Back-to-back appearances i Rond i P3 när jag i dag är tillbaka i lilla panelen. Det blir tredje gången för mig och tredje gången med Helena. Vi ska prata om Paris Hilton och hushållsnära tjänster. Någon gång i den senare halvan av programmet (alltså efter 15:30).
Andra bloggar om: Bloggar, Radio, Rond
Det var ungefär två veckor sedan jag senast medverkade i Rond i P3 och i morgon är det dags igen (mer om det då), men redan i dag ska jag göra ett litet inhopp via telefon.
Ämnet är Creeper, den lilla övervakningstjänsten som håller koll på vad svenska myndigheter och politiska partier läser på internet, och förutom undertecknad medverkar även Fredrick Federley. Strax efter 15:00.
Andra bloggar om: Bloggar, Radio, Rond
I en intervju i Tidningen Kulturen avslöjar HBT-liberalernas gullegris, den före detta toppkandidaten och nuvarande burleskartisten, Klara Gratte mig som spökskrivare:
"Motionerna har jag skrivit tillsammans med Freddi Westerlund. Man skulle kunna säga att han är min spökskrivare."
Jag antar att detsamma gäller för en spökskrivare som för ett UFO, det vill säga att det bara är ett UFO innan man identifierat det som ett sådant. I så fall kan jag lika gärna passa på att erkänna att jag spökskrivit en debattartikel om asexualitet också - det ligger betydligt längre ifrån mig än motioner om att avskaffa sexköpslagen och att civilisera äktenskapet.
Dessutom har jag ett pågående spökskrivarprojekt. Det förblir hemligt.
Andra bloggar om: Folkpartiet, HBT-liberaler, HBTQ, Klara Gratte, Politik
Det slog mig just att jag är religiös sedan länge, men det krävdes att någon skrev mig det i ansiktet för att jag skulle förstå att jag ju tror på Ben & Jerry-ismen. Ty som Micke så sobert konstaterat: "Vi kanske inte kommer leva för evigt, men vi ska njuta som fan på vägen dit."
I morgon äter jag frukost på Sheraton. Min tredje hotellfrukost på två veckor. Ave Ben, ave Jerry.
När det är derbydrabbning i fotbollsallsvenskan finns det några saker man kan vara säker på kommer att hända. AIK kommer att vinna, publiken kommer att vara mycket stor och den svans av idioter som slåss och ställer till med besvär kommer att föranleda en månghövdad polisstyrka vars prislapp täcks av skattemedel.
En trolig mediarapportering lyder då då här:
"Vid dagens match på Råsunda krävdes ett flertal ingripande av de närmare 100 poliserna som satts att bevaka de cirka 30.000 åskådarna kring arenan i Solna. Totalt uppgick notan för polisinsatserna till 750.000 kronor och som vanligt är det skattebetalarna som får stå för kalaset."
Frågan är hur man räknar för att komma fram till att fotbollen kostar 52 miljoner kronor per år. Som en klok vän till mig påpekade över en öl i torsdags - fotboll är ju inte bara kostnader. Hur stor är momsintäkten på biljettförsäljningen, på kringförsäljningen av korv och souvenirer, hur många arbetstillfällen skapas och hur mycket pengar sätts i rullning mot pluskontot? Enligt SvD omsätter fotbollen 2,2 miljarder kronor per år så den där våldsbötern kanske inte är så farlig att ta? Om än det så klart fortfarande är resurser som skulle kunna användas bättre annorstädes om puckona lät bli att bråka.
En jämförelse med annan underhållning kan också vara på sin plats. Tänkt rapportering:
"Kungliga balettens version av Svansjön urartade alls inte när den under helgen sattes upp inför fulla hus på Operan i Stockholm. De burgna herrarna och damerna i publiken skötte sig alldeles utmärkt, men i vanlig ordning krävdes det likväl att skattebetalarna bjöd till med en rejäl subvention av deras biljetter."
Statsbudgetens anslag "Bidrag till Operan, Dramaten, Riksteatern, Dansens Hus, Svenska rikskonserter och Drottningholms Slottsteater" ligger på 900 miljoner kronor per år. För det skulle man kunna köpa sig 17 år av fotbollsvåldsbevakning. Det vore något! Fast det är klart, jag har säkert missat både ett och annat i min jämförelse - framför allt att det är förbjudet och fel att jämföra något så obildat och menlöst som fotboll, med något så kulturellt högstående och förfinat som opera. Samt, naturligtvis, vilka det är som tittar på fotboll och vilka det är som går på opera.
