Visar inlägg med etikett Tidningar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tidningar. Visa alla inlägg

2008-11-04

Läs Neo!

I det nya numret av magasinet Neo kramar jag vård oavsett regi under den varma rubriken Därför älskar jag landstinget: "Kompisarna fick cyklar från cykelaffären, Fredrik Westerlund fick sin från landstinget. Och vad var problemet med det?"

Neo är som vanligt en förstklassig form- och läsupplevelse, bland annat i
Billy Rimgards berättelse om en övervakad far. Dessutom skriver mina vänner Mattias Svensson (om att vänstern är kass på klass) och Helena Sandklef (om politisk prutthumor).

Allt detta som pikanta kryddor till numrets huvudrätt, en magstark historia om både ett och annat troligt scenario att utspelas efter nästa val till riksdagen. Smaklig spis...

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , ,

2008-10-30

Smart, Timbuktu, men inte intelligent

Timbuktu gör reklam för megajackpott

Ledarredaktionerna på UNT och SvD festar gott på popartistens Timbuktu och hans slentrian-vänster-åsikter kontra hans inte-läst-tidningen-kunskaper och hans leva-som-man-inte-lär-leverne. Och visst är det roligt.

Timbuktu har nämligen ett och annat att säga om alliansen:

"Timbuktu är arg. På alliansen. Han förklarar att 'Malmö är en fruktansvärt våldsam stad. Den 'nya' svenska modellen är en hård marknadsekonomi i stil med USA, och Malmö ligger längst fram i den utvecklingen, tyvärr'. Därför ska han 'göra allt (han) kan' för att avsätta alliansen."

Problem nummer 1: Den "fruktansvärt våldsamma staden" Malmö styrs inte av alliansen, utan av socialdemokraterna, som med undantag för två korta mandatperioder haft makten i Malmö sedan allmänna val infördes i Sverige.

Problem nummer 2: Bilden ovan, som kommer från sajten
Ahabingo, visar en strålande glad Timbuktu i full färd med att njuta alla de goda frukter "den hårda marknadsekonomin" erbjuder honom.

Timbuktu är naturligtvis inte ensam om att forma sina åsikter utifrån slentrian och själv leva näst intill tvärt emot den egna predikan om hur andra bör leva. Det gör säkert jag också ibland, men det finns de som är värre: Al Gore, som fick fredspriset för sitt arbete med klimatfrågan, bor i ett gigantiskt och synnerligen välutrustat hus vars miljöpåverkan är katastrofal - eller åtminstone långt mycket värre än det faktiskt riktigt energisnåla bygga George W Bush kallar sitt hem.

Många är pigga på att diktera villkoren för andras liv, men själva skulle de aldrig drömma om att göra samma anpassningar i den egna vardagen. Den som försvarar en stor offentlig sektor ser inget samband till det egna skattefusket, den som vill begränsa flygandet bryr sig inte om den egna solresan och den som säger sig värna om proletärer i alla länder tycker sig kunna göra det genom att ropa "Go home!" till några nyanlända gästarbetare.

Mänskligt, kanhända, men på vilket sätt tar man mest ansvar: Genom att låta ens leverne tala eller genom att först tycka och sedan hyckla?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , ,

2008-10-16

Årets modigaste syndikalist (tillika årets töntigaste pris)

Kommer ni ihåg Niklas Svenlin? Han mår så väldigt dåligt, säger han, av att konfronteras av porr under sin arbetstid. Konfrontation betyder i det här fallet att packa upp, ställa fram och sälja porrtidningar på en liten bensinstation i Piteå, men det ligger nära till hands att fråga sig om Svenlin verkligen mådde så dåligt. Trots all denna konfrontatoriska pornografi sökte han sig nämligen till samma jobb fyra somrar i rad.

Arbetsgivaren befriade Svenlin från bördan det innebar att handskas med nämnda tidningar, men det dög inte åt Svenlin, som tillsammans med sitt fackförbund satte besninstationen i blockad. Arbetsgivarna tog då bort tidningarna med hänvisning till att det ändå inte spelade någon roll för företagets lönsamhet - den moderna porrkonsumenten har nämligen sedan länge övergivit långtradarchaufförernas daterade trycksaker till förmån för nedladdad och streamad erotik.

Svenlin försökte göra en pornografiprohibitionistpolitisk* höna av en fjäder, med det var få som inte genomskådade hans lilla kupp som sexualfientlig aktivism av sämsta sorten. Det finns många priser jag skulle kunna hitta på och ge honom för det, till exempel Årets unga nymoralist, Årets töntigaste reaktionär eller Årets främste simulant av psykosomatiska magsmärtor framkallade av politiska ställningstaganden.

Syndikalisternas Centralorganisation är dock mer välvilligt inställda och tilldelar Svenlin ett slags civilkuragepris, vilket den med Svenlins sexualsyn instämmande tidningen
Dagen uppmärksammar. Årets modigaste man är alltså en sommarjobbare som vägrade att sälja tidningar som ingen ändå köpte. Flygkapten Stefan Rasmussen, som 1991 räddade livet på ett flygplans samtliga passagerare genom en mirakulös nödlandning på en åker i Gottröra, har troligen redan hört av sig för att gratulera.

