Årets modigaste syndikalist (tillika årets töntigaste pris)

Kommer ni ihåg Niklas Svenlin? Han mår så väldigt dåligt, säger han, av att konfronteras av porr under sin arbetstid. Konfrontation betyder i det här fallet att packa upp, ställa fram och sälja porrtidningar på en liten bensinstation i Piteå, men det ligger nära till hands att fråga sig om Svenlin verkligen mådde så dåligt. Trots all denna konfrontatoriska pornografi sökte han sig nämligen till samma jobb fyra somrar i rad.

Arbetsgivaren befriade Svenlin från bördan det innebar att handskas med nämnda tidningar, men det dög inte åt Svenlin, som tillsammans med sitt fackförbund satte besninstationen i blockad. Arbetsgivarna tog då bort tidningarna med hänvisning till att det ändå inte spelade någon roll för företagets lönsamhet - den moderna porrkonsumenten har nämligen sedan länge övergivit långtradarchaufförernas daterade trycksaker till förmån för nedladdad och streamad erotik.

Svenlin försökte göra en pornografiprohibitionistpolitisk* höna av en fjäder, med det var få som inte genomskådade hans lilla kupp som sexualfientlig aktivism av sämsta sorten. Det finns många priser jag skulle kunna hitta på och ge honom för det, till exempel Årets unga nymoralist, Årets töntigaste reaktionär eller Årets främste simulant av psykosomatiska magsmärtor framkallade av politiska ställningstaganden.

Syndikalisternas Centralorganisation är dock mer välvilligt inställda och tilldelar Svenlin ett slags civilkuragepris, vilket den med Svenlins sexualsyn instämmande tidningen Dagen uppmärksammar. Årets modigaste man är alltså en sommarjobbare som vägrade att sälja tidningar som ingen ändå köpte. Flygkapten Stefan Rasmussen, som 1991 räddade livet på ett flygplans samtliga passagerare genom en mirakulös nödlandning på en åker i Gottröra, har troligen redan hört av sig för att gratulera.

____________________
* Veckans ord?

Intressant? Via Axess. Tipstack till Dennis.
Läs även andra bloggares åsikter om Civilkurage, Fackförbund, Gottröra, Niklas Svenlin, Nymoralism, Porr, Sex, Stefan Rasmussen, Syndikalisterna

En bytte jobb, den andre gjorde det inte

"Det kan inte vara rimligt att jag ska behöva konfronteras av porr under min arbetstid, jag mår dåligt av det", sa sommarjobbaren Niklas Svenlin till Piteå-Tidningen. Arbetsgivaren svarade genom att befria Niklas från att packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Det räckte inte för Niklas och hans fackförbund, som satte företaget i blockad genom att meddela att Niklas inte skulle packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Arbetsgivaren gav med sig och tog bort tidningarna sedan det visade sig att varken ägare, kunder eller personal ville ha dem där.

Fair enough, naturligtvis, att en företagare styr sitt företag som denne behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst eftersom Niklas sökt och fått sitt jobb för fjärde sommaren i rad och för tredje gången på tre år säkert slagits av att han hunnit glömma bort att "han mår dåligt av det". Men också för att moralpaniken snabbt slog fäste i hela kommunen, som nu överväger att bli "porrfri". (Samma kommun har tidigare bjudit på bad och släckt ner elen för att barnfattiga par skulle intressera sig mer för sexuella aktiviteter och förhoppningsvis vända avfolkningstrenden.) Dessutom finns där ett intressant sidospår.

Stig-Björn Ljunggren skriver kolumner i Piteå-Tidningen. Eller skrev, ska jag kanske skriva, eftersom Stig-Björn Ljunggren just sagt upp sig från det jobbet. Redaktören ville nämligen inte ta in Stig-Björns krönika i morgondagens tidning, eftersom tidningen driver en annan linje på ledarsidan. Då sade Stig-Björn upp sig.

Fair enough, naturligtvis, att inte fortsätta arbeta för en företagare som styr sitt företag som denne behagar om det sättet inte behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst för att det där med lite naken hud kan vara så synnerligen upprörande. Men också för att det där med yttrandefrihet är så viktigt. Dessutom för att det där med att två personer reagerar så olika i liknande situationer visar på den stora frihet vi alla har i att ta ansvar för vår egen situation.

(Den förste som använder kommentarsfältet till att kalla mig klassblind får vattna mina blommor nu när jag tar semester. Jag ska upp till Piteå och sälja porr.)