Intressant?
Andra bloggar om: Ekonomi, Fotboll, Kultur, Opera, Politik, Sport
Mycket gott finns att säga om Hotell Anglais: Servicenivån i sviterna, den goda champagnen, de långa terasserna mot Humlegården, närheten till Stureplan, vackra monogram... Bäst är nog ändå att det längst ner på barens långa, långa drinklistor fyllda av alkoholtunga cocktails står "Dubbelrum från 1.600:-". Känn din publik, liksom.
Dessutom gillar jag middagar som plötsligt fortsätter med ännu en varmrätt efter efterrätten och på det Kinderägg i äggkopp. Samt det utsökta sällskapet.
Folkpartiet presenterar nytt kulturpolitiskt program och det är precis så illa som Dennis får det att verka när han än en gång hittar en alldeles nyekiperad kejsare att peka ut som naken. Se bara på följande svartkonst i vad som kallas "en liberal framtidsvision för framtiden":
"Varje kulturinstitution måste få styra sin verksamhet och skapa sin framtid utan pekpinnar från staten."
"Skolan är den viktigaste kulturinsitutionen."
"Sverige bör återinföra en litteraturkanon - en litteraturlista för skolan."
Krig är fred och slaveri frihet och är en neger fasligt flitig måste han vara vit. Att ingen av de som författat, läst eller på annat sätt bidragit till programmet uppmärksammat hur omöjligt tänkt det är, tecknar en subventionerad tavla av ett folkparti i kulturpolitisk förvirring. Det är å andra sidan ingenting mot hur galet allt det andra i programmet är - i korthet kan det sammanfattas som att folkpartiet är för allt som kan innebära att folkets pengar förs över till av eliten sanktionerad kultur. Kaninens kommentar?
DN är mer välvilligt inställda när de lyfter fram att Folkpartiet satsar på förföljda författare. Tänk bara vad bra det vore om folkpartiet dessutom satsade på att möjliggöra alla former av verkligt fri kultur och så det där med, ehum, liberalismen.
Intressant?
Andra bloggar om: Folkpartiet, Kultur, Politik
Jag fick just tag på ett helt gäng vip-biljetter till Pablo Francisco på Chinateatern i höst. Kan jag se fram emot some serious ass-kissing?
Nyhetsmorgon med TV4 och i studion två av författarna bakom boken Bögjävlar och Sofia Sjöö, ordförande för Stockholm Pride. Att det här är sista gången Sjöö nämns i den här texten, betyder att hon skötte sig.
Kort resumé:
Bögjävlarna blundar för att Pride är mer än schlager och kritiserar Pride för att inte vara mer än schlager. Bögjävlarna blundar för att Pride samarbetar med kulturinstitutioner och kritiserar Pride för att inte samarbeta med kulturinstitutioner. Bögjävlar blundar för att Pride är större än Pride Park och kritiserar Pride för att vara en grusgrop med b-kändisar. "Pride är mer än era fördomar, bögjävlar", kontrar Stockholm Pride genom bland andra Anders Wallner. Där börjar vi i dag.
Den första delen av diskussionen förstår jag mig inte på. Författarna förvirrar sig in i ett resonmang om särart och assimilering, kollektiv och individ, finkultur och fulkultur. I en enda röra. Intressant blir det först när den ene författaren slår fast att bögars kultur är "menlös" och jag kan mojsa mig i den trygga känslan av att det finns någon som kan hjälpa mig att förstå vilken kultur som är meningsfull och inte. Sedan kommer den; insikten. Författarna vill hellre vara lesbiska, säger de, men varför? Jo, de lesbiskas kultur är mer spännande ...
"... de läser böcker."
Jag bortser från att yttrandet dryper av akademiskt, intellektuellt, medelklassigt förakt och konstaterar istället nöjt att det äntligen finns hjälp att få för den som saknar gaydar och känsla för att läsa av folks sexuella preferenser. Vi vet nu att bögars kultur är menlös, att det är meningsfullt att läsa böcker samt att flator läser böcker. Helt enkel härledning ger att det räcker att känna till någons biologiska kön och läsvanor för att avgöra dennes sexualitet:
Klipp ut, spara och ta med dig ut på stan. Fråga "är du kille eller tjej?" samt "läser du böcker?" och du kan vara säker på vad det är för slags människa du har framför dig.
