Den svenska extremismen

Läs Fokus granskning av de antidemokratiska extremisterna. Instuderingsfrågor följer:

"Det är i dag vanligare att den autonoma rörelsen agerar mot förtroendevalda än att Vit makt-miljön gör det."

Extremhögern är allt annat än en demokratisk tillgång, men är inte stenkastvänster ett minst lika stort hot mot demokratin?

"Den autonome är mellan 16 och 24 år, nästan uteslutande etnisk svensk och kommer från välordnade hemförhållanden. Oftast skuldfri. Ett fåtal av de dömda är kvinnor men majoriteten är män. I några fall har föräldrarna maktpositioner i samhället. Drygt hälften bor i storstäderna." (Min fetstil.)

"Vit makt-anhängaren är en något äldre, etnisk svensk man och kommer från trasiga hemförhållanden. De har ofta skulder till kronofogdemyndigheten och förekommer i brottsregistret. En stor andel har dessutom i personutredningarna konstaterats ha aggressionsproblem eller är diagnostiserade med exempelvis damp eller adhd. Flertalet bor i Göteborg och Stockholm, men det finns även anhängare på flera mindre orter runt om i landet." (Min fetstil.)

Vilka slutsatser kan man dra av att stenkastarvänstern talar om klasskamp och att sparka uppåt när de vita medelklassungdomarna i det autonoma lägret har högre socioekonomisk status än de klent bemedlade problembarnen i obs-klassen på landsbygden?

"Enligt Säpo inriktar sig rekryteringen alltmer på ungdomar som kan slåss, snarare än att de drivs av en politisk vision."

Ser extremister på båda kanter våld som ett medel eller ett mål?

Såväl extremhögern som stenkastarvänstern förtjänar inte något annat än förakt. De är alla lika goda kolsupare; i mångt och mycket två sidor av samma våldsromantiska mynt. Likväl är det nästintill omöjligt att kritisera den autonoma vänstern utan att anklagas för att gå den bruna högerns ärende. Det är därför befriande att Fokus inte bara visar att rasisterna fortfarande är lika farliga, utan också att socialisterna är av samma rositga skrot och illasmakande korn.

Läs även andra bloggares åsikter om Antidemokrater, Autonoma, Extremhöger, Extremism, Politik, Stenkastarvänster

Förunderliga tider

Det är föurunderliga tider vi lever i. Alliansregeringen har gjort precis det de sa att de skulle göra och de har dessutom gjort det bra, förutom att de inte är tillräckligt synliga, aktiva och liberala. Mona Sahlin skriver debattartiklar som helt saknar orientering och förankring, som om hon inte tänker vara partiledare över nästa val? Samtidigt vill regionala socialdemokrater frångå individuell prövning, humanism och sans genom att kasta ut alla asylsökande som kommit hit med hjälp av smugglare. Likväl har regeringen rekordlågt stöd och jag förstår faktiskt inte varför.

Domedagsprofeter och planekonomer vädrar morgonluft och när Johan Norberg förtjänstfullt påminner om att kapitalismen faktiskt leder till att världsfattigdomen minskar, samt att innovationer och tillväxt gör miljön bättre, gnäller DN:s kulturredaktion om att Norberg är löjlig, inte ska bemötas och inte förtjänar en replik. Vansinnet överträffas dock snabbt av etablissemangets kritik mot Vecko-Revyn, som anmäls till JK och PO för att de låtit en prostituerad som trivs med sitt arbete berätta det. Det är förunderliga tider vi lever i.

Men jag har inte skrivit om något av detta. Bortsett från gårdagens trams har jag inte uppdaterat på en vecka och ni kan räkna med ett längre uppehåll än så. Något enstaka inlägg kan säkert komma att dyka upp, men på det stora hela kommer Dyslesbisk att tystna tillfälligt. Räkna med att jag är tillbaka en liten bit in i januari.

