Tredje remissen

I kväll drabbar jag och Anna Hellgren återigen samman i Kvällspasset i Sveriges radio P3. Vårt uppdrag är i vanlig ordning att från varsitt håll ge veckans nyheter en andra duvning och det gör vi i Nyhetsremissen, som börjar någonstans i trakterna av klockan 18:30.

Vilka ämnen vi ska diskutera är ännu inte klart, men upplägget är antagligen detsamma som tidigare: Varsin glömd nyhet, två stora nyheter och sedan varsin nyhet vald i syfte att uppröra den andra.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Kvällspasset, Radio

Ribbing sgtressad? Ingen ursöäkt.

Jag är en stor vän av Magdalena Ribbing och jag läser hennes spalt flera gånger i veckan. Jag blir därför orolig vid minsta tecken på förvirring och förfall, såväl i Ribbings svar som i läsarnas och deras bekantas beteende. I svaret till en i dag publicerad fråga finns det flera anledningar till oro. (Min fetstil nedan.)

"Man kan som uppringande själv ha mycket bråttom och vara sgtressad - ingen bra ursöäkt, men åndå!"

"Eller man kanske inte vill ta den svarande växelns tid i *onödan."

"En annan förkalring är att många är lite smårädda för att presentera sig [...]"

Felen kommer säkert att rättas så snart korrekturläsarna (har DN fortfarande sådana?) ser missödet (eller min blogg), men med en hand på Stora Etikettboken svär jag att citaten ovan är korrekt återgivna.

Läs även andra bloggares åsikter om Dagens Nyheter, Dyslexi, Etikett, Korrekturläsning, Magdalena Ribbing, Stress

btw

Alla vi som älskade Sarah Silvermans I'm f*cking Matt Damon och pojkvännen Jimmy Kimmels svar I'm f*cking Ben Affleck, kan nu njuta av Hillary Clintons I'm f*cking Obama.

Nu är det revolution på gång

Peter Stormare är en skön kille, tillika duktig skådespelare. Han finns att beskåda i filmer som Fargo, tv-serier som Prison Break och i en del rolig reklamfilm (1, 2, 3).

Att sätta honom i en morgonsoffa och snacka lite om nya filmen Varg borde alltså vara helt ofarligt, tänkte SVT, som helst inte ser att någon gäst är mer extrem än socialdemokraten Anders Borg (m).

"Du känner igen dig mycket?", frågade programledaren Lotta Bouvin om rollen i filmen. Stormare hade ätit ammunition till frukost och han lät inte den första salvan vila i loppet:

"Ibland blir jag jävligt förbannad när myndigheter ska diktera hur jag ska leva."

Bouvin skruvar på sig och undrar om Stormare blivit utsatt för det. Han svarar att det har varje svensk blivit.

"Skattemyndigheterna har jag inte mycket till övers för. Där sitter folk och tittar på deklarationerna och ... 'Hörru Gullan, titta på den här jäveln, hur mycket han ska dra av här'."

Bouvin har hämtat sig lite och undrar om det är bättre i "Amerika". Det vet Peter inte, säger han, men ett och annat vet han. Det som är bättre, säger Stormare, är att man uppmanar folk att starta företag, att göra något eget och att anställa. Det ger skattelättnader. Han fortsätter med en jämförelse med Sverige:

"Min pappa var uppfinnare och försäljare och han försökte skapa något bra för familjen (...) Han talade alltid om att flytta ut, för det gick inte att tjäna pengar hur mycket man än jobbade. Det var kul att han fick uppleva i alla fall sina sista år i USA."

Bouvin försöker styra tillbaka samtalet till filmen, men Stormare är inte klar:

"Det är jävligt svårt [att bo kvar i Sverige] för det finns inga jobb och dom som vill försöka att skapa någonting annorlunda [...] de ger upp. Det är för mycket papper, det är för mycket lagar och förordningar, det är för mycket skatter."

Han laddar om.

