En läsare har uppmärksammat mig på att jag kanske drog förhastade slutsatser när jag utmålade Kent som ett nazianstruket band. Jag vill därför be Kent om ursäkt.
Min association till Tredje Riket och dess ledare är bara en av många möjliga överlappande, tangerande eller motstridiga analyser. Förebilden till den pressbild jag gjorde mig lustig över kan naturligtvis vara någon helt annan än Adolf Hitler.
Intressant?
Andra bloggar om: Bilder, Kent, Musik, Pinochet, Vit makt
Jag brukar skoja om att sättet socialdemokrater sett på teknik och informationsfrihet inte skiljer sig mycket från hur nordkoreanska diktatorer gör det, men som alltid när man skojar om regleringsivrig politik kan man räkna med att förr eller senare få äta upp det.
Mattias Svensson lyfter fram två citat med tjugo års mellanrum:
"Ge ungarna en chans och låt dem för död och pina slippa reklam i TV. Vårt parti får inte längre huka i den kommersiella högervinden, utan måste gå till en ideologisk motoffensiv mot yttrandefrihetens exploatörer i vilken förförisk slängkappa de än sveper in sig."
- Maj-Britt Theorin 1987
"det [är] så oerhört mycket viktigare att skydda de unga tjejerna och killarna, jämfört med någon slags informationsfrihet. Det väger inte ens lätt. Det väger ingenting."
- Thomas Bodström 2007
Att jämföra med till exempel:
"Jag är expert på internet. Många problem skulle uppstå om internet skulle kopplas upp till andra delar här i norr."
- Kim Jong-Il 2007
Intressant?
Andra bloggar om: Informationsfrihet, Internet, Kim Jong-Il, Maj-Britt Theorin, Nordkorea, Politik, Socialdemokraterna, Thomas Bodström
Det började, som det så ofta gör i mina trakter, med en rejäl artikel i Östermalmsnytt. En förälder reagerade upprört mot att sonens skola, Östermalmsskolan, infört en klädkod mot låga byxor. Från lokala media tog sig nyheten vidare till gratistidningarna i tunnelbanan och strax därefter var innerstadsbarnens hängande byxskrev en riksnyhet.
I går gjorde rektorn en pudel, bland annat i SvD. Om det nu var en pudel? En halvpudel? En skenpudel? En avledande pudel? Klart är att Skolverkets jurister anser att elevers klädsel inte är något som skolan kan lägga sig i. Sedan blir det suddigare: "Det finns inget förbud, inga regler och inga repressalier", säger rektorn som skrev att skolan infört en klädesregel mot hängiga byxor. "Det är tyvärr ett missförstånd och fel ordval. Det är när det går för långt som det blir ett problem", fortsätter rektorn, som vad det verkar kommit fram till att varken tillåta eller förbjuda blottade underkläder och skinkor. Men ett problem är det, åtminstone potentiellt.
Någonstans påminner det om när moderater inte ville se en miljöpartist i keps, Blogge jämförde det med burka och Anders ställde upp som kepspolitiskt ansvarig. En kod som betyder en sak för en grupp kan betyda något helt annat för en annan grupp och uppfattningar kan skilja sig åt mellan länder, över generationsklyftor och från en religion till en annan.
De få klädkoder som vi faktiskt har utanför arbetet kan jag ställa upp på: Var inte naken i affären, ät inte på restaurang i bar överkropp och låt Kalle Anka vara den ende som är klädd upptill och naken nedtill. Vidare har jag ingenting att invända mot de klädkoder som råder på företag - hur fåniga eller till och med kontraproduktiva de ibland kan te sig, är det inte någon utomståendes sak att ha synpunkter på. När det gäller politiker och skolbarn tycker jag dock att de ska ha en självklar rätt att representera och uttrycka sig själva som de bäst finner lämpat, ty som föräldern till en av Östermalmsskolans elever så klokt säger det till SvD: "Har man hängbralla så är man en skön människa och sköna människor ska skolan inte förbjuda."
Intressant?
Andra bloggar om: Kläder, Klädkoder, Östermalmsskolan
Om jag får ta mig sådana friheter, och det får jag i min egen blogg, vill jag rekommendera min artikel "Sexköpslagen luktar unken moralism" i senaste numret av Liberal Debatt. Det finns en direktlänk, men bättre radbrytning och enklare läsning erhålles med fördel genom att klicka sig fram till artikeln från förstasidan.
Jag tycker att jag har en del vettigt att komma med, samt några riktigt schysta formuleringar, men framför allt är jag stolt över att medverka i en tidsskrift som i varje nummer mönstrar skribenter jag ser upp till och beundrar. Kul för mig!
