Ett fattigt folk i ett rikt land
I det senaste Index of Economic Freedom, som rankar världens länder utifrån grad av ekonomisk frihet, landar Sverige på 27:e plats. Eftersom sambandet mellan ekonomisk frihet och välstånd är mycket starkt är en hög placering naturligtvis eftersträvansvärd. Sverige klarar sig också mycket bra när det gäller näringsfrihet, handelsfrihet och frihet från korruption. Desto sämre är det ställt med områden som skatter, offentliga utgifter och frihet på arbetsmarknaden. Bara Kuba och Nordkorea har större offentliga utgifter än Sverige. Nordkorea allena dras med ett skattetryck värre än det svenska.
En sådan blandning av frihet och ofrihet skapar en märklig välståndshybrid - Sverige blir ett rikt land medan svenskarna blir ett fattigt folk. En direkt följd av de höga skatterna och den stora offentliga sektorn är att staten, inte folket, sitter på landets förmögenheter. Enligt den offentliga förmögenhetsstatistiken saknar 80 % av befolkningen eget kapital om värdet av egen bostad inte räknas in. En internationell jämförelse visar att endast 10 % av italienarna helt saknar förmögenhet medan motsvarande siffra för Sverige är 38 %.
Frånvaron av privata förmögenheter skapar sårbarhet. Många klarar inte av en oförutsedd utgift som ett dyrt tandläkarbesök, få är de som kan hantera en tids inkomstbortfall på grund av sjukdom eller arbetslöshet och de allra flesta är helt beroende av månadslönen för att kunna betala hyra och köpa mat. Ett fattigt folk i ett samhälle utan privatekonomiska buffertar och marginaler. En rik stat som tvingas vara gigantisk för att ständigt kunna rädda sina medborgare ur de knipor som skapas.
Det får konsekvenser. I en ny attitydundersökning som presenteras i dag redovisas skillnader mellan de som har förmånen att ha ett eget sparkapital och de som inte har några pengar på banken. Gruppen med förmögenhet känner sig tryggare och friare och uppträder mer generöst och jämställt. De engagerar sig ideellt och satsar på utbildning och på sina barn. Gruppen utan förmögenhet dras med ohälsa, vantrivsel och bristande jämställdhet. Föga förvånande, kan tyckas, men ändå en tydlig påminnelse om vilket slags samhälle vi konstruerat. De system vi skapat för att skänka trygghet låser in människor i en situation där de är allt annat än trygga och istället tvingas förlita sig på statens allmosor och arbetsgivarens gunst.
Förändringar som tillät de med lägst inkomster att skapa egna förmögenheter, skulle ge mer trygghet än någon offentlig sektor någonsin kan (Kuba och Nordkorea har inte gjort sig kända för den trygghet medborgarna där känner). Sänkta och mindre progressiva skatter bör därför prioriteras, ty det skulle göra människor rika, friska och välmående. Det är nämligen med människor som det är med stater, ju mer ekonomisk frihet de känner, desto bättre de mår.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Frihet, Index of Economic Freedom, Kuba, Nordkorea, Offentlig sektor, Politik, Skattetryck, Sverige, Trygghet, Välfärd, Välstånd
13 kommentarer:
Jag var på ett seminarium i morse om den rapport som det talas om här. Det var riktigt dåligt, för att vara Timbro, som i vanliga fall har mer på fötterna när de tycker saker.
Mycket riktigt har de undersökt och funnit en tydlig samvarians mellan "pengar på banken" och ett antal mer eller mindre positiva saker för folk (se ovan). Problemet är att de överhuvudtaget inte analyserat orsakssambanden mellan dessa två delar. Varför man såklart inte kan dra några som helst slutsatser om vad som är orsak och verkan. Det kan ju precis lika gärna vara tvärtom; att positiva, drivande, entreprenörstyper hellre har pengar på banken.
Pinsamt av Timbro och United Minds att dra så mycket braskande slutsatser helt utan belägg.
Heder åt Claes Hemberg från Avanza som sade emot och pekade mer på attityden hos folk tillsparande. Men är ju också ute och träffar 7000-8000 sparare varje år.
Dessutom verkar man helt missa att nästan alla svenska sparar genom sin bostad – inte på banken.
Istället finns det en knippe andra betydligt mer intressanta frågor att ställa kring sparande.
Varför är folk så ointresserade av att spara?
Om man nu sparar vad i hela friden skall man ha pengarna till?
Jag är, tvärtom, helt övertygad om att alla i Sverige skulle kunna spara om de bara ville. Det är inget hokus pokus utan bara en fråga om gammalt hederligt gammaldags sparsamhet.
Vill börja med att säga att det är lite irriterande att du uppenbarligen är frisk och tillbaka efter helgerna, nu måste jag hålla på och läsa och tänka fast jag har huvudet fullt av snor.
Johan Hedin hann före i att såga lite i timbro undersökningen så jag avhåller mig från det.
Däremot är jag emot den typen av totalitärt socialistist samhälle du försöker skapa genom din propaganda.
"Förändringar som tillät de med lägst inkomster att skapa egna förmögenheter"
Alla ska vara rika? Socialistjävel.
