Lagstadgad ojämställdhet

Volvo har arbetat med att rekrytera fler kvinnor och arbetsgivaren, fackföreningarna och de anställda är överens: Med mångfald på fabrikerna blir stämningen bättre, effektiviteten högre och arbetsglädjen större.

Men nu när Volvo går dåligt och varslar anställda om uppsägning, gör de lagstadgade turordningsreglerna att de flesta som får sluta är kvinnor (eftersom de i regel har kortare anställningstid). Enligt Ekot sjunker andelen kvinnor med hälften.

Det säger en del om politisk styrning som en väg mot jämställdhet att de privata företag som på frivillig grund arbetar med jämställdhet, får se det arbetet slås sönder av stelbent och högst omodern lagstiftning.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsmarknad, Jämställdhet, Politik, Turodningsregler, Volvo

Fi fixar flexibel finansiering

År 2007 fick feministiskt initiativ statligt bidrag för folkrörelser, men detta först efter att ha lovat att inte ställa upp i allmäna val. Politiska partier kan nämligen inte få bidraget i fråga, men det var inget större problem eftersom det inte hölls några allmäna val det året.

Nu rekommenderar fi:s partistyrelse ändå att årets kongress ska besluta att fi ska ställa upp i allmäna val 2009 och 2010. Feministiskt initiativ, som alltså var ett parti 2006 och en folkrörelse 2007, blir alltså ett parti igen. I alla fall 2009-2010, ty om valresultaten inte går partiets väg är det troligt att partiet blir en folkrörelse. Igen.

Det är lätt att jaga upp sig och gapa om hyckleri, lögner och svek. Samtidigt vore det billigt och orättvist att ge sig på just feministiskt initiativ. Att de är beredda att ta till nästan vilka metoder som helst för att komma åt skattebetalarnas pengar skiljer dem nämligen inte från andra politiker och partier.

Moderaterna har med moralisk flexibilitet och snabba åsiktsbyten sett till att de kostar skattebetalarna närmare 1.000.000.000 kronor i partistöd som de tidigare ville avskaffa, men nu både omfamnar och är beroende av. Jämfört med den knappa halvmiljon lilla fi lyckats lura loss i något slags etableringsbidrag är det storpotatis.

Dessutom har feministiskt iniativ hållit sig till reglerna och inte gjort några som helst formella fel. De har redovisat sina intentioner, förklarat hur de ser på sig själva och aldrig gjort någon hemlighet av att de skulle överväga att ställa upp i val igen om medlemmarna så skulle önska.

Eventuell irritation bör alltså riktas mot den politiska kulturen i stort, Delegationen för fördelning av statsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhetsarbete som beviljade bidraget samt, framför allt, mot de system som gör det möjligt att ta från medborgare och ge till politiker.

Intressant? Se även AB, DN, Exp, SvD och Politikerbloggen.
Läs även andra bloggares åsikter om Bidrag, Feministiskt initiativ, Moderaterna, Politik, Partistöd

Korkad, inte kriminell

Eva-Maria Svensson, den förra regeringens utredare i frågan om könsdiskriminerande reklam, har presenterat sina resultat och kommit fram till att könsdiskriminerande reklam bör förbjudas - och att det kan göras utan grundlagsändring. Liksom Birgitta Ohlsson tycker jag att sådan reklam är korkad, inte kriminell, och att förbjuda den vore dumt.

Enligt utredningen vet man om reklam är kränkande med hjälp av "bedömningar med inslag av subjektiva värderingar", vilket i klartext innebär en godtycklig moralism genom vilken sexnegativism, åsiktsförtryck och tankeförbud tillåts nagga yttrandefriheten i kanterna och längre in än så. Gränsdragningsproblematiken är uppenbar, likheterna med höstens debatt om homofobiska budskap likaså.

Homofobisk, rasistisk och sexistisk reklam är korkad, men inte kriminell. Den må kunna göra skada, men det är ett lågt pris att betala för ett öppet samhälle - och i ett sådant är även idioter välkomna att leva och verka. Dessutom är förbud medelst lagstiftning inte det enda sättet att bekämpa något oönskat - branschens självreglering och konsumenternas makt är att föredra. Mer korkad än diskriminerande reklam är nämligen bara den som köper varor och tjänster från ett företag vars marknadsföring inte faller en på läppen.

Slutligen tar jag mig friheten att citera mig själv: "Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?"