Nationalekonomi är inte alltid helt enkelt, det ska erkännas, och redan på den grundläggande a-nivån, i det här fallet vid Uppsala Universitet, är det fullt möjligt att vandra alldeles vilse i teori och tillämpning. I alla fall om man är lika bortkommen som författaren till den promemoria från vilket detta utdrag är hämtat:
"2.1 Effektivitet till varje pris
Effektivitet på marknaden ses av en del som om än inte det enda så definitivt som det främsta målet. Vi måste undvika allokeringsförluster till varje pris. En större paj ger alla mer paj åt alla. Oavsätt hur stor andel av pajen man erhåller, så vinner man på att pajen är större. Även den som fått en mindre pajbit får mer paj om hela pajen växer. Den pajen kan sen så att säga bytas mot bättre bostadsförhållande om till exempel den med bara lite paj tycker att det är viktigt att ha en bra bostad.
Den som fått en större andel får mer paj än innan, och dessutom mer extra paj i absoluta tal jämfört med den som hade lite paj från början. Den här extra pajen kan användas till att skaffa väldigt bra bostäder, och kanske flera stycken, vilket kan vara trevligt. En risk är att de med mer paj kan få ett stort inflytande över marknaden och att incitament saknas för att bygga billiga bostäder. Ett enskilt hushåll behöver å andra sidan inte mer än ett par olika hus innan det börjar bli mer jobbigt än fördelaktigt att ha dessa. Även de hus som "blir över" (byggs) kan ju vara bättre än det som erbjuds i det "hårt reglerade dagsläget". Utifrån detta synsätt så gör landets styrelse ingrepp, ibland kanske lite tillspetsat övergrepp, på marknaden.
Förespråkarna för detta synsätt menar att problemet för låginkomsttagare just är att dom har låg eller ingen inkomst. Självklart är det positivt att göra det billigare för dem att bo, men det är inte det ultimata sättet. Den bästa lösningen på problemet är att på något sätt hjälpa dessa individer utifrån något slags bidrag, som till exempel bostadsbidrag istället för att reglera marknaden på ett mer direkt sätt, genom pristak eller liknande system."
Via Caroline.
Intressant?
Andra bloggar om: Studenter, Uppsala Universitet, Nationalekonomi
Ovan: Stadion, nationaldagen 2003, "Den vita konserten". Kent har beordrat sina fans att klä sig i vitt för att samlas "i en färg under en flagga". Jocke Berg höjer högerarmen i en hälsning och ett kritvitt hav återger hans gest i tusenden.
Nedan: Pressbild, 2007. Lätt retuscherad.
Intressant?
Andra bloggar om: Bilder, Kent, Musik, Stadion, Vit makt
Mig får ni gärna kränka. Håna mig, smäd mig, förolämpa mig på vilka sätt ni vill. Jag förbehåller mig nämligen rätten att själv få yttra mig fritt och om jag ska ha möjlighet att uttrycka min åsikt även när den inte uppskattas av alla, måste jag självklart försvara andras rätt att säga något som inte faller mig på läppen.
Det är därför för mig obegripligt att den hbt-rörelse som kämpar för allas rätt att uttrycka sig fritt, vill stoppa en annonskampanj eftersom de konservativa värderingar som uttrycks bär dem emot. Hur starka är de egna argumenten om de inte ens tål debatt?
Homofobi är inte olagligt. Att uttrycka det är tillåtet och ska så förbli. Det är helt enkelt inte ett brott att ogilla en sexualitet eller att anse att dess praktik är något motbjudande.
Finns det icke-heterosexuella som känner sig kränkta av kampanjen? Ja, definitivt, men det finns också köttätare som tar illa vid sig av Djurens Rätts klistermärken, veganer som mår direkt illa av Hemköps marknadsföring av revbensspjäll, äldre som upplever sig åsidosatta av ungdomsidealen, yngre som känner sig diskriminerade av åldersgränser och religiösa galenpannor som flyger i taket inför minsta lilla blasfemi.
Yttrandefriheten måste vara absolut. Vem skulle annars bestämma vilka åsikter som är goda och tillåtna att uttrycka, och vilka åsikter som är onda och som bör förbjudas? Vem avgör vilka grupper som får finna sig i att spottas lite på och vilka grupper som det är synd om och som inte får utsättas för harm? Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?