Fast riktigt så enkelt är det förstås inte. På frågan "är du kille eller tjej?" kan du få svaret "jag vet inte" om du frågar en transsexuell. Och på frågan "läser du böcker" kan du få svaret "ibland" om du frågar en bisexuell. Dessutom finns det ett gäng som inte vet om de är killar eller tjejer och som läser böcker då och då; det är queers och man vet aldrig var man har dem.
Lustigt, förresten, att massmedia intresserar sig mycket för vad ett par bögar säger om kultur nu, när flatorna sagt det i tio år och infört det på Pride för fem år sedan.
Fast det är klart, vem bryr sig om folk som läser böcker?
Intresant?
Andra bloggar om: Anders Wallner, Bögar, Bögjävlar, Flator, Genus, HBTQ, Kultur, Kön, Pride, Sex, Sofia Sjöö
Ja, jag är alltså CP, men jag funderar på att sluta.
För egen del brukar jag tänka mig att ett funktionshinder är en nedsatt funktion och ett handikapp när ens omgivning eller en själv gör att funktionshindret blir något hämmande, ett hinder i ens vardag. Jag försöker att aldrig låta mig handikappas, varken av miljö, andra eller mig själv, och även om jag de facto är funktionshindrad, har jag aldrig definierat mig som det eller sett det som en stor del av min identitet.
Som ett tankeexperiment funderar jag därför på att sluta vara handikappad genom att annullera de yttre faktorer som på ett eller annat sätt pekar ut mig som handikappad. För mig vore det ett personligt frigörelseprojekt eftersom jag vill klara mig själv och inte ses som handikappad, men också en politisk manifestation eftersom jag anser att samhällets gemensamma resurser ska användas till gagn för dem som det bäst behöver (och mig går det verkligen ingen nöd på).
I praktiken skulle det innebära följande:
1. Jag skulle klippa mitt handikapparkeringstillstånd. Med tanke på att jag bor och arbetar i Stockholms innerstad och därför har så litet behov av bil att jag redan sålt den Ford jag en gång var så beroende av, är det en väldigt liten förändring jämfört med min nuvarande situation. Det längsta avstånd jag kan hamna från mitt mål är längst bort på parkeringen vid Ikea i Barkarby och den sträckan kan jag gå. Mitt tillstånd har jag mest använt för att inte behöva betala och av lättja snarare än reellt behov. Bättre då att lämna rutan till den som faktiskt behöver den.
2. Jag skulle be Försäkringskassan dra in min handikappersättning. Jag har merkostnader på grund av mitt funktionshinder, det har jag, men jag tvivlar på rimligheten i att de ersätts oavsett vilken privatekonomisk situation jag befinner mig i. Tanken med att ersättningen inte är inkomstprövad är naturligtvis att ersättningen ska fungera utjämnande mellan handikappade och icke-handikappade, inte mellan rika och fattiga (handikappade), men en annan i mina öron fullt rimlig hållning vore att hävda att de som klarar sig utan stöd inte behöver stöd, oavsett om de är handikappade ej.
3. Jag skulle lämna tillbaka mitt färdtjänstkort till landstinget. Det här är den del som skulle påverka och svida mest. Tack vare färdtjänsten behöver jag inte något SL-kort för att resa kollektivt och vid ett visst antal tillfällen per år kan jag åka taxi till kraftigt subventionerat pris. Att ge upp det skulle innebära att jag som alla andra fick förse mig med ett SL-kort, men också - och det är värre - att jag inte längre skulle kunna använda mig av färdtjänsten när underlaget gör det svårt för mig att gå, avståndet gör det svårt för mig att orka och fyllan gör det svårt för mig att hålla balansen.
Det här är någonting jag precis börjat fundera på och jag är ännu långt ifrån något beslut. Däremot är jag väldigt intresserad av synpunkter, reflektioner, invändningar, hejarop och mothugg. Är det en bra eller dålig idé? Vad sänder den för signaler till dig, till politiker, till andra funktionshindrade? Kan den inspirera, provocera eller till och med kränka? Är det coolt eller korkat att betacka sig för ekonomiskt stöd man faktiskt har rätt till? Vems ärende går jag?
Vad tycker du som är socialist, liberal, grön? Vad tycker du som själv har ett funktionshinder och du som inte har det? Vad tycker du som är personlig assistent och du som jobbar på DHR eller RBU? Vad tycker du som tjänar multum och du som knappt tjänar någonting alls? Vad tycker du som är min vän och du som inte känner mig?