Intressant? Via Almedalsbloggen.
Andra bloggar om: Fackförbund, Frihet, Moralpanik, Niklas Svenlin, Piteå, Piteå-tidningen, Porr, Stig-Björn Ljunggren

Korkad, inte kriminell

Eva-Maria Svensson, den förra regeringens utredare i frågan om könsdiskriminerande reklam, har presenterat sina resultat och kommit fram till att könsdiskriminerande reklam bör förbjudas - och att det kan göras utan grundlagsändring. Liksom Birgitta Ohlsson tycker jag att sådan reklam är korkad, inte kriminell, och att förbjuda den vore dumt.

Enligt utredningen vet man om reklam är kränkande med hjälp av "bedömningar med inslag av subjektiva värderingar", vilket i klartext innebär en godtycklig moralism genom vilken sexnegativism, åsiktsförtryck och tankeförbud tillåts nagga yttrandefriheten i kanterna och längre in än så. Gränsdragningsproblematiken är uppenbar, likheterna med höstens debatt om homofobiska budskap likaså.

Homofobisk, rasistisk och sexistisk reklam är korkad, men inte kriminell. Den må kunna göra skada, men det är ett lågt pris att betala för ett öppet samhälle - och i ett sådant är även idioter välkomna att leva och verka. Dessutom är förbud medelst lagstiftning inte det enda sättet att bekämpa något oönskat - branschens självreglering och konsumenternas makt är att föredra. Mer korkad än diskriminerande reklam är nämligen bara den som köper varor och tjänster från ett företag vars marknadsföring inte faller en på läppen.

Slutligen tar jag mig friheten att citera mig själv: "Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?"

Intressant? Mer hos Johanna Nylander.
Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, Eva-Maria Svensson, Johanna Nylander, Könsdiskriminerande reklam, Moralism, Politik, Yttrandefrihet

Och sexköpslagen tillgodoser vems intressen?

Min radiokollegan och vän Kristina Lindquist påpekar i en för frågan ovanligt nyanserad debattartikel att man inte behöver vara moraltant för att ogilla sexköp. Det har hon naturligtvis rätt i och hon ska ha en eloge för att hon rakryggat påpekar att det bara är "idiotiskt och kränkande att förneka" att det finns prosituterade som är nöjda med både sin situation och sin sysselsättning. Lika dumt vore det om jag förnekade att det finns sexsäljare som far illa, så dittills är vi överens.

Vidare menar Lindquist att sexköpslagen (och annan lagstiftning) ska tillgodose intresset hos de svaga och de mest utsatta. Fungerar lagen mot sexköp verkligen så? Den borde utvärderas, skriver Lindquist och jag håller med henne, men det vi redan känner till om sexköpslagens verkningar talar knappast till de svagas fördel.

Sexköpslagen drabbar de mest utsatta sexsäljarna, de som säljer sex på gatan, sexsäljare från andra länder, missbrukare, de fattiga. Det är dessa prostituerade som på grund av kundens rädsla för att åka fast tvingas förhandla snabbare, söka sig till undanskymda platser och ta större risker i en mer osäker miljö. Det är dessas kunder som gör sig mer anonyma, inte längre kan vända sig till myndigheterna om de tror att sexsäljaren är i behov av hjälp och de kan inte heller vittna mot människohandlare eftersom de då själva blir dömda för brott. Kopplerilagen leder dessutom till att sexsäljare inte kan arbeta i hemmet utan att riskera vräkning, att deras sammanboende eller partner kan dömas för koppleri och att de inte kan samarbeta med andra sexsäljare eftersom dessa då kan gå samma öde till mötes.

Konsekvensen av Lindquists resonemang borde därför vara att sexköpslagen inte tillgodoser de svagas intressen och att den därför borde avskaffas, men Lindquist tar ingen uttrycklig ställning. Man anar ändå vartåt det lutar när hon säger att "det borde vara självklart att omsorgen om att skydda den som inte lyckas skydda sig själv väger tyngre än att se till att den som ändå klarar sig ska få arbeta med exakt det hon önskar". Det är en pessimistisk syn på samhällets och politikens möjligheter; förbjud det för alla för att någon tar skada. Det är också en världsfrånvänd idé, ty sexsäljare finns trots att sexköp är förbjudet och hatet mot prostitutionen blir i form av sexköpslagen ett slag mot de prostituerade.

En mer omsorgsfull hållning vore den skademinimerande. Hjälp den som behöver hjälp, ge stöd till den som behöver stöd och låt den som mår bra och trivs med sitt arbete fortsätta arbeta. Vuxna människor har rätt att använda den egna kroppen och de egna pengarna på de sätt de själva bäst finner lämpade. Det är också fullt möjligt att erbjuda alla människor den friheten samtidigt som man erbjuder grundläggande trygghet för den mindre lyckligt lottade.