"Nu har jag bott utlands så mycket att nu kan skattemyndigheten inte komma åt mig, men då hoppar dom på min pappa istället, eller dom hoppar på min bror. Dom kommer säkert att hoppa på mig också om att jag inte betalat tillräckligt mycket skatt nu när jag gjorde filmen. Så jag får nog kvarskatt."

"Men det har du råd att betala", slår Bouvin fast.

"Nej, det har jag inte råd med och det kommer jag fan inte att betala", svarar Stormare. Inbetalningskortet ska han riva sönder, hinner han lägga till, innan Bouvin skrattar nervöst och byter samtalsämne igen.

När det är som bäst duger Gomorron Sverige till lägesuppdatering, enklare allmänbildning och ljum underhållning. Någon fördjupning, utmaning eller nerv brukar de aldrig bjuda på, men med Stormare i studion överraskade SVT.

Eller snarare; med Stormare i studion överraskades SVT. Det kändes i magen, i hjärtat och i varenda hand som knutits i en ficka, att nu är det revolution på gång.

Kalifornien må ha Arnold Schwarzenegger, men vi har Peter Stormare.

Intressant? SvD:s ledarsida. SvD:s ledarblogg. Hela klippet från SVT.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Arnold Schwarzenegger, Fargo, Gomorron Sverige, Lotta Bouvin, Peter Stormare, Politik, Prison Break, Revolution, Skatter, Sverige, SVT, TV, USA, Varg

btw

Nä, något grön-blått toppjobb har jag inte fått - det var bara ett aprilskämt. Och på tal om aprilskämt är det läge att skynda till Mattias Svenssons blogg medan den ännu är rosa och handlar om mode... Ett mer oväntat tilltag har jag svårt att tänka mig.

Grön-blått toppjobb

April, april!

Uppdatering: Tack för alla lyckönskningar och glada tillrop, men nedanstående är blott ett aprilskämt. Däremot är jag övertygad om att miljöpartiet, vad det lider, plockar fram allt mer av den redan existerande misstron mot den auktoritära staten och så småningom blir ett mer liberalt parti. Dessutom hoppas jag att jag någon gång får chansen att på ett eller annat sätt arbeta politiskt med de i texten nämnda miljöpartisterna.

Jag har bloggat väldigt lite på sistone och nu kan jag äntligen berätta varför!

Under ett par månader har jag varit inblandad i diskussioner kring ett nytt uppdrag, som jag erbjöds i fredags och tackade ja till i kväll. Under sex månader ska jag ingå i en miljöpartistisk arbetsgrupp under ledning av självaste Maria Wetterstrand. Gruppens medlemmar är förutom jag språkrörssekreteraren Anders Wallner och Grön ungdoms språkrör Maria Ferm och Jakop Dalunde.

Mitt förslag att döpa gruppen till Task Force Freedom röstades snabbt ner till förmån för Gruppen för grön ideologiutveckling, men uppgiften är densamma: Att med blicken riktad mot en ny mitt befria miljöpartiet från skogsmullevänsterns ok och påbörja den gröna rörelsens resa mot en ny, mer trovärdig och fräscht liberal position. (Observera att de andra deltagarna i gruppen knappast skulle använda just dessa ord för att beskriva direktivet, men det är vad det i praktiken innebär.)

Ett utmärkt exempel på vad vi skulle kunna ha arbetat med om det inte redan vore gjort är den nya arbetskraftsinvandringsöverenskommelsen. Områden där miljöpartiet redan visat framfötterna i - och som vi kommer att fortsätta att titta närmare på - är småföretagarnas situation och anställningsskyddet. Dessutom kommer vi att ta oss an skatterna, bidragssystemen och mycket annat. Jag är mycket exalterad; jag yvs!

Så håll tummarna. Om ett halvår kanske miljöpartiet glömt friåret, slutat tjata om EU-utträde, förstått att ränta inte är hin håle, omvärderat synen på kärnkraft och börjat ägna sina kongresser åt annat än oro över skum strålning från mobiloperatörernas master. Med lite tur har de dessutom värvat en ny, grön-blå medlem.