.pox
Tack för en rejäl kommentar (Johan Hedin, inte .pox)!
Jag hade ingen möjlighet att gå på seminariet i morse, men när jag läste undersökningen reagerade jag också på avsaknaden av analys av orsakssambandet och dess riktning. Däremot tycker jag att det är lätt att spekulera i att det går åt båda håll, både oberoende och växelverkande.
Att de flesta sparar genom sin bostad är i och för sig sant, men är det ett val eller är de så illa tvungna? Bostad behöver man ju och efter den kostnaden finns det inte så mycket över att spara, kan man tänka. Sedan är det ändå säkert sant som du säger, att fler (om än inte alla) skulle kunna spara mer.
Vad ska man göra med pengarna? En idé är att göra sig oberoende av bidragssystemen så att de offentliga resurserna kan koncentreras på de som behöver dem bäst.
.pox: Snyggt, men jag tror att du missat något viktigt. Socialister vill att alla ska vara (lika) fattiga.
freddie:
Men om folk idag behöver (sparade) pengar så tar de ju ett lån till på bostaden. Enkelt.
Du har ju rätt annars. Det var ren och skär spekulation från United Minds och Timbro imorse.
Trist.
Speciellt när man äntligen hade kunnat visa andra sidor av en intressant fråga än den ensidiga och tjatiga plånboksvinklingen.
Jag tycker också skattesystemet är absurt och att man verkligen borde sänka skatter - men att de gör att folk inte klarar av att spara i ren brist på pengar tror jag inte ett smack på.
Din " analys" är full av nyliberal skit och fakta förvrängning. ( som vanlig i i sådana kretsar). Det skulle ta hel sida för att redovisa alla felaktigheter du tar upp. har inte tid. men ska säga att ditt nyberalt system är på väg att kollapsa framför ögonen på dig om du fortfarande snackar en massa skit. Sorgligt.
En snabb reflektion till Johan Hendin...med tanke på att exemplet Italien används i rapporten och jag bor i detta land så kan jag meddela att italienarna trots att de har mer pengar på banken också äger sina bostäder och att dessa bostäder ingalunda kostar mindre här än i Sverige. Dessutom betalar man i Italien förvisso lägre skatter än i Sverige men något liberalt lågskatteland är det definitivt ännu.
Det italienska systemet har ett antal mekanismer som bidrar till kapitalansamling under en normal karriär (som tex TFR där du när du lämnar en arbetsplats får ut en månadslön/arbetat år kontant). Positiva effekter med detta system kan nog definitivt ses i ett ökat entreprenörskap - småföretagande är bra mycket vanligare i Italien än i andra länder. Naturligtvis finns det (gott om) negativa komponenter även i det italienska systemet,men just i denna bemärkelse har vi nog mycket att lära av Italien.
Set är knappast så att svenska folket, i allmänhet, låter bli att spara för att man inte har råd pga det betungande skattesystemet.
Folk konsumerar istället, och framför allt köper dyra bostäder. Till detta lånar man i allmänhet, vilket gör att man netto oftast har en skuld till ganska långt upp i åren.
Varför sparar då inte svenskarna mera? Jag misstänker att det beror på att vi i allmänhet litar så pass mycket på välfärdssystemet att vi inte känner oss tvingade att lägga undan pengar till dåliga tider. På ett sätt kan man ju säga att vi sparar genom att betala relativt hög skatt, eftersom de pengarna till en ganska stor del går till att ge den tryggheten vi annars hade behövt spara oss till.
emil:
Jo. Jag tycker ditt exempel med Italien bekräftar min tes att det kan vara tvärtom.
I Sverige är det ju ett helvete att vara småföretagare (för många) varför folk såklart inte sparar pengar för att bli det.
Det är samhället i övrigt som avgör sparandet - inte tvärtom (som Timbro m.fl. försöker göra gällande).
Neo: Och allt är bättre på Kuba, antar jag? Tack för att du skriver trams som kan väga upp när alla andra kommenterar så vettigt.
Många klarar inte av en oförutsedd utgift som ett dyrt tandläkarbesök /.../ Ett fattigt folk i ett samhälle utan privatekonomiska buffertar och marginaler. En rik stat som tvingas vara gigantisk för att ständigt kunna rädda sina medborgare ur de knipor som skapas.
Här upphör intressant nog jämförelsen med andra länder. Hur många amerikaner klarar av ett oförutsett tandläkarbesök?
http://www.medicalnewstoday.com/articles/32800.php
paradigm: Och i Nordkorea svälter folk ihjäl, men jag skulla aldrig använda andras eventuella tillkortakommanden som ursäkt för missförhållanden på min hemmaplan.
Grejen är att det amerikanska systemet påminner en hel del om vad högern propagerar för. Att vi långsamt förvandlas till en del av USA verkar troligt även med sossarna vid rodret.
Hur troligt är det att vi i den socialliberal konsensus som råder bland alla partier skulle förvandlas till något som påminner om Nordkorea?
Nåja, det är poäng jag är beredd att ge dig. Men jag tycker ändå att det är fullt rimligt att tänka sig ett system i vilket de allra flesta har råd med en oförutsedd tandläkarutgift och de andra får hjälp med att klara av den.
Skicka en kommentar