Först ska jag nämligen lämna mitt nuvarande arbete, som jag gör min sista dag på i dag. Sedan ska jag umgås med mina föräldrar, som jag älskar men som jag på grund av geografiska avstånd bara träffar några gånger per år. Därefter åker jag till Florida med min älskade Caroline och förhoppningsvis hinner jag blogga om det i vår tillfälliga reseblogg Key to Florida. Väl tillbaka i Sverige ska jag fira jul och nyår innan jag klär mig frack för att bevista ett hemligt sällskaps årliga bal. Två dagar senare börjar jag arbeta igen och då som konsult på ett företag jag redan älskar. Då, men först då, planerar jag att ta mitt bloggande på allvar igen.

Så nu vet ni. Vi hörs!

Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Bloggar, Florida, Global uppvärmning, Johan Norberg, Kapitalism, Klimat, Miljö, Mona Sahlin, Politik, Prostitution, Regeringen, Socialdemokraterna, Vecko-Revyn

btw

Stockholms förorter känns allt mer otrygga. (DN)



Svd har en annan bild av rånet.



Göteborg är tydligen inte bättre. (DN igen.)



David tipsar: Samma klimat råder i idrottsvärlden. (Ännu mer DN.)

btw

Det är inte lätt att vara public service-journalist:

"Faan, också! Kan ni inte vänta till imorgon istället? Det här förstör ju min vinkling?"

(Journalist till kommunalrådet Paul Lindquist, som bröt avtalet med Attendo Care innan SVT:s Aktuellt hunnit anklaga kommunen för att låta bristande entreprenörer hållas. Tipstack till Edvin.)

Och sexköpslagen tillgodoser vems intressen?

Min radiokollegan och vän Kristina Lindquist påpekar i en för frågan ovanligt nyanserad debattartikel att man inte behöver vara moraltant för att ogilla sexköp. Det har hon naturligtvis rätt i och hon ska ha en eloge för att hon rakryggat påpekar att det bara är "idiotiskt och kränkande att förneka" att det finns prosituterade som är nöjda med både sin situation och sin sysselsättning. Lika dumt vore det om jag förnekade att det finns sexsäljare som far illa, så dittills är vi överens.

Vidare menar Lindquist att sexköpslagen (och annan lagstiftning) ska tillgodose intresset hos de svaga och de mest utsatta. Fungerar lagen mot sexköp verkligen så? Den borde utvärderas, skriver Lindquist och jag håller med henne, men det vi redan känner till om sexköpslagens verkningar talar knappast till de svagas fördel.

Sexköpslagen drabbar de mest utsatta sexsäljarna, de som säljer sex på gatan, sexsäljare från andra länder, missbrukare, de fattiga. Det är dessa prostituerade som på grund av kundens rädsla för att åka fast tvingas förhandla snabbare, söka sig till undanskymda platser och ta större risker i en mer osäker miljö. Det är dessas kunder som gör sig mer anonyma, inte längre kan vända sig till myndigheterna om de tror att sexsäljaren är i behov av hjälp och de kan inte heller vittna mot människohandlare eftersom de då själva blir dömda för brott. Kopplerilagen leder dessutom till att sexsäljare inte kan arbeta i hemmet utan att riskera vräkning, att deras sammanboende eller partner kan dömas för koppleri och att de inte kan samarbeta med andra sexsäljare eftersom dessa då kan gå samma öde till mötes.

Konsekvensen av Lindquists resonemang borde därför vara att sexköpslagen inte tillgodoser de svagas intressen och att den därför borde avskaffas, men Lindquist tar ingen uttrycklig ställning. Man anar ändå vartåt det lutar när hon säger att "det borde vara självklart att omsorgen om att skydda den som inte lyckas skydda sig själv väger tyngre än att se till att den som ändå klarar sig ska få arbeta med exakt det hon önskar". Det är en pessimistisk syn på samhällets och politikens möjligheter; förbjud det för alla för att någon tar skada. Det är också en världsfrånvänd idé, ty sexsäljare finns trots att sexköp är förbjudet och hatet mot prostitutionen blir i form av sexköpslagen ett slag mot de prostituerade.

En mer omsorgsfull hållning vore den skademinimerande. Hjälp den som behöver hjälp, ge stöd till den som behöver stöd och låt den som mår bra och trivs med sitt arbete fortsätta arbeta. Vuxna människor har rätt att använda den egna kroppen och de egna pengarna på de sätt de själva bäst finner lämpade. Det är också fullt möjligt att erbjuda alla människor den friheten samtidigt som man erbjuder grundläggande trygghet för den mindre lyckligt lottade.

