Re: Sjätte remissen

Jag fick under min medverkan i Kvällspasset i torsdags frågan om vilken som är min favorit från Eurovision Song Contest genom tiderna. Ett enkelt val, tycker jag, eftersom ingen kan mäta sig med France Gall, som vann för Luxemburg i Italien 1965 med Serge Gainsbourgs sköna låt Poupée de cire, poupée de son.

Senare lade jag märke till att det är en ståndpunkt jag delar med Per Gudmundson och det tarvar naturligtvis eftertanke. Finns det objektiv kvalitet i schlagermusik, är Gainsbourg/Galle tidlösa eller har jag plötsligt blivit 300 år gammal? Nästa gång jag och Per dricker öl tillsammans vet jag vad som står längst upp på dagordingen.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Eurovision Song Contest, France Gall, Kvällspasset, Per Gudmunson, Poupée de cire poupée de son, Radio, Schlagerfestivalen, Serge Gainsbourg

Fjärde remissen (plus lite Debatt)

I kväll är det dags igen - jag och Anna Hellgren stöter och blöter varandras åsikter och veckans nyheter klockan 18:30 i Kvällspasset i P3. Jag rekommenderar dessutom kvällens avsnitt av Debatt (klockan 22:00 i SVT1), eftersom de bjudit in favoriterna Victor Bernhardtz och Kristina Lindquist till ett samtal om sex.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Debatt, Kvällspasset, Radio, TV

Små skeva scoop skymmer sikten

Politkerbloggen gör världens minsta scoop: Regeringen har köpt mediaträning för 69.000 svenska kronor - och det utan att genomföra en upphandling! Som jämförelse kan sägas att det är mindre än vad min arbetsgivare betalar för de kurser jag ensam går i år.

Det är ett scoop som är dåligt på så många sätt. Till att börja med är det ett så litet belopp att regeringen närmast är att gratulera till fyndet av en så billig utbildning.

Vidare är det löjligt att kritisera att regeringen valde leverantör utan föregående upphandling. Det lägsta tröskelvärdet som ska överstigas för att en myndighet ska genomföra en upphandling är drygt 2.000.000 kronor, inte 60.000 kronor. Om regeringen skulle upphandla varenda liten vara och varenda liten tjänst, skulle det kosta långt mycket mer än själva inköpen. I både tid och pengar. Och tid är också pengar.

Och vad värre är - sådan här "granskande journalistik" skymmer sikten och avleder uppmärksamheten från det som faktiskt är viktigt och därför borde granskas.

Det är lätt att leta krognotor, taxikvitton, traktamenten, avdrag och en faktura från en pr-byrå. Så lätt att en journalist kan göra det på några timmar och sedan se sitt alster både på förstasidan och på löpsedeln. Om samme journalist skulle undersöka politikerns gärning på det område som denne är satt att utforma och ta ansvar för, skulle det ta lång tid och vara svårt att komprimera till en komprometterande rubrik.

Det leder till att massmedia ägnar sig åt att jaga "felaktigt" spenderade tusenlappar istället för att ställa någon till svars för de miljarder som spenderats "korrekt". Snacka om att sila taxiåkande mygg och svälja ytterst ansvariga kameler!

I rättvisans namn ska det sägas att det inte bara är skvallersajten Politikerbloggen som gör sig skyldiga till ovanstående fördumning. SVT:s nyhetsprogram Rapport och Aktuellt gör i dag en stor sak av hur sällan vissa riksdagsmän står i talarstolen. Det är lätt att mäta och lätt att göra en nyhet av, men i själva verket säger det ingenting om den politiska arbetsinsatsen, ingenting om dess resultat och konsekvenser, och ingenting om hur väl det levde upp till väljarnas förväntningar.

För att citera favoritbloggen Sänd mina rötter regn: "Något djupare än så är förstås inte att tänka på, för då måste man som journalist läsa (och det är svårt), tänka (svårare) och förstå (riktigt knivigt)."

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aktuellt, Journalistik, Massmedia, Politik, Politikerbloggen, Rapport, Regeringen, SVT

Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting

Henrik Schyffert och Erik Haag har ett produktionsbolag som heter Brommamamma. Bland annat sysslar de med en ny humorserie som ska sändas i Kanal 5. Idén är att låta komiker uppträda i oväntade och svåra situationer, till exempel framför en publik som inte delar komikerns värderingar eller i en miljö i vilken komik inte hör till vardagen. Att låta den erkänt antirasistiske och med starka liberala värderingar utrustade Magnus Betnér uppträda framför ett gäng nynazister vore ett perfekt sådant upplägg.

