Named Dick? Victor?

EDIT #1: Anfield stormar.
EDIT #2: God Saves the Queer fyller på.
EDIT #3: Victor stormar utan att bry sig.

Andra bloggar om: Amelia Adamo, Jan Guillou, Stockholm Pride