Ett realistiskt äktenskap

Hans Regners äktenskaps- och partnerskapsutredning är just nu ute på remiss och sista dag för svar är den 15 januari 2008. Eftersom jag ska bidra till ett yttrande har jag tagit mig igenom de flesta av de hela 416 sidorna och tänkte därför passa på att dela med mig av min syn på de frågor som dryftas.

Jag kan i mina mest radikala stunder invända mot äktenskapet som sådant. Ett alternativ vore att avskaffa hela den traditionella formen av familjebildning och i stället låta alla sluta fria avtal om samlevnad med vilka de vill, oavsett antal och anledning. Äktenskapet är dock en populär och seglivad företeelse. Därför väljer jag här att backa några steg och bara ta ställning till det som faktiskt diskuteras i utredningen.

Internationella konventioner slår fast att rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet och sunt förnuft säger oss att könen på dem som ingår äktenskapet är ointressant för alla utom de lyckliga tu. Det registrerade partnerskapet har samma rättsverkan som ett äktenskap och det finns ingen civil mening med att bevara äktenskapet heteroexklusivt. Det skulle till och med kunna anses strida mot Regeringsformens intentioner om att samhället ska verka mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

En vanlig invändning är att samkönade äktenskap inte är reproduktiva. Dummare argument är svåra att spåra – barnafödande är inte ett krav för att ingå äktenskap, många som inte kan få barn gifter sig ändå och homosexuella är inte per definition infertila. En annan vanlig invändning är att det beramade barnperspektivet skulle innebära ett hinder, men vem som helst som träffat barn eller föräldrar vet att goda relationer är långt viktigare än kön och rättsliga samlevnadsformer.

När det gäller formerna för ingående av äktenskap finns det detaljer att fundera över. Den naturliga ordningen för en sekulär liberal vore att endast tillåta att äktenskap ingicks civilt, för att var och en sedan skulle stå fri att fira det hela med valfri ceremoni i ett trossamfund eller annat sammanhang. Det skulle också tydliggöra att äktenskapet är ett rent civilrättsligt förhållande samt att staten står neutral inför kyrkorna.

Å andra sidan skulle det ofta innebära ett dubbelt förfarande och opinionen är tydlig – de flesta vill ha möjligheten att ingå äktenskap i ett religiöst sammanhang. Dessutom skulle det nuvarande borgerliga systemet inte kunna hantera alla vigslar. Jag tycker därför att det är rimligt att tills vidare behålla trossamfundens vigselrätt.

Då uppstår frågan om religiösa vigselförrättare ska ha möjligheten att vägra viga ett samkönat par. Mitt svar är ja. Dels handlar det om religionsfrihet, dels handlar det om att det ska mycket till innan jag kan tänka mig att tvinga någon att handla i strid med egna övertygelser. Dessutom förstår jag inte varför någon skulle vilja vigas av någon som inte vill viga dem. De som säger annat strider för stridens skull, inte för att de egentligen vill vinna.

Det frestar mig som sagt att genomföra mer genomgripande förändringar av äktenskapet, till exempel att helt avskaffa det i dess nuvarande form, men om jag ska fortsätta att hålla mig till en mer pragmatisk syn: Könsneutrala äktenskap är ett välkommet steg på vägen mot ett samhälle där varje individ tillåts leva i enlighet med sina egna önskningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hans Regner, Könsneutralt äktenskap, Politik, Registrerat partnerskap, HBT, Äktenskap

Madeleine McCann vecka 47

Vad hände med Madeleine McCann? Hennes föräldrar anmälde henne som försvunnen, de flesta trodde att hon rövats bort och en fond, Leaving No Stone Unturned, samlade in över en miljon brittiska pund. Senare kom portugiska åklagare att misstänka att föräldrarna dödat Madeleine, gjort sig av med kroppen och använt insamlingen till att amortera på familjens lån. Ska man känna sympati för, och lida med, oskyldiga föräldrar som förlorat sitt älskade barn? Eller hata de cyniska lögnare till barnamördare som främställde sig själva som offer?