När Lindquist sedan går vidare till att tala om makt och kön, tappar hon den nyans jag tidigare hyllade. Här bortser hon tillfälligt från att det finns välbärgade som säljer sex till välbärgade, att det finns män som säljer sex till män, att det finns män som säljer sex till kvinnor och att det finns sexsäljare som lever gott och tjänar bra. Jag uppskattar att Lindquist breddar bilden genom att erkänna såväl den lyckliga som den olyckliga horans existens, men hon smalnar av något när det enda hon egentligen kommer fram till är att prostitutionsdebatten inte bara bör handla om den som har det bäst.

Ett sådant perspektiv är jag som "sexköpsliberal" inte intresserad av, sådan är inte heller debatten, och min vilja att avskaffa sexköpslagen springer inte bara ur frihetliga drömmar, utan framför allt ur en genuin vilja att skydda den svaga från skada.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Lindquist, Prostituerade, Prostitution, Sex, Sexköp, Sexköpslagen

Ett realistiskt äktenskap

Hans Regners äktenskaps- och partnerskapsutredning är just nu ute på remiss och sista dag för svar är den 15 januari 2008. Eftersom jag ska bidra till ett yttrande har jag tagit mig igenom de flesta av de hela 416 sidorna och tänkte därför passa på att dela med mig av min syn på de frågor som dryftas.

Jag kan i mina mest radikala stunder invända mot äktenskapet som sådant. Ett alternativ vore att avskaffa hela den traditionella formen av familjebildning och i stället låta alla sluta fria avtal om samlevnad med vilka de vill, oavsett antal och anledning. Äktenskapet är dock en populär och seglivad företeelse. Därför väljer jag här att backa några steg och bara ta ställning till det som faktiskt diskuteras i utredningen.

Internationella konventioner slår fast att rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet och sunt förnuft säger oss att könen på dem som ingår äktenskapet är ointressant för alla utom de lyckliga tu. Det registrerade partnerskapet har samma rättsverkan som ett äktenskap och det finns ingen civil mening med att bevara äktenskapet heteroexklusivt. Det skulle till och med kunna anses strida mot Regeringsformens intentioner om att samhället ska verka mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

En vanlig invändning är att samkönade äktenskap inte är reproduktiva. Dummare argument är svåra att spåra – barnafödande är inte ett krav för att ingå äktenskap, många som inte kan få barn gifter sig ändå och homosexuella är inte per definition infertila. En annan vanlig invändning är att det beramade barnperspektivet skulle innebära ett hinder, men vem som helst som träffat barn eller föräldrar vet att goda relationer är långt viktigare än kön och rättsliga samlevnadsformer.

När det gäller formerna för ingående av äktenskap finns det detaljer att fundera över. Den naturliga ordningen för en sekulär liberal vore att endast tillåta att äktenskap ingicks civilt, för att var och en sedan skulle stå fri att fira det hela med valfri ceremoni i ett trossamfund eller annat sammanhang. Det skulle också tydliggöra att äktenskapet är ett rent civilrättsligt förhållande samt att staten står neutral inför kyrkorna.

Å andra sidan skulle det ofta innebära ett dubbelt förfarande och opinionen är tydlig – de flesta vill ha möjligheten att ingå äktenskap i ett religiöst sammanhang. Dessutom skulle det nuvarande borgerliga systemet inte kunna hantera alla vigslar. Jag tycker därför att det är rimligt att tills vidare behålla trossamfundens vigselrätt.

Då uppstår frågan om religiösa vigselförrättare ska ha möjligheten att vägra viga ett samkönat par. Mitt svar är ja. Dels handlar det om religionsfrihet, dels handlar det om att det ska mycket till innan jag kan tänka mig att tvinga någon att handla i strid med egna övertygelser. Dessutom förstår jag inte varför någon skulle vilja vigas av någon som inte vill viga dem. De som säger annat strider för stridens skull, inte för att de egentligen vill vinna.

Det frestar mig som sagt att genomföra mer genomgripande förändringar av äktenskapet, till exempel att helt avskaffa det i dess nuvarande form, men om jag ska fortsätta att hålla mig till en mer pragmatisk syn: Könsneutrala äktenskap är ett välkommet steg på vägen mot ett samhälle där varje individ tillåts leva i enlighet med sina egna önskningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hans Regner, Könsneutralt äktenskap, Politik, Registrerat partnerskap, HBT, Äktenskap

Kränk mig om ni vill

Mig får ni gärna kränka. Håna mig, smäd mig, förolämpa mig på vilka sätt ni vill. Jag förbehåller mig nämligen rätten att själv få yttra mig fritt och om jag ska ha möjlighet att uttrycka min åsikt även när den inte uppskattas av alla, måste jag självklart försvara andras rätt att säga något som inte faller mig på läppen.

