Politikernas alldeles egna medborgarlön
SvD:s utmärkta ledarblogg uppmärksammar mig på en artikelserie mitt blodtryck gärna hade sett att jag aldrig läst: Aftonbladets granskning av politiker som lever på den så kallade inkomstgarantin, ett slags galen lyxpension som riksdagsmännen får när de inte längre har väljarnas mandat och fortsatta förtroende.
Gudrun Schyman (fi) är partiledare, programledare och konsult. Tuve Skånberg (kd) jobbar ideellt i en religiös församling. Maud Ekendahl (m) arbetar utan lön för Röda korset. Birger Schlaug (mp) skriver krönikor och turnerar med en pratshow medan hans gamle partikamrat Per Gahrton är ordförande i Palestinagrupperna. Alla väljer de att leva på inkomstgarantin istället för att försörja sig själva som vanligt folk.
Det innebär att det är du och jag och våra föräldrar undersköterskan och lastbilschauffören som betalar deras löner, oavsett om de föreläser om teologi, skriver en bok, agerar lobbyister för ett särintresse, jobbar med tv, sitter på partikansliet eller - och det är här det blir riktigt märkligt - till och med är partiledare. De kan ta ut lön, men gör det inte, eftersom de ändå får den av oss.
Om de jobbar gratis åt Volvo betalar vi deras lön. Om de ställer upp ideellt för Timbro betalar vi deras lön. Om de så skulle satsa all sin vakna tid på att förgöra demokratin skulle vi tvingas betala deras lön. De väljer vad de vill göra och vad syftet med det är, men vi får inte välja om vi vill betala till det ändamålet eller inte.
Moderaten som borde krama arbetslinjen säger helt frankt att hon inte ser anledning att söka jobb eftersom hon har inkomstgaranti! I de läget kan jag känna mer sympati för de gamla gubbarna med maskrosrötter i Miljöpartiet, ty vilket leverne kan komma närmare kärnan i den gröna ideologin än att som Birger Schlaug unna sig själv (hittills) sju friår med en konstant hög medborgarlön?
(Medborgarlön betyder så klart inte att du får lön för att vara en god medborgare, utan att några andra som faktiskt är goda medborgare tvingas betala din lön, men det står förhoppningsvis klart sedan länge. Vad jag däremot aldrig har förstått är hur det kommer sig att vi inte har mer politikerförakt i det här landet.)
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Birger Schlaug, Gudrun Schyman, Inkomstgaranti, Maud Ekendahl, Per Gahrton, Tuve Skånberg
8 kommentarer:
bra att detta belyses lite nu och då. jag har ibland funderat på hur hög denna lön är för en föredetta riksdagsman respektive landstingsråd eller kommunalhjälte. Har du dessa siffor? Hur många mandat måste de sitta? Efter vad jag minns är det olika för olika distrikt för exempelvis landstingsråden. Slutligen: är det fler som kan casha in så här?
Om du har suttit mer än tre år i riksdagen och avgår innan du fyllt 65 år, får du 80% av ditt tidigare arvode. Om du suttit sex till tolv år beror ersättningen av hur gammal du är när du avgår. Om du suttit mer än tolv år får du 80% det första året och sedan 66% följande år. Hur många år det blir beror på din ålder: Två år om du är under 40, fem år om du är 40-50, till pensionen om du är över 50.
Om du har annan lön minskar inkomstgarantin, men detta går alltså politikerna runt genom att inte ta betalt av den de jobbar för eller ta inkomsterna i ett eget företag istället för som lön.
EU-parlamentariker har motsvarande lösning som riksdagsmännen (men på ett betydligt högre arvode, som de dessutom fuskar rätt friskt med). Hur det är med kommun och landsting vet jag inte på rak arm.
Det är ta mig fan ett under att man inte får en stroke.
Men detta åsido: medborgarlön är inte en helt kass idé, formulerad som tex negativ inkomstskatt (Friedman ftw).
Fredrik, vilket utmärkt inlägg. Jag tycker det är helt fantastiskt att Gahrton väljer att skriva den här debattartikeln - kanske säger det allt om detta fenomen som du så förtjänstfullt beskriver.I dessa dagar, när politikerna tävlar om att kritisera bonusar och lukrativa pensionsavtal är det konstigt att ingen reflekterar över att de själva har pensionsavtal som de flesta av oss bara kan drömma om. Jag borde väl inte vara förvånad men jag kan ändå inte låta bli att bli lite förvånad över att politiker är helt frånvarande i denna debatt, ingen väljer att plocka upp bollen... Kanske kan bloggosfären få fart på denna viktiga debatt som rymmer flera principer.
Tack, Jessica!
Har vi inte ett utbrett politikerförakt? Är jag verkligen så ensam?
Med tanke på hur mycket det finns att förakta tycker jag att föraktet är försumbart.
En bättre lösning är att införa basinkomst för hela folket, ovillkorligt. För vad är egentligen problemet? Jo, att det bara är eliten som får basinkomst, och hur den är utformad. Tänk efter en smula. Hur är dagens system utformat. Ger det incitament för bidragstagare att övergå till arbete? Ger det incitament för arbetsdelning? Ger det byråkrati och marginaleffekter? Nej, Nej, Ja.
Skicka en kommentar