Jag är idel öra.
Intressant?
Andra bloggar om: CP, Funktionshinder, Handikapp
(Eller har [en] CP[-skada] för den som vill vara PK.)
Med tanke på att jag inte drar mig för att skriva om mitt handikapp, en av syrebrist vid födseln orsakad CP-skada, är det lite märkligt att det går så många förbi. Dessutom står det ju "CP" i titeln. De som träffat min blogg före mig blir ändå förvånade när de ser mig och ursäktar sig lite skyldigt med att de trodde att jag använde "CP" för att sticka ut som oliktänkande, icke-normativ eller allmänt avvikande.
Dessutom får jag en del e-post i ämnet. De flesta uttrycker sig väldigt försiktigt. Menar jag att min identitet och/eller mina åsikter är från normen avvikande, eller har jag ett funktionshinder, en diagnos vid namn celebral pares? Bättre då, tycker jag, att gå rakt på sak och formulera sin fråga tydligt och med stringens - som i det här fantastiska exemplet från i tisdags:
"Jag undrar lite över dig, på vilket sätt är du cp?
Är du utvecklingsstörd eller centerpartist?"
En del anser att skillnaden är hårfin; när jag säger att jag inte dras med något begåvningshandikapp har det hänt fler än en gång att någon sagt "du är liberal?", men nej, jag är hur som helst inte medlem i centerpartiet. Om det innebär att jag är utvecklingsstörd vet jag inte, men ska jag själv bestämma min grad av funktionshinder kan jag säga att jag talar bättre än Stephen Hawking, går bättre än Jesper Odelberg och tänker längre än Ebba von Sydow.
Så låt mig en gång för alla slå fast att jag inte bara slarvar med språket och invektiven - jag har ett faktiskt funktionshinder. "Den uppfattning jag fått är definitivt att du inte har CP" är alltså ingen perfekt kommentar att droppa i min blogg, men mig gör det egentligen ingenting och det kan också vara bra att känna till. Jag tar inte illa vid mig, jag blir inte ledsen, jag generas inte. Faktum är att jag har väldigt roligt på er bekostnad och det bjuder ni säkert på.
Intressant?
Andra bloggar om: Centerpartiet, CP, Ebba von Sydow, Funktionshinder, Handikapp, Jesper Odelberg, Stephen Hawking
När Inga-Britt Ahlenius kom till Kosovo för att övervaka FN, var en av de första saker hon gjorde att sätta upp skyltar på vilka hon citerade förre socialministern Gustav Möller:
"Glöm aldrig att varje förslösad skattekrona är en stöld från de fattiga."
Bättre kan det knappast sägas och kanske skulle vi må bra av några skyltar på hemmaplan också? Visst, det enorma slöseri Maciej Zaremba beskriver i Koloni Kosovo är vi lyckligt förskonade från, men de fattiga kan vara säkra på att en del av deras pengar slarvas bort i ineffektiv byråkrati även i Sverige.
Barndomsvännen Emma vittnar om tjuveriet. Hon åker till Norge för att arbeta, blir sjuk och återvänder till Sverige. Efter en långdragen blankettfäktning mellan svensk och norsk försäkringskassa kommer höjdpunkten - den av svenska föräldrar i Sverige födda Emma som vuxit upp i Sverige och bor i Sverige, men som tillbringat tolv dagar i Norge, ombeds deklarera sitt medborgarskap, inresedatum, hur länge hon tänkt stanna här och vad hon ska göra, om hon har svenskt uppehållstillstånd, hennes makes och barns personuppgifter samt hennes utländska adress. Välkommen hem till den sista Sovjetstaten.
Att tycka att förslösade skattekronor är en stöld från de fattiga betyder inte att man tycker att varje form av bidrag eller stöd är slöseri. Det är däremot en stark ståndpunkt mot byråkrati, korruption och en förvuxen förvaltningsapparatur.
Andra bloggar om: Byråkrati, Försäkringskassan, Gustav Möller, Inga-Britt Ahlenius, Kosovo, Maciej Zaremba, Sverige
I dag gör jag min första insats som socialminister i Bloggregeringen när jag kräver att transsexuella ska tillåtas spara könsceller.
Läs och kommentera där.