____________________
* Veckans ord?

Intressant? Via Axess. Tipstack till Dennis.
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , ,

2008-09-15

Hjälpnitråkarihjälmigseminarium

Jag har suttit av många tråkiga föreläsningar och seminarier, men nu har jag hittat ett exemplar som nästan tog livet av mig redan vid annonseringen - Synovates och nyhetsmagasinet Fokus gemensamma och fantasifullt namngivna Mittemellanvalenseminarium!

Som om namnet inte vore nog har de mönstrat några av de blekaste tänkarna från respektive parti: Per Schlingmann (m), Marita Ulvskog (s), Jenny Lindahl Persson (v), Anders Flanking (c) och Agneta Börjesson (mp). Notera att folkpartiet och kristdemokraterna är så grå att de inte bjudits in att implodera ens i denna dystra skara.

Det är lite som en del amerikanska och australiensiska restaurangers erbjudanden av typen "om du kan äta upp den här gigantiska portionen behöver du inte betala för den", men här i meningen "om du kan hålla dig vaken under hela det här seminariet utan att tänka på att det kostar 495:- plus moms har du inte själv stått för biljetten".

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Människor är från jorden, kulturarbetare är från en annan planet (i skrivande stund dock väldigt oklart vilken)

Jonas Hassen Khemiris pjäs Fem gånger Gud sätts upp av Riksteatern, som köpt pjäsen i tron att det gav dem ensamrätt på den. Det visade sig dock att även Stadsteatern köpt samma pjäs, som därför kommer att ha premiär och visas i både Växjö och Stockholm. Det skulle för den intresserade kunna resa en och annan fråga om förlagets agerande alternativt teatrarnas inköp, men det finns något långt mycket mer intressant i det här missförståndet - nämligen den ena regissörens reaktion. Håll i er nu:

- Vi blir berövade på vår exklusivitet. Det är framför allt tråkigt för skådespelarna. Man kan bli hopblandad och plötsligt befinna sig i en situation där man blir jämförd – vilket också gäller mig. Det allra värsta skulle vara om vi blev samrecenserade, säger Sara Giese som regisserar uppsättningen i Växjö. (Min fetstil.)

Så det värsta som kan hända skådespelare och regissörer är om någon jämför deras arbete med andras i deras skrå och det allra värsta om en kritiker får för sig att jämföra två verk? Lite som om Volvo skulle höra av sig till Aftonbladet och be dem att inte provköra en ny Saab, eller som om någon som söker arbete skulle säga till arbetsgivaren att inte väga kvalifikationerna mot andra sökande, eller som om filmindustrin skulle vädja till Discshop om att ta bort betygsfunktionen så att användare inte kan tycka till om filmerna, eller som om Svensktoppen skulle sluta sändas för att inte riskera att musikerna blir jämförda, eller som om en hop rödgråtna bagare skulle förklara för DN hur olyckligt det är att de skriver om var man hittar den godaste semlan i stan, eller som om ...

Fullkomligt galet, naturligtvis, och alldeles omedelbart kan det verka direkt surrealistiskt i ett land där konsumentens åsikt, makt och rättigheter hålls så högt som i Sverige. Men det är innan man kommer på att kultur och kulturpolitik är en annan planet, troligen en sådan med omvänd gravitation. Rymdvarelsernas obersturmbannführer, Stina Oscarson, preferenselitist och kulturstalinist, eller konstnärlig ledare, som hon föredrar att kalla det, på Orionteatern, förklarar:

- Vi konstnärer har grävt vår egen grav när när vi av rädsla för att uppfattas som elititister inte längre vågar försöka definera vad som är kvalitet.

Så ska det nämligen fungera när det gäller kultur, tänker sig Oscarson, att hon ska berätta för oss vad som är kvalitet, till skillnad från när vi äter en måltid på restaurang eller köper ett par jeans och själva får avgöra vad som är kvalitet och vad vi är beredda att betala för. I fallet kultur räcker det nämligen inte med att Oscarson och hennes likar ska bestämma vad som är kvalitet, alla vi andra ska nämligen dessutom finna sig i att betala för det - oavsett om vi vill gå på teatern eller inte.

Givet det är det ju alls inte märkligt att det vore förödande om två kulturarbetares verk jämfördes med varandra och om det i värsta fall gjordes i en recension i massmedia.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2008-09-11

En refuserad osmaklighet den 11 september

För mig handlar den 11 september mer om den våldsamma attacken mot USA 2001 än om mordet på Anna Lindh 2003, men det är klart, som boende i Sverige är även den senare tragedin någonting som fortfarande känns nära. Jag håller med min gamle lärare Tommy Möller om att hon var en stjärna och jag förstår att hon både saknas och inspirerar många socialdemokrater (och andra) än i dag. Samtidigt tycker jag att det är rimligt att som Mattias Svensson påminna om att glorifierandet skymmer att även Anna Lindh hade brister och bland annat är skyldig till att två egyptier lämnades i amerikanska händer för att skickas till väntande tortyr i hemlandet.