När Lindquist sedan går vidare till att tala om makt och kön, tappar hon den nyans jag tidigare hyllade. Här bortser hon tillfälligt från att det finns välbärgade som säljer sex till välbärgade, att det finns män som säljer sex till män, att det finns män som säljer sex till kvinnor och att det finns sexsäljare som lever gott och tjänar bra. Jag uppskattar att Lindquist breddar bilden genom att erkänna såväl den lyckliga som den olyckliga horans existens, men hon smalnar av något när det enda hon egentligen kommer fram till är att prostitutionsdebatten inte bara bör handla om den som har det bäst.

Ett sådant perspektiv är jag som "sexköpsliberal" inte intresserad av, sådan är inte heller debatten, och min vilja att avskaffa sexköpslagen springer inte bara ur frihetliga drömmar, utan framför allt ur en genuin vilja att skydda den svaga från skada.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Kristina Lindquist, Prostituerade, Prostitution, Sex, Sexköp, Sexköpslagen

Tionde ronden

I dag gör jag min tionde insats som medlem i den fina nyhetspanelen i Rond i P3. Jag vet inte ännu om jag hinner med några fler inhopp innan programserien är slut, så det kan vara sista gången.

Det finns dessutom osedvanligt många goda anledningar att lyssna. Dels är mitt sällskap, Kristina och Helena, det bästa tänkbara både på ett personligt plan och för debatten, dels är ämnena som gjorda för vår lilla trio: fotboll, porr och prostitution. Räkna med strid på kniven och en och annan rolig formulering strax efter klockan 15:30.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Radio, Rond

Ett realistiskt äktenskap

Hans Regners äktenskaps- och partnerskapsutredning är just nu ute på remiss och sista dag för svar är den 15 januari 2008. Eftersom jag ska bidra till ett yttrande har jag tagit mig igenom de flesta av de hela 416 sidorna och tänkte därför passa på att dela med mig av min syn på de frågor som dryftas.

Jag kan i mina mest radikala stunder invända mot äktenskapet som sådant. Ett alternativ vore att avskaffa hela den traditionella formen av familjebildning och i stället låta alla sluta fria avtal om samlevnad med vilka de vill, oavsett antal och anledning. Äktenskapet är dock en populär och seglivad företeelse. Därför väljer jag här att backa några steg och bara ta ställning till det som faktiskt diskuteras i utredningen.

Internationella konventioner slår fast att rätten att ingå äktenskap är en mänsklig rättighet och sunt förnuft säger oss att könen på dem som ingår äktenskapet är ointressant för alla utom de lyckliga tu. Det registrerade partnerskapet har samma rättsverkan som ett äktenskap och det finns ingen civil mening med att bevara äktenskapet heteroexklusivt. Det skulle till och med kunna anses strida mot Regeringsformens intentioner om att samhället ska verka mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

En vanlig invändning är att samkönade äktenskap inte är reproduktiva. Dummare argument är svåra att spåra – barnafödande är inte ett krav för att ingå äktenskap, många som inte kan få barn gifter sig ändå och homosexuella är inte per definition infertila. En annan vanlig invändning är att det beramade barnperspektivet skulle innebära ett hinder, men vem som helst som träffat barn eller föräldrar vet att goda relationer är långt viktigare än kön och rättsliga samlevnadsformer.

När det gäller formerna för ingående av äktenskap finns det detaljer att fundera över. Den naturliga ordningen för en sekulär liberal vore att endast tillåta att äktenskap ingicks civilt, för att var och en sedan skulle stå fri att fira det hela med valfri ceremoni i ett trossamfund eller annat sammanhang. Det skulle också tydliggöra att äktenskapet är ett rent civilrättsligt förhållande samt att staten står neutral inför kyrkorna.

Å andra sidan skulle det ofta innebära ett dubbelt förfarande och opinionen är tydlig – de flesta vill ha möjligheten att ingå äktenskap i ett religiöst sammanhang. Dessutom skulle det nuvarande borgerliga systemet inte kunna hantera alla vigslar. Jag tycker därför att det är rimligt att tills vidare behålla trossamfundens vigselrätt.

