En analys av bloggbävningen

Såväl Blogge Bloggelito som Emma på Opassande skriver om Twinglys analys av bloggarnas motstånd mot FRA-lagen, rapporten med det långa namnet Bloggbävningen: Debatten om FRA-lagen - en jordbävning i bloggosfären.

Där upptäcker jag till min förvåning att min post Döda politiska karriärers sällskap listas som den näst mest viktiga och det känns så klart väldigt roligt. Samtidigt tycker jag inte riktigt att jag är värdig att tilldömas sådan tyngd i debatten. Dels för att det finns så många så mycket mer insatta som skrivit så mycket mer, dels för att jag tycker att Mattias Svensson ska få åtnjuta större delen av äran, eftersom han stod för både idé och manus. Men som sagt - kul!

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Avlyssning, Bloggbävning, FRA, Mattias Svensson, Opinionsbildning, Politik, Övervakning

The oldest trick in the book

SVT berättar att Camilla Lindberg (fp), den enda borgerliga som röstade nej till Lex Orwell, fick finna sig i att partikamraterna hotade henne med utfrysning. När gruppledaren Johan Pehrsson skällde ut henne kände hon sig "ganska ofta som en femåring som blev uppläxad".

Partisekreteraren Erik Ullenhag får däremot beröm för att han bemötte henne med respekt.

Good cop/bad cop, någon?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Avlyssning, Camilla Lindberg, Demokrati, Erik Ullenhag, FRA, FRA-lagen, Frihet, Integritet, Johan Pehrsson, Övervakning

Inga hjältar i ett förlorat krig

Hon har tidigare visat sig vara ensam i riksdagen om att förstå sig på tv-spel, när spelmonopolet var uppe för votering protesterade hon genom att bära Ladbrokes-tröja och av alla i alliansen var det bara hon som röstade nej till FRA-lagen:

Den enda som kommer i närheten av att vara en hjälte är Camilla Lindberg (fp).

Men det räcker inte. Det räcker alls inte.

Jag är djupt besviken. Ledsen nu när integriteten är ett minne blott, sorgsen över hur hopplöst illa den representativa demokratin fungerar, bestört vid tanken på den mobbarmentalitet som råder i riksdagen, och uppgiven inför att många sitter tysta medan andra frånvarar och somliga reser ett cirkustält över Helgeandsholmen.

Det finns många hårda ord som jag slängt ur mig och sedan raderat. Jag tänker därför låta tystnad, radiotystnad, råda tills jag besinnat mig och reflekterat över vad som just har hänt.

Intressant?
Andra bloggar om: Avlyssning, Camilla Lindberg, Demokrati, FRA, FRA-lagen, Frihet, Integritet, Övervakning

btw

Det är nog för tidigt att utse några hjältar.

Döda politiska karriärers sällskap

Tillsammans med Mattias Svensson har jag nu gjort mitt för att stoppa FRA-lagen. Citerat från Mattias blogg En vanlig $vensson:

"Att stå upp för det som är rätt och sant är inte bara rätt och sant, det är även otroligt vackert. Sällan har det dramatiserats så bra som i filmen Döda poeters sällskap. Därför var det naturligtvis till den som tankarna gick när beslutet om FRA-lagen nu kräver att några av alla de riksdagsledamöter som innerst inne vet bättre reser sig upp och säger ifrån.

Kan Hillary Clinton parodieras som Adolf Hitler i der Untergang kan väl Fredrik Federley, Annie Johansson, Karl Sigfrid, Birgitta Ohlsson m fl stå upp för det goda och sanna i Döda politiska karriärers sällskap, mot Fredrik Reinfeldt som en parodi på den elaka rektorn. Jag hittade på lite repliker och Fredrik "Dyslesbisk" Westerlund har slitit hela natten för att göra idén till verklighet."



Sprid klippet bäst du vill, sprid klippet bäst du kan.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Avlyssning, Demokrati, Döda politiska karriärers sällskap, FRA, FRA-lagen, Frihet, Integritet, Mattias Svensson, Övervakning

FRA-lagen, a.k.a. frihetens undergång

Jag skrev en del om FRA-lagen, den så kallade Lex Orwell, den förra gången det begav sig, men nu har jag varit så bedrövad att jag inte fått ur mig ett ord.

Att partipiskan viner så hårt att inte ens de hittills påstått liberala riksdagsledmöterna verkar kunna stå emot får mig att frukta, att nästan i förtid ge upp och acceptera, att lagen kommer att röstas igenom riksdagen nästa vecka. Det är för mig obegripligt att en majoritet av riksdagens ledamöter tar så lätt på det tunga värde integritet är.