Dödskult och helgonförklaring fascinerar mig lika mycket oavsett om det gäller sucidala rockstjärnor eller politiska påläggskalvar. En del blir så heliga att man inte får röra vid minnet, inte lägga till eller dra ifrån något om det inte leder till att summan ökar, och man får absolut inte skoja om dem. Redan i gymnasiet gav mig därför på att skämta om Curt Cobains självmord och för ett år sedan försökte jag och två vänner väva in Anna Lindh i ett jobb vi gjorde för ett magasin. Tanken var att vi skulle täcka ett uppslag med kulturannonser (dans, teater, konstmusik) och göra något roligt av det. Vi lyckades aldrig göra det där riktigt bra och blev därför refuserade, men kvar i min dator ligger fil efter fil av högst varierande kvalitet. Bland annat den om Anna Lindh, som såväl redaktören som skribenternas föräldrar tyckte var "för mycket".

Högläsning vid Anna Lindhs grav

Om det stämmer att tiden läker alla sår kanske inte skämtet upplevs som lika stötande i dag. Visst ville vi till viss del provocera genom att skämta om en helig person, men faktum är att vi dessutom bar på en och annan öm tanke om hur Anna Lindh kanske läst böckerna för sina barn och om hur de på grund av den tragiska händelsen inte fick höra slutet tillsammans. Att sedan boken råkar heta som den gör är oturligt, eftersom det gör humorn mer obehaglig. Men kan socialdemokraterna
kränga medlemskap i form av ett Lindh-paket, borde jag kunna publicera ett refuserat skämt även om det kan sticka lite i några par rödgråtna ögon.

När jag ändå gräver runt i det där arkivet passar jag på att klistra in en annan av de där skisserna. Här, en annons om Svea rikes sju stycken skattefinansierade symfoniorkestrar och kulturministerns syn på dem:

När kulturministern

Notera, för all del, att vi här smög in ett subtilt skoj om funktionshinder. Och att vi i den första annonsen antyder något man bara inte får antyda. Av heliga kor kan man göra de godaste hamburgarna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , ,

2008-07-02

En bytte jobb, den andre gjorde det inte

"Det kan inte vara rimligt att jag ska behöva konfronteras av porr under min arbetstid, jag mår dåligt av det", sa sommarjobbaren Niklas Svenlin till Piteå-Tidningen. Arbetsgivaren svarade genom att befria Niklas från att packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Det räckte inte för Niklas och hans fackförbund, som satte företaget i blockad genom att meddela att Niklas inte skulle packa upp, ställa fram och sälja de tidningar han inte vill befatta sig med. Arbetsgivaren gav med sig och tog bort tidningarna sedan det visade sig att varken ägare, kunder eller personal ville ha dem där.

Fair enough, naturligtvis, att en företagare styr sitt företag som denne behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst eftersom Niklas sökt och fått sitt jobb för fjärde sommaren i rad och för tredje gången på tre år säkert slagits av att han hunnit glömma bort att "han mår dåligt av det". Men också för att moralpaniken snabbt slog fäste i hela kommunen, som nu överväger att bli "porrfri". (Samma kommun har tidigare bjudit på bad och släckt ner elen för att barnfattiga par skulle intressera sig
mer för sexuella aktiviteter och förhoppningsvis vända avfolkningstrenden.) Dessutom finns där ett intressant sidospår.

Stig-Björn Ljunggren skriver kolumner i Piteå-Tidningen. Eller
skrev, ska jag kanske skriva, eftersom Stig-Björn Ljunggren just sagt upp sig från det jobbet. Redaktören ville nämligen inte ta in Stig-Björns krönika i morgondagens tidning, eftersom tidningen driver en annan linje på ledarsidan. Då sade Stig-Björn upp sig.

Fair enough, naturligtvis, att inte fortsätta arbeta för en företagare som styr sitt företag som denne behagar om det sättet inte behagar, men det är likväl en fascinerande historia. Inte minst för att det där med lite naken hud kan vara så synnerligen upprörande. Men också för att det där med yttrandefrihet är så viktigt. Dessutom för att det där med att två personer reagerar så olika i liknande situationer visar på den stora frihet vi alla har i att ta ansvar för vår egen situation.

(Den förste som använder kommentarsfältet till att kalla mig klassblind får vattna mina blommor nu när jag tar semester. Jag ska upp till Piteå och sälja porr.)

Intressant? Via Almedalsbloggen.
Andra bloggar om: , , , , , , ,

2008-04-23

Små skeva scoop skymmer sikten

Politkerbloggen gör världens minsta scoop: Regeringen har köpt mediaträning för 69.000 svenska kronor - och det utan att genomföra en upphandling! Som jämförelse kan sägas att det är mindre än vad min arbetsgivare betalar för de kurser jag ensam går i år.

Det är ett scoop som är dåligt på så många sätt. Till att börja med är det ett så litet belopp att regeringen närmast är att gratulera till fyndet av en så billig utbildning.

Vidare är det löjligt att kritisera att regeringen valde leverantör utan föregående upphandling. Det lägsta tröskelvärdet som ska överstigas för att en myndighet ska genomföra en upphandling är drygt 2.000.000 kronor, inte 60.000 kronor. Om regeringen skulle upphandla varenda liten vara och varenda liten tjänst, skulle det kosta långt mycket mer än själva inköpen. I både tid och pengar. Och tid är också pengar.

Och vad värre är - sådan här "granskande journalistik" skymmer sikten och avleder uppmärksamheten från det som faktiskt är viktigt och därför borde granskas.