Intressant? Mer hos Johanna Nylander.
Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, Eva-Maria Svensson, Johanna Nylander, Könsdiskriminerande reklam, Moralism, Politik, Yttrandefrihet

Finkalibrerad våldtäkt

Det är inte helt enkelt att förhålla sig till en våldtäktsrättegång. En friande dom kan föda ilska och en känsla av maktlöshet i de fall man själv funnit den åtalade skyldig; en fällande dom kan i samma fall ge upphov till obehag inför den hämndlystnad och det pöbelbeteende som uppstår. I de fall en instans friar och en annan fäller, är det svårt att inte oroas över att en av domstolarna begått ett fruktansvärt misstag. I alla lägen är det fascinerande hur alla plötsligt tror sig ha all information om fallet och förmågan att värdera all bevisning.

I fallet med Stureplansprofilerna är det om inte annat lättande att domen i praktiken säger att en kvinna kan våldtas, ty det känns ibland omöjligt när man hör om alla de fall när inga tillgängliga bevis i världen varit nog för att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Räcker en uppkörd fjärrkontroll, en mängd dokumenterade skador, att du har varit nedsövd? Eller kommer du ändå att få frågor om hur du brukar gå klädd på lokal, om du tittar på porr, om du billar bdsm? Kanske var det inte så konstigt att Jesus spikades upp på ett kors - hans fosterfar var ju faktiskt snickare?

Är rättsväsendet en patriarkal utpost för flåsiga gubbar, behövs samtyckeskrav eller är det bra att kraven på bevisning är så starka att domstolen hellre friar än fäller? För mig som lekman är det komplicerat då jag saknar adekvat juridisk kompetens. Är det till exempel rimligt att skilja på våldtäkt och grov våldtäkt? Alla övergrepp, varje våldtäkt, är väl per definition något grovt? Eller är det just det stormaskigt tillyxade kategorierna som gör det svårt att fälla? Skulle det bli lättare om det fanns fler nivåer? I så fall har jag ett förslag att erbjuda: en ny, finkalibrerad skala över våldtäkter.

Försumbar våldtäkt
Ringa våldtäkt
Välvillig våldtäkt
Inställsam våldäkt
Välkammad våldtäkt
Anspråkslös våldtäkt
Flegmatisk våldtäkt
Slentrianmässig våldtäkt
Liknöjd våldtäkt
Förutsättningslös våldtäkt
Summarisk våldtäkt
Insnöad våldtäkt
Kosher-våldtäkt
Osötad våldtäkt
Ordinär våldtäkt
Glättig våldtäkt
Innevåldtäkt
Tvärvetenskaplig våldtäkt
Framfusig våldtäkt
Frostig våldtäkt
Ståndsmässig våldtäkt
Styv våldtäkt
Okuvlig våldtäkt
Sträng våldtäkt
Grandios våldtäkt
Grisig våldtäkt
Blasfemisk våldtäkt
Burdus våldtäkt
Filibustervåldtäkt
Brutal våldtäkt
Skändlig våldtäkt
Horribel våldtäkt
Sabeltandad våldtäkt (utdöd)

Om det nu ändå ska vara så svårt att förstå, ty en våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. Så mycket svårare behöver det nog inte vara.

Intressant?
Andra bloggar om: Domstolar, Humor, Juridik, Rättsskipning, Stureplansprofilen, Stureplansprofilerna, Våld, Våldtäkter

Ännu en sexarbetare tystad

Isabella känner sig tvungen att avsluta sin blogg och med den och henne förlorar vi en av de viktigaste och mest intressanta rösterna i en av de viktigaste och mest intressanta debatterna; att en hora orkar och vågar uttala om sig prositution är mycket värdefullt och berikande. Vi är många som har Isabella att tacka för mycket. Vi är också många som kämpat för hennes rätt att yttra sig och höras, därför många som i dag är arga och besvikna, om än alls inte på Isabella.

Johanna Parikka Altenstedt, däremot, har gjort mig både arg och besviken, men det handlar inte så mycket om henne som om ett utbrett och skoninglöst förtryck mot sexarbetare och i förlängningen mot deras barn, andra anhöriga och deras vänner.

Skämmes tamefan, alla ni som har mage att kalla er feminister när ni gör allt vad ni kan för att skapa och återskapa ett horstigma ni inte drar er för att använda mot kvinnor som inte hyser samma åsikter som ni!

Skämmes tamefan, alla ni som tystar era motståndare istället för att förklara varför ni tycker att ni har fel!

Skämmes tamefan, alla ni vidrigt fega kryp!