Brommamamma kontaktade därför nationalsocialisterna i Svenska motståndsrörelsen. Där fanns det dock inget större intresse för att låta en antirasist försöka roa patrioterna. I svaret skriver Svenska motståndsrörelsen bland annat följande:

"Magnus Betnér har dessutom gjord flera svenskfientliga uttalanden [och] han är därför inte välkommen på någon av våra sammankomster då han av oss betraktas som en förrädare"

Nazisterna vet var de har Betnér och att de inte vill bjuda på risken att förlöjligas kan man förstå; rasister vill inte möta antirasister i ett sammanhang de inte kan kontrollera själva. Hittills ingenting märkvärdigt, kan tyckas, men det gäller bara om man inte jobbar på en kvällstidning...

En av den svenska träskjournalistikens tyngsta sänken ringer till Brommamamma och ställer frågor om kontakten med Svenska motståndsrörelsen. Fler bottentrålande asätare hör av sig och på Brommamamma förstår man vilken vinkel journalisterna vill ha: "TV-komiker quisling", "Parlamentsledamot nazikollaboratör" eller varför inte "Skinnskallen Magnus Betnér ber brutala blattebankare om hjälp"? Det finns ingenting som en kvällstidningsjournalist inte kan vända emot en. Den som nazisterna kallar för förrädare kan plötsligt bli nazisternas bäste vän.

Aftonbladet publicerar en artikel. Magnus Betnér kommenterar i sin dagbok. Kanal 5:s presschef måste naturligtvis också bemöta kritiken och här kommer nästa skräpjournalistiska krumsprång - istället för att förklara och försvara, lägger sig presschefen platt och låter tabloiderna göra sin grej. Han tar avstånd från Brommamammas förfrågan, han kritiserar enstaka ordval i densamma och han försäkrar om att inslaget, som alltså inte ska spelas in, inte ska sändas. (Det som en gång i tiden var hans ryggrad rinner under tiden ut genom hans röv.)

Presschef på Kanal 5 är Dan Panas. Innan han började på Kanal 5 var han ... just det, murvel på Aftonbladet. TV-kanaler och kvällstidningar i en inte-så-ljuv symbios, ett slags massmedialt insiderhandel där Pulitzerprisets antiteser går över lik för att dopa varandras siffror. Vackert är det inte, men väl effektivt. Att sjunka tillräckligt lågt är också ett sätt att gå till botten med någonting.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Brommamamma, Dan Panas, Erik Haag, Henrik Schyffert, Humor, Journalistik, Kanal 5, Kvällstidningar, Magnus Betnér, Nazister, Nynazister, Svenska motståndsrörelsen

Nu är det revolution på gång

Peter Stormare är en skön kille, tillika duktig skådespelare. Han finns att beskåda i filmer som Fargo, tv-serier som Prison Break och i en del rolig reklamfilm (1, 2, 3).

Att sätta honom i en morgonsoffa och snacka lite om nya filmen Varg borde alltså vara helt ofarligt, tänkte SVT, som helst inte ser att någon gäst är mer extrem än socialdemokraten Anders Borg (m).

"Du känner igen dig mycket?", frågade programledaren Lotta Bouvin om rollen i filmen. Stormare hade ätit ammunition till frukost och han lät inte den första salvan vila i loppet:

"Ibland blir jag jävligt förbannad när myndigheter ska diktera hur jag ska leva."

Bouvin skruvar på sig och undrar om Stormare blivit utsatt för det. Han svarar att det har varje svensk blivit.

"Skattemyndigheterna har jag inte mycket till övers för. Där sitter folk och tittar på deklarationerna och ... 'Hörru Gullan, titta på den här jäveln, hur mycket han ska dra av här'."

Bouvin har hämtat sig lite och undrar om det är bättre i "Amerika". Det vet Peter inte, säger han, men ett och annat vet han. Det som är bättre, säger Stormare, är att man uppmanar folk att starta företag, att göra något eget och att anställa. Det ger skattelättnader. Han fortsätter med en jämförelse med Sverige:

"Min pappa var uppfinnare och försäljare och han försökte skapa något bra för familjen (...) Han talade alltid om att flytta ut, för det gick inte att tjäna pengar hur mycket man än jobbade. Det var kul att han fick uppleva i alla fall sina sista år i USA."