Andra bloggar om: Bloggregeringen, HBTQ, Politik, Transsexuella
Den som säger att man inte kan komparera adjektivet död har aldrig försökt; den som tycker att Gärdet är dött känner inte till att det är som vackrast när det är som dödast.
Även de mest liberala i de mer liberala partierna tvingas kröka rygg när partipiskan viner; även de med de starkaste personliga mandaten av de starka personliga mandaten tvingas in i fåran när partiet så kräver: Fredrick Federley och Annie Johansson kommer att rösta ja till det ökända FRA-förslaget och alltså mot bordläggning när frågan behandlas i riksdagen på torsdag.
Jag är inte besviken på Johansson och Federley. Den senare ska ha all heder för hur han så öppet och så rakt, så genomskinligt och så ärligt, berättar om hur det går till när de fritt tänkande fängslas inom partiets lås och bom. De som avviker från partilinjen för att rösta efter egen vilja och övertygelse står risken att betraktas som illojala och som sådana berövas inflytande under resten av mandatperioden.
Jag är inte besviken på Federley och Johansson, men väl på centern och det politiska systemet - och på alliansen som i det här avseendet påminner om den förra regeringens boskap till ledamöter.
Att FRA-förslaget blivit bättre, om än inte är bra, är ändå bra och ytterligare en anledning att tacka de som ändå orkar deklarera en avvikande ståndpunkt. Problemet ligger inte hos dem, utan i de konstruktioner som gör dem mindre mäktiga. Personvalssystemet är så snålt utformat att det är hart när omöjligt att väljas in på ett personligt mandat och de som ändå lyckas blir udda fåglar i en främmande skog. Istället för att makten tillåts utgå från folket centreras den till partierna, som fritt kan styra och ställa, belöna och bestraffa.
Ge oss ett verkligt personval som ger oss en verklig möjlighet att välja politiker i stället för partier. Ge oss hårt arbetande ledmöter som arbetar öppet och förtjänar våra röster. Ge oss synliga individer som lyser starkare än de partier de representerar. Ge oss personliga mandat och möjlighet att utkräva ansvar. Ge oss demokrati och dynamik.
Stoppa samtidigt upp ert avlyssningsförslag i era partipiskade rövar.
Intressant?
Andra bloggar om: Annie Johansson, Avlyssning, Centerpartiet, FRA, Fredrick Federley, Personval, Politik
Jag hade ett inlägg på gång, en text pregnant nog att dubbelposta här och i Bloggregeringen, men tiden sprang ifrån mig och bokstäverna med den. Istället bjuder jag på ett urval av mina vänners flit och fason, en förhoppningsvis lika roende som lärorik utsikt över det som är delar av min umgängeskrets.
Helena outar sin hyresvärd som idiot, Victor gör SVT sexigare, Kristina slår en PR-konsult sönder och samman, Anders HomO-anmäler sitt gym och blir riksdagsledamot på köpet, och Magnus förklarar varför man kan ställa upp i sammanhang som man egentligen inte ställer upp på.
Enjoy.
Andra bloggar om: Bloggar, Vänner
Från morgonrusningsens Stockholm kan jag hälsa min elitidrottande familj i Norrland att nollåttorna etablerat 100 meter sprint i rulltrappa med lång latte i handen som ny folk- tillika extremsport. Mitt eget norrländska arv blir hellre aldrig så tydligt som när jag morgontrött tittar på någon med lång golfbag över axeln och tänker "vem fan åker skidor i juni?".
Bloggregeringen, det liberala skuggkabinettet för liberal kritik av den borgerliga regeringen, har genomgått en liten ombildning genom att lägga till Attila Toth som kulturminister och eder kära undertecknad som socialminister (jämför Göran Hägglund). Jag presenterar mig själv i mitt första inlägg: En liberal vakthund mot det restriktiva.
Dessutom har Dyslesbisk befriats från den hembygdsromantiska bild som jag lade till i titeln när jag för några veckor sedan anfölls av en plötslig hemlängtan. Pieljekaises tvillingtoppar, utsikten från mina föräldrars gård, fick ge vika för en klassisk partybild på idel ädla rumpor. Den som inte är med på bilden och ändå kan identifiera alla får en islatte. Cigarett optional.
Som en sista åtgärd tog jag bort Svenskt Näringslivs-bannern som ett sätt att kompensera för att jag lagt till ordet "livsstilshöger". Det finns helt enkelt vissa intressen jag bara inte har råd att stöta mig (alldeles för mycket) med.