Intressant?
Aqurette: Isabella Lund slutar blogga efter hot
Blogge Bloggelito: Att tysta en blogg
Deep Edition: Johanna Parikka Altenstedt. Du borde skämmas.
Hoe-Looking Man: Hejdå, Isabella!
Johanna Nylander: Munkavlar och tysthet i bloggosfären
Josh: Sorg
Louise P: Maktpraktiker och förtryck
Projo: Saknad
Queertopia: Någon har bestämt...
Wille Fahler: Det vidrigaste jag sett och hört
Andra bloggar om: Isabella Lund, Johanna Parikka Altenstedt, Journalistik, Makt, Maktmissbruk, Media, Prostitution, Sex, Sexarbete, Sexarbetare, Yttrandefrihet

Det däär med kwäär

I kommentarerna till en annan post tipsar någon anonym i kretsen kring Konflikt-bloggarna mig om Tjärhovsplans text om "Kwäär". Jag, som vanligtvis har väldigt svårt för stava-som-det-låter-stavning och distansering-slash-förlöjligande-medelst-infantilisering, har ändå läst, roats och har några kommentarer.

1. En bild på Klara Gratte! Ständigt denna Klara Gratte. Så snart någon känner för att ge sig på tjejer som förräder både klass och kön när de inte röstar rött, eller icke-heteron som inte snällt paraderar i räta linjer bakom akademikervänsterns fi-flaggor, plockas Klara Gratte fram som slagpåse. Har ni verkligen inte fler än en enda motståndare, alla ni som lever för att hata liberaler?

2. Varför är "riktiga" (det vill säga de av staten och Stockholms universitet typgodkända) feministerna alltid så himla oroliga för att queer ska reducera och urholka feminismen? Är feminismen verkligen inte större och mer livskraftig än så? Finns det någon lista över vilka som får definiera och vara queer? Feminister?

3. Vad evigt skönt det är att det finns en självutnämnd elit begåvad med "förmågan att använda Butler på ett meningsfullt vis"! Jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan dessa Sanningens riddare, var jag skulle ta vägen utan dessa Upplysta hjältar, hur jag skulle kunna överleva i en värld utan trehundrataggare som i alla lägen vet bättre än jag och alla som håller med mig.

4. Att "en feminism frikopplad från klass blir meningslös" är en åsikt som alltid presenteras som en sanning som inte behöver förklaras. Det får mig att tro att det är illa underbyggt blaj.

5. "Queerliberalerna är inte intresserade av förändring". Inte?

6. "Face it, på sin höjd blir ni rosa pengar". För det första är "vi" inte något "vi" (det är "ni" som står för kollektivismen, remember?), för det andra tycker jag att det är ärbart att bli rosa pengar.

7. Tjärhovsplan är i det här fallet riktigt välskriven och rolig postironi. Mer sånt, ty jag -ehrm- "gillar't"!

Intressant?
Andra bloggar om: Feminism, Klara Gratte, Kväär, Liberalism, Politik, Sex, Tjärhovsplan, Queer, Queerteori

Med fiender som Akademin är alla Anders Wallners vänner

Akademin för klassisk kulturkritik attackerar Anders Wallner och passar på att förklara hela miljöpartiet guilty by hallucination med hänvisning till att Wallner inte moraliserar, stigmatiserar och fördömer människor som själva väljer hur de vill leva ut sin sexualitet. I förbifarten tvålar de till såväl Magnus Betnér som Reb Kerstinsdotter också, eftersom även dessa två gör vad de kan för att försvara rätten att vara slampa.

"Med vänner som Wallner behöver Miljöpartiet inga fiender", skriver Akademien. Jag är vän med både Wallner och Betnér - dessutom bekant med Kerstinsdotter och på samma sida i den här frågan - och torde därför inte heller behöva några fiender. Skulle jag ändå känna ett behov känns det tryggt att jag kan räkna med Akademin för klassisk kulturkritik. Vi sexualradikala moralliberaler kan behöva lite motstånd, så att vi har något att ägna åt oss den där försvinnande lilla tiden per dygn som vi inte knullar.

(Och när det gäller miljöpartiet: Med vänner som Anders Wallner får miljöpartiet en del av min respekt och beundran. Faktum är att det är sådana som Wallner som gör miljöpartiet attraktivt. På så många sätt.)

Intressant?
Även: Anders Wallner, Maria Ferm
Andra bloggar om: Anders Wallner, Feminism, Heteronormativitet, Magnus Betnér, Miljöpartiet, Moralism, Politik, Sex, Slampor

Pånyttfödd som motionär

Jag var tonåring senast jag skrev motioner och anföranden till ett politiskt ungdomsförbund, men nu - 2007! - har jag gjort det igen och det var riktigt roligt! När Liberala ungdomsförbundets kongress går av stapeln den 9-12 augusti är jag mer eller mindre skyldig till medverkan kring tre av motionernas uppkomst.