Bouvin försöker styra tillbaka samtalet till filmen, men Stormare är inte klar:

"Det är jävligt svårt [att bo kvar i Sverige] för det finns inga jobb och dom som vill försöka att skapa någonting annorlunda [...] de ger upp. Det är för mycket papper, det är för mycket lagar och förordningar, det är för mycket skatter."

Han laddar om.

"Nu har jag bott utlands så mycket att nu kan skattemyndigheten inte komma åt mig, men då hoppar dom på min pappa istället, eller dom hoppar på min bror. Dom kommer säkert att hoppa på mig också om att jag inte betalat tillräckligt mycket skatt nu när jag gjorde filmen. Så jag får nog kvarskatt."

"Men det har du råd att betala", slår Bouvin fast.

"Nej, det har jag inte råd med och det kommer jag fan inte att betala", svarar Stormare. Inbetalningskortet ska han riva sönder, hinner han lägga till, innan Bouvin skrattar nervöst och byter samtalsämne igen.

När det är som bäst duger Gomorron Sverige till lägesuppdatering, enklare allmänbildning och ljum underhållning. Någon fördjupning, utmaning eller nerv brukar de aldrig bjuda på, men med Stormare i studion överraskade SVT.

Eller snarare; med Stormare i studion överraskades SVT. Det kändes i magen, i hjärtat och i varenda hand som knutits i en ficka, att nu är det revolution på gång.

Kalifornien må ha Arnold Schwarzenegger, men vi har Peter Stormare.

Intressant? SvD:s ledarsida. SvD:s ledarblogg. Hela klippet från SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Arnold Schwarzenegger, Fargo, Gomorron Sverige, Lotta Bouvin, Peter Stormare, Politik, Prison Break, Revolution, Skatter, Sverige, SVT, TV, USA, Varg

Andra remissen (plus lite Debatt)

I kväll hörs min av halsont lätt heshetsplågade, men också av en vistelse i Arjeplog dialektförstärkta, röst åter i Kvällspasset i P3. Som vanligt är min uppgift Nyhetsremissen, som vanligt är det ungefär klockan 18:30 och som vanligt hör ni mig tillsammans med en av den frihetliga vänsterns yppersta skarptänkare, Anna Hellgren.

Är du döv behöver du inte misströsta, ty i kväll syns jag även i ett cirka 20 sekunder långt klipp i Debatt klockan 22:00 i SVT1. Jag har fått förmånen att ställa en fråga till Wanja Lundby-Wedin och till det ändamålet dammar jag av en gammal käpphäst...

(Men så här i efterhand hade jag hellre frågat henne något om den alldeles utmärkta överenskommelsen regeringen träffat med miljöpartiet. Arbetskraftsinvandring is teh shit och vi som har små stänk av grönt i det blåa, vi vet knappt till oss av lycka när miljöpartiet släpper den socialdemokratiska sargen.)

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Debatt, Kvällspasset, Radio, TV

Skillnaden på USA och Europa

Från ett svenskt eller till och med europeiskt perspektiv tycker många att det ter sig omöjligt med någonting annat än att demokraterna segrar i det amerikanska presidentvalet. Det är väl också därför våra tidningar (et tu, Fokus?) nöjer sig med att bevaka striden mellan Hillary Clinton och Barack Obama trots att USA:s nästa president troligen heter John McCain. Om detta har jag och andra ordat mycket, vilket visar sig vara snudd på överflödigt nu när jag funnit en mer stringent analys.

Det är Newsweek som intervjuat republikanernas strateg Grover Norquist och när han får frågan "Europeans were shocked by George. W. Bush's re-election. What aren't they getting about America?" svarar han så här:

"They think the United States is Europe moved west. The United States is a distinct culture that decided to not be Europe. The Revolutionary War, the War of 1812, World War I and World War II were all wars to not be part of Europe. The cold war--not to be part of Europe. The whole country is filled with people who decided to not live in Europe. We had people who really wanted to live in Europe but didn't have the energy to go back. We call them Canadians."

Intressant? Mer hos Billy McCormac.
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Europa, Fokus, Grover Norquist, Hillary Clinton, John McCain, Media, Newsweek, Politik, Sverige, USA

Korkad, inte kriminell

Eva-Maria Svensson, den förra regeringens utredare i frågan om könsdiskriminerande reklam, har presenterat sina resultat och kommit fram till att könsdiskriminerande reklam bör förbjudas - och att det kan göras utan grundlagsändring. Liksom Birgitta Ohlsson tycker jag att sådan reklam är korkad, inte kriminell, och att förbjuda den vore dumt.