För de svenska kvällstidningarna är allting mycket lättare. Här gäller det bara att hålla liv i storyn - och den troligen döda Madeleine - så länge det är möjligt. Engagemang säljer lösnummer och för att engagemang ska bestå krävs ständiga påminnelser om Madeleines öde.

Därför pytsar tidningarna ut mer eller mindre färska (och mer eller mindre illa underbyggda) "nyheter" om Madeleine så gott som varje dag. Dessutom på ett sätt som gör att tidningarna kan profitera på myntets båda sidor: Ena dagen är Madeleine kidnappad, nästa dag har hon dödats av föräldrarna.



Läser man all rapportering om Madeleine i ett enda svep märks det att en absurd historia inte blir mer nykter av att silas några varv genom skräpjournalistens vinklar och kvällspressens nyhetsvärdering. Ingen domstol har ju kunnat slå fast vad som hände med Madeleine, men på löpsedlarnas meritlistor finns det snart ingenting som hon inte varit med om. Själv har jag goda kontakter på kvällstidningarnas redaktioner och jag kan därför redan i dag, tisdag veckan 46, göra illa värre genom att avslöja hela nästa veckas rubriker om Madeleine.

MÅNDAG

200 DAGAR SEDAN MADELEINE FÖRSVANN
"I det här läget är champagne inte vanärande"
NANNE GRÖNVALL HEDRAR MADELEINE

MADELEINE SYNLIG I MAROCKO

TISDAG

NYA BEVIS LEDER TILL TEXTILMECKA
FLICKSKO HITTAD I CONTAINER I BORÅS
"Jag tror att jag såg en flicka", säger vittne, 38

NYA BILDER PÅ MADELEINE
I och för sig från 2004, men ändå

ONSDAG

BRITTISKA HOVET INDRAGET I MADELEINETRAGEDIN
STÄDERSKA PÅ WINDSOR VÄXTE UPP MED MADELEINES MORMOR
"Hon hade dålig andedräkt redan på den tiden"

INTE MADELEINE PÅ BILDEN

TORSDAG

MADELEINEAFFÄREN MILJARDINDUSTRI
T-shirten "DON'T YOU FORGET ABOUT ME" spås bli årets julklapp

MADELEINE SLAV I ANNAN FAMILJ
Dumpade jord och byggde svart åt moderat minister

FREDAG

FÖRSTA FOTOT PÅ MADELEINE!
Barnmorska i Leeds visar ultraljudsbild

BILAR VARS BAGAGEUTRYMME MADELEINE LEGAT I
Så mycket kostar de begagnade - vi har hela listan!

LÖRDAG

BARNRÖVSCHOCK - VAR FEMTE MINUT RÖVAS ETT BARN BORT
Cathrine Meyer, grundare av Parents and Abducted Children Together:
"The truth is we don't know how many children go missing,
which is an appaling state of affairs"

SÖNDAG

"DET SKA INTE BEHÖVA GÅ TILL SÅ HÄR"
Jordbruksminister Eskil Erlandsson uttalar
rädsla för att fenomenet ska nå Sverige:
"DÖDA BARN UTGÖR DÅLIGT GÖDSEL"

MADELEINE SYNLIG I MAROCKO
Ja, igen

(Allt detta för ett försvunnet barn i Portugal när det försvinner barn i alla länder varje dag? För det krävs mer än en händelse och journalister, för det krävs PR-konsulter och kontakter. Läs om det i Niklas Kierkegaards inte färska, men fortfarande intressanta, artikel Mediernas Madeleine.)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Försvinnande, Journalistik, Kvällstidningar, Madeleine McCann, Mord, PR

Fira familjen

Tycker du att den vita, heterosexuella kärnfamiljen varit lite väl undanskuffad under den senaste tidens Pride-festivaler och allmäna bögerier? Hav förtröstan! Aftonbladet Nya Medier lanserar stolt, i samarbete med ful-som-stryk-sidan Blocket, något de valt att kalla hela Sveriges familjesida eller i klartext Family.se!