En motion handlar om den diskriminering fetischklubbar utsatts för. En annan om att införa en köns- och antalsneutral civilrättslig samlevnadsbalk. Viktigast känns ändå den tredje, och det är vackert att se rubriken i tryck:

Motion 14: Torsklagen måste avskaffas
Sexradikala nätverket Blåslamporna: Fredrik Westerlund, Klara Gratte, Douglas Martinsson, Saga Rosén, Mikael Ehne och Johanna Nylander

Förbundsstyrelsen har yrkat avslag för att istället bifalla en motion om att verka för att rådande sexköpslag exporteras till hela Europa. Vi får väl se hur det blir med den saken och oavsett vad Luf kan tänkas tycka, är min åsikt oförändrad: Torsklagen måste avskaffas.

Intressant?
Andra bloggar om: Blåslamporna, HBTQ, Liberala ungdomsförbundet, Luf, Prostitution, Sex, Sexköpslagen, Äktenskapsbalken

Om abortfrågan på Bloggregeringen

Semestern är slut och jag börjar med att åter rycka in som minister i bloggregeringen. Den här gången svarar jag på Ann-Lis Söderberg artikel på Brännpunkt när jag hävdar att abortfrågan inte är en samhällsfråga.

Läs och kommentera där.

Andra bloggar om: Aborter, Bloggregeringen, Politik

Han gör queer för queert för queers

Vad hände egentligen i Göteborg? Frågan har med rätta ställts om de ökända kravallerna, men det kan med fördel även ställas om ett betydligt mindre debacle: Queerlitteraturdagen den 1 juli. Linn Hansén och Ahena Farrokhzad bjöd in Bo Cavefors, men Cavefors dök inte upp.

Författaren Bo Cavefors är en förgrundsfigur inom svensk hbt-litteratur. Sedan 1959 har han fungerat som utgivare och hans egna verk präglas av människans och hans egen (homo-)sexualitet. Cavefors är känd som radikal, hans grepp är ofta vågade och hans texter riktar sig inte till läsare med starkt konservativ sexualmoral och svagt hjärta. Allt detta kände Hansén och Farrokhzad till när de bjöd in Cavefors för att "hålla i ett föredrag om bögar, radikalism och s/m i litteraturen, med ett historiskt perspektiv, någon slags egen personlig genomgång".

Utan att vara ombedd att göra så, skickar Cavefors in sitt manus några dagar innan Queerlitteraturdagen. Det faller dock alls inte Hansén och Farrokhzad i smaken:

"[Vi tycker] att det finns politiska problem med manuset i fråga. I vissa passager där det börjar handla om unga pojkars sexuella relationer till äldre män vet vi inte riktigt vad du är ute efter, eller hur detta kommer att mottas. Det finns också vissa feministiska och koloniala problem med att skildra kvinnors och svarta tjänares underordning i ett bögsammanhang."

Cavefors svarar förvånat att hans position är känd sedan tidigare och att han avsåg att framställa queer, inte att prata om det. Han meddelar därför att han inte ämnar närvara och istället engageras konstnären Emmanuel Nyberg att göra en framställan kring Cavfors uteblivande. Cavefors kommenterar:

"Queer är action. Tyvärr har en del radikalfeminister lagt beslag på begreppet queer och använder det i icke-subversivt syfte i kampen för det patriarkala matriarkat man strävar efter som arvtagare till det patriarkala samhället. I sak är detta ingenting annat än ett bevarande av det heteronormativa samhällets lagar, förordningar, sexualitet och rigida moralbegrepp. Det roar inte mig."

Vad hände egentligen i Göteborg? Det är svårt för mig att besvara, men av det lilla jag kunnat snappa upp är jag övertygad om att en potentiellt högintressant debatt flög förbi, till största delen under radarn. Vad är queer och när blir det farligt för vem och varför då? Vilka är det egentligen som är normativa, hur står det egentligen till med moralbegreppen och vem är det som när konservatismen? Vad hände egentligen i Göteborg?

Intressant?
Tipstack: Klara Gratte.
Källor: Bo Cavefors blogg (1,2), Emmanuel Nybergs blogg (1) samt Tidningen Kulturen nummer 16.
Andra bloggar om: Ahena Farrokhzad, Bo Cafors, Emmanuel Nyberg, HBT, Linn Hansén, Litteratur, Queer, Queerlitteraturdagen

Flator läser böcker

Nyhetsmorgon med TV4 och i studion två av författarna bakom boken Bögjävlar och Sofia Sjöö, ordförande för Stockholm Pride. Att det här är sista gången Sjöö nämns i den här texten, betyder att hon skötte sig.