Om lagen blir verklighet är det för mig det sämsta beslut riksdagen fattat sedan jag föddes. Om de riksdagsledamöter jag ser som mina inte har ryggrad nog att fatta beslut efter övertygelse är det för mig det största politiska svek jag upplevt i mitt liv. Om det inte ens finns fyra modiga politiker som kan påminna mig om varför det spelar roll att jag röstar och att jag röstar på dem kommer jag sannolikt aldrig att rösta igen.

I brist på övrig formuleringsförmåga stjäl jag helt sonika ett inlägg från Åsiktstorped (jag har inte ens bett om lov). Visst skulle jag kunna nöja mig med att länka, men då kanske någon färre läser och varje röst räknas.

--

Din sista vecka i frihet

Jag tycker att jag tjatar, men de sista dagarna har jag fått förklara för smarta, insatta, engagerade personer vad FRA-lagen innebär. Det skrämmer mig något enormt. Det är en vecka kvar till omröstningen. 17 juni riskerar att bli dagen då den personliga integriteten fick sin dödsstöt.

Om du tycker att "men så länge man har rent mjöl i påsen behöver man inte oroa sig" så tycker jag att du ska fundera på vilka argument du i så fall skulle ge mot att ha en kamera i ditt hem. Om bara polisen har tillgång till kameran så borde det väl vara okej med den logiken?

Om du fortfarande inte vet vad FRA-lagen innebär, hittar du en lättbegriplig översikt här.

Om du tror att du inte kan göra något så har du fel. Det krävs bara att fyra riksdagsledamöter från Alliansen bryter partilinjen och röstar mot förslaget. Partipiskan har gått varm och idag är det tveksamt om ens den mest liberala kommer att rösta mot förslaget. Påverka dina politiker, det finns hjälp med både formulering och mottagare här. Några klick och du har ett kort brev med argument som du enkelt skickar till din riksdagsledamot (tack vare Oscar Swartz)

Till sist blir jag lite gråtmild när jag ser vilken styrka bloggosfären kan uppbåda när det väl gäller. Det finns många vardagshjältar där ute. Emma på Opassande är en. Rickard Slätt en annan. Jag skulle kunna räkna upp dem alla, men det finns redan en bra sammanfattning på Bloggar.se Det är synd att inte våra riksdagsledamöter kan uppvisa samma civilkurage.

--

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Frihet, FRA, FRA-lagen, Integritet, Lex Orwell, Övervakning

Storebror Bodström ser allt, hör allt, berättar allt

En stat som tvingar bredbands- och telekomoperatörer att spara alla Internetsidor folk besöker och var de befinner sig när det gör det, all chatt som loggas, alla IM-konversationer, alla mobilsamtal, vem som ringer till vem, när och hur länge och var de samtalande befinner sig när de gör det, alla sms, vem som skrev vad till vem och när... Redan där låter det som en våt dröm för vilken kontrollbehovsbesatt diktator som helst.

Lägg därtill att vilken myndighet som helst kan begära ut vilken information som helst av vilken anledning som helst utan att ens misstanke om brott föreligger... En veritabel knullfest för en lika maktkåt som totalitär regim.

Tänk sedan att definitionen av vilken data som ska lagras inte avgörs av en av riksdagen stiftad lag, utan av en av regeringen utfärdad förordning... Vore det fisting vore det som Karl-Alfreds överarm långt upp i en nyfödd ekorres röv.

Men det är inte det värsta. Det värsta är att det är sant, att det är Sverige och att det är Thomas Bodströms flaggskepp, utredningen Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning, som innebär just allt detta. Med start den 1 januari 2009 ska alla svenskars kommunikation lagras om utredaren Gudrun Antemar får som hon vill.

Bodströmsamhället vill veta allt om alla i vad som inte kan ses som annat än det största hotet mot den svenska demokratin.

Läs gärna vad Bloggen Bent, Oscar Swartz, Projo eller någon annan har att säga om förslaget som både Bodström och Antemar bör skämmas ögonen ur sig för och som Beatrice Ask borde kasta i papperskorgen. Det kommer hon tyvärr inte att göra, ty politiker tenderar att inte tänka längre än "det är väl bra om någon brottsling kan gripas med hjälp av sparad information" även när en utredning egentligen gör medborgarna till kriminella och staten till den värsta skurken av alla.

Intressant?
Andra bloggar om: Avlyssning, Beatrice Ask, Bodströmsamhället, Datalagringsdirektivet, Integritet, Gudrun Antemar, Politik, Thomas Bodström, Övervakning

Amnesty: Otillbörligt användande av yttrandefrihet

Amnesty International driver en kampanj, Irrepressible.info, i syfte att underminera censur, övervakning och inskränkningar i yttrandefriheten. Beundransvärt och dessutom finurligt konstruerat som en liten modul som de som stödjer kampanjen kan klistra in på sin blogg eller hemsida för att visa information som censurerats i länder över hela jorden.