Andra bloggar om: Bloggar, Bloggregeringen
Nog för att jag håller min egen permobilorienteringsanekdot ganska högt som underhållning och dråplig handikappidrott, men jag vet när det är läge att erkänna sig besegrad:
Hatten av för Ben Carpenter, Michigan, USA, vars permobil fastnade i grillen på en lastbil och skjutsades över en halvmil i 80 km/h.
You go, retard boy!
Tipstack: Jan. Även: SvD.
Andra bloggar om: CP, Handikappidrott, Humor
Lite då och då kommer någon av våra kära politker på att de borde ta krafttag mot ett problem i samhället. När de drar det som allra längst brukar de formulera en nollvision. Då vet man att det bästa som kan komma att hända är att ingenting händer, men mycket troligare är att någonting märkligt eller till och med kontraproduktivt sker. Nollvisioner är nämligen snarare illusioner eller hallucinationer och deras typiska effekt är att någon får en dålig idé.
Folkhälsominister Maria Larsson vill ha en nollvision för självmord. Det kommer alldeles säkert att leda till att man angriper symtomen istället för orsakerna, och att man istället för att reformera vården sätter upp stängsel kring broar och bygger in tunnelbanan i ett rör av plexiglas.
Jämför gärna med narkotikapolitiken. I såväl Malmö som Lund arbetar man med att förebygga och skademinimera genom att, helt i linje med WHO:s rekommendationer, driva ett sprutbytesprogram. Narkomanerna får rena kanyler istället för gulsot och hiv, och på köpet kommer en kontaktyta mot sjukvård och andra delar av det offentliga samhället. I huvudstaden råder däremot ett slags nollvision: Ingen ska knarka och därför ska ingen heller få rena sprutor. Det misslyckas så klart totalt och knarkarna blir sjuka och osynliga.
Det enda rimliga vore därför att införa en nollvision för nollvisioner.
Via Andwal. Intressant?
Andra bloggar om: Narkotika, Nollvisioner, Självmord, Politik
Jag gillar morgnar oavsett om jag kommer hem till soluppgången efter en sen kväll ute eller väcker mig tidigt för att se baseboll innan jobbet. Att få se någon eller något eller en hel stad vakna. Jag vill tillbaka till Frasier Island och stiga upp innan solen gör det.
I går firade Svenskt Näringsliv 150-årsdagen av dåvarande finansminister Johan August Gripenstedts tal, "blomstermålningarna", till riksdagen. Det är ett tal värt att återge i längre stycken:
"Om man besinnar att till och med polarländernas tillgångar, t ex av fisk och späck, genom handeln kommer den civiliserade världen till nytta, att Kinas och Indiens överflöd på angenäma, närande och upplivande livsmedel genom handelns medverkan är till låga priser tillgängliga för oss alla dagligen, att det ena landets överflöd fyller det andras brist, att själva öknens innevånare kommer att skatta till våra behov, ja, att samlingarna på söderhavets klippor förs hit för att befrukta våra fält – allt genom handeln; då syns mig denna näringsgren redan av dessa skäl förtjäna att bedömas skonsammare.
Men långt högre än dessa materiella tjänster ställer jag dem som handeln gjort och gör åt mänskligheten i odlingens och upplysningens intresse. Ty då inkräktaren endast lämnar efter sig nedbrända och blodbestänkta ruiner i erövrade länder, och agget i besegrade hjärtan; när missionären och vetenskapsmannen, vars nit ingen kan skatta högre än jag, framgår blott såsom den ensliga farkosten på havet, vars fåra sammanfaller i det ögonblick kölen genomskurit vattenspegeln; då framtränger handeln såsom en murbräcka som nedbryter varje hinder som en förvillad statskonst eller förvillade seder uppställt mot den mänskliga odlingens framsteg.
Och jag förirrar mig därför visserligen inte då jag tror att handeln i sin stora världsomfattande utsträckning utgör det mäktigaste redskapet i Försynens hand till människosläktets lyftning, ja, att den är den stora och djupa, fastän stilla flod, som tyst, men säkert i sin famn för vårt släktes öden fram till större odling, till högre ljus och till en allmännare människors förbrödring. Därför säger jag än en gång: ära åt handelns storartade och för mänskligheten gagnande yrke!"