Yttrandefriheten är den förutsättning på vilken alla andra rättigheter vilar. Den lär oss vikten av fritt bildade och uttalade åsikter, och värdet av att stå ut med andras åsikter för att vi ska få uttrycka vår. Vill vi vara säkra på ingen i framtiden förbjuder våra tankar och yttranden, kan vi inte förbjuda andras tankar och yttranden nu.
Det är därför argumenten i den beramade kampanjen måste bemötas med motargument i sakfrågan, inte med krav på att avsändaren ska tystas. Diskutera gärna budskapets konsekvenser och det problematiska i den förespråkade särlagstiftningen, inte ett förbud mot att åsikten alls yttras. Visa på de vidsynta idéernas överlägsenhet istället för att göra oss alla blinda i ett slag mot rätten att bilda opinion.
(Och sluta att bjuda in mig till Facebook-grupperna Agera mot SLs homofoba affischer!, SL, sluta upplåta reklamplats för homofober! och Bevara inte äktenskapet på tunnelbanan! - jag tror på debatt och diskussion, inte på att förbjuda de mindra rumsrena att säga sitt.)
Intressant?
Andra bloggar om: Bevara äktenskapet, Facebook, HBTQ, Homofobi, RFSL, SL, Yttrandefrihet, Äktenskap
Unibets vd Petter Nylander greps i går på en holländsk flygplats på order av franska myndigheter. EU:s statskramare och monopolälskare enades alltså för att utnyttjade ett överstatligt samarbete för att försvara ett rättsligt utmanat monopol vars regleringar härstämmar från 1836 och existerar för ett enda syfte - att göda en stat på utländska företags bekostnad.
De franska spelmonopolen Française des Jeux och PMU hävdar att Unibet bryter mot fransk spellagstiftning. Liknande tongångar brukar Svenska Spel stå för i Sverige, så man kan fråga sig vad vi har att vänta. Ska Ladbrokes vd Douglas Roos månne gripas av svenska myndigheter när han försöker lämna en flygplats i England?
EG-domstolens Placanica-dom från tidigare i år är ganska så tydlig. Monopollagstiftning för spel strider mot EU-fördraget eftersom den innebär en diskriminering av privata spelbolags verksamhet. Domstolen har också slagt fast att medlemsländerna inte får inleda rättsprocesser mot spelbolag som är legalt erkända i ett annat medlemsland.
Frankrikes handling är uppenbart lagvidrig.
Stater ogillar konkurrens, framför allt eftersom de är så urbota dåliga affärsmän att de är chanslösa mot de bättre lämpade privata företagen. Dessutom är de chanslösa mot internet, rörlighet och tilltagande frihet världen över, så de kan gott släppa Petter Nylander och stilla låta spelmonopolen lägga sig ner och dö.
Intressant?
Se även: Dagens Media, DN, SvD/E24!
Andra bloggar om: Douglas Roos, EG-domstolen, EU, Française des Jeux, Frankrike, Ladbrokes, Maktmissbruk, Monopol, Petter Nylander, PMU, Spelmonopol, Spelmonopolet, Unibet
Studie- och yrkesvägledarna, de tidigare syokonsulenterna, utmålas av de välvilligt inställda som en välutbildad skara människokännare med goda kunskaper om samhällsutvecklingen, ständigt redo att hjälpa framåt genom skolan, vidare till högre studier och mot ett första yrke eller en helt ny karriär.
Men finns det något, äldre eller yngre, belagt fall av en syokonsulent som rekommenderat någon att bli syokonsulent? Om inte borde hela skrået ogiltigförklaras på samma grund som de arbetsförmedlare som aldrig hjälpt någon att söka anställning på arbetsförmedlingen. Vad har studie- och yrkesvägledare gjort för dig? Mig fick de att välja fel språk, lillebror M fick ingen hjälp alls och lillasyster S drevs till tårar av en otrevlig tant utan tro på det briljanta flickebarnets framtid.
Det sägs att de allra flesta syokonsulenterna utbildar sig på studie- och yrkesvägledarprogrammet i Umeå, Stockholm och Malmö (och på just dessa orter är överskottet stort). Troligare är att många av dem är misslyckade lärare. De stackars pedagog-satar som inte klarar av ens den svenska skolans extremt låga kvalitetskrav tvingas retirera till en position i vilken de fritt tillåts döma levande och döda. De blir studie- och yrkesvägledare, det är min misstanke.
Inte nog med att de är din bromskloss på drömmen - de fungerar dessutom som sovjethelvetiska samhällsarkitekter som i det svenska socialdemokratiska byggets förlängning gör sitt för att implementera den reglerande femårsplanen. Nu behöver vi lärare! Fler ingenjörer hitåt! I första hand läkare, i andra hand veterinär, men du duger nog inte ens som uska! Som om marknadens behov bäst tillgodosågs av klåfingriga kommunalanställda.
