Rödgrönt tåg med mycket loco och lite motiv

Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson har som bekant ingått äktenskap och de är just nu på bröllopsresa medelst tåg. Det må vara hänt att en sådan resa inte står för några större utsläpp av växthusgaser, men avgaser tunga av politisk galenskap står som en fet fondvägg (a.k.a. Göran Johansson) bakom de lyckliga tre.

Om Ford går i konkurs bör staten ta över Volvo, lyder ett budskap. Tanken är att om Volvo inte tillverkar bilar som människor vill köpa, ska staten se till att människorna både vill, kan och ska köpa bilarna i alla fall. Exakt hur det ska gå till är ännu lika oklart som Vänsterpartiets roll i det samarbete de inte är med i, men jag har ett förslag:

Staten kan ordna ett lotteri, typ som Bingolotto, i vilket lyckliga medborgare kan vinna en Volvo. Till skillnad från Bingolotto ska statens lotteri inte dela ut fem bilar, utan några tusen fordon, varje kväll. Till slut har alla svenskar en egen Volvo och med en sådan tillväxt och välståndsökning torde såväl Volvos som statens finanser blomstra.

Ett annat förslag från den rödgröna gödselhögen är att banker som får statligt stöd ska bör ge arbetslösa en frist, så att de inte behöver gå från hus och hem. Här är idén att om staten är schyst mot bankerna, måste bankerna vara schysta mot kunderna. Detta genom att staten först ska rädda de banker som gjort dåliga affärer för att bankerna sedan ska rädda de låntagare som skuldsatt sig i högre utsträckning än vad de klarar av. Nu har jag i och för sig inte mer än en grundkurs i nationalekonomi, men jag är långt ifrån övertygad om att det inte skapar nya bubblor och kriser.

Förslag nummer tre, att höja nivån i a-kassan, är däremot högst rimligt för ett regeringsalternativ som redan på förhand verkar utgå från att de kommer att skapa arbetslöshet snarare än jobb. Fast då kan man å andra sidan undra varför de inte bara anställer hela befolkningen på ett förstatligat Volvo. Alla får jobb (och en bil!), alla kan betala sina skulder och alla leva vi lyckliga tills döden skiljer oss åt.

Döden eller nästa val, that is. Ty även om jag inte ännu vet om jag ska rösta och vilket parti jag ska rösta på, vet jag i alla fall vilka partier jag inte ska rösta på.

Intressant? Mer i SvD.
Läs även andra bloggares åsikter om A-kassan, Finanskrisen, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet, Mona Sahlin, Peter Eriksson, Politik, Socialdemokraterna, Volvo, Vänsterpartiet