Det är lätt att leta krognotor, taxikvitton, traktamenten, avdrag och en faktura från en pr-byrå. Så lätt att en journalist kan göra det på några timmar och sedan se sitt alster både på förstasidan och på löpsedeln. Om samme journalist skulle undersöka politikerns gärning på det område som denne är satt att utforma och ta ansvar för, skulle det ta lång tid och vara svårt att komprimera till en komprometterande rubrik.

Det leder till att massmedia ägnar sig åt att jaga "felaktigt" spenderade tusenlappar istället för att ställa någon till svars för de miljarder som spenderats "korrekt". Snacka om att sila taxiåkande mygg och svälja ytterst ansvariga kameler!

I rättvisans namn ska det sägas att det inte bara är skvallersajten Politikerbloggen som gör sig skyldiga till ovanstående fördumning. SVT:s nyhetsprogram
Rapport och Aktuellt gör i dag en stor sak av hur sällan vissa riksdagsmän står i talarstolen. Det är lätt att mäta och lätt att göra en nyhet av, men i själva verket säger det ingenting om den politiska arbetsinsatsen, ingenting om dess resultat och konsekvenser, och ingenting om hur väl det levde upp till väljarnas förväntningar.

För att citera favoritbloggen
Sänd mina rötter regn: "Något djupare än så är förstås inte att tänka på, för då måste man som journalist läsa (och det är svårt), tänka (svårare) och förstå (riktigt knivigt)."

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

2008-04-22

Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting

Henrik Schyffert och Erik Haag har ett produktionsbolag som heter Brommamamma. Bland annat sysslar de med en ny humorserie som ska sändas i Kanal 5. Idén är att låta komiker uppträda i oväntade och svåra situationer, till exempel framför en publik som inte delar komikerns värderingar eller i en miljö i vilken komik inte hör till vardagen. Att låta den erkänt antirasistiske och med starka liberala värderingar utrustade Magnus Betnér uppträda framför ett gäng nynazister vore ett perfekt sådant upplägg.

Brommamamma kontaktade därför nationalsocialisterna i
Svenska motståndsrörelsen. Där fanns det dock inget större intresse för att låta en antirasist försöka roa patrioterna. I svaret skriver Svenska motståndsrörelsen bland annat följande:

"Magnus Betnér har dessutom gjord flera svenskfientliga uttalanden [och] han är därför inte välkommen på någon av våra sammankomster då han av oss betraktas som en förrädare"

Nazisterna vet var de har Betnér och att de inte vill bjuda på risken att förlöjligas kan man förstå; rasister vill inte möta antirasister i ett sammanhang de inte kan kontrollera själva. Hittills ingenting märkvärdigt, kan tyckas, men det gäller bara om man inte jobbar på en kvällstidning...

En av den svenska träskjournalistikens tyngsta sänken ringer till Brommamamma och ställer frågor om kontakten med Svenska motståndsrörelsen. Fler bottentrålande asätare hör av sig och på Brommamamma förstår man vilken vinkel journalisterna vill ha:
"TV-komiker quisling", "Parlamentsledamot nazikollaboratör" eller varför inte "Skinnskallen Magnus Betnér ber brutala blattebankare om hjälp"? Det finns ingenting som en kvällstidningsjournalist inte kan vända emot en. Den som nazisterna kallar för förrädare kan plötsligt bli nazisternas bäste vän.

Aftonbladet publicerar en artikel. Magnus Betnér kommenterar i sin dagbok. Kanal 5:s presschef måste naturligtvis också bemöta kritiken och här kommer nästa skräpjournalistiska krumsprång - istället för att förklara och försvara, lägger sig presschefen platt och låter tabloiderna göra sin grej. Han tar avstånd från Brommamammas förfrågan, han kritiserar enstaka ordval i densamma och han försäkrar om att inslaget, som alltså inte ska spelas in, inte ska sändas. (Det som en gång i tiden var hans ryggrad rinner under tiden ut genom hans röv.)

Presschef på Kanal 5 är Dan Panas. Innan han började på Kanal 5 var han ... just det, murvel på Aftonbladet. TV-kanaler och kvällstidningar i en inte-så-ljuv symbios, ett slags massmedialt insiderhandel där Pulitzerprisets antiteser går över lik för att dopa varandras siffror. Vackert är det inte, men väl effektivt. Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , ,

2008-04-08

Ribbing sgtressad? Ingen ursöäkt.

Jag är en stor vän av Magdalena Ribbing och jag läser hennes spalt flera gånger i veckan. Jag blir därför orolig vid minsta tecken på förvirring och förfall, såväl i Ribbings svar som i läsarnas och deras bekantas beteende. I svaret till en i dag publicerad fråga finns det flera anledningar till oro. (Min fetstil nedan.)

"Man kan som uppringande själv ha mycket bråttom och vara sgtressad - ingen bra ursöäkt, men åndå!"

"Eller man kanske inte vill ta den svarande växelns tid i *onödan."

"En annan förkalring är att många är lite smårädda för att presentera sig [...]"

Felen kommer säkert att rättas så snart korrekturläsarna (har DN fortfarande sådana?) ser missödet (eller min blogg), men med en hand på Stora Etikettboken svär jag att citaten ovan är korrekt återgivna.

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

2008-02-06

Vem skulle du rädda?