Kort resumé:

Bögjävlarna blundar för att Pride är mer än schlager och kritiserar Pride för att inte vara mer än schlager. Bögjävlarna blundar för att Pride samarbetar med kulturinstitutioner och kritiserar Pride för att inte samarbeta med kulturinstitutioner. Bögjävlar blundar för att Pride är större än Pride Park och kritiserar Pride för att vara en grusgrop med b-kändisar. "Pride är mer än era fördomar, bögjävlar", kontrar Stockholm Pride genom bland andra Anders Wallner. Där börjar vi i dag.

Den första delen av diskussionen förstår jag mig inte på. Författarna förvirrar sig in i ett resonmang om särart och assimilering, kollektiv och individ, finkultur och fulkultur. I en enda röra. Intressant blir det först när den ene författaren slår fast att bögars kultur är "menlös" och jag kan mojsa mig i den trygga känslan av att det finns någon som kan hjälpa mig att förstå vilken kultur som är meningsfull och inte. Sedan kommer den; insikten. Författarna vill hellre vara lesbiska, säger de, men varför? Jo, de lesbiskas kultur är mer spännande ...

"... de läser böcker."

Jag bortser från att yttrandet dryper av akademiskt, intellektuellt, medelklassigt förakt och konstaterar istället nöjt att det äntligen finns hjälp att få för den som saknar gaydar och känsla för att läsa av folks sexuella preferenser. Vi vet nu att bögars kultur är menlös, att det är meningsfullt att läsa böcker samt att flator läser böcker. Helt enkel härledning ger att det räcker att känna till någons biologiska kön och läsvanor för att avgöra dennes sexualitet:



Klipp ut, spara och ta med dig ut på stan. Fråga "är du kille eller tjej?" samt "läser du böcker?" och du kan vara säker på vad det är för slags människa du har framför dig.

Fast riktigt så enkelt är det förstås inte. På frågan "är du kille eller tjej?" kan du få svaret "jag vet inte" om du frågar en transsexuell. Och på frågan "läser du böcker" kan du få svaret "ibland" om du frågar en bisexuell. Dessutom finns det ett gäng som inte vet om de är killar eller tjejer och som läser böcker då och då; det är queers och man vet aldrig var man har dem.

Lustigt, förresten, att massmedia intresserar sig mycket för vad ett par bögar säger om kultur nu, när flatorna sagt det i tio år och infört det på Pride för fem år sedan.

Fast det är klart, vem bryr sig om folk som läser böcker?

Intresant?
Andra bloggar om: Anders Wallner, Bögar, Bögjävlar, Flator, Genus, HBTQ, Kultur, Kön, Pride, Sex, Sofia Sjöö

Stop My Abortion

I vänners sällskap har jag en ganska extrem humor som i mångt och mycket handlar om att överge all politisk korrekthet, provocera med satir och fastställa var gränsen går genom att passera den. Jag beundrar också människor som gör det bättre än vad jag gör.

Inkdummy-Elin har uppmärksammat mig på en blogg som ni coola kids säkert läste redan 2006, men som är ny för mig; Stop My Abortion!

"Either click on the paypal link on the side of this page and give what you can, or I'm going to get this fetus scraped and sucked out of me in six month's time. If my account doesn't have 40 thousand dollars in it by October 19th, 2006, I'm having the kid removed and flushed. [...] Unless you pro-life hypocrites pony up some dough I'm gonna smear my fetus's blood on a webcam for you all to see! Think I won't? Get real, you fundie fucks..."

Mycket har jag dragit väldigt långt, men jag erkänner mig besegrad. Att skriva en blogg om att man är gravid och kommer att göra abort om inte abortmotståndare skänker en 40.000 dollar, och att illustrera det med magstarka bilder och ett minst sagt mustigt språk, är onekligen rätt långt gånget. Jag har en kontroversiell bloggidé som jag ruvat på i något år och den kanske skulle kunna mäta sig med Stop My Abortion, men så har jag heller inte vågat förverkliga den.

Intressant?
Andra bloggar om: Abort, Bloggar, Humor

Mor är rar. Pappa är partiledare.

Folkpartiets andre vice ordförande Marit Paulsen vaknar till liv för att ge sin syn på Cecilia Malmström som eventuell partiledarkandidat:

"Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare."

Det är så klassiskt unket, ruttet och sunkigt att det knappt ens behöver påpekas. Den bara några år äldre Jan Björklund har också små barn hemma, men det förstås, han är ju en sådan där man och för sådana där män är det inte lämpligt att vara hemma, så då måste han ju istället göra sig alldeles utmärkt som partiledare. I alla fall i jämförelse med den där unga kvinnan, för sådana där unga kvinnor ska ju vara hemma med sina ännu yngre barn och, tja, då är det inte lämpligt att vara en sådan där partiledare.