Till kampanjen hör även ett upprop.

"I believe the Internet should be a force for political freedom, not repression. People have the right to seek and receive information and to express their peaceful beliefs online without fear or interference.

I call on governments to stop the unwarranted restriction of freedom of expression on the Internet – and on companies to stop helping them do it."

Döm därför om den förvåning de ansvariga för den av censur och nedstängning hotade sidan Pedofil.se måste ha känt när svenska Amnesty utan stöd i lagen kräver att Pedofil.se ska ta bort kampanjen från sin sida. Detta med hänvisning till att kampanjen plötsligt innebär "otillbörlig användning av Amnestylänk" när Pedofil.se deltar i den.

När Amnesty försöker censurera och begränsa yttrandefriheten för en grupp som hotas av censur och begränsad yttrandefrihet genom att censurera en instans av en kampanj om censur och begränsad yttrandefrihet trots att de själva ligger bakom den, är det mer befogat än någonsin att ställa sig den klassiska frågan: Hur tänkte ni nu?

Intressant?
Läs mer: Blogge, ProjO, Svensk Sexualpolitik Idag.
Andra bloggar om: Amnesty, Amnesty International, Censur, Förtryck, Hyckleri, Pedofil.se, Repression, Yttrandefrihet

"Du ska inte tycka vad du vill"

Även de mest liberala i de mer liberala partierna tvingas kröka rygg när partipiskan viner; även de med de starkaste personliga mandaten av de starka personliga mandaten tvingas in i fåran när partiet så kräver: Fredrick Federley och Annie Johansson kommer att rösta ja till det ökända FRA-förslaget och alltså mot bordläggning när frågan behandlas i riksdagen på torsdag.

Jag är inte besviken på Johansson och Federley. Den senare ska ha all heder för hur han så öppet och så rakt, så genomskinligt och så ärligt, berättar om hur det går till när de fritt tänkande fängslas inom partiets lås och bom. De som avviker från partilinjen för att rösta efter egen vilja och övertygelse står risken att betraktas som illojala och som sådana berövas inflytande under resten av mandatperioden.

Jag är inte besviken på Federley och Johansson, men väl på centern och det politiska systemet - och på alliansen som i det här avseendet påminner om den förra regeringens boskap till ledamöter.

Att FRA-förslaget blivit bättre, om än inte är bra, är ändå bra och ytterligare en anledning att tacka de som ändå orkar deklarera en avvikande ståndpunkt. Problemet ligger inte hos dem, utan i de konstruktioner som gör dem mindre mäktiga. Personvalssystemet är så snålt utformat att det är hart när omöjligt att väljas in på ett personligt mandat och de som ändå lyckas blir udda fåglar i en främmande skog. Istället för att makten tillåts utgå från folket centreras den till partierna, som fritt kan styra och ställa, belöna och bestraffa.

Ge oss ett verkligt personval som ger oss en verklig möjlighet att välja politiker i stället för partier. Ge oss hårt arbetande ledmöter som arbetar öppet och förtjänar våra röster. Ge oss synliga individer som lyser starkare än de partier de representerar. Ge oss personliga mandat och möjlighet att utkräva ansvar. Ge oss demokrati och dynamik.

Stoppa samtidigt upp ert avlyssningsförslag i era partipiskade rövar.

Intressant?
Andra bloggar om: Annie Johansson, Avlyssning, Centerpartiet, FRA, Fredrick Federley, Personval, Politik

"Alla andra människor, däremot..."

Det har visat sig att någon på övervakningscentralen FRA inte bara har loggat in, utan även fungerar som administratör, på torrent-trackern Swebits. Om det vore i tjänsten hade det varit anmärkningsvärt, men nu tyder det mesta och då speciellt den förvåning som verkar råda i båda läger på att det bara rör sig om att en anställd varit lite privat, loggat in, läst några meddelanden, kanske skickat några själv och logga ut igen - utan att "fildelning verkar ha skett till och från FRA".

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson tar det hela med ro:

"Vi har frågat honom vad han haft för sig. Vad vi förstår har han varit inne två minuter på söndagen. Och vad vi förstått har han tidigare i större utsträckning laddat ner skivor och böcker med sin hemdator. Men vad medarbetare gör på fritiden med sina egna datorer är inget som myndigheten har att göra med." (Min kursivering)

Det verkar rimligt, men det känns också olustigt lustigt: Vad medarbetare gör på fritiden med sina egna datorer är inget som myndigheten har att göra med, men vad alla andra medborgare gör på fritiden med sina egna datorer är något som vi på allvar överväger att låta FRA ha någonting att göra med? Jag bryr mig inte om FRA:s anställda delar fil så länge de låter bli min e-post. Deal?

Intressant?
Andra bloggar om: Avlyssning, Fildelning, FRA, Swebit, Övervakning