Självklart finns det duktiga studie- och yrkesvägledare, kanske finns det till och med några som gjort storverk, räddat någons dröm och liv. Lika självklart är det lite för lätt att hacka på de delar av yrkesgruppen som inte fungerat lika bra. En och annan öppen dörr att sparka in, ett och annat öppet fönster att krossa.
Likväl verkar de flesta ha erfarenheter som talar för ytterligare några slag; hellre än att stångas mot en syokonsulent, hade de gått genom skolan med sin hand i en osynlig hand.
Intressant?
Andra bloggar om: Karriär, Skola, Studie- och yrkesvägledare, Studie- och yrkesvägledning, Syo-konsultenter, SYV
I kväll kan Parlamentet skryta med sin bästa line-up någonsin: Magnus Betnér och Johan Glans möter Henrik Schyffert och Björn Gustafsson.
Inte missa!
Det är inte helt enkelt att förhålla sig till en våldtäktsrättegång. En friande dom kan föda ilska och en känsla av maktlöshet i de fall man själv funnit den åtalade skyldig; en fällande dom kan i samma fall ge upphov till obehag inför den hämndlystnad och det pöbelbeteende som uppstår. I de fall en instans friar och en annan fäller, är det svårt att inte oroas över att en av domstolarna begått ett fruktansvärt misstag. I alla lägen är det fascinerande hur alla plötsligt tror sig ha all information om fallet och förmågan att värdera all bevisning.
I fallet med Stureplansprofilerna är det om inte annat lättande att domen i praktiken säger att en kvinna kan våldtas, ty det känns ibland omöjligt när man hör om alla de fall när inga tillgängliga bevis i världen varit nog för att ett övergrepp ska betraktas som våldtäkt. Räcker en uppkörd fjärrkontroll, en mängd dokumenterade skador, att du har varit nedsövd? Eller kommer du ändå att få frågor om hur du brukar gå klädd på lokal, om du tittar på porr, om du billar bdsm? Kanske var det inte så konstigt att Jesus spikades upp på ett kors - hans fosterfar var ju faktiskt snickare?
Är rättsväsendet en patriarkal utpost för flåsiga gubbar, behövs samtyckeskrav eller är det bra att kraven på bevisning är så starka att domstolen hellre friar än fäller? För mig som lekman är det komplicerat då jag saknar adekvat juridisk kompetens. Är det till exempel rimligt att skilja på våldtäkt och grov våldtäkt? Alla övergrepp, varje våldtäkt, är väl per definition något grovt? Eller är det just det stormaskigt tillyxade kategorierna som gör det svårt att fälla? Skulle det bli lättare om det fanns fler nivåer? I så fall har jag ett förslag att erbjuda: en ny, finkalibrerad skala över våldtäkter.
Försumbar våldtäkt
Ringa våldtäkt
Välvillig våldtäkt
Inställsam våldäkt
Välkammad våldtäkt
Anspråkslös våldtäkt
Flegmatisk våldtäkt
Slentrianmässig våldtäkt
Liknöjd våldtäkt
Förutsättningslös våldtäkt
Summarisk våldtäkt
Insnöad våldtäkt
Kosher-våldtäkt
Osötad våldtäkt
Ordinär våldtäkt
Glättig våldtäkt
Innevåldtäkt
Tvärvetenskaplig våldtäkt
Framfusig våldtäkt
Frostig våldtäkt
Ståndsmässig våldtäkt
Styv våldtäkt
Okuvlig våldtäkt
Sträng våldtäkt
Grandios våldtäkt
Grisig våldtäkt
Blasfemisk våldtäkt
Burdus våldtäkt
Filibustervåldtäkt
Brutal våldtäkt
Skändlig våldtäkt
Horribel våldtäkt
Sabeltandad våldtäkt (utdöd)
Om det nu ändå ska vara så svårt att förstå, ty en våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. Så mycket svårare behöver det nog inte vara.
Intressant?
Andra bloggar om: Domstolar, Humor, Juridik, Rättsskipning, Stureplansprofilen, Stureplansprofilerna, Våld, Våldtäkter
I dag var jag egentligen schemalagd att medverka i Rond i P3, men eftersom jag gjorde ett inhopp förra veckan bjuds lyssnarna istället på den person som jag ersatte då. Nima, Saga och Sven kommer att prata friskolor och slakterier strax efter klockan 15:00 i P3.