Det är därför för mig obegripligt att den hbt-rörelse som kämpar för allas rätt att uttrycka sig fritt, vill stoppa en annonskampanj eftersom de konservativa värderingar som uttrycks bär dem emot. Hur starka är de egna argumenten om de inte ens tål debatt?

Homofobi är inte olagligt. Att uttrycka det är tillåtet och ska så förbli. Det är helt enkelt inte ett brott att ogilla en sexualitet eller att anse att dess praktik är något motbjudande.

Finns det icke-heterosexuella som känner sig kränkta av kampanjen? Ja, definitivt, men det finns också köttätare som tar illa vid sig av Djurens Rätts klistermärken, veganer som mår direkt illa av Hemköps marknadsföring av revbensspjäll, äldre som upplever sig åsidosatta av ungdomsidealen, yngre som känner sig diskriminerade av åldersgränser och religiösa galenpannor som flyger i taket inför minsta lilla blasfemi.

Yttrandefriheten måste vara absolut. Vem skulle annars bestämma vilka åsikter som är goda och tillåtna att uttrycka, och vilka åsikter som är onda och som bör förbjudas? Vem avgör vilka grupper som får finna sig i att spottas lite på och vilka grupper som det är synd om och som inte får utsättas för harm? Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?

Yttrandefriheten är den förutsättning på vilken alla andra rättigheter vilar. Den lär oss vikten av fritt bildade och uttalade åsikter, och värdet av att stå ut med andras åsikter för att vi ska få uttrycka vår. Vill vi vara säkra på ingen i framtiden förbjuder våra tankar och yttranden, kan vi inte förbjuda andras tankar och yttranden nu.

Det är därför argumenten i den beramade kampanjen måste bemötas med motargument i sakfrågan, inte med krav på att avsändaren ska tystas. Diskutera gärna budskapets konsekvenser och det problematiska i den förespråkade särlagstiftningen, inte ett förbud mot att åsikten alls yttras. Visa på de vidsynta idéernas överlägsenhet istället för att göra oss alla blinda i ett slag mot rätten att bilda opinion.

(Och sluta att bjuda in mig till Facebook-grupperna Agera mot SLs homofoba affischer!, SL, sluta upplåta reklamplats för homofober! och Bevara inte äktenskapet på tunnelbanan! - jag tror på debatt och diskussion, inte på att förbjuda de mindra rumsrena att säga sitt.)

Intressant?
Andra bloggar om: Bevara äktenskapet, Facebook, HBTQ, Homofobi, RFSL, SL, Yttrandefrihet, Äktenskap

Finkalibrerad våldtäkt

Det är inte helt enkelt att förhålla sig till en våldtäktsrättegång. En friande dom kan föda ilska och en känsla av maktlöshet i de fall man själv funnit den åtalade skyldig; en fällande dom kan i samma fall ge upphov till obehag inför den hämndlystnad och det pöbelbeteende som uppstår. I de fall en instans friar och en annan fäller, är det svårt att inte oroas över att en av domstolarna begått ett fruktansvärt misstag. I alla lägen är det fascinerande hur alla plötsligt tror sig ha all information om fallet och förmågan att värdera all bevisning.

I fallet med Stureplansprofilerna är det om inte annat lättande att domen i praktiken säger att en kvinna kan våldtas, ty det känns ibland omöjligt när man hör om alla de fall när inga tillgängliga bevis i världen varit nog för att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Räcker en uppkörd fjärrkontroll, en mängd dokumenterade skador, att du har varit nedsövd? Eller kommer du ändå att få frågor om hur du brukar gå klädd på lokal, om du tittar på porr, om du billar bdsm? Kanske var det inte så konstigt att Jesus spikades upp på ett kors - hans fosterfar var ju faktiskt snickare?

Är rättsväsendet en patriarkal utpost för flåsiga gubbar, behövs samtyckeskrav eller är det bra att kraven på bevisning är så starka att domstolen hellre friar än fäller? För mig som lekman är det komplicerat då jag saknar adekvat juridisk kompetens. Är det till exempel rimligt att skilja på våldtäkt och grov våldtäkt? Alla övergrepp, varje våldtäkt, är väl per definition något grovt? Eller är det just det stormaskigt tillyxade kategorierna som gör det svårt att fälla? Skulle det bli lättare om det fanns fler nivåer? I så fall har jag ett förslag att erbjuda: en ny, finkalibrerad skala över våldtäkter.