Då uppstår frågan om religiösa vigselförrättare ska ha möjligheten att vägra viga ett samkönat par. Mitt svar är ja. Dels handlar det om religionsfrihet, dels handlar det om att det ska mycket till innan jag kan tänka mig att tvinga någon att handla i strid med egna övertygelser. Dessutom förstår jag inte varför någon skulle vilja vigas av någon som inte vill viga dem. De som säger annat strider för stridens skull, inte för att de egentligen vill vinna.

Det frestar mig som sagt att genomföra mer genomgripande förändringar av äktenskapet, till exempel att helt avskaffa det i dess nuvarande form, men om jag ska fortsätta att hålla mig till en mer pragmatisk syn: Könsneutrala äktenskap är ett välkommet steg på vägen mot ett samhälle där varje individ tillåts leva i enlighet med sina egna önskningar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hans Regner, Könsneutralt äktenskap, Politik, Registrerat partnerskap, HBT, Äktenskap

En icke acceptabel normerande formulering

Länsrätten i Halland beslutar om tvångsomhändertagande av en 17-årig pojke för att hans dataspelsberoende gjort att han ska ha "isolerat sig från omvärlden" och "skaffat en icke acceptabel dygnsrytm".

En gång till: För att han skaffat en icke acceptabel dygnsrytm. Den svenska staten är alltså så pass klåfingrig att dess rättsväsende har synpunkter på när medborgarna sover och när de är vakna.

Precis som Fredrik R Krohnman oroar jag mig genast över den egna bekantskapskretsen. Krohnman själv är väl en av de första, som tillsammans med de andra med titeln frilansjournalist (finare ord för arbetslös), kommer att riskera fängelse för långa sovmorgnar.

IT-konsulten som jobbar för mycket får jag snart bara träffa under besökstid. Han som är nattportier på ett hotell häktas inom kort och hon som är personlig assistent efter mörkrets inbrott sitter snart bakom lås och bom. De få som fortfarande studerar slängs i finkan, lärarinnan som aldrig tar sig i säng får gå under jorden och han som lever lever på gamla pengar får finna sig i att falla i sömn eller frihetsberövas.

Vi behöver fler, inte färre, frihetsgrader i det svenska samhället och vi behöver färre, inte fler, regleringar och normerande lagar. Just det här fallet må vara en skitsak i sammanhanget, men att det alls finns en icke acceptabel dygnsrytm säger en del om statens syn på undersåtarna. Bloggen Bent beskriver det mycket väl när han analyserar reaktionerna på en debattartikel i DN:

"Trygghetsnarkomaner är vi alla, och i brist på risk och fara blir vi rädda mitt i vårt överflöd och mitt i våra bergsäkra liv. Rädda för vad då? Ja, t.ex. [...] att äta godis därför att om man äter godis varje dag, år ut och år in, så blir man tjock och dör i trettiofemårsåldern av hjärtinfarkt.

Överlevnadsmekanismer som var nyttiga på savannen har blivit farliga för oss nu; ger oss ångest; och driver fram en önskan om att genom lag reglera livet. Sverige har gått bortom devisen att 'land ska med lag byggas', och har omfamnat devisen 'liv ska med lag beskrivas'."

Därav normerande lagar och beslut; därav myndigheter av samma typ som Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Staten tar sig rätten att ha synpunkter på hur vi lever, på beteenden och värderingar, även i de fall då dessa är harmlösa för samhällets väl och ve. Det drabbar alla som avviker från normen och i förlängningen gör det oss alla till slavar under ett system inte någon av oss ställer upp på.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dataspel, Dygnsrytm, Frihet, Politik, Regleringar, Trygghetsnarkomani, TV-spel, Välfärd

btw

I kväll handlar SVT:s Argument bland annat om den nya bodströmska buggningslagen, som jag tyckt till om här. Det blir hård debatt mellan Mehmet Kaplan (mp) och Maryam Yazdanfar (s), och jag har fått äran att göra en puff à 18 sekunder.

btw

Gubbarna i Jutis strippar för att samla in pengar och jag får många frågor om det. Vis av alla politiska skandaler vet jag att det är bäst att ge raka besked. Skulle din fråga inte vara besvarad i min lilla FAQ nedan, är du välkommen att höra av dig i en kommentar eller i ett mail. Som bördig från Jutis kör jag med öppna kort (och skoter utan kläder på kroppen).