(Gullig kuriosa om att jobba i mp: Varje ny arbetsgrupp börjar med en så kallad frivecka, under vilken inget arbete får utföras. Detta för att "minska stress och utbrändhet, öka kreativiteten och ge människor större möjligheter att påverka sina liv.")

Andra bloggar om: Anders Wallner, Fredrik Westerlund, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Miljöpartiet, Politik

Andra remissen (plus lite Debatt)

I kväll hörs min av halsont lätt heshetsplågade, men också av en vistelse i Arjeplog dialektförstärkta, röst åter i Kvällspasset i P3. Som vanligt är min uppgift Nyhetsremissen, som vanligt är det ungefär klockan 18:30 och som vanligt hör ni mig tillsammans med en av den frihetliga vänsterns yppersta skarptänkare, Anna Hellgren.

Är du döv behöver du inte misströsta, ty i kväll syns jag även i ett cirka 20 sekunder långt klipp i Debatt klockan 22:00 i SVT1. Jag har fått förmånen att ställa en fråga till Wanja Lundby-Wedin och till det ändamålet dammar jag av en gammal käpphäst...

(Men så här i efterhand hade jag hellre frågat henne något om den alldeles utmärkta överenskommelsen regeringen träffat med miljöpartiet. Arbetskraftsinvandring is teh shit och vi som har små stänk av grönt i det blåa, vi vet knappt till oss av lycka när miljöpartiet släpper den socialdemokratiska sargen.)

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggar, Debatt, Kvällspasset, Radio, TV

Första remissen

Den som till äventyrs saknat min norrländskt rikssvenska radioröst behöver inte längre misströsta, ty i morgon torsdag är jag tillbaka som proffstyckare i Sveriges riksradio.

Jag ska nämligen medverka i Kvällspassets panel Nyhetsremissen och det känns faktiskt precis hur kul som helst. Några ämnen känner jag ännu inte till (det ska ju vara aktuellt, duh), men jag vet att de har åtminstone ett kreativt inslag som jag dock inte vill orda om ännu. Lyssna på P3 klockan 18:30, är ni snälla.

Andra bloggar om: Bloggar, Kvällspasset, Radio

btw

I måndags var jag på Henrik Schyfferts 40-årsroast. I dag gästbloggar jag om det på en av mina favoritbloggar, Älskade dumburk.

btw

Från den roligaste samlingen på Flickr, Song Chart Meme.
(Klicka för hela bilder.)







Tipstack till Anna.

Kubansk demokrati: Fidelning

Ingenting kickstartar dagen som en duell medelst dåliga ordvitsar!

Ämnet för dagen var den näst största nyheten efter Oscarsgalan, nämligen att Fidel Castros bror Raúl tar över som president på Kuba (d.v.s. landet vars demokrati enligt TT ifrågasätts av omvärlden).

Mina egna favoriter är markerade med en asterisk.

Ledarens inre röst: Oraklet i Fidelfi.
Cuba - The Musical: Fidel on the Roof. *
Kubansk demokrati: Fidelning. *

Kubansk lågpriskedja: Fidl. *
Bröderna Castros hund: El Fido.
Otroget statsöverhuvud: Infidel.

Kubas bästa fotbollsspelare: Fideline Fidane (och hans bror - Raúl).
Hiphoppare på Kuba: Fidde Fiddelito (gör reklam för Fidelgiganten).
Kubas djurparks mest besökta del: Fidelfinariet.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Fidel Castro, Humor, Kuba, Ordvitsar, Raúl Castro

btw

- Jag vill hålla på med kultur - ge mig pengar!
- Det är ett hål i mitt huvud... Täpp till det!

Jan Berglin ftw!

btw

"I mitt huvud har jag alltid föreställt mig honom som en sabeltandad kanin."