Andra bloggar om: Bloggar, Radio, Rond
Liberalt turturduvekutter på kvällskvisten:
- Du, jag är så marknadsinriktad att jag tvångsmässigt men omedvetet säger hyra istället för låna när jag är på bibblan.
- Man blir aldrig så skönt runkad som av en osynlig hand.
Det är kärlek.
Jag har inte varit på ett Timbro-event på flera dagar, så jag kan gott fortsätta på den inslagna vägen mot självförhärligande humorblogg. Tids nog återkommer jag med ett tokliberalt propagerande för en privatisering av allt utom rättsväsendet.
Följande klipp kommer från Magnus Betnérs turnéblogg.
Vi äter middag på Gävle brandstation och Magnus får lida för att han på scen började med att framställa kungen som förvirrad för att sedan säga "här i Falun" till Gävlepubliken. Därefter berättar jag ännu ett av alla härliga minnen från min idrottskarriär.
Hardcore-fans kan dessutom göra oss sällskap på tåget hem.
Intressant?
Andra bloggar om: Gävle, Humor, Magnus Betnér
... men jag fick ett mail från en ny läsare (hej B!) som bad mig att rekommendera de Dyslesbisk-texter jag själv tycker är roligast. En snabbgenomgång jag gjorde i går visade att det är förädlingshumor som är min styrka; någon annan har fått en rolig idé som jag tar vidare, fyller med nytt innehåll och gör bättre, snarare än att jag själv står för originaluppslaget. Det är kanske därför mitt jobb är att leda projekt, snarare än att det är jag som ska stå för allting kreativt och nyskapande. Hur som helst - här kommer mina egna favoriter i kronologisk ordning:
Landskapsfunktionshinder. En idé jag och vän fick när vi gick på Drottninggatan genom Stockholm och frågade oss om lejon (de står som skulpturer där) verkligen är den mest relevanta symbolen för Stockholm. Före den här posten var det bara mina kompisar som läste min blogg, efter den här posten kunde jag stoltsera med 500-1.000 läsare per dag. Se även Idas vidareutveckling Landskapsperversioner.
Niklas Svensson Facts. En stulen idé eller åtminstone ett svar på en utmaning. Allra roligast för den som är insatt i dåtidens bloggskandal och skriverierna kring den, men förhoppningsvis är några av punkterna så fyndiga att de roar även den som aldrig hört talas om Svensson.
Världens undergång. Ännu en stulen idé som jag försökte återanvända genom att applicera den på andra bloggar än de upphovsmakaren skojade med. Antagligen lite väl internt och bara roligt för den som känner till de bloggar som nämns och händelser som var aktuella då.
Permobilorienteringsanekdoten. Min egen från början till slut, historien om när jag som ung handikappidrottare riskerade mitt eget liv för att vinna en orienteringstävling på Vitberget i Skellefteå. Gör sig bäst muntligt återgiven, men jag tycker att texten är helt okej för sig själv.
Facebook für Führers. En person fick idén, jag utvecklade den lite och gav en tredje person i uppdrag att skriva manus innan jag visualiserade helheten i efterapat gränssnitt. Jag kan blott ta åt mig något slags producent-ära för detta skämt, som de senaste dagarna har dragit bortåt 20.000 läsare. Helt klart den text jag skrattar mest åt själv, kanske just för att det inte är jag som skrivit den.
Intressant?
Andra bloggar om: Bloggar, Humor, Landskapsfunktionshinder, Niklas Svensson, Permobilorientering
- Varför är ni så många?
En relevant fråga när Magnus Betnér turnerar under Helena Sandklefs ledning, ty förutom supporten Martin Sonneby var även jag, Carro, Jon, Mats samt en del tillfällig sällskap med på den lilla del av den långa Ingenting är heligt-turnén som tog oss till Falun och Gävle.
När jag och Carro kom till Falun var festen redan i gång, men under den första föreställningen passade vi på att ta en lugn simtur med Helena. Den andra föreställningen bevistade vi: Martin var fantastisk, Magnus var jättebra och publiken den bästa tänkbara. Efteråt åt vi god middag på findukade bord i en egentligen stängd restaurangdel bakom en glasvägg, som skiljde oss från det vilda dansgolvet där Clabbe var kung.
Naken efterfest i bastu och badkar, tre timmars sömn (påklädd, slattigt nog) och tåg till Gävle, whiskyprovning i mysiga Mackmyra, middag med älsklingssläktingen, öl på ett ställe där alla åt plankstek, ännu en föreställning som var riktigt bra den med och därefter middag, som vi bjöds på av ett gulligt par som lagat mat åt oss och serverade den i Ferdinand Bobergs vackra brandstation.