I dag slog EU:s domstol fast att det svenska importförbudet är olagligt och Klas Rosengren, som drivit fallet sedan det vin han beställt från Spanien beslagstogs för fem år sedan, kan börja fira. Alkoholmonopolet strider mot den fria rörligheten, men frihandelsvänner som Gripenstedt och Rosengren strider för ekonomiskt, kulturellt och mellanmänskligt utbyte. I morgon är det nationaldag och läge att skåla för Gripenstedt och Rosengren. Självklart i privatimporterat (ja, jag har alldeles-nyss-olagligt sådant hemma) rödvin från Spanien.
Via Johan Norberg. Intressant?
Andra bloggar om: Alkoholmonopolet, Ekonomi, Frihandel, Globalisering, Johan August Gripenstedts, Klas Rosengren, Politik
Valfusk, eller otillbörligt verkande vid röstning som det egentligen heter, är väldigt ovanligt förekommande i Sverige. Likväl verkar det som om landets största parti lyckats göra sig skyldig till det vid två på varandra följande val.
Två socialdemokrater dömdes för valfusk vid valet 2002 och nu kommer ytterligare en socialdemokrat att åtalas för valfusk i samband med valet 2006. I båda fallen handlar det om försök att påverka hur väljare kan röste - i det ena fallet genom att bara tillhanda hålla det egna partiets valsedlar, i det andra fallet genom att ta bort ett annat partis valsedlar.
Och det i ett parti som känner sig våldtaget när någon loggar in på deras intranät.
Intressant?
Andra bloggar om: Politik, Socialdemokraterna, Valfusk
Nästan alltid kloka Carin Götblad förbereder Stockholm inför de traditionsenliga oroligheterna på nationaldagen. När andra säger "vänsteraktivister och högerextremister" skriver länspolismästaren "vänsterextremister och högerextremister" och det är uppfriskande.
Nazister, fascister, extremister, terrorister, huliganer, ligister - alla är de nämligen lika ovälkomna att utöva sin perverterade form av politik, sin våldsamma fysiska retorik, på våra gator, i vår stad.
Alla har yttrandefrihet, men ingen ska tillåtas använda den till att kränka någon annan och det är gott att polisen fått instruktioner att särskilt uppmärksamma just detta. Alla har demonstrationsfrihet och ingen ska använda våld för att störa den, från vilket håll de än må komma och vad de än må ha att säga.
Götblad reder ut hur det brukar gå till:
"Vanligen sker konfrontationen genom att extrema vänstergrupper på ett våldsamt sätt försöker störa de högerextremas möten och demonstrationer. Det omvända är betydligt mer sällsynt."
På vägen dit brukar det även gå åt en del bilar, några skyltfönster, busshållplatser och en och annan restaurang eller uteservering. Hur det skulle kunna vara effektivt att bekämpa högerextremism genom att slå sönder arbetsplatser och egendom är dock lika svårt att förstå som hur någon kan vara högerextrem i en värld som skådat såväl nazismens härjningar som frihandelns och invandringens fröjder.
Extrema idioter i alla läger, skämmes tamefan!
Jag har inte något till övers för någon av er.
Intressant?
Andra bloggar om: Carin Götblad, Nationaldagen
Dag Larsson (s) älskar Stockholms skärgård och vill lära alla andra att också göra det:
"Alla har emellertid inte möjlighet att besöka skärgården. Det märks inte minst när ser att det är till 99 % etniska svenskar som åker ut i skärgården. Invandrarna kommer inte ut. [V]ilket jag tror beror på ekonomiska orsaker men också på att man inte känner till skärgården. [O]ch svensk allemansrätt."
Invandrarna har alltså ingen känsla för svensk nationalromantik och det är djupt upprörande att de inte använder semestern till att besöka den vackraste plats Dag Larsson vet. Tänk om de hellre besöker Norge, Finland, Turkiet, Iran, Chile eller något annat land, till exempel deras hemland, på sin lediga tid! Tänk om de hellre, som jag själv gör, trivs i stan eller funderar på att åka till Norrland eller USA! Tänk om de inte ens är marginellt intresserade av att bli svenskar på det där härligt svenska sättet som Dag Larsson är svensk på!
Och tänk att det är så många i Dag Larssons gäng som gick över till sverigedemokraterna i det senaste valet. Där är något visst med det där folkhemmet där det står med röda väggar och vita knutar någonstans långt ut på en vindpinad skärgårdsö.
Via Johan Ingerö. Intressant?