(En läsare, tillika meningsmotståndare, som aldrig träffat mig, till en ex-partner, som just avslöjat att han träffat mig.)

btw

Gratistidningen Metro har hyllats för att "fungera som en inkörsport till tyngre nyheter" och jag håller med om att det inte är så dumt att nästan alla plötsligt läser en tidning på morgonen. Värre är att Metro, som i och för sig aldrig varit ett journalistiskt precisionsverktyg, verkat både slarvigare och slöare på sistone.

Först sattes rubriken "Sms-lån är den nya kvinnofällan" över en artikel som handlade om att 56 procent av de som har obetalda sms-lån är ... män.

Dagens förstasida är inte lika missvisande, men den är fortfarande lika ointelligent: Under rubriken "Flicka låg mördad bakom container" citeras en polis som säger "Vi misstänker mord eller dråp".

Dessutom får läsaren i en annan artikel försöka att lista ut vad som avses med "sveda och verk" samt, ytterligare senare, fundera kring varför "Sverige" plötsligt inte längre skrivs med inledande versal.

Där någonstans tar mitt tålamod slut och jag går direkt på de tyngre nyheterna. Svenska dagbladet, kom i min famn!

Grön ungdoms icke-politik

När jag använde en sen söndagkväll till att läsa ikapp Grön ungdoms riksårsmöte, vilket man kan göra tack vare den som initiativ förvisso berömvärda, men som praktik kanske lite väl spretiga, RÅM-bloggen, fanns det för mig en lika hög topp som en låg botten.

Toppen tycker jag att det är att de nya språkrören heter Maria Ferm och Jakop Dalunde, ty det är två kloka människor som jag alltid uppskattar att lyssna till även när jag inte håller med dem.

Botten är att Grön ungdom tar ett steg tillbaka till stillastående på en plats där de inte syns, inte finns och inte vill vara med och påverka - under rubriken Hurrah! manas till fest för att fira att ingenting har hänt. Det vill säga, Grön ungdom ska fortfarande driva kravet på att Sverige ska lämna EU.

Det är världsfrånvänt, närmast barnsligt, och det är en av de saker som gör att miljöpartiet tyvärr ibland är svårt att ta på allvar. Vad värre är, är att just den gröna politik som de gröna säger sig vilja driva, till exempel miljöfrågorna och frågor om hbt-personers situation i andra länder, är spörsmål som lämpar sig alldeles utmärkt att driva på EU-nivå.

Sverige är medlemmar i EU och kommer så att förbli. Att ställa sig utanför är att inte vara med och jag kan för mitt liv inte begripa varför Grön ungdom fortfarande (reality check: 2008, folkomröstning +14 år) håller den naiva idealismen högre än den faktiska, praktiska och viktiga verkligheten. Gör om, gör rätt.

Intressant? Mer hos Queer Vegan out of Stockholm.
Läs även andra bloggares åsikter om EU, Grön ungdom, Jakop Dalunde, Maria Ferm, Miljöpartiet, Politik

btw

En av många roliga skyltar att ladda ner från Martin Rebas hemsida.


Tipstack till Anna.

btw

Grön skolpolitik: Sabbatsår.

Se till vänster, där gör staten reklam

Den som åker rulltrappa ner i tunnelbanestationer som Gärdet, Gamla stan eller Hornstull kan titta till vänster och se en lång rad affischer som alla gör reklam för Apotekets vitaminpiller och skönhetsprodukter.

Den som åker rulltrappa upp från samma stationer kan titta till vänster och se en lika lång rad affischer, men på den sidan med reklam för Stockholms stads idrottsförvaltning och dess träningskort.

Ett statligt monopol och en kommunal verksamhet, båda i full färd med att missbruka sin ställning genom att bedriva näringsverksamhet och skapa osund konkurrens.

För några år sedan hade jag raljerat om den socialdemokratiska enpartistaten, dess propagandamaskin och de planekonomiska tendenser som syns överallt. Jag hade spytt galla över de statliga monopolen och spottat saliv på de kommuner som konkurrerar ut lokala entreprenörer och tvingar sina medborgare att finansiera varandras fritidsintressen. Jag hade knutit nävarna och svurit att strida för förändring, för ett nytt styre, för frihet i en ny tid.