En underbar helg i fint sällskap. Jag gillar mina vänner och mitt liv gillar mig. På Inget är heligt-bloggen finns en del filmer, bland annat på när Carro ger Clabbe en blomma och på när vi åker från Mackmyra.
Tack alla!
Intressant?
Andra bloggar om: Falun, Gävle, Humor, Mackmyra, Magnus Betnér
Al Gore får Nobels fredspris och det hade kanske kunnat upplevas som lite märkligt om det inte vore för att både krigshökar och terrorister finns bland de tidigare belönade. Nästa år gissar jag att Apple vinner priset för användargränsnittet i iPhone.
Hur som helst - tillfälle för favorit i repris:
Sarah Silvermans kortfilm A very convenient truth.
Intressant?
Andra bloggar om: Al Gore, Fredspriset, Global uppvärmning, Miljö, Nobels fredspris, Sarah Silverman
Henrik Schyffert bloggade en kort grej om hur Facebook hade varit för 70 år sedan. Jag tyckte att det var så pass roligt att jag ville dra det längre, kanske lite för långt.
Jag stal den grafiska profilen från Facebook och bad Caroline att skriva manus. Så för att äras den som äras bör;
Idé: Henrik Schyffert
Manus: Caroline Grefbäck
Formgivning: Fredrik Westerlund
Facebook für Führers
Del 1/3 - klicka för större
Del 2/3 - klicka för större
Del 3/3 - klicka för större
Intressant?
Andra bloggar om: Facebook, Henrik Schyffert, Humor
Sex med Victor-Victor tipsar mig om att Nils Stenström, mannen vars människofientliga rön jag skrev om tidigare i veckan, har fått mer svar på tal och det på SvD Brännpunkt. Det är Bengt Svensson, fil dr och docent i socialt arbete, Enheten för socialt arbete vid Malmö högskola, som på punkt efter punkt visar varför Stenström inte bara är ute och cyklar på nattgammal is, utan dessutom gör det i illvilligt syfte.
Som jag skrev i förrgår tycker jag att de resultat Stenström publicerar först faller platt som argument mot sprutbyten, för att sedan visa sig vara till sputbytets fördel. Svensson har mer kritik att bidra med:
- De intervjuer Stenström använder som material är tolv år gamla.
- Stenström bortser från att narkomaner i Malmö kan få sprutor i Köpenhamn.
- Det källmaterial Stenström hänvisar till är inte tillgängliga för andra.
- De siffror Stenström publicerat är felaktiga.
- Stenströms slutsatser är långt ifrån korrekta.
Som Blogge Bloggelito så förtjänstfullt påpekat vore det märkligt om en liten farbror vid ett svenskt låtsasuniversitet skulle väga tyngre än FN-organet Världshälsorganisationen, den amerikanska akademin Institute of Medicine, FN-organet United Nations Office on Drugs and Crime samt Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN/EMCDDA). Svensson har nu gjort det ytterligare något litet tydligare att Stenström har dragit på sig en repressiv nattmössa och propagerat i den törnrosasömn som ofta drabbar narkotikahatarna.
Varför publicera kontroversiella slutsatser från ett material som inte är tillgängligt och som inte har utsatts för kritisk granskning? Svensson misstänker att syftet är att stoppa planerna på sprutbyten i Stockholm och jag är benägen att hålla med honom. Skamligt, vidrigt, men tyvärr inte alls överraskande.
För fler exempel på hur långt samhället går för att stigmatisera och förlöjliga narkomaner, rekommenderas ett besök hos Louise, som berättar om att knarkare som vill ha behandling måste hämta ut sina läkemedel i ett barnsligt skrin.
Intressant?
Andra bloggar om: Bengt Svensson, Knark, Malmö, Narkotika, Nils Stenström, Politik, Sprutbyte, Stockholm
Kim Jong-Il anser att internet är farligt för nordkoreanerna. Den mer eller mindre komplett galne "internetexperten" stänger ute omvärldens influenser för att motverka så kallad andlig nedsmutsning. I linje med detta hävdar han nu att många problem skulle uppstå om folket fick tillgång till internet.
Det är exakt den syn många ledande svenska socialdemokrater hade på videobandspelare och parabolantenner under 80-talet.
Sådan är socialismen.
Intressant?