Försumbar våldtäkt
Ringa våldtäkt
Välvillig våldtäkt
Inställsam våldäkt
Välkammad våldtäkt
Anspråkslös våldtäkt
Flegmatisk våldtäkt
Slentrianmässig våldtäkt
Liknöjd våldtäkt
Förutsättningslös våldtäkt
Summarisk våldtäkt
Insnöad våldtäkt
Kosher-våldtäkt
Osötad våldtäkt
Ordinär våldtäkt
Glättig våldtäkt
Innevåldtäkt
Tvärvetenskaplig våldtäkt
Framfusig våldtäkt
Frostig våldtäkt
Ståndsmässig våldtäkt
Styv våldtäkt
Okuvlig våldtäkt
Sträng våldtäkt
Grandios våldtäkt
Grisig våldtäkt
Blasfemisk våldtäkt
Burdus våldtäkt
Filibustervåldtäkt
Brutal våldtäkt
Skändlig våldtäkt
Horribel våldtäkt
Sabeltandad våldtäkt (utdöd)

Om det nu ändå ska vara så svårt att förstå, ty en våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. Så mycket svårare behöver det nog inte vara.

Intressant?
Andra bloggar om: Domstolar, Humor, Juridik, Rättsskipning, Stureplansprofilen, Stureplansprofilerna, Våld, Våldtäkter

Ännu en dag i SSU:s historia

I dag vaknade jag till skämtsamma sms om att jag inte borde ha förgripit mig på 13-åringar via msn. Jag förstod ingenting förrän jag läste om fallet i Metro och insåg att det finns en del likheter:

"30-åringen... tidigare varit aktiv i ett av ungdomsförbunden... flitig bloggare... diskuterar många samhällsfrågor..."

"Måste du publicera en dementi nu?" frågade en kompis. Nej, ingen tror att det är jag och beskrivningen stämmer in på många, tänkte jag.

Sedan avslöjade Dagens Media att det handlar om en före detta aktiv i SSU Stockholm och att han dessutom varit drivande i Antifeministiska samförbundet - och då lutar det mot att det är någon annan kan känna sig betydligt mer utpekad.

Det här är bilden Dagens Media använder på framsidan i dag:



Alla med någorlunda koll på socialdemokratiska bloggare och/eller SSU Stockholm och/eller Antifeministiska samförbundet har då inga som helst problem att räkna ut vem det handlar om; bilden har Dagens Media tagit från personens blogg. Det kan diskuteras hur lämpligt det är att media bjuder på så många pusselbitar att den sista faller på plats av sig själv, men det kan också diskuteras hur ungdomsförbund kan odla så mycket vridet.

I dag har det nämligen också skrivits en del om att andra medlemmar i SSU marinerat ett hotellrum i avföring under en resa till Bryssel.

Det händer helt enkelt så mycket sjukt i ungdomsförbunden att det kan vara värt att påminna om Sakine Madons och Fredrik R Krohmans lika skrämmande som utmärkta varning till landets föräldrar:

Ungdomsförbunden kan skada ditt barn allvarligt.

Intressant?
Även: Bloggen Bent, Johan Ingerö, Sakine
Andra bloggar om: Fredrik R Krohnman, Sakine Madon, Sex, SSU

Ännu en sexarbetare tystad

Isabella känner sig tvungen att avsluta sin blogg och med den och henne förlorar vi en av de viktigaste och mest intressanta rösterna i en av de viktigaste och mest intressanta debatterna; att en hora orkar och vågar uttala om sig prositution är mycket värdefullt och berikande. Vi är många som har Isabella att tacka för mycket. Vi är också många som kämpat för hennes rätt att yttra sig och höras, därför många som i dag är arga och besvikna, om än alls inte på Isabella.

Johanna Parikka Altenstedt, däremot, har gjort mig både arg och besviken, men det handlar inte så mycket om henne som om ett utbrett och skoninglöst förtryck mot sexarbetare och i förlängningen mot deras barn, andra anhöriga och deras vänner.

Skämmes tamefan, alla ni som har mage att kalla er feminister när ni gör allt vad ni kan för att skapa och återskapa ett horstigma ni inte drar er för att använda mot kvinnor som inte hyser samma åsikter som ni!

Skämmes tamefan, alla ni som tystar era motståndare istället för att förklara varför ni tycker att ni har fel!