Storbrand i storbank! Både DN och SvD rapporterar att ett våningsplan av Swedbank Finans huvudkontor på Stora Essingen härjas av eld. Trettio brandmän från sju brandkårer bekämpar elden.

De stora tidningarna väljer delvis olika vinklar. Först SvD:

"Ännu vid 22.30-tiden hade man inte branden under kontroll. Det finns inga boende i området."

Sedan, den inte fullt lika omtänksamma, DN:

"Byggnaden har fem våningar där bland annat administration ryms, men inga pengar förvaras."

Mina kursiveringar. Förutom att det är roligt att DN hellre försäkrar sig om att det inte finns cash som kan ta skada än att alla människor är säkra, kanske någon borde prata lite med DN om hur en modern bank fungerar. En försvinnande liten del av verksamheten hanterar kontanter, just Swedbank Finans sitter sannolikt inte på några sedelbuntar och även om så vore fallet skulle de inte förvara dem på huvudkontoret.

Intressant?
Andra bloggar om: , ,

2008-02-04

Skillnaden på USA och Europa

Från ett svenskt eller till och med europeiskt perspektiv tycker många att det ter sig omöjligt med någonting annat än att demokraterna segrar i det amerikanska presidentvalet. Det är väl också därför våra tidningar (et tu, Fokus?) nöjer sig med att bevaka striden mellan Hillary Clinton och Barack Obama trots att USA:s nästa president troligen heter John McCain. Om detta har jag och andra ordat mycket, vilket visar sig vara snudd på överflödigt nu när jag funnit en mer stringent analys.

Det är
Newsweek som intervjuat republikanernas strateg Grover Norquist och när han får frågan "Europeans were shocked by George. W. Bush's re-election. What aren't they getting about America?" svarar han så här:

"They think the United States is Europe moved west. The United States is a distinct culture that decided to not be Europe. The Revolutionary War, the War of 1812, World War I and World War II were all wars to not be part of Europe. The cold war--not to be part of Europe. The whole country is filled with people who decided to not live in Europe. We had people who really wanted to live in Europe but didn't have the energy to go back. We call them Canadians."

Intressant? Mer hos
Billy McCormac.
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , ,

2008-01-16

Korkad, inte kriminell

Eva-Maria Svensson, den förra regeringens utredare i frågan om könsdiskriminerande reklam, har presenterat sina resultat och kommit fram till att könsdiskriminerande reklam bör förbjudas - och att det kan göras utan grundlagsändring. Liksom Birgitta Ohlsson tycker jag att sådan reklam är korkad, inte kriminell, och att förbjuda den vore dumt.

Enligt
utredningen vet man om reklam är kränkande med hjälp av "bedömningar med inslag av subjektiva värderingar", vilket i klartext innebär en godtycklig moralism genom vilken sexnegativism, åsiktsförtryck och tankeförbud tillåts nagga yttrandefriheten i kanterna och längre in än så. Gränsdragningsproblematiken är uppenbar, likheterna med höstens debatt om homofobiska budskap likaså.

Homofobisk, rasistisk och sexistisk reklam är korkad, men inte kriminell. Den må kunna göra skada, men det är ett lågt pris att betala för ett öppet samhälle - o
ch i ett sådant är även idioter välkomna att leva och verka. Dessutom är förbud medelst lagstiftning inte det enda sättet att bekämpa något oönskat - branschens självreglering och konsumenternas makt är att föredra. Mer korkad än diskriminerande reklam är nämligen bara den som köper varor och tjänster från ett företag vars marknadsföring inte faller en på läppen.

Slutligen tar jag mig friheten att citera mig själv: "Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?"

Intressant? Mer hos Johanna Nylander.
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

2008-01-15

Svart katt, honkatt

Är demokraterna med dess svarta man och vita kvinna ett bredare parti med mer mångfald än de republikaner som ställer upp en lång rad vita män som gillar vapen, dödsstraff och gud? Det skulle ju i så fall kunna förklara varför svensk massmedia är ensidigt inriktad på att bevaka Barack Obama och Hillary Clinton. Vad är det då som skiljer dem åt?

Den som gör ett test som
Candidate Matchmaker och sedan jämför kandidaternas svar (Obamas, Clintons), kommer att upptäcka att det inte är mycket. De är båda för aborträtten, kvotering och ett utökat civilrättsligt stöd för icke-heterosexuella. De är båda mot lärarledda böner i skolan, dödsstraff och obligatoriska Three Strikes-lagar. Båda ogillar den absoluta rätten att inneha skjutvapen, båda motsätter sig privatiseringar i välfärdssystemen och båda skulle gärna se mer federal finansiering av sjukvårdsförsäkringarna. Vidare är de slående överens om att de förmögna inte ska få behålla skattelättnader, om att illegala invandrare ska ges medborgarskap och om att frihandel är någonting farligt. And guess what? Båda gillar miljön.

Skillnader finns, men i grad snarare än i art och i detaljerna snarare än i ståndpunkterna. Någon månad i en tidplan, en halv procent i en nivå, kanske en delvis annan finansiering. Alldeles för likriktade för att vara intressenta, kan tyckas. Om det inte är så omodernt att vi plötsligt gått tillbaka att döma folk utifrån deras hudfärg och kön? Ty Obama är svart och Clinton kvinna. Men inte ens där är skillnaderna så stora...

