Ekots lördagsmisstroende

Svenskt Näringsliv har fått en ny ordförande i Signhild Arnegård Hansen, som nyligen höll sitt första tal som företrädare för landets företagare. Eftersom jag både är intresserad av retorik och har nära till överdrifter, drar jag mig inte för att hävda att det var länge sedan ett svenskt tal kom så nära Martin Luther King Jr och hans I have a dream.

Arnegård Hansen vid Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 2007-05-24:

"Som företagare är jag trött på att låta mig hunsas av människor som själva inte skapat något, utan bygger sitt maktutövande på föreställningen att vår välfärd och offentliga sektorns löner, är en gåva från tomma intet.

Jag är trött på alla de regler och förordningar som var och en kanske kommit till i bästa välmening, men som verkar som bromsklossar i samhället. Jag är förfärad över den okunskap som fortfarande finns bland människor om välfärdens principer.

Resurser måste först skapas, innan de kan fördelas och förbrukas."

Två dagar senare var skaparen Arnegård Hansen gäst i veckans upplaga av Ekots lördagsintervju. Vad händer med organisationen när en self made woman tar över efter många born business men? Vilka visioner har hon för företagen, för företagandet, för företagsklimatet? Hur ser hon på facken och kollektivavtalen nu och i framtiden? Om detta får vi mycket lite eller ingenting veta.

Tomas Ramberg, som är den som intervjuar, förhör istället Arnegård Hansen under former som liknar en misstroendeförklaring medelst anfall från vänsterkanten. Inte för att jag hade förväntat mig att en ny ordförande i Svenskt Näringsliv skulle bjudas på en smekmånad, men nog kan väl ett format som Ekots lördagsintervju bjuda på mer balans och fördjupning än det här? Den intervju Ramberg presterar låter som en soppa Janne Josefsson och Wanja Lundby-Wedin kokat på en spik av ren indignation.

Han börjar med att ifrågasätta att Arnegård Hansen hunsats.

Sedan fortsätter han med att driva linjen att Arnegård Hansen minsann haft och har det gott ställt och därför inte kan hunsas. Han går vidare med ett ifrågasättande av hennes syn på företagande som viktigare än politik, för att gå över i en serie anklagelser om att Arnegård Hansens företag inte skulle klarat sig utan offentliga allmosor. Vilka bidrag och stöd har hon fått? frågar Ramberg. Hur mycket har hon betalat i arbetsgivaravgifter, källskatter och moms? frågar han inte.

"Ni hade en konkurs också", smiter Ramberg in i intervjun som dittills handlar mer om Svenska Lantchips ekonomiska historia än om Arnegård Hansen som ny ordförande för Svenskt Näringsliv. Därefter nästan förundras han över hur någon kan föredra självständighet och oberonde framför bidrag och beroende. När hon pratar om nya system för att minska djupet i ekonomiska dalgångar i syfte att värna de svaga i samhället, utgår han från att det innebär försämringar och obehag. Säkert som amen i en röd kyrka hinner Ramberg dessutom ifrågasätta de ersättningsnivåer som ägare väljer att ge sina ledare. Samt, naturligtvis, Arnegård Hansens egen lön.

Egentligen besvarar poängen i Arnegård Hansens tal ovan alla frågor Ramberg ställer. De pengar som Ramberg är upprörd över att Svenska Lantchips har fått i stöd är ju nämligen inte en gåva från tomma intet, via välfärden och den offentliga sektorn, utan resurser som skapats av andra privata företag, av andra företagare och deras anställda.

Och när det gäller Rambergs fråga om Arnegård Hansen verkligen blir hunsad av människor som själva inte skapat något - jag tror att Arnegård Hansen väntade till bandspelaren slogs av, spände ögonen i den av licensbetalarna avlönade Ramberg och sa: I rest my case.

Intressant?
Även: Johan Ingerö: "Jag vägrar att låta mig hunsas"
Andra bloggar om: Arbetsmarknad, Ekots Lördagsintervju, Public Service, Radio, Signhild Arnegård Hansen, Tomas Ramberg, Svenskt Näringsliv