Enligt utredningen vet man om reklam är kränkande med hjälp av "bedömningar med inslag av subjektiva värderingar", vilket i klartext innebär en godtycklig moralism genom vilken sexnegativism, åsiktsförtryck och tankeförbud tillåts nagga yttrandefriheten i kanterna och längre in än så. Gränsdragningsproblematiken är uppenbar, likheterna med höstens debatt om homofobiska budskap likaså.

Homofobisk, rasistisk och sexistisk reklam är korkad, men inte kriminell. Den må kunna göra skada, men det är ett lågt pris att betala för ett öppet samhälle - och i ett sådant är även idioter välkomna att leva och verka. Dessutom är förbud medelst lagstiftning inte det enda sättet att bekämpa något oönskat - branschens självreglering och konsumenternas makt är att föredra. Mer korkad än diskriminerande reklam är nämligen bara den som köper varor och tjänster från ett företag vars marknadsföring inte faller en på läppen.

Slutligen tar jag mig friheten att citera mig själv: "Vem bestämmer lutningen på det plan som om det rubbas till sluttande aldrig kan balanseras bättre än att vi alla faller över kanten och ner i en totalitär tillvaro där vi tar så mycket hänsyn att inte en enda avvikande åsikt längre tillåts?"

Intressant? Mer hos Johanna Nylander.
Läs även andra bloggares åsikter om Birgitta Ohlsson, Eva-Maria Svensson, Johanna Nylander, Könsdiskriminerande reklam, Moralism, Politik, Yttrandefrihet

Svart katt, honkatt

Är demokraterna med dess svarta man och vita kvinna ett bredare parti med mer mångfald än de republikaner som ställer upp en lång rad vita män som gillar vapen, dödsstraff och gud? Det skulle ju i så fall kunna förklara varför svensk massmedia är ensidigt inriktad på att bevaka Barack Obama och Hillary Clinton. Vad är det då som skiljer dem åt?

Den som gör ett test som Candidate Matchmaker och sedan jämför kandidaternas svar (Obamas, Clintons), kommer att upptäcka att det inte är mycket. De är båda för aborträtten, kvotering och ett utökat civilrättsligt stöd för icke-heterosexuella. De är båda mot lärarledda böner i skolan, dödsstraff och obligatoriska Three Strikes-lagar. Båda ogillar den absoluta rätten att inneha skjutvapen, båda motsätter sig privatiseringar i välfärdssystemen och båda skulle gärna se mer federal finansiering av sjukvårdsförsäkringarna. Vidare är de slående överens om att de förmögna inte ska få behålla skattelättnader, om att illegala invandrare ska ges medborgarskap och om att frihandel är någonting farligt. And guess what? Båda gillar miljön.

Skillnader finns, men i grad snarare än i art och i detaljerna snarare än i ståndpunkterna. Någon månad i en tidplan, en halv procent i en nivå, kanske en delvis annan finansiering. Alldeles för likriktade för att vara intressenta, kan tyckas. Om det inte är så omodernt att vi plötsligt gått tillbaka att döma folk utifrån deras hudfärg och kön? Ty Obama är svart och Clinton kvinna. Men inte ens där är skillnaderna så stora...

Barack Obama är nämligen inte svart, i all fall inte om man får tro bland andra Debra Dickerson, som i The End of Blackness förklarar att svart är den som är ättling till en västafrikan tagen till Amerika som slav. Av det ursprunget är inte Obama och det finns därför många som ivrigt påpekar att han inte är svart.

Men Hillary Clinton är väl i alla fall kvinna? Jag börjar tvivla. Hos vadslagningsfirmorna är oddsen nämligen inte helt sammanhållna när det gäller person, parti och kön: Mest sannolikt anses det vara att Hillary Clinton blir demokraternas kandidat (1,60 gånger pengarna); mest sannolikt anses det vara att näste president är demokrat (1,50); mest sannolikt anses det vara att näste president är en ... man (1,50).