Jag kan släppa det där med män, kvinnor, kön, genus, feminism och jämställdhet, och fortfarande tycka att det är äckligt, vridet och vidrigt, för vad hände egentligen med den enskilda människan, hennes frihet och livschanser, hennes möjlighet att fritt förverkliga sig själv på det sätt hon bäst finner lämpat, det där med, vad var den nu vi kallade det, den där liberalismen? Nä, för här ska moraliseras och beläggas med skuld och skam, här ska insinueras att någon minsann inte vet sitt eget bästa, här ska andras idéer om vad som är "lämpligt" skrivas en i pannan. Om Cecilia Malmström skulle få för sig att hon vill vara partiledare har hon partikamrater som kan berätta för henne att det inte är lämpligt, att hon ska gå hem och stanna hemma, och hur hon ska fördela de vab-dagar som statlig himmel skänkt.

Överdrivet? Ja. Orättvist? Kanske. Men det är ett sådant snedsteg till övertramp och en sådan tjuvkoppling till kortslutning att jag inte kunde låta bli att rasa lite. Et tu, Marit? Det är inte alls otroligt att en och annan ung politiker med barn väljer bort en partiledarpost till förmån för sig själv och familjen, men då ska den unga politikern med barn göra det valet själv, helt utan förmynderi och dömande ord från omgivningen.

Intressant?
Andra bloggar om: Cecilia Malmström, Folkpartiet, Marit Paulsen, Politik

Prostitutionsdebatt till vilket PRIS?

I går fick jag ett e-postmeddelande om det för mig dittills okända nätverket PRIS - Prostituerades Revansch/Rätt i samhället. Enligt meddelandet består nätverket av kvinnor med erfarenhet av sexindustrin och syftet är att ge stöd, upplysa och påverka.

Jag skrev en text som jag var i färd med att publicera, men allt eftersom jag forskade vidare blev jag allt mer förvirrad inför de budskap som jag kunde härleda till nätverket. Jag beslöt mig därför att spara texten som ett utkast och försöka räta ut mina frågetecken innan jag yttrade mig. I dag skriver Blogge en positiv text om samma nätverk. Mitt utkast var inte alls lika gladlynt, så nu är jag än mer förvirrad.

Om vi börjar med de goda nyheterna så kände jag precis som Blogge att det är positivt att en så pass stigmatiserad grupp organiserar sig - prostitutionshatarna har i nuläget tolkningsföreträde och det torde krävas organisation för att föra fram ett annat budskap. Om någon skulle kunna elda under en opinion för en liberalisering av sexualpolitiken är det de verkliga experterna i ämnet och att se ett namn som Isabellas knutet till nätverket kändes som ett gott tecken.

Å andra sidan är det inte de radikala, liberala åsikter jag hade förväntat mig som möter mig i e-postmeddelandet och på den hemsida (Blogge länkar till en annan?) som där hänvisades till.

I e-postmeddelandet från PRIS finner jag "vi stödjer sexköpslagen" som ett av de politiska mål som räknas upp. På hemsidan ser jag att Avantgardet (en elitistisk del av PRIS?) dessutom vill verka för en export av sexköpslagen och för ett samhälle helt fritt från prostitution. De länkar och texter som finns på sidan ger mer vatten på samma kvarn; det är i delar det redan förhäskande tolkningsföreträdet som uttalar sig.

I meddelandet, som sändes till mig personligen, informeras jag även om att PRIS vill "kämpa för ett människovänligt samhälle där ingen behöver prostituera sig och där människor har sex med varann av fri vilja, inte för pengar", men vad tycker de om de som av fri vilja har sex med varandra för pengar?

Förvisso är sexarbetare ingen homogen grupp och det är självklart att alla inte har samma mål, att det finns en stor bredd av erfarenheter och åsikter bland alla som säljer sex. Inte heller är det något konstigt med att ett nätverk inrymmer människor från olika ideologier, människor med åsikter som inte alla är förenliga med nätverkets. Det behöver inte ens vara ett problem, det kan till och med vara en fördel.

Jag vill därför varken dra slutsatsen att PRIS är ett radikalfeministiskt lagkramarprojekt eller ett überqueert nätverk för sexualradikala liberaler, men jag vore tacksam om någon med mer kunskap om organisationen kunde stilla min förvirring.

EDIT:

Mysteriet löst:

-------------------------
blogge bloggelito said...

