Bubbel-trubbel i staterna och här

Min mycket begåvade vän Helena Sandklef lyfter fram två citat som tål att läsas tillsammans med bäring på den finans- och fastighetsbubbla vi sett växa och börja spricka både i USA och i Sverige:

"The dream of homeownership should be attainable for every hardworking American. That's what we want. In this act of Congress I'm going to sign, the regulations that I hope are finalized soon will help thousands of families fulfill the dream." (President George W. Bush; Signing of the American Dream Downpayment Act Department of Housing and Urban Development Washington, D.C., December 2003.)

"En stor del av vår ekonomi bygger på investeringar för lånade pengar. Vi socialdemokrater bröt ny mark med bolåneinstitutet SBAB som har pressat ner boräntor så att vanligt folk kan förverkliga sina bostadsdrömmar. "(Motion 2008/09:C440, Carina Moberg [s])"

Det där med SBAB är ju onekligen väldigt intressant. Ett stort problem är att räntorna varit så låga att utlåningen skenat i väg och allt som finns att backa upp krediterna med är fastigheter som stigit i pris allt eftersom det blivit billigare att låna när räntorna sjunkit.

Statliga kreditbolag kan ta oerhört stora risker och sätta ett helt lands ekonomi ur spel. I fallet SBAB är det till och med deras uttalade politiska uppdrag: Sätt en prispress på bolån så att fler har råd att låna mer. SBAB gör detta genom låga räntor, slopat bostadsrättstillägg, kontantlån till hela handpenningen och skrotat topplån. Samt genom att bjuda nya kunder på pizza vid flytten.

Enligt Per Nilssons rapport SSAB, ett svenskt Freddie Mac? är det en stor del av förklaringen till varför bostadspriserna ökat och utlåningen varit alltför frikostig. Jag är benägen att hålla med, om än det knappast är hela sanningen. Ett statligt bolåneinstitut som sätter låne- och bostadsmarknaden ur balans känns dock som en allmänt dålig idé.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Carina Moberg, Ekonomi, Finanskrisen, Freddie Mac, George W Bush, Helena Sandklef, Per Nilsson, Politik, SBAB

Reglerad rättvisa orättvis

Utredningen EU, allmännyttan och hyrorna, som beställdes av den socialdemokratiska regeringen och fick tilläggsdirektiv av den borgerliga diton, presenteras idag. Det är därför högst troligt att vi kan se fram emot en lång och bitvis ganska tjatig debatt om marknadshyror kontra bruksvärdessystem. Dessutom kan det tänka sig att en sådan debatt kryddas med direkt felaktiga påståenden och falska grundantaganden, varför jag skulle vilja ta tillfället i akt och reda ut ett och annat redan innan det blåser upp till storm.

1. Vi kan inte låta bli att göra något med hänvisning till att "dagens system fungerar och är bra". Dagens system är nämligen varken fungerande eller bra. På vissa håll står lägenheter tomma, på andra håll råder bostadsbrist, evighetslånga bostadsköer och en omfattande svarthandel. Den konservativa vänstern måste därför komma med någonting nytt om de vill förkasta en kommande proposition i frågan.

2. Den reglerade hyresmarknaden är mer segregerad än den mer fria bostadsrättsmarknaden. Hyresgästföreningen (s) beskriver det som att valet står mellan låga hyror och bostad till alla, eller höga vinster och bostad bara till de som har råd. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Den reglerade hyresmarknaden gynnar förmögna med kontakter och detta framför allt på bekostnad av låginkomsttagare och invandrare. Förorten subventionerar innerstaden. Hyresregleringen bör därför avskaffas av rättviseskäl.

3. Hyresgästföreningens egen utredning är inte bara en hårt vinklad partsinlaga, den är dessutom nästan lika irrelevant som den är baserad på felaktiga antaganden. För att komma fram till att hyrorna skulle kunna öka med 150 procent har de nämligen räknat på bostadsrätter i Gamla stan i centrala Stockholm, uppskruvade räntekostnader för desamma, samt antagit att en reform varken skulle påverka utbudet eller efterfrågan.

4. Den maximala föreslagna höjningen är 5 procent per år och det gäller en liten minoritet av alla hyror. I de områden där lägenheter står tomma kan hyrorna sjunka, i attraktiva områden kan de aldrig komma att höjas med mer än dessa 5 procent per år ens om bruksvärdet ökat mer än så. Det innebär alltså ibland ett skydd mot höjningar och ibland en möjlighet till sänkningar. Den liberale torde knappast kalla det för marknadshyror.

5. De kommunala bostadsbolagens styrning av hyresmarknaden är varken förenlig med europeisk rätt, sunt förnuft eller grundläggande nationalekonomi. Hyresgästföreningens särställning som kollektiv förhandlare är även den ett demokratiskt-ekonomiskt missfoster. Att dessa parter skriker som stuckna grisar är på sätt och vis inte alls förvånande, men ändå är det det: En reform värnar hyresrättens existens, ty om vi fortsätter som vi gjort kommer det snart inte att finnas en enda hyresrätt kvar.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bostadsmarknaden, Bostadsrätter, Hyresgästföreningen, Hyresregleringar, Hyresrätter, Marknadshyra, Monopol