Obama är alltså något litet mer svart än Clinton, som i sin tur är något litet mer kvinna än Obama. Allt annat är, i stort sett, lika. Hur det kan generera ett sådant ohyggligt stort intresse övergår mitt förstånd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, Media, Politik, Sverige, USA

Re: Den "helt okände" Huckabee

Min vän Kristina Lindquist, mer känd som Syrran, läser min post om svensk medias syn på amerikansk republik och kommenterar i en "pissliberal blogpost" om "borgerlig nihilism". Syrrans poäng är att media inte ska vara fullständigt neutrala utan att de "måste kunna använda grundläggande mänskliga rättigheter som riktmärken i sin journalistiska verksamhet utan att beskyllas för att vara otillbörligt partiska". Med andra ord, republikaner är ociviliserade mörkermän som inte förtjänar att synas och svensk media gör rätt som tar ställning för de inte fullt lika illasinnade demokraterna.

Ingenstans i min text kräver jag dock att media ska heja lika mycket på alla partier. Det jag påpekar är att skevheten i rapporteringen ger en felaktig bild av verkligheten; det handlar mer om sant och falskt än om rätt och fel eller för och emot. Som svensk bevakning ser ut är det fullt möjligt att uppfatta situationen som att striden om presidentposten står mellan Hillary Clinton och Barack Obama, eller möjligtvis att den faktiskt står mellan demokrater och republikaner, men att demokraterna har ett våldsamt övertag. Båda vinklarna vilseleder, fördummar och hotar att överraska såväl Syrran som andra med en riktig kalldusch vad det lider.

Jag kräver varken fullständig neutralitet eller nihilism, men jag kräver att få veta att det finns två partier med chans på presidentposten, att valet kan komma att bli mycket jämnt samt att Mike Huckabee inte kom från ingenstans när han vann i Iowa. Dessutom är jag tacksam om alla de ställningstaganden som faktiskt görs både redovisas och motiveras, snarare än att de döljs bakom fanor om fri television och sprickande fasader av journalistisk objektivitet.

Slutligen en öppen fråga till Syrran: Att du är förtjust i åsiktstung, ställningstagande och agendedrivande journalistik med klen hänsyn till verkliga förhållanden, innebär det månne att du gillar Fox News?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Hillary Clinton, Kristina Lindquist, Media, Mike Huckabee, Neutralitet, Nihilism, Politik, Sverige, USA

Den "helt okände" Huckabee

Här i Sverige talar vi gärna nedsättande om amerikanerna, om att de skulle vara dåligt allmänbildade och klent insatta i vad som händer i andra länder. Vidare antar vi gärna att svenskar har en helt annan kunskapsnivå - och att det av någon outgrundlig anledning skulle innebära att vi alla vill (och kommer att få) se Hillary Clinton som USA:s nästa president.

Det finns många exempel och jag kan bjuda på ett par.

Philip Wendahl, begåvad folkpartist, beskriver sitt stöd för demokrater som "spontant" och närmast självklart, naturligt. När han senare gör ett test för att se vilka kandidat han ligger närmast politiskt, ser han förvånat på när republikanen John McCain seglar upp på förstaplatsen.

När sedan DN och SvD med flera tidningar skriver om valen i Iowa, är bevakningen så skev att Erik Svansbos enkla granskning förtjänstfullt visar hur ensidigt svenska medier ser på amerikansk politik:

Demokraterna är det enda partiet, Hillary Clinton och Barack Obama dess enda kandidater och något annat än "en svart" eller "en kvinna" är det inte möjligt att vi får se som USA:s näste president.

Själv tycker jag nog att TV4:s Nyheterna tar priset. När de rapporterade från (framför allt demokraternas) val i Iowa undslapp de sig i en sista bisats att republikanerna också hållit val och att Mike Huckabee tagit hem segern - trots att han enligt TV4 varit "helt okänd" i USA fram till två månader innan valet. Att Huckabee varit Arkansas guvernör mellan 1996 och 2007, och officiell presidentkandidat i nära nog ett år, är något som amerikanska medborgare kände till. De känner honom dessutom som Mike författaren, hårdbantaren och musikern Huckabee, samt så klart som pastor. Han föddes 1955, inte för två månader sen, dumma jävla TV4!

Själv skulle jag inte rösta på Huckabee, men om jag var utsänd att rapportera från ett val han just vunnit, skulle jag i alla fall ta reda på vem han är. Efter två veckor i USA har jag, helt utan ansträngning, lärt mig mer om honom än vad svensk media någonsin kommer att lära mig om honom eller om någon annan republikansk presidentkandidat.