Jag vet inte om du är medvetet ironisk, men den sida du länkar till är en helt annan organisation, troligtvis med Louise Eek, Maria Bergman med flera i den statsfeministiska svängen. Antingen är det en medveten rip-off i syfte att störa PRIS, eller så är det en helt osannolik slump.

På http://www.iis.se/nydoman/domansok.shtml kan man se att rip-offen registrerades 2007-03-29.

Å andra sidan har man dessförinnan kunnat läsa om PRIS på Isabellas blogg (och statsfeministerna läser den bloggen): http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2007/03/27/fordomsfri-respekt/

Rent juridiskt har Isabella et al rätten på sin sida vid en tvist.
-------------------------

Intressant?
Andra bloggar om: Politik, PRIS, Prostitution

Såsom i abortfrågan så ock i prositutionsdebatten

Som om det inte räckte med mitt svar på Evangeliska Frikyrkans ordförande Stefan Swärds debattartikel på SvD Brännpunkt, går Josefin Brink (v) till motattack på samma sida. Även hon avfärdar de absurda liknelserna och poängterar att ingen kan tvinga en kvinna vare sig att avsluta eller fullfölja en graviditet, men hennes sätt att argumentera bjuder in till en fortsättning vidare in i en annan fråga som även den engagerar Brink.

Om aborter skriver Brink:

"Vill man minska antalet oönskade graviditeter – vilket självklart är en målsättning för alla som tar den här frågan på allvar – hjälper varken abortförbud eller moraliserande över människors sexualvanor.

Tvärtom är kvinnors möjligheter att själva förfoga över och njuta av sin sexualitet och sin kropp grundläggande för att nå det målet."

Det är lätt att hålla med henne. Det är också lätt att, som både en och annan vaken liberal redan gjort, dra en tjusig - och för Brink besvärlig - parallell till prostitutionsdebatten och frågan om sexköpslagen.

Varför är moraliserande över människors sexualvanor av ondo när det gäller aborter, men av godo när det gäller prostitution? Varför hjälper förbud mot skadeverkningar när det gäller prostitution, men inte abort? Varför är påståendet att kvinnan har möjlighet att själv förfoga över och njuta av sin sexualitet och sin kropp sant i abortfrågan, men falskt i prostitutionsfrågan? Varför är kvinnans rätt att i alla lägen bestämma över sin kropp villkorad av vilken fråga det gäller?

Frågor jag själv är oförmögen att besvara, så jag hoppas att Josefin Brink, Tora Breitholz eller kanske någon annan hugad representant för hyckelgyckelvänstern känner sig manad att göra det åt mig.

Andra bloggar om: Abort, Feminism, Josefin Brink, Politik, Prostitution, Stefan Swärd, Tora Breitholz

<3 Magdalena Ribbing!

Magdalena Ribbing, folkvettsexpert, besvarar en av mänsklighetens stora frågor: Ska toalettringen lämnas ner- eller uppfälld?

"Man kan tycka att det är rimligt att fälla ner toalettring och lock eftersom det är så toaletten ska se ut. Men ungefär hälften av toalettanvändarna är män och fäller i förekommande fall upp ringen vilket den andra häflten av användarna är tacksam över. Hälften ska alltså fälla upp den så kallade fjölen och hälften fälla ner den.

Denna syssla borde fördelas jämt mellan könen i jämställdhetens namn så att varannan besökare fäller upp och varannnan fäller ner oavsett hur sagda toalett ska brukas eller har använts. Ett förslag är ett schema på din och din pojkväns toalett, där ni kryssar i vem som fällt upp respektive ner senast så att det inte råder någon tvekan om vem som är mest jämställd."

Hela svaret här.

Andra bloggar om: Etikett, Folkvett, Magdalena Ribbing

Kvinnliga partiledare vi minns

Socialdemokraterna vet knappt till sig av lycka över att de "äntligen" lyckats välja en kvinna till partiledare, som vore de tidigare förhindrade att göra det. När de nu valt Mona Sahlin är det förvånande att de är så imponerade över sin egen förträfflighet när de istället borde fråga sig hur det kunde ta sådan lång tid. Kompetenta kvinnor har funnits tillgängliga och de hade kunna välja en av dem för länge sedan; de har till och med haft möjlighet att välja just Sahlin tidigare. När nu Sahlin framställs som den "första kvinnliga partiledaren" - att hon är den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraterna skrivs ibland inte ens ut - är det befogat att påminna om att det funnits många före henne.