Skämmes tamefan, alla ni vidrigt fega kryp!

Intressant?
Aqurette: Isabella Lund slutar blogga efter hot
Blogge Bloggelito: Att tysta en blogg
Deep Edition: Johanna Parikka Altenstedt. Du borde skämmas.
Hoe-Looking Man: Hejdå, Isabella!
Johanna Nylander: Munkavlar och tysthet i bloggosfären
Josh: Sorg
Louise P: Maktpraktiker och förtryck
Projo: Saknad
Queertopia: Någon har bestämt...
Wille Fahler: Det vidrigaste jag sett och hört
Andra bloggar om: Isabella Lund, Johanna Parikka Altenstedt, Journalistik, Makt, Maktmissbruk, Media, Prostitution, Sex, Sexarbete, Sexarbetare, Yttrandefrihet

Sex med Victor, Helena, Tanja och Elin

Mina vänner och bekanta är som sagt intresserade av sex. I kväll yttrar det sig (bland annat, kan man tänka) i att Helena pratar om det privata i Victors tv-program Sex med Victor samt i att Tanja och Elin bjuder in till releasefest för Phonephucker-boken. Fuck y'all, y'all.

Intressant?
Andra bloggar om: Elin Jonsson, Helena Bergman, Phonephucker, Sex, Sex med Victor, Tanja Suhinina

Sex med Jon

En av de saker som håller samman en bekantskapskrets torde vara gemensamma intressen. I min bekantskapskrets torde ett sådant gemensamt intresse vara sex; för en vecka sedan debuterade Victor Bernhardtz som programledare för Sex med Victor och i går nedkom en stolt Jon Jordås med granskande sexupplysningssajten Sexfakta.

Sexfakta har ambitionen att "främja njutning, minska fördomar, väcka nyfikenheten att experimentera, hävda möjligheten att säga ja och rätten att säga nej". Upplysning, normbekämpning och en rejäl skopa sexualradikalism i ett gebit som verkligen behöver det.

Intressant?
Andra bloggar om: Jon Jordås, Sex, Sex med Victor, Sexfakta

Det däär med kwäär

I kommentarerna till en annan post tipsar någon anonym i kretsen kring Konflikt-bloggarna mig om Tjärhovsplans text om "Kwäär". Jag, som vanligtvis har väldigt svårt för stava-som-det-låter-stavning och distansering-slash-förlöjligande-medelst-infantilisering, har ändå läst, roats och har några kommentarer.

1. En bild på Klara Gratte! Ständigt denna Klara Gratte. Så snart någon känner för att ge sig på tjejer som förräder både klass och kön när de inte röstar rött, eller icke-heteron som inte snällt paraderar i räta linjer bakom akademikervänsterns fi-flaggor, plockas Klara Gratte fram som slagpåse. Har ni verkligen inte fler än en enda motståndare, alla ni som lever för att hata liberaler?

2. Varför är "riktiga" (det vill säga de av staten och Stockholms universitet typgodkända) feministerna alltid så himla oroliga för att queer ska reducera och urholka feminismen? Är feminismen verkligen inte större och mer livskraftig än så? Finns det någon lista över vilka som får definiera och vara queer? Feminister?

3. Vad evigt skönt det är att det finns en självutnämnd elit begåvad med "förmågan att använda Butler på ett meningsfullt vis"! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dessa Sanningens riddare, var jag skulle ta vägen utan dessa Upplysta hjältar, hur jag skulle kunna överleva i en värld utan trehundrataggare som i alla lägen vet bättre än jag och alla som håller med mig.

4. Att "en feminism frikopplad från klass blir meningslös" är en åsikt som alltid presenteras som en sanning som inte behöver förklaras. Det får mig att tro att det är illa underbyggt blaj.

5. "Queerliberalerna är inte intresserade av förändring". Inte?

6. "Face it, på sin höjd blir ni rosa pengar". För det första är "vi" inte något "vi" (det är "ni" som står för kollektivismen, remember?), för det andra tycker jag att det är ärbart att bli rosa pengar.

7. Tjärhovsplan är i det här fallet riktigt välskriven och rolig postironi. Mer sånt, ty jag -ehrm- "gillar't"!

Intressant?
Andra bloggar om: Feminism, Klara Gratte, Kväär, Liberalism, Politik, Sex, Tjärhovsplan, Queer, Queerteori

Vänskapskorruption

När ens vänner gör bra grejer känns det bra att marknadsföra dem.

Victor blir tv-programledare när Sex med Victor har premiär klockan 21:00 på SVT1 i kväll. Dessutom bloggar han igen, nu här, till glädje för alla oss som aldrig förlät honom för att han tog livet av Queer vegan.

