2008-01-09

Gästbloggare: Johan Hedin

Johan HedinJohan Hedin är trafikkonsult, godtycklig tyckare utan egen blogg och före detta rockbandsmanager. Eftersom han delar mitt stora intresse för musik och politik har jag bjudit in honom att skriva ett inlägg på Dyslesbisk.

Resan går till 80-talet, för de allra flesta en tidigare outforskad del av 80-talet, så håll till godo!


Vi lever i en utbuad värld – men RAS-1 finns!

På Youtube hittar jag ett av mina favoritband från 80-talet som jag definitivt hade glömt bort; RAS-1.



Eller rockband förresten… RAS-1 sysslar med egna ord med "ackompanjerad filosofisk agitation". Två ganska normala alternativa 80-rockare på bas respektive synth, och en filosofisk agitator med hårsvall och klädsel som taget från Ville, Valle och Viktor. Det var väl udda redan då. 1986. Jag plockar fram skivan (jo, de gjorde faktiskt en sådan) och lyssnar igenom den för första gången på säkert 20 år. Inte heller titlarna känns direkt som tagna ur TV-shop: "Jag vill ha makt!" och "Den som mediterar över evigheten har inget att frukta".

Till min stora förvåning är det fortfarande bra. Riktigt bra. Hur kan denna musik ha överlevt tidens tand så bra? Till och med vi som gillade dem då, tyckte ju att de var väl nära gränsen till det fåniga.

Jag kan inte påstå att jag håller med om alla texterna. Men de känns i varje fall relevanta. Färgerna är svart och rött. Kanske vill de inte hamna i något fack – men budskapet är helt klart något slags autonom vänster sprunget ur den tidens syndikaliströrelse. Vänster – men inte genom statligt maktmonopol. På 80-talet kände jag att detta inte låg så långt ifrån min nyvaknade nyliberalism.

Men var är dagens RAS-1? Varför finns det ingen idag som ställer sig upp på ett torg i fåniga kläder och river av ackompanjerad filosofisk agitation?

Det har bara gått 20 år, men tittar man på dagens autonoma vänster så verkar de göra exakt tvärtom.

RAS-1 vågade sticka ut hakan och agitera öppet när dagens vänster maskerar sig och fuskåker i t-banan.

RAS-1 gjorde något kreativt i form av musik när dagens vänster kastar sten, krossar rutor och skär sönder bildäck.

RAS-1 agiterade mot statens maktmonopol när dagens vänster ropar på staten för att stoppa globaliseringen.

RAS-1 pratade filosofi när dagens vänster sprider galla om sina motståndare på webben.

RAS-1 var modiga när dagens vänster är fega.

RAS-1 hade karaktär när dagens vänster är osynliga och ryggradslösa.

Nu är jag inte vänster, så det kanske inte är mitt problem. Men är det bara jag som längtar tillbaka till den tid då det fanns en vänster som inte var statskramare, en vänster som modigt, ärligt och konstruktivt stod upp för sina lite aparta åsikter? Och hur i hela friden kunde detta utvecklas till dagens fuskande, osynliga, våldsamma, illvilliga och destruktiva fegisar? Vad hände egentligen?

Dags att lyssna på RAS-1 istället, ur "Det kostar att ligga före":

"Kraft och karaktär önskar vi från RAS-1
Visa storhet på ett litet sätt
Värme och vänlighet från RAS-1
Vi lever i en utbuad värld, men RAS-1 finns"

Johan Hedin är den förste i en serie gästbloggare på Dyslesbisk. Gemensamt för alla är att de väcker min nyfikenhet, tangerar mina intressen och bidrar med något som jag själv aldrig hade skrivit om. En del beundrar jag sedan länge, andra har jag just upptäckt. (Och om du tror dig höra till den skaran är du välkommen att höra av dig!)

Intressant?
Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Nisse sa...

Varför finns det ingen idag som ställer sig upp på ett torg i fåniga kläder och river av ackompanjerad filosofisk agitation?

Jodå, trots allt finns det faktiskt någon.

snutfager sa...

jag trodde att RAS-1 var nåt slags rockband och inte en hel politisk rörelse. Ändå tjänar dom som någon slags motvikt och jämförelse till "dagens vänster"....

Freddi W sa...

R&M! <3!