"På sajten kommer bebisbilder, hyllningar och bröllopsfilmer sorteras på samma sätt som bilar, möbler och bostäder på Blocket: län för län, kategori för kategori.

Men på Family.se ska ingenting säljas. Bara visas upp."

Eller? Själva platsen på vilken alla bebisbilder och bröllopsfilmer ska visas upp, ska ju nämligen säljas. Detsamma gäller alla de annonser med reklam för dyra bröllop och barnböcker som omger alla bebisbilder och bröllopsfilmer. I själva verket ska ju allt säljas - och visas upp! - och det är okej med mig att så är fallet, men jag mår verkligen illa när försäljning kallas att "berätta om sina bästa stunder i livet" i en enda stor vulgar display of hur man återskapar heteronormativitet.

Each to his own, väl bekomme och jag har verkligen ingenting emot heterosexuella, men måste ni vara så förtvivlat in my face? Ni måste faktiskt inte komma ut inför varenda människa ni träffar.

Intressant?
Tipstack: Jon Jordås. Även: Maria Ferm, Anders Wallner
Andra bloggar om: HBTQ, Family.se, Heterosexualitet, Kärnfamiljen, Sex

Vård av sjuk främling friskt förslag

Folkpartiet funderar på det här med tillfällig föräldrapenning, populärt kallat vab för vård av sjukt barn, och kommer fram till något alldeles utmärkt. Den tillfälliga föräldrapenning som tidigare var föräldrarnas privilegium och som på senare tid har varit en möjlighet för den som avstår sitt vanliga jobb, ska i framtiden kunna kvitteras ut av studenter, pensionärer och professionella vabbare.

Staten backar ytterligare något litet steg ut ur barnkammaren. Makten överlåter ytterligare en liten bit till medborgaren att styra över. Ersättningssystemen justeras en smula för att underlätta mer än de hindrar. Det som tidigare var ett inkomst- och produktionsbortfall transformeras en grad mot en potentiell hushållstjänst. Bilden av kärnfamiljen som ett barns enda hemvist och nätverk träffas av ytterligare en liten kula redo att skjuta normen i sank.

Det handlar alltjämt om små justeringar i befintliga system snarare än ett systemskifte värt att beskriva som en frihetsrevolution. Likväl är det små, små steg i rätt rikting och det är inte varje dag folkpartiet skickar upp en testballong som inte exploderar av sin egen dumhet och regleringsiver. Välkommen, goda idé!

Intressant? Även på Bloggregeringen.
Andra bloggar om: Folkpartiet, Politik, VAB, Vård av sjukt barn

Alf Svenssons Chewbacca Defense

"Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel" är debattartikeln de små homofoba delarna av borgerligheten samlats kring som ett fåtal föredettingflugor fulla av skit. Äktenskap är man.. kvinna.. barn.. och det är som bekant urgamla ideal. Nytt är att den religiösa bakgrunden byts ut mot en biologisk och att könsneutrala äktenskap kan komma att alienera invandrare från infödda i vad som får bektraktas som den svenska moralkonservatismens första officiella bruk av The Chewbacca Defense. Självklart kryddat med det alltid så efterlängtade och ständigt närvarande won’t somebody please think of the children? som vore barn en central del av äktenskap.

Inalles är det en undermåligt formulerad artikel med direkt svaga argument. Som ens löst associerad med borgerligheten känner jag ändå (som den förre påven gjorde när han skötte sin intimhygien) "en naturlig skam", men jag är också lättad över att så få skrivit under och att de som ändå gjort det är perifera has-beens. Med tanke på att bättre kritik duggat tät sedan äktenskapsutredningen presenterade sina förslag, är det mest förvånande att DN alls publicerar skräpet. Samt, så klart, att det finns folk som inte drar sig för att sätta sitt namn ens i närheten av knäppgöken Mikael Oscarssons (kd).

