Biologiskt nedbrytbar koloss
"Allting är biologiskt nedbrytbart", sa jag till en kollega för några dagar sedan. "Det tar bara kortare eller längre tid." Det var förstås innan jag visste att EU har en definition:
Ett ämne betraktas som fullständigt biologiskt nedbrytbart (aerobt) om
1. en 28-dagars undersökning av biologisk nedbrytbarhet enligt OECD 301 A-F eller likvärdiga testmetoder ger följande resultat:
- OECD 301 (tester baserade på mätning av löst organiskt kol): ≥ 70 % nedbrytning.
- OECD 301 (tester baserade på syreförbrukning eller koldioxidbildning): ≥ 60 % nedbrytning, jämfört med det teoretiska maximivärdet.
2. kvoten BOD5/ThOD eller BOD5/COD är större än 0,5.
Principen om en 10-dagarsgräns behöver inte nödvändigtvis tillämpas vid OECD-testerna. Om ämnet uppfyller de ovan angivna kraven på nedbrytbarhet inom 28 dagar, men inte klarar 10-dagarsgränsen, antas nedbrytningstakten vara långsammare.
Jag förstår verkligen inte varför vänsterpartiet och miljöpartiet vill att Sverige ska lämna EU. De, om några, borde väl uppskatta en jättelik förmyndarstat (v) med förkärlek för regleringar (v, mp) och det i synnerhet på miljöområdet (mp)? Att den äldre delen av centerpartiet uppskattar de gigantiska bidragsströmmarna från borgare till bönder kan jag däremot förstå. Som liberal är det däremot omöjligt att känna annat än avsmak. Inte just inför definitionen av aeroba ämnen, men väl inför EU som helhet.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Aeroba ämnen, Biologiskt nedbrytbara ämnen, EU, Miljö, Miljöpartiet, Politik, Vänsterpartiet
2 kommentarer:
Både du och EUs definition har rätt.
Det är klart att det "bara" är fråga om tid, och det är just denna tid EUs definition definierar.
För det här med tid har ju betydelse för oss som människor.
Möjligen kan man tycka att denne definition borde göras av någon annan än just EU, men jag har lite svårt att begripa varför man skall "känna avsmak" gentemot EU för detta. Det är ju knappast något himlastormande förmynderi att tala om vad en term betyder.
Just den här definitionen gör mig ingengting, den tog jag med bara på kul, men det finns annat som väcker min avsmak. Jordbrukspolitiken, dubbelmoralen (bidrag till tobaksodlare OCH till antirökkampanjer), byråkratin och så vidare.
Skicka en kommentar