Ja, Jutis är min hemby.
Ja, min pappa är med i kalendern.
Ja, vi är snarlika varandra till utseendet.
Ja, jag kan säkert ordna ett signerat exemplar.
Ja, det är sant att de 38 som bor där har sammanlagt 53 snöskotrar.

Förresten ryktas det att Helena Sandklef, som kommer från Ullared, kan erbjuda en kalender i vilken hennes föräldrar poserar iklädda endast billiga strumpor.

Alla älskar Jutis: Blekinge Läns Tidning, Expressen, Helsingborgs Dagblad, Katrineholmskuriren, LNY Lund, Norra Västerbotten, Norrländska Socialdemokraten, Piteå-Tidningen, Smålandsposten, Svenska Dagbladet, Sveriges radio, Östgöta Correspondenten.

btw

På tal om det här med media:

btw

Jag har just bestämt mig för att inte söka till Stureakademien 2008, men jag kan varmt rekommendera andra att söka. Jag har nämligen bara hört gott om Stureakademien, så för den som är en sisådär 20-25 år och intresserad av liberal ideologi, ekonomi och politik, tänker jag mig att utbildningsprogrammet är bland det mest intressanta och givande det politiska Sverige har att erbjuda.

Ansöker gör du här. Frågor besvaras av Håkan Tribell, vars uppgifter finns på samma sida. Sista dag för ansökan är den 1 december.

Madeleine McCann vecka 47

Vad hände med Madeleine McCann? Hennes föräldrar anmälde henne som försvunnen, de flesta trodde att hon rövats bort och en fond, Leaving No Stone Unturned, samlade in över en miljon brittiska pund. Senare kom portugiska åklagare att misstänka att föräldrarna dödat Madeleine, gjort sig av med kroppen och använt insamlingen till att amortera på familjens lån. Ska man känna sympati för, och lida med, oskyldiga föräldrar som förlorat sitt älskade barn? Eller hata de cyniska lögnare till barnamördare som främställde sig själva som offer?

För de svenska kvällstidningarna är allting mycket lättare. Här gäller det bara att hålla liv i storyn - och den troligen döda Madeleine - så länge det är möjligt. Engagemang säljer lösnummer och för att engagemang ska bestå krävs ständiga påminnelser om Madeleines öde.

Därför pytsar tidningarna ut mer eller mindre färska (och mer eller mindre illa underbyggda) "nyheter" om Madeleine så gott som varje dag. Dessutom på ett sätt som gör att tidningarna kan profitera på myntets båda sidor: Ena dagen är Madeleine kidnappad, nästa dag har hon dödats av föräldrarna.



Läser man all rapportering om Madeleine i ett enda svep märks det att en absurd historia inte blir mer nykter av att silas några varv genom skräpjournalistens vinklar och kvällspressens nyhetsvärdering. Ingen domstol har ju kunnat slå fast vad som hände med Madeleine, men på löpsedlarnas meritlistor finns det snart ingenting som hon inte varit med om. Själv har jag goda kontakter på kvällstidningarnas redaktioner och jag kan därför redan i dag, tisdag veckan 46, göra illa värre genom att avslöja hela nästa veckas rubriker om Madeleine.

MÅNDAG

200 DAGAR SEDAN MADELEINE FÖRSVANN
"I det här läget är champagne inte vanärande"
NANNE GRÖNVALL HEDRAR MADELEINE

MADELEINE SYNLIG I MAROCKO

TISDAG

NYA BEVIS LEDER TILL TEXTILMECKA
FLICKSKO HITTAD I CONTAINER I BORÅS
"Jag tror att jag såg en flicka", säger vittne, 38

NYA BILDER PÅ MADELEINE
I och för sig från 2004, men ändå

ONSDAG

BRITTISKA HOVET INDRAGET I MADELEINETRAGEDIN
STÄDERSKA PÅ WINDSOR VÄXTE UPP MED MADELEINES MORMOR
"Hon hade dålig andedräkt redan på den tiden"

INTE MADELEINE PÅ BILDEN

TORSDAG

MADELEINEAFFÄREN MILJARDINDUSTRI
T-shirten "DON'T YOU FORGET ABOUT ME" spås bli årets julklapp

MADELEINE SLAV I ANNAN FAMILJ
Dumpade jord och byggde svart åt moderat minister

FREDAG

FÖRSTA FOTOT PÅ MADELEINE!
Barnmorska i Leeds visar ultraljudsbild

BILAR VARS BAGAGEUTRYMME MADELEINE LEGAT I
Så mycket kostar de begagnade - vi har hela listan!