Barack Obama är nämligen inte svart, i all fall inte om man får tro bland andra Debra Dickerson, som i
The End of Blackness förklarar att svart är den som är ättling till en västafrikan tagen till Amerika som slav. Av det ursprunget är inte Obama och det finns därför många som ivrigt påpekar att han inte är svart.

Men Hillary Clinton är väl i alla fall kvinna? Jag börjar tvivla. Hos vadslagningsfirmorna är oddsen nämligen inte helt sammanhållna när det gäller person, parti och kön: Mest sannolikt anses det vara att Hillary Clinton blir demokraternas kandidat (1,60 gånger pengarna); mest sannolikt anses det vara att näste president är demokrat (1,50); mest sannolikt anses det vara att näste president är en ... man (1,50).

Obama är alltså något litet mer svart än Clinton, som i sin tur är något litet mer kvinna än Obama. Allt annat är, i stort sett, lika. Hur det kan generera ett sådant ohyggligt stort intresse övergår mitt förstånd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

2008-01-11

Re: Den "helt okände" Huckabee

Min vän Kristina Lindquist, mer känd som Syrran, läser min post om svensk medias syn på amerikansk republik och kommenterar i en "pissliberal blogpost" om "borgerlig nihilism". Syrrans poäng är att media inte ska vara fullständigt neutrala utan att de "måste kunna använda grundläggande mänskliga rättigheter som riktmärken i sin journalistiska verksamhet utan att beskyllas för att vara otillbörligt partiska". Med andra ord, republikaner är ociviliserade mörkermän som inte förtjänar att synas och svensk media gör rätt som tar ställning för de inte fullt lika illasinnade demokraterna.

Ingenstans i min text kräver jag dock att media ska heja lika mycket på alla partier. Det jag påpekar är att skevheten i rapporteringen ger en felaktig bild av verkligheten; det handlar mer om sant och falskt än om rätt och fel eller för och emot. Som svensk bevakning ser ut är det fullt möjligt att uppfatta situationen som att striden om presidentposten står mellan Hillary Clinton och Barack Obama, eller möjligtvis att den faktiskt står mellan demokrater och republikaner, men att demokraterna har ett våldsamt övertag. Båda vinklarna vilseleder, fördummar och hotar att överraska såväl Syrran som andra med en riktig kalldusch vad det lider.

Jag kräver varken fullständig neutralitet eller nihilism, men jag kräver att få veta att det finns två partier med chans på presidentposten, att valet kan komma att bli mycket jämnt samt att Mike Huckabee inte kom från ingenstans när han vann i Iowa. Dessutom är jag tacksam om alla de ställningstaganden som faktiskt görs både redovisas och motiveras, snarare än att de döljs bakom fanor om fri television och sprickande fasader av journalistisk objektivitet.

Slutligen en öppen fråga till Syrran: Att du är förtjust i åsiktstung, ställningstagande och agendedrivande journalistik med klen hänsyn till verkliga förhållanden, innebär det månne att du gillar Fox News?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

2008-01-07

Den "helt okände" Huckabee

Här i Sverige talar vi gärna nedsättande om amerikanerna, om att de skulle vara dåligt allmänbildade och klent insatta i vad som händer i andra länder. Vidare antar vi gärna att svenskar har en helt annan kunskapsnivå - och att det av någon outgrundlig anledning skulle innebära att vi alla vill (och kommer att få) se Hillary Clinton som USA:s nästa president.

Det finns många exempel och jag kan bjuda på ett par.

Philip Wendahl, begåvad folkpartist, beskriver
sitt stöd för demokrater som "spontant" och närmast självklart, naturligt. När han senare gör ett test för att se vilka kandidat han ligger närmast politiskt, ser han förvånat på när republikanen John McCain seglar upp på förstaplatsen.

När sedan
DN och SvD med flera tidningar skriver om valen i Iowa, är bevakningen så skev att Erik Svansbos enkla granskning förtjänstfullt visar hur ensidigt svenska medier ser på amerikansk politik:

Demokraterna är det enda partiet, Hillary Clinton och Barack Obama dess enda kandidater och något annat än "en svart" eller "en kvinna" är det inte möjligt att vi får se som USA:s näste president.

Själv tycker jag nog att TV4:s Nyheterna tar priset. När de rapporterade från (framför allt demokraternas) val i Iowa undslapp de sig i en sista bisats att republikanerna också hållit val och att Mike Huckabee tagit hem segern - trots att han enligt TV4 varit "helt okänd" i USA fram till två månader innan valet. Att Huckabee varit Arkansas guvernör mellan 1996 och 2007, och officiell presidentkandidat i nära nog ett år, är något som amerikanska medborgare kände till. De känner honom dessutom som Mike författaren, hårdbantaren och musikern Huckabee, samt så klart som pastor. Han föddes 1955, inte för två månader sen, dumma jävla TV4!

Själv skulle jag inte rösta på Huckabee, men om jag var utsänd att rapportera från ett val han just vunnit, skulle jag i alla fall ta reda på vem han är. Efter två veckor i USA har jag, helt utan ansträngning, lärt mig mer om honom än vad svensk media någonsin kommer att lära mig om honom eller om någon annan republikansk presidentkandidat.