Men det är inte några år sedan. Det är innevarande vecka, innevarande år, och styret är redan liberalt, eller åtminstone borgerligt, eller åtminstone inte socialdemokratiskt. Åtminstone inte till namnet.

Det är som en mardröm. En evig mardröm omöjlig att vakna upp ur.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Apoteket, Monopol, Politik, Reklam, Socialdemokrati, Stockholm, Stockholms stad, Tunnelbana

btw

Det finns en passage i Ricky Gervais show Animals i vilken han pratar om pandor och varför de inte vill föröka sig. En panda hävdar då att det inte behövs, eftersom de har evigt liv. Fritt ur minnet:

- We're gonna live for ever. We're goths.
- You're not goths. There's no such thing as a fat, hairy goth.
- Robert Smith.



Bilden stulen från DN.

Om jag finge rösta

Om jag finge rösta har jag hittills mest lutat åt John McCain, av ungefär samma anledningar som Johan Norberg, som skriver att han "like that he often goes against his party and I appreciate his very strong record on spending and torture and liberal views on issues like immigration, stem-cell research, a marriage amendment and torture."

Samtidigt finns det helt andra anledningar att rösta på någon helt annan och jag vill här lyfta fram två lite mer värdsliga sådana.

Skulle jag istället för McCain välja en retoriker, skulle jag utan tvekan välja Barack Obama. Han talar så bra att ingen president jag är gammal nog att komma ihåg gjort det bättre; han talar så väl att jag är beredd att göra vad som helst för honom just när han lämnar talarstolen. En avsugning, herr nästepresident? Ja visst, inga problem. Döda Hillary? Och McCain? Sure thang, ge mig 24 timmar. Vad som helst om du håller Yes We Can-talet för mig en gång till.

"It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation. Yes we can.

It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail toward freedom. Yes we can.

It was sung by immigrants as they struck out from distant shores and pioneers who pushed westward against an unforgiving wilderness. Yes we can.

It was the call of workers who organized; women who reached for the ballots; a President who chose the moon as our new frontier; and a King who took us to the mountaintop and pointed the way to the Promised Land.

Yes we can to justice and equality.
Yes we can to opportunity and prosperity.
Yes we can heal this nation.
Yes we can repair this world.
Yes we can.

[...] we will remember that there is something happening in America; that we are not as divided as our politics suggests; that we are one people; we are one nation; and together, we will begin the next great chapter in the American story with three words that will ring from coast to coast; from sea to shining sea --
Yes. We. Can."

Jag darrar till och med när jag trycker Ctrl + V för att klistra in det och inte blir det mindre rysningsframkallande när Black Eyed Peas, Scarlett Johansson med flera tar sig an talet och sätter musik och bilder till det. Yes we can, yes we can, yes we can.



Skulle jag istället för McCain välja en komiker, skulle jag utan tvekan välja Mike Huckabee. Jag är sedan länge stort fan av såväl Chuck Norris som av de till honom knutna Chuck Norris Facts, så det gjorde sitt att Norris meddelade att hans sympatier ligger hos Huckabee. När de sedan gör så här bra reklam tillsammans, är min röst nästan säkrad.



Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Black Eyed Peas, Chuck Norris, Chuck Norris Facts, Humor, Johan Norberg, John McCain, Politik, Retorik, Scarlett Johansson, USA

Vem skulle du rädda?

Storbrand i storbank! Både DN och SvD rapporterar att ett våningsplan av Swedbank Finans huvudkontor på Stora Essingen härjas av eld. Trettio brandmän från sju brandkårer bekämpar elden.

De stora tidningarna väljer delvis olika vinklar. Först SvD:

"Ännu vid 22.30-tiden hade man inte branden under kontroll. Det finns inga boende i området."

Sedan, den inte fullt lika omtänksamma, DN:

"Byggnaden har fem våningar där bland annat administration ryms, men inga pengar förvaras."