LÖRDAG

BARNRÖVSCHOCK - VAR FEMTE MINUT RÖVAS ETT BARN BORT
Cathrine Meyer, grundare av Parents and Abducted Children Together:
"The truth is we don't know how many children go missing,
which is an appaling state of affairs"

SÖNDAG

"DET SKA INTE BEHÖVA GÅ TILL SÅ HÄR"
Jordbruksminister Eskil Erlandsson uttalar
rädsla för att fenomenet ska nå Sverige:
"DÖDA BARN UTGÖR DÅLIGT GÖDSEL"

MADELEINE SYNLIG I MAROCKO
Ja, igen

(Allt detta för ett försvunnet barn i Portugal när det försvinner barn i alla länder varje dag? För det krävs mer än en händelse och journalister, för det krävs PR-konsulter och kontakter. Läs om det i Niklas Kierkegaards inte färska, men fortfarande intressanta, artikel Mediernas Madeleine.)

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barn, Försvinnande, Journalistik, Kvällstidningar, Madeleine McCann, Mord, PR

Facebook som ens sista vila

Som ett slags uppföljning på Facebook für Führers har det stackars lilla Jas-planet funderat vidare kring vad som händer med ens Facebook-konto när man dör. Varje medlem kommer nämligen förr eller senare att upptäcka att avlidna vänner finns kvar på Facebook och det långt efter att de trillat av pinn.

Om det handlar även On Facebook, life after death, en artikel om de döda medlemmars konton vars walls blivit en plats för en sista hälsning eller en sorgsen utropad saknad. Facebook blir en virtuell gravplats i en tid då religiösa platser betyder allt mindre. Caroline förutspår därför att applikationer som Send a Flower får nya användningsområden samt sällskap av den för allhelgonahelgen anpassade Light a Candle och den judiskt profilerade Leave a Stone.

Vidare tänker hon sig att även mindre önskade företeelser tar steget över till internet; Grave Desecration och Tombstone Turnover för den onde gravskändaren och Pee on Grave för den milt vanärande vandalen.



"Ett evigt facebookkonto blir en garanti för att inte bli glömd, få har väl hjärta att removea en död polare, dessutom när kompisstallet är synligt för alla. Lite läskig är tanken på att Facebook bebos av ett gäng lik eller åtminstone deras cyberandar och en helt ny filmgenre av typen Jurkyrkogården möter Ringu växer fram. Vem får inte rysningar av en dead poke?"

Med detta får vi alla stå ut, åtminstone tills communities satsar på körningar mot all världens folkbokföring. Då och först då skiljs våra vägar åt igen, när det finns en Book för alla som fortfarande lever och en annan för alla som redan dött.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Död, Facebook, Gravplats, Humor

Det liberala ögonblicket i Neo

Jag har fått en del återkoppling på min text i senaste Neo, alltså min del i miniserien över liberala genombrott som ingen tänkt på, den lilla artikeln När rebellerna blev kapitalister (pdf). Som det brukar vara i sådana här sammanhang är de allra flesta som hör av sig positiva och utrustade med berömmande ordalag medan några få är kritiska.

De missnöjda håller sig till en av två invändningar. De första är de som likt André Johansson har stirrat sig blinda på rubriken och fått för sig att jag menar att alla som producerar något som kan säljas är kapitalister som kan ställas under en liberal fana. De andra är de som utgår från att jag ska angripa The Knife och utmåla dem som hycklare. De har också lätt att landa i just detta; jag beskriver The Knife som hycklare.