Andra bloggar om: Internet, Kim Jong-Il, Nordkorea, Politik, Socialism
Nya rön ifrågasätter sprutbytets funktion som hiv-prevention och de knarkdinosaurier som tycker att den enda goda narkomanen är en död narkoman, slickar i sig som vore det slutet på alla sprutbytesprogram. Riktigt så enkelt är det självklart inte.
Det Nils Stenström kommit fram till är att det är förhållandevis få, ungefär 13 procent, som täcker hela sitt behov av rena verktyg genom sprutmottagningen. Visst vore det också bättre om det var fler som till fullo utnyttjade möjligheten, men det betyder ju inte att det inte är jättebra att de 13 procent som utgör de mest frekventa besökarna får sina behov täckta till fullo. Dessutom är det ju fortfarande bra att de som hämtat ut några rena sprutor, om än inte alla de behöver, givetvis tagit mindre risker och levt mer hälsosamt än om de inte hämtat några sprutor alls.
Vidare har Stenström kunnat konstatera att det inte finns något belägg för att sprutbytesprogram skulle få fler att börja bruka narkotika. Hans undersökning visar att nyrekryteringen var större i Stockholm, där sprutbyten inte ännu erbjuds, under den tidsperiod då programmet i Malmö växte som mest. Därmed faller ett av de uppfattat tyngsta och vanligast förekommande argumenten mot sprutbyte, nämligen att tillgången på rena sprutor skulle locka folk att prova droger de annars inte brukar.
Dessutom kvarstår aspekten av att sprutbyten ger en skygg grupp en kontaktyta mot det samhälle som stött ut dem. Malmös uppskattade program erbjuder "också så mycket mer: ett respektfullt bemötande, regelbundna hiv-tester, hepatitvaccinationer, graviditetstester och såromläggningar. Vi har kurator och barnmorska och kan även förmedla direktkontakt med narkomanvården." När kan vi hoppas på liknande medmänsklighet i knarkdinosauriernas Stockholm? Det är delvis upp till en folkpartist, en som kallar sig liberal. Håll tummarna...
Intressant?
Annat jag skrivit om sprutbyten
Andra bloggar om: Birgitta Rydberg, Folkpartiet, Knark, Liberalism, Malmö, Narkotika, Nils Stenström, Politik, Sprutbyte, Stockholm
I går var sannerligen en lustiger lördag och ett par av lustifikationerna låter sig dokumenteras även så här i efterhand. Först ledarskribent Per Gudmundson, som är i högform när han lustmördar miljöpartiet genom att slå på alla hjärtefrågor med fiskeripolitiken som slagträ:
"Miljöpartistiska riksdagsledamöterna Helena Leander och Tina Ehn skriver i riksdagsmotionen 2007/08:MJ242 att vi "måste börja se fiskar som enskilda individer" och att det är "angeläget att Fiskeriverket och andra frångår det avindividiserade sättet att mäta fiskar i kilo och ton och börjar se dem som individer istället." Det skulle bli intressant att se Fiskeriverket lösa det problemet och höra dem förklara att exportkvoten uppgår till Lars, Johanna, Ulrik, Mirjam, Ahmed, Stina, Erika, Linus, Peter, och så vidare. I förlängningen ligger rimligen också ett obligatoriskt fiskregister, för att inte tala om ett paket med sociala rättigheter. Handikappvänliga räcken i laxtrappan, sikens rätt att bära traditionell dräkt, allmän tilläggspension för gammelgäddor, samt undantag från principen om sist in först ut i mindre och mellanstora mjärdar ligger nära till hands. Sedan måste det bli ett stopp för kränkande och förlöjligande uttryck: "Glad som en lax" eller "Pigg som en mört" förstärker stereotyper som har hindrat generationer av fiskar från att beviljas friår."
Därefter en riktig karls syn på finansmarknaden:
Intressant?
Andra bloggar om: Finansmarknaden, Humor, Miljöpartiet, Per Gudmundson, Politik
Det svenska biståndet har länge varit något som politiker på fullt allvar försvarar som något som inte får ifrågasättas; biståndet "ska vara en fredad zon", som ledande miljöpartister skrev på DN Debatt för några år sedan. Förutom att det är en mycket märklig syn på politik, spenderade skattepengar och utsatta människors hjälpbehov, har det på den senaste tiden visat sig att ingenting kunde vara dummare. Biståndet må ha varit en fredad zon, men det är en zon i behov av att ofredas.