Amerikansk media presterar nämligen debatter, satir, intervjuer, fördjupningar och kommentarer så vida överlägsna svensk journalistik att vi bör vara mycket försiktiga med att utmåla amerikaner som dumma. För att inte tala om den försiktighet vi bör vidta innan vi tror ett enda ord som våra tidningar skriver om USA.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Erik Svansbo, Hillary Clinton, John McCain, Media, Mike Huckabee, Philip Wendahl, Politik, Sverige, USA

Sex med Victor, Helena, Tanja och Elin

Mina vänner och bekanta är som sagt intresserade av sex. I kväll yttrar det sig (bland annat, kan man tänka) i att Helena pratar om det privata i Victors tv-program Sex med Victor samt i att Tanja och Elin bjuder in till releasefest för Phonephucker-boken. Fuck y'all, y'all.

Intressant?
Andra bloggar om: Elin Jonsson, Helena Bergman, Phonephucker, Sex, Sex med Victor, Tanja Suhinina

Sex med Jon

En av de saker som håller samman en bekantskapskrets torde vara gemensamma intressen. I min bekantskapskrets torde ett sådant gemensamt intresse vara sex; för en vecka sedan debuterade Victor Bernhardtz som programledare för Sex med Victor och i går nedkom en stolt Jon Jordås med granskande sexupplysningssajten Sexfakta.

Sexfakta har ambitionen att "främja njutning, minska fördomar, väcka nyfikenheten att experimentera, hävda möjligheten att säga ja och rätten att säga nej". Upplysning, normbekämpning och en rejäl skopa sexualradikalism i ett gebit som verkligen behöver det.

Intressant?
Andra bloggar om: Jon Jordås, Sex, Sex med Victor, Sexfakta

Vänskapskorruption

När ens vänner gör bra grejer känns det bra att marknadsföra dem.

Victor blir tv-programledare när Sex med Victor har premiär klockan 21:00 på SVT1 i kväll. Dessutom bloggar han igen, nu här, till glädje för alla oss som aldrig förlät honom för att han tog livet av Queer vegan.

Magnus och Helena (och någon svartmuskig typ jag inte vet vem det är) har skapat en bildblogg, inget-ar-heligt-tour-2007, som komplement till turnén med ungefär samma namn. Passa på att boka biljetter innan alla föreställningar är utsålda.

Andra bloggar om: Helena Sandklef, Humor, Inget är heligt, Komedi, Magnus Betnér, Sex, Sex med Victor, Stand-up, Stand up, SVT, TV, Victor Bernhardtz

Flator läser böcker

Nyhetsmorgon med TV4 och i studion två av författarna bakom boken Bögjävlar och Sofia Sjöö, ordförande för Stockholm Pride. Att det här är sista gången Sjöö nämns i den här texten, betyder att hon skötte sig.

Kort resumé:

Bögjävlarna blundar för att Pride är mer än schlager och kritiserar Pride för att inte vara mer än schlager. Bögjävlarna blundar för att Pride samarbetar med kulturinstitutioner och kritiserar Pride för att inte samarbeta med kulturinstitutioner. Bögjävlar blundar för att Pride är större än Pride Park och kritiserar Pride för att vara en grusgrop med b-kändisar. "Pride är mer än era fördomar, bögjävlar", kontrar Stockholm Pride genom bland andra Anders Wallner. Där börjar vi i dag.

Den första delen av diskussionen förstår jag mig inte på. Författarna förvirrar sig in i ett resonmang om särart och assimilering, kollektiv och individ, finkultur och fulkultur. I en enda röra. Intressant blir det först när den ene författaren slår fast att bögars kultur är "menlös" och jag kan mojsa mig i den trygga känslan av att det finns någon som kan hjälpa mig att förstå vilken kultur som är meningsfull och inte. Sedan kommer den; insikten. Författarna vill hellre vara lesbiska, säger de, men varför? Jo, de lesbiskas kultur är mer spännande ...

"... de läser böcker."

Jag bortser från att yttrandet dryper av akademiskt, intellektuellt, medelklassigt förakt och konstaterar istället nöjt att det äntligen finns hjälp att få för den som saknar gaydar och känsla för att läsa av folks sexuella preferenser. Vi vet nu att bögars kultur är menlös, att det är meningsfullt att läsa böcker samt att flator läser böcker. Helt enkel härledning ger att det räcker att känna till någons biologiska kön och läsvanor för att avgöra dennes sexualitet:



Klipp ut, spara och ta med dig ut på stan. Fråga "är du kille eller tjej?" samt "läser du böcker?" och du kan vara säker på vad det är för slags människa du har framför dig.