Nazistiska nordiska rikspartiet var tidigt ute när de redan 1975 utsåg Vera Oredsson till Sveriges första kvinnliga partiledare. Först i riksdagen blev centerpartiets Karin Söder som tillträdde 1985 och ledde partiet i riksdagen från 1986. Gudrun Schyman påbörjade 1993 ett decennium som partiledare för vänsterpartiet. Harriet Colliander var partiledare för ny demokrati 1994 och hon ersattes av Vivianne Franzén samma år. Maria Leissner tog över i folkpartiet under två år från 1995. Maud Olofsson är centerledare sedan 2001. Ulla Hoffmann var tillförordnad partiledare för vänsterpartiet en tid 2003.

Lägg därtill miljöpartiets språkrör Ragnhild Pohanka, Eva Goës, Fiona Björling, Margareta Gisselberg, Marianne Samuelsson, Lotta Nilsson Hedström och Maria Wetterstrand. Socialdemokraterna bildades 1889, nazistiska nordiska rikspartiet valde en kvinna 1975 och när de över 100 år gamla socialdemokraterna till slut gjordet detsamma 2007, var miljöpartiet redan framme vid sin sjunde. Det står klart att det bara är i Norra Bantorgets lika lokala som självcentrerade historieskrivning som Mona Sahlin är den första kvinnliga partiledaren. För oss andra är hon den sextonde.

Andra bloggar om: Feminism, Kvinnliga partiledare, Mona Sahlin, Politik, Socialdemokraterna

Jag håller käften och lyssnar

Jag hade några idéer om vad jag ville skriva om i dag, men när A Girl Named Dick säger åt mig att hålla käften och lyssna, är det precis vad jag tänker göra. Dessutom kändes de inte så viktiga längre, de där sakerna jag tänkte orda om.

Andra bloggar om: Bloggar

Lite svider det säkert

Förhoppningvis är de flesta bara glada, men lite svider det säkert i den som vid tiden för valet gapade sig hes över vilka fruktansvärda beslut vi kunde vänta oss med en kristdemokrat, Göran Hägglund, som vår nye socialminister. I går var det dags för hans första interpellationsdebatt och han gav följande besked:

- Kvinnor från andra länder ska kunna genomgå abort i Sverige och då få samma omvårdnad, stöd och eftervård som svenska kvinnor. (Under det röd-gröna styret var det bara svenska medborgare och i Sverige bosatta som tilläts genomgå abort.)

- Beslutet om en abort måste vara kvinnans eget.

- Alliansen hyser inga planer på inskräninkningar i den svenska abortlagens rätt till fri abort till den 18:e graviditetsveckan.

Jag slår vad om att det inte var det min käre vän Victor förutsåg när han den 8 oktober skrev att

det finns dock vissa mer säkra förutsägelser, eftersom göran hägglund är socialminister. jag tackar härmed alla som röstade på (fp), (m) och (c) för att vi nu får in ett gäng härligt mörklila kärnfamiljskramande och rättighetshatande politiska tjänstemän i regeringskansliet

Men jag slår också vad om att han är lättad (och fortsatt misstänksam, precis som jag också är och som jag hoppas att alla medborgare alltid är när det gäller rikets styre).

Andra bloggar om: Abort, Aborträtt, Feminism, Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Politik

Om könet sitter i hjärnan

Executive Summary:
Om könet sitter i hjärnan, har Annica Dahlström inget kön.

"Man försöker tvinga kvinnor vara som män", säger professor Annica Dahlström om hennes nya bok Könet sitter i hjärnan. Hennes senaste storverk bestod i ett påstående om att ens matematiska förmåga är mindre om ens bröst är större och nu är hon i full färd med att slå knut på sig själv några gånger till.

Män är "biologiskt sämre" på att att passa barn, kvinnor tvingas vara som män för att lyckas i arbetslivet, barn blir "mentalt dränerade" av att lämnas på dagis (det heter förskola, professorn!), män får inte vara så macho som de egentligen vill och kvinnor är mer intutiva än män, heter det. Som påpekats annorstädes innebär det att lesbiska är perfekta adoptionsföräldrar medan bögar inte borde få adoptera, samt att de mammor som arbetar och de pappor som är hemma med sina barn har tvingats till det utan att ha egen möjlighet att välja.

Dahlström gör först allt vad hon kan för att konstatera att kvinnor är si och män så, för att sedan säga att det "inte alls" finns någon risk för att människor ska känna att de inte passar in i hennes uppdelning i kvinnligt och manligt: "Vi måste se folk som individer. Det är fel att säga att kvinnor och män ska vara si eller så."

Skotstek, pålstek, och dubbelt halvslag.

Det enda som med säkerhet kan sägas, är att om könet sitter i hjärnan, har Annica Dahlström inget kön.

Andra bloggar om: Annica Dahlström, Feminism, Forskning