När Riksrevisionen granskade ett antal svenska biståndsprojekt kritiserades samtliga. Där förekom korruption, förfalskade kvitton, bluffakturor, orimliga konsultarvoden, overhead-kostnader på över 50 procent och i vissa fall har det varit helt omöjligt att bedöma vilken verksamhet som bedrivits. Om någon. Sidas internkontroll är otillräcklig och skyddet mot oegentligheter beskrivs som obefintligt. Ett ofantligt dubbelslöseri som likt ett tveeggat svärd slår mot både svenska skattebetalare och behövande i u-länderna.
Vidare har en färsk rapport visat på mycket stora brister i den av Sida finansierade verksamheten i irakiska Kurdistan. Den största mottagaren i regionen, Mines Advisory Group, har fått 30 miljoner kronor utan att utvärderas och nu visar det sig att de i nuvarande takt behöver 10.000 år på sig för att fullgöra sin uppgift. En annan rapport visar på det svenska biståndsberoendet och hur det påverkar ekonomin, psykologin och politiken. Egenintressen försvårar inte bara granskning, det göder dessutom en konservatism som motverkar nya tankar och en levande debatt. Hälsan, hos de som som gynnas, tiger still.
Den fredade zonens heliga ko, det så kallde enprocentmålet, gör inte saken bättre. Medlet har blivit ett mål i sig och det är ett dessutom volymmål, inte ett effektmål. Med sådana glasögon kommer ett bistånd på mer än en procent av bni att ses som en storslagen handling även om det inte gjort någon nytta; ett bistånd på mindre än en procent av bni är däremot skamligt även om det åstadkommer storverk. Att vi ger är viktigare än resultatet av vårt givande och pengar söker projekt istället för att projekt söker pengar. Då är det inte konstigt att vår u-hjälp lätt hamnar i svenska företag, hos bortskämda konsulter och i fickorna på den lokala beskyddarverksamheten - för branschintresset är det naturligtvis utmärkt att finansiären bekymrar sig mer över att tillräckligt mycket pengar spenderas och mindre över resultatet på plats.
Enprocentmålet innebär också att biståndsvolymen ökar kontinuerligt och utan koppling till behoven. Ett fungerande bistånd borde rimligtvis minska behovet av bistånd och målet borde då vara att nivån sjunker tills den når noll. På sikt är det därför självklart att målet borde vara att avskaffa biståndet helt, i alla fall för de som bryr sig mer om mottagarnas liv än givarnas samveten.
Se där, en nollvision jag tycker om!
Intressant?
Andra bloggar om: Bistånd, Enprocentmålet, Sida
Här, en Jesusparodi som motvik till alla Muhammedkarikatyrer och som en hälsning till alla som med gnällig röst säger "men det görs ju aldrig någon satir kring kristendomen".
Ljud på!
Intressant?
Andra bloggar om: Jesusparodier, Muhammedkarikatyrer, Religion, Satir
I dag vaknade jag till skämtsamma sms om att jag inte borde ha förgripit mig på 13-åringar via msn. Jag förstod ingenting förrän jag läste om fallet i Metro och insåg att det finns en del likheter:
"30-åringen... tidigare varit aktiv i ett av ungdomsförbunden... flitig bloggare... diskuterar många samhällsfrågor..."
"Måste du publicera en dementi nu?" frågade en kompis. Nej, ingen tror att det är jag och beskrivningen stämmer in på många, tänkte jag.
Sedan avslöjade Dagens Media att det handlar om en före detta aktiv i SSU Stockholm och att han dessutom varit drivande i Antifeministiska samförbundet - och då lutar det mot att det är någon annan kan känna sig betydligt mer utpekad.
Det här är bilden Dagens Media använder på framsidan i dag:
Alla med någorlunda koll på socialdemokratiska bloggare och/eller SSU Stockholm och/eller Antifeministiska samförbundet har då inga som helst problem att räkna ut vem det handlar om; bilden har Dagens Media tagit från personens blogg. Det kan diskuteras hur lämpligt det är att media bjuder på så många pusselbitar att den sista faller på plats av sig själv, men det kan också diskuteras hur ungdomsförbund kan odla så mycket vridet.
I dag har det nämligen också skrivits en del om att andra medlemmar i SSU marinerat ett hotellrum i avföring under en resa till Bryssel.
Det händer helt enkelt så mycket sjukt i ungdomsförbunden att det kan vara värt att påminna om Sakine Madons och Fredrik R Krohmans lika skrämmande som utmärkta varning till landets föräldrar:
Ungdomsförbunden kan skada ditt barn allvarligt.
Intressant?
Även: Bloggen Bent, Johan Ingerö, Sakine
Andra bloggar om: Fredrik R Krohnman, Sakine Madon, Sex, SSU