Min poäng är blott att det i de vänsterlutande musikerkretsarna finns företagaranda och entreprenörer. De gör företagande både rumsrent och attraktivt, och det för människor som inte finner gammeldags industrikapitalism särskilt tilldragande.

Det betyder inte att jag tycker att alla som är kreativa är kapitalister, även om deras handlande må gynna kapitalismen. Inte heller tycker jag att Olof och Karin Dreijer hycklar, ty de är mer konsekventa än de flesta artister jag stött på och de står dessutom alltid rakryggat för allt de gör. The Knife råkar dessutom vara en av mina absoluta favoriter i mp3-spelaren, men det har ingenting med artikeln att göra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om André Johansson, Kapitalism, Karin Dreijer, The Knife, Liberalism, Musik, Neo, Olof Dreijer, Politik

btw

När jag tittade till min besöksstatistik såg jag att någon hamnat här genom att googla på "dyxlesi". Så bedårande att jag får hjärtknip!

Inte undra på att http://www.stockholmsdyslexicentrum.se/ aldrig får några träffar.

btw

Det är inte lätt det där med annonsplacering, speciellt inte i samband med tragedier som The Jokela High School Shooting (som jag förstått att det heter på finska).



Klicka för större. Tipstack till Sofia.

EDIT: Lennart Regebro gör mig uppmärksam på att Tuusela/Tusby kommun, där skolan ligger, har en i sammanhanget olycklig slogan.



Mitt i prick.

Storebror Bodström ser allt, hör allt, berättar allt

En stat som tvingar bredbands- och telekomoperatörer att spara alla Internetsidor folk besöker och var de befinner sig när det gör det, all chatt som loggas, alla IM-konversationer, alla mobilsamtal, vem som ringer till vem, när och hur länge och var de samtalande befinner sig när de gör det, alla sms, vem som skrev vad till vem och när... Redan där låter det som en våt dröm för vilken kontrollbehovsbesatt diktator som helst.

Lägg därtill att vilken myndighet som helst kan begära ut vilken information som helst av vilken anledning som helst utan att ens misstanke om brott föreligger... En veritabel knullfest för en lika maktkåt som totalitär regim.

Tänk sedan att definitionen av vilken data som ska lagras inte avgörs av en av riksdagen stiftad lag, utan av en av regeringen utfärdad förordning... Vore det fisting vore det som Karl-Alfreds överarm långt upp i en nyfödd ekorres röv.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att det är sant, att det är Sverige och att det är Thomas Bodströms flaggskepp, utredningen Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning, som innebär just allt detta. Med start den 1 januari 2009 ska alla svenskars kommunikation lagras om utredaren Gudrun Antemar får som hon vill.

Bodströmsamhället vill veta allt om alla i vad som inte kan ses som annat än det största hotet mot den svenska demokratin.

Läs gärna vad Bloggen Bent, Oscar Swartz, Projo eller någon annan har att säga om förslaget som både Bodström och Antemar bör skämmas ögonen ur sig för och som Beatrice Ask borde kasta i papperskorgen. Det kommer hon tyvärr inte att göra, ty politiker tenderar att inte tänka längre än "det är väl bra om någon brottsling kan gripas med hjälp av sparad information" även när en utredning egentligen gör medborgarna till kriminella och staten till den värsta skurken av alla.

Intressant?
Andra bloggar om: Avlyssning, Beatrice Ask, Bodströmsamhället, Datalagringsdirektivet, Integritet, Gudrun Antemar, Politik, Thomas Bodström, Övervakning

btw

Caroline hittar anledning att fira:

"Idag för 102 år sedan (7 nov 1905) blev Karl Staaff statsminister i landets första liberala regering. Och den sista."

Bitterljuvt.

Tankar som kränker, chockerar och stör

Högsta domstolen har i dag tagit principiellt viktiga beslut i två domar med bäring på yttrandefriheten och i båda fallen ställde sig 3 av 5 justitieråd på det fria ordets sida.

I det ena fallet (dom [pdf]) frias en nazist som på Nationalsocialistisk fronts hemsida publicerat kränkningar mot homosexuella och romer - eller "zigenare" som Expressen väljer att kalla dem. I det andra fallet (dom [pdf]) frias en kristen som låtit en annan persons kränkningar mot homosexuella ligga kvar på det internetforum han driver.