För att snabbsammanfatta det här och det här: Det moderna äktenskapet bör vara ett civilrättsligt arrangemang utan koppling till kön, sex, sexualitet, antal, kyrka, historia, biologi, föräldraskap, romantik eller något annat irrelevant eller annorstädes reglerat.

Intressant?
Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Re: Re: Men vad blev det!?

Det är dags igen för den kampanj, nej - den begynnande folkrörelse, som jag skrivit om både en och två gånger: Jävlas med folks besatthet av könet på nyfödda barn, genom att inte meddela det.

Favoriten H började:

"Nu är baby N här, 3.725 gr tung o 51 lång. Söt som sin far o stark som mor! Alla i familjen mår bra!"

Vännen L fortsatte:

"Nu är vår bebis äntligen här! Igår kl 17.59 föddes 4005 g och 54 cm ren kärlek! Massor av mörkt hår och otroligt söt! Alla är trötta men lyckliga. Kram från L, D och bebben."

Och i natt, från bästa arbetskamraten J:

"3275 gram och 48 cm underverk har kommit ut! Hela familjen mår bra. Vi är lite trötta och medtagna men oändligt lyckliga!"

Det senaste sms:et har jag fått äran att vidarebefordra som e-post till J:s kolleger. Jag orkar inte spendera hela dagen åt att räkna hur många som svarar genom att fråga mig "men vad blev det!?", men som ett riktmärke kan jag ange arton de första femton minuterna.

Grattis J och A till barnet och grattis barnet till utmärkta föräldrar!

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Genus

Mor är rar. Pappa är partiledare.

Folkpartiets andre vice ordförande Marit Paulsen vaknar till liv för att ge sin syn på Cecilia Malmström som eventuell partiledarkandidat:

"Hon är en ung kvinna med två små barn. Då är det inte lämpligt att bli partiledare."

Det är så klassiskt unket, ruttet och sunkigt att det knappt ens behöver påpekas. Den bara några år äldre Jan Björklund har också små barn hemma, men det förstås, han är ju en sådan där man och för sådana där män är det inte lämpligt att vara hemma, så då måste han ju istället göra sig alldeles utmärkt som partiledare. I alla fall i jämförelse med den där unga kvinnan, för sådana där unga kvinnor ska ju vara hemma med sina ännu yngre barn och, tja, då är det inte lämpligt att vara en sådan där partiledare.

Jag kan släppa det där med män, kvinnor, kön, genus, feminism och jämställdhet, och fortfarande tycka att det är äckligt, vridet och vidrigt, för vad hände egentligen med den enskilda människan, hennes frihet och livschanser, hennes möjlighet att fritt förverkliga sig själv på det sätt hon bäst finner lämpat, det där med, vad var den nu vi kallade det, den där liberalismen? Nä, för här ska moraliseras och beläggas med skuld och skam, här ska insinueras att någon minsann inte vet sitt eget bästa, här ska andras idéer om vad som är "lämpligt" skrivas en i pannan. Om Cecilia Malmström skulle få för sig att hon vill vara partiledare har hon partikamrater som kan berätta för henne att det inte är lämpligt, att hon ska gå hem och stanna hemma, och hur hon ska fördela de vab-dagar som statlig himmel skänkt.

Överdrivet? Ja. Orättvist? Kanske. Men det är ett sådant snedsteg till övertramp och en sådan tjuvkoppling till kortslutning att jag inte kunde låta bli att rasa lite. Et tu, Marit? Det är inte alls otroligt att en och annan ung politiker med barn väljer bort en partiledarpost till förmån för sig själv och familjen, men då ska den unga politikern med barn göra det valet själv, helt utan förmynderi och dömande ord från omgivningen.

Intressant?
Andra bloggar om: Cecilia Malmström, Folkpartiet, Marit Paulsen, Politik

Men barnen då?

Dennis gör mig uppmärksam på att Mikael Oscarsson (kd) inte hörsammat den varning jag utfärdade i slutet av den här texten. Det skulle kunna bero på att Oscarsson inte förstod referensen till Pulp Fiction, men jag håller det ändå troligare att han sett filmen, än att han läst min blogg.