Amerikansk media presterar nämligen debatter, satir, intervjuer, fördjupningar och kommentarer så vida överlägsna svensk journalistik att vi bör vara mycket försiktiga med att utmåla amerikaner som dumma. För att inte tala om den försiktighet vi bör vidta innan vi tror ett enda ord som våra tidningar skriver om USA.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , ,

2007-11-30

Den svenska extremismen

Läs Fokus granskning av de antidemokratiska extremisterna. Instuderingsfrågor följer:

"Det är i dag vanligare att den autonoma rörelsen agerar mot förtroendevalda än att Vit makt-miljön gör det."

Extremhögern är allt annat än en demokratisk tillgång, men är inte stenkastvänster ett minst lika stort hot mot demokratin?

"Den autonome är mellan 16 och 24 år, nästan uteslutande etnisk svensk och kommer från välordnade hemförhållanden. Oftast skuldfri. Ett fåtal av de dömda är kvinnor men majoriteten är män. I några fall har föräldrarna maktpositioner i samhället. Drygt hälften bor i storstäderna." (Min fetstil.)

"Vit makt-anhängaren är en något äldre, etnisk svensk man och kommer från trasiga hemförhållanden. De har ofta skulder till kronofogdemyndigheten och förekommer i brottsregistret. En stor andel har dessutom i personutredningarna konstaterats ha aggressionsproblem eller är diagnostiserade med exempelvis damp eller adhd. Flertalet bor i Göteborg och Stockholm, men det finns även anhängare på flera mindre orter runt om i landet." (Min fetstil.)

Vilka slutsatser kan man dra av att stenkastarvänstern talar om klasskamp och att sparka uppåt när de vita medelklassungdomarna i det autonoma lägret har högre socioekonomisk status än de klent bemedlade problembarnen i obs-klassen på landsbygden?

"Enligt Säpo inriktar sig rekryteringen alltmer på ungdomar som kan slåss, snarare än att de drivs av en politisk vision."

Ser extremister på båda kanter våld som ett medel eller ett mål?

Såväl extremhögern som stenkastarvänstern förtjänar inte något annat än förakt. De är alla lika goda kolsupare; i mångt och mycket två sidor av samma våldsromantiska mynt. Likväl är det nästintill omöjligt att kritisera den autonoma vänstern utan att anklagas för att gå den bruna högerns ärende. Det är därför befriande att Fokus inte bara visar att rasisterna fortfarande är lika farliga, utan också att socialisterna är av samma rositga skrot och illasmakande korn.

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Förunderliga tider

Det är föurunderliga tider vi lever i. Alliansregeringen har gjort precis det de sa att de skulle göra och de har dessutom gjort det bra, förutom att de inte är tillräckligt synliga, aktiva och liberala. Mona Sahlin skriver debattartiklar som helt saknar orientering och förankring, som om hon inte tänker vara partiledare över nästa val? Samtidigt vill regionala socialdemokrater frångå individuell prövning, humanism och sans genom att kasta ut alla asylsökande som kommit hit med hjälp av smugglare. Likväl har regeringen rekordlågt stöd och jag förstår faktiskt inte varför.

Domedagsprofeter och planekonomer vädrar morgonluft och när
Johan Norberg förtjänstfullt påminner om att kapitalismen faktiskt leder till att världsfattigdomen minskar, samt att innovationer och tillväxt gör miljön bättre, gnäller DN:s kulturredaktion om att Norberg är löjlig, inte ska bemötas och inte förtjänar en replik. Vansinnet överträffas dock snabbt av etablissemangets kritik mot Vecko-Revyn, som anmäls till JK och PO för att de låtit en prostituerad som trivs med sitt arbete berätta det. Det är förunderliga tider vi lever i.

Men jag har inte skrivit om något av detta. Bortsett från gårdagens
trams har jag inte uppdaterat på en vecka och ni kan räkna med ett längre uppehåll än så. Något enstaka inlägg kan säkert komma att dyka upp, men på det stora hela kommer Dyslesbisk att tystna tillfälligt. Räkna med att jag är tillbaka en liten bit in i januari.

Först ska jag nämligen lämna mitt nuvarande arbete, som jag gör min sista dag på i dag. Sedan ska jag umgås med mina föräldrar, som jag älskar men som jag på grund av geografiska avstånd bara träffar några gånger per år. Därefter åker jag till Florida med min älskade
Caroline och förhoppningsvis hinner jag blogga om det i vår tillfälliga reseblogg Key to Florida. Väl tillbaka i Sverige ska jag fira jul och nyår innan jag klär mig frack för att bevista ett hemligt sällskaps årliga bal. Två dagar senare börjar jag arbeta igen och då som konsult på ett företag jag redan älskar. Då, men först då, planerar jag att ta mitt bloggande på allvar igen.

Så nu vet ni. Vi hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , ,

2007-11-13

Madeleine McCann vecka 47

Vad hände med Madeleine McCann? Hennes föräldrar anmälde henne som försvunnen, de flesta trodde att hon rövats bort och en fond, Leaving No Stone Unturned, samlade in över en miljon brittiska pund. Senare kom portugiska åklagare att misstänka att föräldrarna dödat Madeleine, gjort sig av med kroppen och använt insamlingen till att amortera på familjens lån. Ska man känna sympati för, och lida med, oskyldiga föräldrar som förlorat sitt älskade barn? Eller hata de cyniska lögnare till barnamördare som främställde sig själva som offer?