Fast riktigt så enkelt är det förstås inte. På frågan "är du kille eller tjej?" kan du få svaret "jag vet inte" om du frågar en transsexuell. Och på frågan "läser du böcker" kan du få svaret "ibland" om du frågar en bisexuell. Dessutom finns det ett gäng som inte vet om de är killar eller tjejer och som läser böcker då och då; det är queers och man vet aldrig var man har dem.

Lustigt, förresten, att massmedia intresserar sig mycket för vad ett par bögar säger om kultur nu, när flatorna sagt det i tio år och infört det på Pride för fem år sedan.

Fast det är klart, vem bryr sig om folk som läser böcker?

Intresant?
Andra bloggar om: Anders Wallner, Bögar, Bögjävlar, Flator, Genus, HBTQ, Kultur, Kön, Pride, Sex, Sofia Sjöö

Argument om Sverige år 2020

I kvällens Argument ska jag redogöra för min syn på Sverige år 2020 och det i sällskap av Jakob E:son Söderbaum, Elin Alvemark och Kristina Lindquist. Klockan 22:00 i SVT1 är det som gäller. Efterfest någonstans i Umeå, eftersom det är där programmet spelas in.

För de nya läsare som kan tänkas hitta hit efter sändningen:

Hej! Jag heter Freddi, är nyss fyllda 30 år och bosatt i Stockholm, min inlandsnorrländska bakgrund till trots. Jag är mer eller mindre queer, liberal och cp.

Mest känd är jag för att ha uppfunnit Sveriges landskapsfunktionshinder och för att jag är en av de få som kan stoltsera med att ha kört över sig själv med sin egen permobil.

Jag har en pol mag i statsvetenskap, en fast anställning som projektledare inom systemutveckling och jag bor tillsammans med en raskatt. Jag frilansskriver en del, pratar i radio ibland och spenderar nätterna med att titta på baseboll.

Andra bloggar om: Argument, Fredrik Westerlund, Sverige 2020

"En bra dag", sa Borg

"En bra dag för Sverige", sa Anders Borg om den måndag som nära nog var en välregisserad framgångsföreställning i tre akter.

- STATEN presenterade en statsbudget med fokus på jobben och en solig finansminister skröt om de starkaste statsfinanserna på tio år.

- MARKNADEN såg börsen nå en ny rekordnivå. Sedan grundstötningen 2002 har OMX-index stigit 226 % och svävar nu någonstans där strax ovanför IT-bubblans topp.

- PARTERNA på arbetsmarknaden kom ett steg närmare att radera ut den gamla uppdelningen mellan arbetare och tjänstemän då Svenskt Näringsliv och LO enades om ett nytt pensionsavtal för de privatanställda arbetarna, som i bästa fall kan räkna in 5.000 extra pensionskronor per månad när den lösning de omfattas av närmar sig tjänstemännens dito.

Även om det kan finnas något att ifrågasätta i vart och ett av fenomenen ovan, bjöds ett utmärkt tillfälle att se någon utnyttja en högkonjunktur till egen fördel, att glädjas över något kanske inte i alla delar för evigt hållbart och att skåda en utsikt över avtalsrörelsen när den är som vackrast.

Men intet glädje utan grummel, ingen bägare utan smolk. Vid en massaker på ett universitet i Virginia dödades över 30 personer. CNN slog något slags osmakligt rekord i modern nyhetsgrafik när de visade en amatörvideo från händelsen i bildens övre vänstra hörn, en räknare över shots heard i övre högra hörnet, kompletterande texter i nedre vänstra hörnet - och rullande börskurser i det nedra högra.

Den moderna människan har onekligen mycket information att ta till sig. "Älskling, kom och titta på det här! Någon har filmat massakern med en mobiltelefon! Tolv skott, tretton skott, fjorton, femton... Man ser poliser med dragna vapen! Sexton, sjutton... Aha, de vet ännu inte om det var en eller två gärningsmän? Arton, nitton... Hör hur studenterna skriker, vad otäckt det är... Oooh, Nasdaq pekar uppåt i dag igen!"

Motgift: Ricky Gervais senaste bidrag till Comic Relief.



"Ricky Gervais är sååå överlägsen Bono när det gäller att idka välgörenhet", tänkte jag länge och väl, men jag ska villigt erkänna att slutet tystade min stora käft.

En bra dag, trots allt.