Högsta domstolen konstaterar att yttrandefriheten

"omfattar även rätten att framföra sådan information och sådana åsikter och tankar som kränker, chockerar eller stör. Undantag från yttrandefriheten måste ges en restriktiv tolkning och behovet av inskränkningar måste redovisas på ett övertygande sätt. Utrymmet för inskränkningar är särskilt begränsat när det gäller politiska yttranden eller debatt i frågor av allmänt intresse."

Båda fallen handlar om grova kränkningar som i jämförelse med andra utsagor klart kvalificerar sig som kränkningar, definitivt kan kallas hate speech och som utan tvekan går att finna tydliga drag av hets i. Högsta domstolen drar ändå slutsatsen att det ska så väldigt mycket till för att yttrandefriheten inte ska gälla, att inget av de två fallen är tillräckliga för att motivera en inskränkning.

Som lekman kan jag ha en och annan småsak att invända mot ett par enskilda resonemang i domarna, men på det stora hela tycker jag att det är positivt att Högsta domstolen försvarar yttrandefriheten. Om än med knappa 3-2.

Intressant?
AB, DN, Exp, SvD
Andra bloggar om: Domar, Hets mot folkgrupp, Homofobi, Högsta domstolen, Juridik, Nationalsocialistisk front, Rasism, Yttrandefrihet

btw

"T-banemördare ännu på fri fot" (Metro)

Ytterligare tre tåg dödade i natt. T-Högdalen och T-Gullmarsplan får vittnesskydd. Vagnarnas egennamn ersätts med hemliga identiteter.

Därför har ni ingen Zlatan

Det finns säkert mycket man kan säga om röd-gröna Enhedslisten och om jag kunde något om dansk partipolitik skulle jag säkert säga det, men det kan jag inte, så det gör jag inte. I stället bjuder jag dem på annonsplats, fordi har gjort en sådan fin liten film inför folketingsvalet den 13 november.

Hvorfor har vi ingen Zlatan?


Det är klart det finns ett och annat att invända även mot den vinkeln, men jämfört med mycket annat valmaterial jag sett, såväl danskt som svenskt som amerikanskt, gillar jag tilltalet och dramaturgin.

Människor som skyr det annorlunda får dras med tråkigt umgänge, de företag som diskriminerar går miste om talanger och länder som inte öppnar sina gränser är dömda till en allt sämre ekonomisk utveckling, fattig kultur och vikande framgångar i fotboll. Jag skulle sannolikt aldrig rösta på Enhedslisten, men jag ger en liten poäng till alla som arbetar för en mer liberal hållning mot migrerande människor.

Alla ska få flytta; ingen ska behöva fly.

Intressant?
Andra bloggar om: Danmark, Enhedslisten, Flyktingar, Invandring, Politik

btw

För alla som redan tröttnat på att läsa min text i senaste numret av Liberal Debatt kan jag rekommendera senaste numret av Neo. Förutom ett ambitiöst försök att ta reda på varför den svenska medelklassen är västvärldens fattigaste och en hel bunt andra intressanta artiklar, finns där tre liberala ögonblick ingen hade tänkt på.

Jag har nedtecknat ett av dem, När rebellerna blev kapitalister (pdf), i vilket jag påpekar att det i indie-vänstern finns gott om entreprenörer som med en livskraftig företagaranda gör företagande rumsrent - eller till och med coolt - i kretsar som annars inte står Svenskt Näringsliv så särskilt nära.

De två andra ögonblicken, om när vampyrerna botade bögskräcken och om när diktatorn ville leka, får ni köpa tidningen för att läsa. Gör't.

Nionde ronden

I dag kan radiolyssnare med intresse för förkylningsplågade röster njuta av min avtagande stämma när jag gör ännu en insats som en av tre medlemmar i nyhetspanelen i Rond i P3.

Troligt är att vi kommer att diskutera turerna kring Ulrika Schenström. Utöver det kan det hända att vi pratar Britney Spears (igen) eller lite gammalt hederligt fotbollsvåld. Den som lyssnar får se och som vanligt är det strax efter klockan 15:30 som gäller.

Andra bloggar om: Bloggar, Radio, Rond