Magnus och Helena (och någon svartmuskig typ jag inte vet vem det är) har skapat en bildblogg, inget-ar-heligt-tour-2007, som komplement till turnén med ungefär samma namn. Passa på att boka biljetter innan alla föreställningar är utsålda.

Andra bloggar om: Helena Sandklef, Humor, Inget är heligt, Komedi, Magnus Betnér, Sex, Sex med Victor, Stand-up, Stand up, SVT, TV, Victor Bernhardtz

Porren inte problemet

Vid mitt fjärde framträdande i Rond i P3 pratade panelen porr i fängelser. Då var budet att lagrådet kritiserat idén att förbjuda sexualbrottslingars konsumtion av pornografi, eftersom ett sådant ingrepp skulle strida mot den grundlagsskyddade informationsfriheten. Jag ställde mig på lagrådets sida och gjorde klart att även interner har rätt att ta del av vilken information de vill, att det är långt ifrån tydligt hur viss information skulle kunna orsaka vissa beteenden, samt att återfallsfrekvensen i sexualbrott är väldigt låg.

Nu är Beatrice Ask där igen. Sexbrottsdömda ska inte få ha porr, tänker hon sig, eftersom det kanske skulle kunna motverka behandlingen av de intagna. Huruvida mördare inte ska få läsa American Psycho framgår ej och inte heller får vi veta om Beatrice Ask själv, fortkörare som hon är, ska förvägras en prenumeration på Vi bilägare.

Kausaliteten är fortfarande oklar. Återfallsfrekvensen i sexbrott låg. Informationsfriheten grundlagsskyddad. Vad justitieministern kommer dragande med är alltså blott ett nytt försök att med olaga våld slåss mot väderkvarnar bara för att hon tror att de är några nakna jättar. Som gör helikoptern.

Men det är inte porren som är problemet. Det är istället viljan att förbjuda "olämpliga" böcker och tidningar med hänvisning till att "de anses kunna motverka behandling", det är godtycket och den högst subjektiva bedömningen utifrån vaga teser och teorier, det är förmågan att driva kampanj bortom grundlagen bara för att den som kränks är kriminell. Det är problemet. Fångar förlorar inte alla sina medborgerliga rättigheter bara för att de gjort sig skyldiga till brott! Att ens påbörja en sådan vandring vore att halka nerför det sluttande plan som börjar vid "förvägra information" och slutar vid "avrätta på en fotbollsstadion".

Intressant?
Andra bloggar om: Beatrice Ask, Informationsfrihet, Kriminalpolitik, Moderaterna, Politik, Pornografi, Porr, Sexualbrott, Yttrandefrihet

Med fiender som Akademin är alla Anders Wallners vänner

Akademin för klassisk kulturkritik attackerar Anders Wallner och passar på att förklara hela miljöpartiet guilty by hallucination med hänvisning till att Wallner inte moraliserar, stigmatiserar och fördömer människor som själva väljer hur de vill leva ut sin sexualitet. I förbifarten tvålar de till såväl Magnus Betnér som Reb Kerstinsdotter också, eftersom även dessa två gör vad de kan för att försvara rätten att vara slampa.

"Med vänner som Wallner behöver Miljöpartiet inga fiender", skriver Akademien. Jag är vän med både Wallner och Betnér - dessutom bekant med Kerstinsdotter och på samma sida i den här frågan - och torde därför inte heller behöva några fiender. Skulle jag ändå känna ett behov känns det tryggt att jag kan räkna med Akademin för klassisk kulturkritik. Vi sexualradikala moralliberaler kan behöva lite motstånd, så att vi har något att ägna åt oss den där försvinnande lilla tiden per dygn som vi inte knullar.

(Och när det gäller miljöpartiet: Med vänner som Anders Wallner får miljöpartiet en del av min respekt och beundran. Faktum är att det är sådana som Wallner som gör miljöpartiet attraktivt. På så många sätt.)

Intressant?
Även: Anders Wallner, Maria Ferm
Andra bloggar om: Anders Wallner, Feminism, Heteronormativitet, Magnus Betnér, Miljöpartiet, Moralism, Politik, Sex, Slampor

Fira familjen

Tycker du att den vita, heterosexuella kärnfamiljen varit lite väl undanskuffad under den senaste tidens Pride-festivaler och allmäna bögerier? Hav förtröstan! Aftonbladet Nya Medier lanserar stolt, i samarbete med ful-som-stryk-sidan Blocket, något de valt att kalla hela Sveriges familjesida eller i klartext Family.se!