I en debattartikel i UNT säger sig Oscarsson "ta strid för äktenskapet" som en tradition mellan man och kvinna. Hans Regners slutbetänkande bemöter han med de tokreligiösas, de ärekekonservativas och de galna homofobernas gemensamma favoritargument: Men barnen då?

"Tanken att äktenskapet knyter samman en man och en kvinna med de barn de får gemensamt, har i alla tider varit en oumbärlig beståndsdel av äktenskapet. Detta innebär självklart inte att alla äktenskap leder till barn eller att alla barn föds till gifta föräldrar, men när ett barn blir till är det genom äktenskapet tryggat i sina rättigheter till både pappan och mamman."

Det enda som är riktigt tydligt i Oscarssons text, är att alla äktenskap inte leder till barn och att alla barn inte föds inom äktenskap. Det passar sig inte i Oscarssons världsbild (som för övrigt kretsar kring ett industriområde i Uppsalas utkant), så han krånglar till det lite för sig. En omformulering:

Trots att alla äktenskap inte leder till barn är det en oumbärlig del av äktenskapet att barn finns inom det; trots att inte alla barn föds inom äktenskap är det genom äktenskapet som barnets rättigheter tryggas.

Hemska tider! Det kan tyckas som en omöjlighet, men tydligen springer människor omkring och är gifta trots att de saknar en oumbärlig del av äktenskapet. Det kryllar dessutom av barn som inte fått sina rättigheter tryggade. Och allt detta redan med rådande äktenskapsbalk! Vad ska då inte hända när äktenskapsbalken skrivs om? Jag gissar på kyrkliga skilsmässor mellan rättslösa barn vars föräldrar aborterats så sent som i femtioårsåldern.

Den mer kristne än demokratiske Oscarsson fortsätter ändå på linjen att äktenskap existerar för barnens skull. Varför fortplantningen skulle ta skada av att fortplantning inte äger rum i alla äktenskap förblir dock lika oklart som varför heterosexuella ska behöva känna sig hotade av att homosexuella gifter sig. Vad jag förstår har Regner inte för avsikt att stoppa heterosexuella äktenskap, än mindre fortplantning (även om Oscarsson onekligen väcker tanken att det kanske inte vore så dumt i vissa fall).

Äktenskap regleras i äktenskapsbalken, föräldraskap i föräldrabalken. Det är möjligt att reproducera sig utanför äktenskapet och det är möjligt att ingå äktenskap utan att reproducera sig. Svårare är det inte, men Oscarsson kanske har andra motiv?

"Att blunda för denna lagstiftnings normerande verkan vore mycket olyckligt."

Aha. Denna lagstiftning verkar mot heteronormen och det är där Oscarssons sko klämmer. Jag håller dock med om att lagstiftningen har en normerande verkan och att det vore olyckligt att blunda för den - vi borde uppmärksamma dess normerande verkan, välkomna den och hylla den.

"Eftersom samhällets hela fortbestånd vilar på man-kvinna-relationen, är det fullt legitimt att samhället värnar den."

Det var länge sedan jag räknade, men är reproduktionen verkligen så låg att vi dör ut om samhället inte längre diskriminerar till de heterosexuellas fördel?

"Ytterligare ett argument som framförts är att vi som vill bevara äktenskapet har något emot homosexuella. Men hur skulle det kunna vara så när många homosexuella själva vill bevara nuvarande lagstiftning, med äktenskap för heterosexuella och partnerskap för homosexuella?"

Det här är redan avhandlat, men vad är det för slags resonemang åt vilket håll det än förs? En stockholmare som inte vill ha göteborgare i Stockholm, har lika mycket emot göteborgare i Stockholm oberoende av hur många göteborgare som faktiskt vill flytta till Stockholm. Det kan vidare tänka sig att de göteborgare som inte vill flytta till Stockholm inte har någonting emot att andra gör det, samt att någon i Västerås är för fri rörlighet mellan svenska städer utan att själv vilja flytta vare sig till Stockholm eller Göteborg.

Det är helt enkelt möjligt att vilja försvara andras frihet att förverkliga sig själva på det sätt var och en bäst finner lämpat, även om en själv inte är intresserad av att göra det på samma sätt. Omvänt är det lika möjligt att motsätta sig ett förtryck, även om en själv inte drabbas av det. Slutligen är det dessutom möjligt att ge andra samma rättigheter som sig själv, utan att själv förlora sina rättigheter.

Så var du bara lugn, Mikael Oscarsson. När äktenskapsbalken skrivs om kommer det inte nödvändigtvis att påverka din sexualitet, din förmåga att reproducera dig eller ens dina åsikter om andra människors sätt att leva. Gott så.

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Kristdemokraterna, Mikael Oscarsson, Partnerskap, Politik, Äktenskap

<3 Magdalena Ribbing!

Magdalena Ribbing, folkvettsexpert, besvarar en av mänsklighetens stora frågor: Ska toalettringen lämnas ner- eller uppfälld?

"Man kan tycka att det är rimligt att fälla ner toalettring och lock eftersom det är så toaletten ska se ut. Men ungefär hälften av toalettanvändarna är män och fäller i förekommande fall upp ringen vilket den andra häflten av användarna är tacksam över. Hälften ska alltså fälla upp den så kallade fjölen och hälften fälla ner den.

Denna syssla borde fördelas jämt mellan könen i jämställdhetens namn så att varannan besökare fäller upp och varannnan fäller ner oavsett hur sagda toalett ska brukas eller har använts. Ett förslag är ett schema på din och din pojkväns toalett, där ni kryssar i vem som fällt upp respektive ner senast så att det inte råder någon tvekan om vem som är mest jämställd."

Hela svaret här.

Andra bloggar om: Etikett, Folkvett, Magdalena Ribbing

Det där med månggifte

Niklas Frykman (fp) vänder sig mot mina och Wille Falers idéer om att staten inte har något med att göra hur många personer som ingår i ett äktenskap så länge det sker i samförstånd. I ett inlägg radar Frykman upp alla invändningar han kan komma på (det hedrar honom att han inte använder "men barnen då?") och Wille ger så bra svar på tal att jag egentligen inte har så mycket mer att säga. Likväl känner jag att jag också vill komplettera min ståndpunkt.

Vilka personer som är gifta med varandra och vilka ytterligare äktenskap de kan ingå i och hur de påverkar varandra, är svårt att se som ett problem så länge alla avtal är frivilliga, kompatibla och existerar i kombination med fri testamentsrätt.

Rädslan för att månggifte skulle leda till förtryck av kvinnor är en följd av att det hittills inte praktiserats i fria och mindre patriarkala länder där avtal ingångna under tvång inte är legitima.

I min närhet finns det exempel på kvinnor som har förhållanden med flera män, män som har förhållanden med flera kvinnor, kvinnor som har förhållande med flera kvinnor, män som har förhållanden med flera män och alla kombinationer därav. Det fungerar utmärkt, eller i alla fall minst lika bra som ett monogamt förhållande mellan man och kvinna.

Det kan i sammanhanget vara värt att påpeka att det traditionella äktenskapet inte alltid varit - och inte ens alla gånger är - fritt från tvång, maktordning och arvstvister.

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Samtidigt, i Norrbotten

Norrbottens-Kurirens ledarredaktion kommer högst oväntat ut som homofientliga:

"Homosexuella par får leva precis hur de vill, men utredaren Hans Regners förslag att de ska kunna gifta sig i kyrkor och kalla sig äkta makar är ett hån mot äktenskapet, dess djupa innebörd och starka förankring. Regeringen är splittrad i den här frågan och det ska förhoppningsvis också leda till att den dör sotdöden."

Jag tror att jag talar för världens alla icke-heterosexuella när jag tackar Norrbottens-Kuriren för dess outsägliga generositet i välsignelsen att även äckliga får förverkliga det egna livet på det sätt en själv finner lämpligt - så länge det inte ställer krav på de normala, efterliknar de normalas liv eller på något annat sätt hånar de normala. Tack!

"Låt socialdemokraterna gå till val 2010 på homovigslar. Med tanke på att det finns cirka 1.500 par i Sverige som ingått partnerskap så lär homovigslar inte vara någon vinnarfråga"

Ah, smart! Eftersom de heterosexuella på Norbottens-Kuriren vill diskriminera, vill alla heterosexuella diskriminera. Eftersom inte alla icke-heterosexuella ingått det diskriminerande partnerskapet, vill inte dessa icke-heterosexuella att ett icke-diskriminerande äktenskap ska finnas tillgängligt för de som önskar ingå det. Det är bara bögar och flator som är för mänskliga rättigheter, det är bara negrer som är mot rasism och endast vargar som vänder sig mot rovdjursjakt.

"Varför skulle de övriga partierna i regeringen skapa en konflikt genom att försöka köra över kristdemokraterna i en fråga som är så viktig för dem?"

Hahahaha! Watch us.

"Det är ingen särbehandling att hålla fast vid äktenskapet som en samlevnadsform mellan män och kvinnor."

Jo, det är det.

Om en vecka åker jag till Norrbotten. Jag hade hoppats på att få bråka om rovdjursjakt och a-kassan dagarna i ända, men nu förstår jag att minst hälften av min vakna tid kommer att gå åt till att älta något jag trodde var sunt förnuft. Inte mig emot. Kom, bara kom, så ska ni få. Och när ni som minst anar det, kommer jag att ha sex med er.

Via: Andwal.
Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Inga dåliga väder

"Jer he nog myche snö dänna opp", frågade jag min yngre bror, "så he lönsch å hyr sä n skoter?"

"Jo, no äre hä", svarade min yngre bror, som just var i färd med att skotta fram ladugården.

Andra bloggar om: Snö, Väder, Vind

Varför är kyrkan statens maka när vi tar ett steg fram och två tillbaka?

Äktenskaps- och partnerskapsutredningen, i praktiken Hans Regner, har överlämnat SOU 2007:17 Äktenskap för par med samma kön till justitieminister Beatrice Ask. För den som inte hade vägarna förbi Rosenbad, finns den efterföljande presskonferensen här.

I korthet innebär förslaget att äktenskapet görs könsneutralt genom att partnerskapslagen avskaffas och äktenskapsbalken skrivs om för att omfatta även samkönade par. Vidare föreslås att giftaslystna även fortsättningsvis ska kunna välja mellan borgerlig vigsel och att vigas av ett trossamfund. Civila förrättare ska ha vigselplikt, medan kyrkans män och kvinnor får frihet att diskriminera mellan vilka de vill viga.

Det känns som ett steg framåt och två steg tillbaka, eller snarare som att ta ytterligare ett steg på en väg som det fortfarande finns anledning att vandra vidare på.

Det är slående hur förhållandevis icke-kontroversiellt könsneutralt äktenskap har blivit med tanke på det upprörda tonläget kring partnerskapslagen för drygt tio år sedan. Då fick jag finna mig att en företrädare för en frikyrka kallade mig, en debatterande gymnasist, för "satans sändebud på jorden" – nu är de religiösa homofoberna positiva till partnerskapslagen, om än blott som en strategi att komma undan ett neutralt äktenskap. Att äktenskapsbalken inte gör skillnad utifrån sexualitet är en självklarhet som åtnjuter ett sådant starkt stöd att det nästan är svårt att uppbåda någon riktig segerglädje inför ett kommande beslut i riksdagen, men det är likväl ett viktigt steg mot en icke-diskriminerande lagstiftning.

Däremot känns behandlingen av kyrkorna som en feg och ruttnande kompromiss. Trossamfunden ges vigselrätt, vilket innebär att de träder in som ställföreträdande myndighet, men de kan i sin utövning välja bort delar av lagen genom att bara förrätta de äktenskap de själva finner lämpliga. I klartext innebär det att ingen behöver viga icke-heterosexuella, medan en förrättare som inte vill befatta sig med mig med hänvisning till att jag är en fjollig spastiker med vagt samiskt påbrå, knappast kommer lika billigt undan.

Det är befogat att inte tvinga trossamfund skilda från staten att utföra handlingar som strider mot deras övertygelser, men då är det inte befogat att låta dem utöva statlig makt. Den bästa lösningen hade därför varit att skilja äktenskapet från kyrkan genom att endast tillåta borgerlig vigsel. Alla hade då ingått ett civilt och neutralt äktenskap och därefter hade det stått var och en fritt att fira detta med vilka ceremonier som helst i vilka trossamfund eller andra föreningar som helst. Rättvist, rimligt, fritt och i linje med utredningens klena argument för kyrklig vigselrätt, nämligen att "folk fäster stor vikt vid att deras giftermål omges av vissa ceremonier, att det blir festligt och högtidligt".

När äktenskapet väl befriats från kyrkan, känns det naturligt att befria det från staten och placera det där det hör hemma – mellan människor. Var och en bör vara fri att ingå avtal och varje äktenskap blir då ett civilrättsligt kontrakt mellan människor i samförstånd, en frihetlig överenskommelse som omfattar allt som de som ingår den vill omfatta och utesluter allt som de vill utesluta. Om det handlar om ekonomi, praktiska sysslor, kärlek eller sex har varken kyrka eller stat med att göra. Självklart skulle ett sådant äktenskap även vara antalsneutralt, då det inte finns någon rimlig anledning till varför staten skulle ha synpunkter på vilka överenskommelser som görs mellan fria människor i samförstånd.

Men barnen då?

Say "men barnen då" again! Say - "men barnen då" - again! I dare you! I double-dare you, motherfucker! Say "men barnen då" one more goddamn time! Det finns en föräldrabalk och reproduktion har lika lite med äktenskap att göra, som religiösa dogmer har plats i en sekulär stats lagstiftning.

Mer läsning:
DN: Äktenskapsbalken ska omfatta alla
SvD: Kritik mot förslag om homoäktenskap
QX.se: Könsneutralt äktenskap föreslås införas 2008

Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap

Re: Men vad blev det!?

Jag har tidigare skrivit om det fasinerande - och skrämmande! - i människors besatthet av könet på nyfödda barn. Det verkar som att de flesta inte kan förhålla sig till ett barn de inte känner till könet på och att vissa inte ens kan förhålla sig till en graviditet om de inte känner till om föräldrarna känner till könet på det ofödda barnet.

Jag har därför börjat uppmuntra blivande föräldrar att inte avslöja könet på sina barn, mest för att jävlas lite och se vad som händer. Min första samarbetspartner var favoriten H, som skickade följande sms efter förlossningen:

Nu är baby N här, 3.725 gr tung o 51 lång. Söt som sin far o stark som mor! Alla i familjen mår bra!

Nästa praktikant är vännen L, som i helgen blev förälder och stolt meddelade omvärlden:

Nu är vår bebis äntligen här! Igår kl 17.59 föddes 4005 g och 54 cm ren kärlek! Massor av mörkt hår och otroligt söt! Alla är trötta men lyckliga. Kram från L, D och bebben.

Om inte annat är det utmärkt sätt att få kontakt med människor, ty ett sms som de ovanstående garanterar att alla som får det svarar med ett upprört "grattis, men vad blev det!?".

Samtidigt kan jag åtminstone till viss del förstå frågan. Ett nyfött barn har så få egenskaper att det endast kan omtalas i termer av tid, längd, vikt, hälsa - och kön. Att intresset för ett nyfött barn cirklar kring dess skrev känns om inte annat mer rimligt än att detsamma gäller för den nyblivna mamman, som ju har mängder av egenskaper att tala om, men som ändå får nöja sig med frågor som "hur mycket sprack du?" eller det något mer finkänsliga "hur många stygn?".

Andra bloggar om: Barn, Föräldraskap, Genus