För de svenska kvällstidningarna är allting mycket lättare. Här gäller det bara att hålla liv i storyn - och den troligen döda Madeleine - så länge det är möjligt. Engagemang säljer lösnummer och för att engagemang ska bestå krävs ständiga påminnelser om Madeleines öde.


Därför pytsar tidningarna ut mer eller mindre färska (och mer eller mindre illa underbyggda) "nyheter" om Madeleine så gott som varje dag. Dessutom på ett sätt som gör att tidningarna kan profitera på myntets båda sidor: Ena dagen är Madeleine kidnappad, nästa dag har hon dödats av föräldrarna.

Madeleines karaktäristiska öga

Läser man all rapportering om Madeleine i ett enda svep märks det att en absurd historia inte blir mer nykter av att silas några varv genom skräpjournalistens vinklar och kvällspressens nyhetsvärdering. Ingen domstol har ju kunnat slå fast vad som hände med Madeleine, men på löpsedlarnas meritlistor finns det snart ingenting som hon inte varit med om. Själv har jag goda kontakter på kvällstidningarnas redaktioner och jag kan därför redan i dag, tisdag veckan 46, göra illa värre genom att avslöja hela nästa veckas rubriker om Madeleine.

MÅNDAG

200 DAGAR SEDAN MADELEINE FÖRSVANN
"I det här läget är champagne inte vanärande"
NANNE GRÖNVALL HEDRAR MADELEINE


MADELEINE SYNLIG I MAROCKO

TISDAG

NYA BEVIS LEDER TILL TEXTILMECKA
FLICKSKO HITTAD I CONTAINER I BORÅS
"Jag tror att jag såg en flicka", säger vittne, 38

NYA BILDER PÅ MADELEINE
I och för sig från 2004, men ändå


ONSDAG

BRITTISKA HOVET INDRAGET I MADELEINETRAGEDIN
STÄDERSKA PÅ WINDSOR VÄXTE UPP MED MADELEINES MORMOR
"Hon hade dålig andedräkt redan på den tiden"

INTE MADELEINE PÅ BILDEN


TORSDAG

MADELEINEAFFÄREN MILJARDINDUSTRI
T-shirten "DON'T YOU FORGET ABOUT ME" spås bli årets julklapp

MADELEINE SLAV I ANNAN FAMILJ
Dumpade jord och byggde svart åt moderat minister


FREDAG

FÖRSTA FOTOT PÅ MADELEINE!
Barnmorska i Leeds visar ultraljudsbild

BILAR VARS BAGAGEUTRYMME MADELEINE LEGAT I
Så mycket kostar de begagnade - vi har hela listan!


LÖRDAG

BARNRÖVSCHOCK - VAR FEMTE MINUT RÖVAS ETT BARN BORT
Cathrine Meyer, grundare av Parents and Abducted Children Together:

"The truth is we don't know how many children go missing,
which is an appaling state of affairs"


SÖNDAG

"DET SKA INTE BEHÖVA GÅ TILL SÅ HÄR"
Jordbruksminister Eskil Erlandsson uttalar

rädsla för att fenomenet ska nå Sverige:
"DÖDA BARN UTGÖR DÅLIGT GÖDSEL"


MADELEINE SYNLIG I MAROCKO
Ja, igen


(Allt detta för ett försvunnet barn i Portugal när det försvinner barn i alla länder varje dag? För det krävs mer än en händelse och journalister, för det krävs PR-konsulter och kontakter. Läs om det i Niklas Kierkegaards inte färska, men fortfarande intressanta, artikel
Mediernas Madeleine.)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , ,

2007-11-12

Det liberala ögonblicket i Neo

Jag har fått en del återkoppling på min text i senaste Neo, alltså min del i miniserien över liberala genombrott som ingen tänkt på, den lilla artikeln När rebellerna blev kapitalister (pdf). Som det brukar vara i sådana här sammanhang är de allra flesta som hör av sig positiva och utrustade med berömmande ordalag medan några få är kritiska.

De missnöjda håller sig till en av två invändningar. De första är de som likt
André Johansson har stirrat sig blinda på rubriken och fått för sig att jag menar att alla som producerar något som kan säljas är kapitalister som kan ställas under en liberal fana. De andra är de som utgår från att jag ska angripa The Knife och utmåla dem som hycklare. De har också lätt att landa i just detta; jag beskriver The Knife som hycklare.

Min poäng är blott att det i de vänsterlutande musikerkretsarna finns företagaranda och entreprenörer. De gör företagande både rumsrent och attraktivt, och det för människor som inte finner gammeldags industrikapitalism särskilt tilldragande.

Det betyder inte att jag tycker att alla som är kreativa är kapitalister, även om deras handlande må gynna kapitalismen. Inte heller tycker jag att Olof och Karin Dreijer hycklar, ty de är mer konsekventa än de flesta artister jag stött på och de står dessutom alltid rakryggat för allt de gör. The Knife råkar dessutom vara en av mina absoluta favoriter i mp3-spelaren, men det har ingenting med artikeln att göra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , ,