Det är lite lustigt att se hur förändringarna i SL:s taxesystem beskrivs i media. Det finns nämligen en standard som alltid används och den går ut på att en tar längsta möjliga resa och betalar den på sämsta möjliga sätt, för att sedan, som DN och många andra, formulera en rubrik som Dyraste SL-resan kostar 80 kronor. En del tar metoden ett steg längre genom att låta en barnfamilj göra den där dyrast möjliga resan tur och retur varje dag, för att därefter kunna konstatera att den nya taxan kommer att kosta den stackars barnfamiljen 186.880 kronor per år.
(Tips till belackarna: Lägg in i era exempel att de enkelbiljetter som lösts tappas bort och att hela barnfamiljen åker fast och får böta, på båda resorna, alla dagar, så kommer era siffror att bli än mer skrämmande. Tips till barnfamiljen: Köp månadskort, ni tjänar in det direkt och det är precis det som är tanken.)
Med samma kreativitet kan en landa i att den lägsta taxan för den kortaste resan, tur och retur, upprepad varje dag i ett helt år, är 5,90 kronor per resa. Låt sedan fantasifostret göra ytterligare några resor per dag och du är nere under femman per tur. Försök att resa billigare om du kan! Faktum är att SL:s månadskort är det billigaste i landet, Gotland undantaget.
Att premiera förköpsresenärer och andra som inte betalar kontant är både rimligt och sunt. Detsamma gäller den slopade enhetstaxan. Tillsammans kan de båda förändringarna nämligen minimera den arbetsmiljöfara all kontanthantering innebär samtidigt som det ger SL ekonomi att förbättra kvalitén i trafiken.
Det är mycket lustigt att se protesterna mot det nya systemet. De som protesterar är nämligen planka.nu, det vill säga en sammanslutning av människor som varken betalar de gamla eller kommer att betala de nya priserna, det vill säga de som låter oss andra betala deras resor både med våra månadskort och med vår skatt, alltså de som utgör en viktig anledning till att det billiga SL-kortet inte är ännu billigare.
Plankarna vill inte att kollektivtrafiken ska kosta något, men något kostar det alltid och någon måste betala det - och det är ju alltid lättare att låta någon annan betala åt en.
Jag älskar kollektivtrafik och tänker ofta på hur den skulle kunna göras bättre, billigare och på andra sätt mer förmånlig för den som utnyttjar den, men att kräva att mer personal kör finare tåg på tätare turer med bättre tillgänglighet i en säker miljö, samtidigt som en förväntar sig att någon annan ska betala det åt en, är inte seriöst för 186.880 kronor. Eller ens fem öre.
EDIT: Se även Högerkonspiration: What’s not to like about SL?
Andra bloggar om: Kollektivtrafik, Planka, Politik, SL, Stockholm