Andra bloggar om: Dag Larsson, Rasism, Skärgården, Socialdemokraterna, Sverige, Sverigedemokraterna
Det svenska spelmonopolets officiella syfte är att värna folkhälsan och idrottsrörelsen, men som alla vet handlar det egentligen om ett sätt att bloddopa statskassan och göra det möjligt för socialdemokraterna och SSU att försörja stora delar av sina rörelser med lotteriförsäljning. Det finns många som motsätter sig monopol, speciellt förljugna sådana, och i april diskuterades spelmonopolets vara och icke vara i riksdagen.
Monopolmotståndaren Camilla Lindberg (fp) bar då en röd tröja med spelbolaget Ladbrokes logotyp på. De monopolkramande sossarna såg tröjan som en medveten provokation och bad talmannen vidta åtgärder. Britt Bohlin Olsson (s) uttrycker också en önskan att någon förfördelad idrottsförening ska polisanmäla Lindberg.
Så mycket löjligare blir det inte. Eller jo, det blir det ju faktiskt:
Gruppledarna samlades senare för att förbjuda politiska manifestationer i kammaren och ibland känns det som att de skattepengar som går till riksdagen, dess ledamöter och allt relaterat, är de sämst spenderade skattepengarna av dem alla.
Än värre blir det när Bohlin Olsson börjar insinuera. Från Resumé:
"– Man kan också fundera på om Lindberg fått något mer än T-shirten från Ladbrokes.
Menar du att hon tagit emot mutor, en oerhört allvarlig anklagelse?
– Jag säger inte att hon tagit emot en muta, men man måste ställa sig frågan."
Själv funderar jag på om Bohlin Olsson injicerat narkotika, förgripit sig på utvecklingsstörda barn och undanhållit tre miljarder kronor i skatt. Jag säger inte att hon har gjort det, men man måste ställa sig frågan. Den som inte vill gå fullt så långt kan nöja sig med att konstatera att Bohlin Olssons parti och ungdomsförbund tar emot stora mutor från spelmonopolet. Årligen. Om Lindberg så vore fett heltidsavlönad av Ladbrokes, vore det inte mer än rättvist.
Via: Federley. Intressant?
Andra bloggar om: Britt Bohlin Olsson, Camilla Lindberg, Ladbrokes, Socialdemokraterna, Spelmonopolet
Efter fem säsonger når Six Feet Under i SVT i kväll en storslagen final i en behagligt utdragen slutscen till tonerna av Sias "Breathe Me".
Everyone. Everything. Everywhere. Ends.
Världens överlägset bästa avslutning; världens överlägset bästa drama. Jag har sett det sista avsnittet lika många gånger som det första och hela serien rakt igenom på bara några dagar. SVT:s misshandel av serien är beklaglig och jag gick snabbt över till dvd, men aldrig har väl television berört mig så.
You will be sadly missed.
"Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel" är debattartikeln de små homofoba delarna av borgerligheten samlats kring som ett fåtal föredettingflugor fulla av skit. Äktenskap är man.. kvinna.. barn.. och det är som bekant urgamla ideal. Nytt är att den religiösa bakgrunden byts ut mot en biologisk och att könsneutrala äktenskap kan komma att alienera invandrare från infödda i vad som får bektraktas som den svenska moralkonservatismens första officiella bruk av The Chewbacca Defense. Självklart kryddat med det alltid så efterlängtade och ständigt närvarande won’t somebody please think of the children? som vore barn en central del av äktenskap.
Inalles är det en undermåligt formulerad artikel med direkt svaga argument. Som ens löst associerad med borgerligheten känner jag ändå (som den förre påven gjorde när han skötte sin intimhygien) "en naturlig skam", men jag är också lättad över att så få skrivit under och att de som ändå gjort det är perifera has-beens. Med tanke på att bättre kritik duggat tät sedan äktenskapsutredningen presenterade sina förslag, är det mest förvånande att DN alls publicerar skräpet. Samt, så klart, att det finns folk som inte drar sig för att sätta sitt namn ens i närheten av knäppgöken Mikael Oscarssons (kd).
För att snabbsammanfatta det här och det här: Det moderna äktenskapet bör vara ett civilrättsligt arrangemang utan koppling till kön, sex, sexualitet, antal, kyrka, historia, biologi, föräldraskap, romantik eller något annat irrelevant eller annorstädes reglerat.
Intressant?
Andra bloggar om: Bröllop, HBTQ, Partnerskap, Politik, Äktenskap