Andra bloggar om: Avtalspension, CNN, Ricky Gervais, Stockholmsbörsen, Virginia, Vårbudgeten, Välgörenhet

Några förtydliganden

"Homoäktenskap"
På Svenska Dagbladet, med flera tidningar, kissar heterosexuella journalister ner sig av lycka när de får skriva "homoäktenskap" eller - ännu hellre! - vad som helst som börjar med "homosex-". Det som SvD kallar "homoäktenskap" är dock ett "könsneutralt äktenskap" (eller varför inte bara "äktenskap"?) som kan ingås av långt många fler än de som ser sig som homosexuella. Bisexuella kvinnor inryms i den kommande äktenskapsbalken. Det gör även två män som lever tillsammans även om de identifierar sig själva som heterosexuella.

"Arbetslösa tvingas flytta"
När Sveriges Television i morse talade om att "Arbetslösa tvingas flytta" var det om inte en ren lögn, så åtminstone en kraftigt förenklad sanning. Arbetslösa kan, lika lite som några andra, tvingas flytta. Däremot innebär förslaget att de som lever på a-kassa kan förlora sin rätt att försörjas av andra om de inte söker sig till tillgängliga jobb på annan ort. Att det är ett dumt förslag, bland annat för att det inte skapar nya arbetstillfällen, är inte anledning att beskriva det ännu dummare.

"Rovdjurstäta områden"
När jägare pratar om "rovdjurstäta områden" handlar det egentligen om "de regioner som ännu inte är helt och hållet tömda på rovdjur" eller "area där det finns en varg, en björn, ett lodjur eller en järv". På Sveriges vidsträckta yta finns det nämligen inte mer än 150 vargar, 2.000 björnar, 1.500 lodjur och 400 järvar så särkskilt "rovdjurstätt" blir det inte ens om vi samlar dem alla på min pappas fastighet.

Andra bloggar om: A-kassa, Arbetsmarknadspolitik, HBTQ, Jakt, Massmedia, Rovdjur, Rovdjurspolitik

Re: Persson pratar ...

Av det här blev det inte mycket. En liten fesen pyspunka för att tala med Johan Croneman. Statsmannaord, ironiserar en skadeglad Carl Bildt. Fichtelius trovärdighet är för alltid förbrukad, menar Viggo Cavling. Själv är jag mest förvånad över att så mycket var arkivmaterial och så lite klipp från de informella samtalen.

Som hypad dokumentär (var det ens en dokumentär?) var Ordförande Persson en enda jättelik besvikelse. Däremot är det väl ännu inte klart vem som är den store förloraren: Göran Persson, socialdemokraterna, Erik Fichtelius, SVT - eller licensbetalarna?

Andra bloggar om: Erik Fichtelius, Göran Persson, Johan Croneman, Ordförande Persson, Politik, Public Service, Socialdemokraterna, SVT, Viggo Cavling

Persson pratar - håll tummarna!

I morgon är det premiär för Ordförande Persson, statstelevisionens storsatsning på en dokumentärserie om Göran Perssons år vid makten. Serien bygger på intervjuer som Erik Fichtelius gjort med Persson från 1996 till dags dato. Dåvarande statsministern gick med på att låta sig intervjuas i utbyte mot löfte om att materialet inte skulle sändas först när Persson avgått, om än Fichtelius fått publicera uppgifter så länge han inte röjt sin källa.

Projektet har kritiserats och det kan jag förstå - risken finns att det slutliga resultatet är en uppvisning i alldeles för nära vänskap mellan makthavare och granskare, en beklämmande saga om vad som händer när en socialdemokraterna närstående journalist får fritt fram, att vi får se en vämjelig hyllning över eran Persson. Men det kan också bli en intressant och lärorik insyn i maktens innersta rum.

Ärligt talat skiter jag i vilket (och det inte bara för att mina höjdpunkter i morgon är en kvalseriematch i hockey, en utredning om transpersoner och Prison Break). Det som lockar mig är att höra vad Persson säger när han kan tala utan att riskera att hans ord kommer tillbaka och avsätter honom. Han har ju tidigare talat om att brännmärka alla som talar illa om Sverige, att han är för duktig och för påläst och att vi får respektera den konstitution nordkoreanerna har kommit överens om. Vad ska han då inte säga när han vaggat i Fichtelius trygga famn?

Ett yttrande är redan känt - att Sahlins styrka inte är tänkandet - men bättre lär det väl bli. Håll tummarna!

Andra bloggar om: Erik Fichtelius, Göran Persson, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Politik, Socialdemokraterna, SVT