Wetterstrand sträcker ut en hand

Före valet skrev jag om skillnaden mellan att ligga och att gilla och hur den kan appliceras på den impotenta blockpolitiken. Eftersom det är den enda av mina bloggposter som uppmärksammats i pappersmedia gör jag nu ett försök att slå nytt mynt av gammal metall.

Intergender brukar definieras som "person som definierar sig som att befinna sig mellan eller bortom de traditionella könen, eller väljer att inte definiera sin könsidentitet alls". En skulle därför kunna tänka sig att ett parti som idetifierar sig som interblock ser sig som varande mellan eller bortom de traditionella blocken och det första parti som skulle erkänna sig till en sådan identitet är utan tvekan miljöpartiet.

Miljöpartiet har ambitionen. Valet står inte mellan rött och blått, utan mellan grått och grönt, brukar de säga. De vill inte ingå i en röd-grön röra som inte rör på sig och även om de ibland hamnat i pappa Perssons knä, vill de nog inget hellre än att stå på egna ben.

Dessutom finns det frågor i vilka miljöpartiet har mer stöd att hämta hos liberaler än socialister. Maria Wetterstrand har hittat en sådan i generös arbetskraftsinvandring, något som bäst diskuteras med människor så långt bort från LO som möjligt, och hon skriver på DN Debatt:

Eftersom socialdemokraterna och vänsterpartiet är fast i en tro där arbetsmarknadens behov kan bedömas av Ams, är en uppgörelse med miljöpartiet den enda möjligheten. Utan oss går Reinfeldts goda intentioner om intet!

För oss som tycker att politiken är viktigare än politikerna och deras partipolitiska hemvist, för oss som gärna ser en uppluckring av blocken till nästa val, för oss som inte har något emot att vissa partier isoleras i vissa frågor (oavsett om det är v, fp eller kd), för oss är det en utsträckt näve som bör tas emot med ett lika varmt som stadigt handslag.

För snart så går jag fram / och tar din hand / utan att fråga /
och även om jag skäms / så står jag kvar / jag tror jag vågar.
("Kärlek 1" från Hur mycket jag än tar... av Raymond & Maria.)

Slående, inte sant? Raymond & Maria - Reinfeldt & Maria. Tomato - tomatoe. Potato - potatoe. Lägg därtill att Peter Eriksson börjat flirta med tillväxt och det känns som att det finns fortsatt hopp för att allt fler politiker ska komma ut som interblock. Och slampor.

EDIT: Aqurette ger mp en eloge.

Andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt, Invandring, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Peter Eriksson, Politik, Sex