Mina kursiveringar. Förutom att det är roligt att DN hellre försäkrar sig om att det inte finns cash som kan ta skada än att alla människor är säkra, kanske någon borde prata lite med DN om hur en modern bank fungerar. En försvinnande liten del av verksamheten hanterar kontanter, just Swedbank Finans sitter sannolikt inte på några sedelbuntar och även om så vore fallet skulle de inte förvara dem på huvudkontoret.

Intressant?
Andra bloggar om: Banker, Massmedia, Swedbank Finans

btw

Hoe-looking man-Helena saknar tillgång till internetuppkopplad dator och eftersom hon dessutom har tagit något slags paus från livet, kan hon inte längre använda den egna bloggen för att håna mig. Istället hälsar hon följande:


"Vad jag tänkte när jag åt lunch med Fredrik i dag:

1. Han ser amerikansk ut. Åh, han har klätt upp sig för supertisdagen!
2. Vem fan klär upp sig för supertisdagen?
3. Jävla idiot."

Jag ser fram emot Timbros valvaka i kväll.

Skillnaden på USA och Europa

Från ett svenskt eller till och med europeiskt perspektiv tycker många att det ter sig omöjligt med någonting annat än att demokraterna segrar i det amerikanska presidentvalet. Det är väl också därför våra tidningar (et tu, Fokus?) nöjer sig med att bevaka striden mellan Hillary Clinton och Barack Obama trots att USA:s nästa president troligen heter John McCain. Om detta har jag och andra ordat mycket, vilket visar sig vara snudd på överflödigt nu när jag funnit en mer stringent analys.

Det är Newsweek som intervjuat republikanernas strateg Grover Norquist och när han får frågan "Europeans were shocked by George. W. Bush's re-election. What aren't they getting about America?" svarar han så här:

"They think the United States is Europe moved west. The United States is a distinct culture that decided to not be Europe. The Revolutionary War, the War of 1812, World War I and World War II were all wars to not be part of Europe. The cold war--not to be part of Europe. The whole country is filled with people who decided to not live in Europe. We had people who really wanted to live in Europe but didn't have the energy to go back. We call them Canadians."

Intressant? Mer hos Billy McCormac.
Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Europa, Fokus, Grover Norquist, Hillary Clinton, John McCain, Media, Newsweek, Politik, Sverige, USA

btw

Tänk om förslaget hörsammas; Nyamko Sabuni blir finansminister.

Det är svårt att tänka sig något mer kontrastrikt än en debatt mellan henne och Thomas Östros. Och då tänker jag inte på hudfärgen.

Volymmål i bistånd, volymmål i eget bo

Jag har tidigare berört det absurda faktum det innebär att det svenska biståndet inte har som främsta mål att åstadkomma en viss förändring, utan att kosta ett visst antal kronor. Ett bistånd på mer än en procent av bni kommar att ses som en storslagen handling även om det inte gjort någon nytta; ett bistånd på mindre än en procent av bni är däremot skamligt även om det åstadkommer storverk. En sjuk konstruktion med sin grund i stolta socialdemokratiska anor - att spendera skattepengar har ett egenvärde och framgång ska mätas i budgetposters storlek, inte i de faktiska effekter som politiken får.

Nu ser det inte bättre ut än att kärleken till volymmålen förpestat ännu ett område. Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), som redan sedan tidigare kritiserats för att hon gjort av med för lite (!) av skattebetalarnas pengar, anmäls till KU för att hon använt 240 av 400 avsatta miljoner kronor. Alltså i klartext en KU-anmälan med hänvisning till att hon sparat 160 miljoner kronor, eller 40 procent av anslaget!

Det är naturligtvis något alldeles fantastiskt med en politiker som inte spenderar för spenderandets skull och som hellre tar ansvar än att se det som sin uppgift att göra av med maximala medel. Jag håller därför med Johan Ingerö och föreslår 1) att KU-anmälan dras tillbaka, samt 2) att Nyamko Sabuni erbjuds positionen som finansminister.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Bistånd, Effektmål, Enprocentmålet, Nyamko Sabuni, Politik, Volymmål