"På sajten kommer bebisbilder, hyllningar och bröllopsfilmer sorteras på samma sätt som bilar, möbler och bostäder på Blocket: län för län, kategori för kategori.

Men på Family.se ska ingenting säljas. Bara visas upp."

Eller? Själva platsen på vilken alla bebisbilder och bröllopsfilmer ska visas upp, ska ju nämligen säljas. Detsamma gäller alla de annonser med reklam för dyra bröllop och barnböcker som omger alla bebisbilder och bröllopsfilmer. I själva verket ska ju allt säljas - och visas upp! - och det är okej med mig att så är fallet, men jag mår verkligen illa när försäljning kallas att "berätta om sina bästa stunder i livet" i en enda stor vulgar display of hur man återskapar heteronormativitet.

Each to his own, väl bekomme och jag har verkligen ingenting emot heterosexuella, men måste ni vara så förtvivlat in my face? Ni måste faktiskt inte komma ut inför varenda människa ni träffar.

Intressant?
Tipstack: Jon Jordås. Även: Maria Ferm, Anders Wallner
Andra bloggar om: HBTQ, Family.se, Heterosexualitet, Kärnfamiljen, Sex

Pånyttfödd som motionär

Jag var tonåring senast jag skrev motioner och anföranden till ett politiskt ungdomsförbund, men nu - 2007! - har jag gjort det igen och det var riktigt roligt! När Liberala ungdomsförbundets kongress går av stapeln den 9-12 augusti är jag mer eller mindre skyldig till medverkan kring tre av motionernas uppkomst.

En motion handlar om den diskriminering fetischklubbar utsatts för. En annan om att införa en köns- och antalsneutral civilrättslig samlevnadsbalk. Viktigast känns ändå den tredje, och det är vackert att se rubriken i tryck:

Motion 14: Torsklagen måste avskaffas
Sexradikala nätverket Blåslamporna: Fredrik Westerlund, Klara Gratte, Douglas Martinsson, Saga Rosén, Mikael Ehne och Johanna Nylander

Förbundsstyrelsen har yrkat avslag för att istället bifalla en motion om att verka för att rådande sexköpslag exporteras till hela Europa. Vi får väl se hur det blir med den saken och oavsett vad Luf kan tänkas tycka, är min åsikt oförändrad: Torsklagen måste avskaffas.

Intressant?
Andra bloggar om: Blåslamporna, HBTQ, Liberala ungdomsförbundet, Luf, Prostitution, Sex, Sexköpslagen, Äktenskapsbalken

Pride-special i Tidningen Kulturen

Tidningen Kulturen, som jag fick upp ögonen för när de intervjuade Klara Gratte och skrev om Cavefors-debaclet, paraderar med Pride-special i nya numret. Läs om Pride House, en bögjävel och favoriten Helena Sandström. Bland annat.

Andra bloggar om: HBTQ, Kultur, Pride, Sex, Tidningen Kulturen

Om abortfrågan på Bloggregeringen

Semestern är slut och jag börjar med att åter rycka in som minister i bloggregeringen. Den här gången svarar jag på Ann-Lis Söderberg artikel på Brännpunkt när jag hävdar att abortfrågan inte är en samhällsfråga.

Läs och kommentera där.

Andra bloggar om: Aborter, Bloggregeringen, Politik

Pride: Mina rekommendationer

Vardag
Homosexuell och muslim, hur funkar det?
Pride på stan, klockan 13-14 den 1 augusti.
Ny diskrimineringslag äntligen i hamn?
Pride på stan, klockan 13-14 den 2 augusti.
Surrogatmödraskap, ytterligare ett steg i rätt riktning?
Pride på stan, klockan 13-14 den 3 augusti.

Fest
Sthlm is burning (31/7), Defekt Idyll (4/7), Fête/Subjekt/Defekt (5/7).

Fanboy Funfact
På torsdag hörs jag i nyhetspanelen i Rond i P3 och jag gör eventuellt ett inhopp i ett inslag om ett särdeles aktuellt ämne. På fredag är jag moderator i diskussionen om surrogatföräldraskap (se ovan) och på lördag är jag vacker queerliberal i paraden. All annan tid tillbringar jag med de människor jag älskar att ha omkring mig, utom när jag tittar på baseboll, vill säga, ty det får jag vackert göra mol allena.

Intressant?
Andra bloggar om: Bloggar, Diskriminering, Fest, HBT, Islam, Paraden, Pride, Queer, Radio, Rond, Sex, Stockholm Pride, Surrogatföräldraskap