En icke acceptabel normerande formulering
Länsrätten i Halland beslutar om tvångsomhändertagande av en 17-årig pojke för att hans dataspelsberoende gjort att han ska ha "isolerat sig från omvärlden" och "skaffat en icke acceptabel dygnsrytm".
En gång till: För att han skaffat en icke acceptabel dygnsrytm. Den svenska staten är alltså så pass klåfingrig att dess rättsväsende har synpunkter på när medborgarna sover och när de är vakna.
Precis som Fredrik R Krohnman oroar jag mig genast över den egna bekantskapskretsen. Krohnman själv är väl en av de första, som tillsammans med de andra med titeln frilansjournalist (finare ord för arbetslös), kommer att riskera fängelse för långa sovmorgnar.
IT-konsulten som jobbar för mycket får jag snart bara träffa under besökstid. Han som är nattportier på ett hotell häktas inom kort och hon som är personlig assistent efter mörkrets inbrott sitter snart bakom lås och bom. De få som fortfarande studerar slängs i finkan, lärarinnan som aldrig tar sig i säng får gå under jorden och han som lever lever på gamla pengar får finna sig i att falla i sömn eller frihetsberövas.
Vi behöver fler, inte färre, frihetsgrader i det svenska samhället och vi behöver färre, inte fler, regleringar och normerande lagar. Just det här fallet må vara en skitsak i sammanhanget, men att det alls finns en icke acceptabel dygnsrytm säger en del om statens syn på undersåtarna. Bloggen Bent beskriver det mycket väl när han analyserar reaktionerna på en debattartikel i DN:
"Trygghetsnarkomaner är vi alla, och i brist på risk och fara blir vi rädda mitt i vårt överflöd och mitt i våra bergsäkra liv. Rädda för vad då? Ja, t.ex. [...] att äta godis därför att om man äter godis varje dag, år ut och år in, så blir man tjock och dör i trettiofemårsåldern av hjärtinfarkt.
Överlevnadsmekanismer som var nyttiga på savannen har blivit farliga för oss nu; ger oss ångest; och driver fram en önskan om att genom lag reglera livet. Sverige har gått bortom devisen att 'land ska med lag byggas', och har omfamnat devisen 'liv ska med lag beskrivas'."
Därav normerande lagar och beslut; därav myndigheter av samma typ som Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen. Staten tar sig rätten att ha synpunkter på hur vi lever, på beteenden och värderingar, även i de fall då dessa är harmlösa för samhällets väl och ve. Det drabbar alla som avviker från normen och i förlängningen gör det oss alla till slavar under ett system inte någon av oss ställer upp på.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Dataspel, Dygnsrytm, Frihet, Politik, Regleringar, Trygghetsnarkomani, TV-spel, Välfärd
13 kommentarer:
jaja, jag får väl gå direkt i fängelse jag med då. Jag skäms verkligen över att jag tog det här nattjobbet, alla vet ju att gamla tanter sover på nätterna och inte behöver någon omvårdnad då. Tror du att jag kan bli förlåten?
Nej.
Då tänker jag fan sluta betala tvlicensen också
Man tar sig för pannan. Vilken tur att inga myndigheter fick kännedom om min dotters sömnproblem, när hon steg upp tre på nätterna för att blogga ur sig sin ångest...
Som vanligt saknar liberalgänget totalt perspektiv och insikter i vad som kan vara problem för andra människor.
Ett av inslagen i beroendesjukdomar är förnekelse. Ungefär som ni alltså, men oroa er inte jag skulle inte gå så långt som att säga att liberalism är en sjukdom, det är bara att vara vansinnigt naiv=)
Anyway, den här killen som för övrigt är under arton och därigenom ännu inte får bestämma över sig själv är antagligen på väg att slänga bort alla möjligheter i livet eftersom han inte inser att han har ett problem.
Det ni tycker är "myndighetsmissbruk" eller så är förmodligen resultatet av hans föräldrars, och de som förvaltar hans rättigheter, negativa som positiva, kamp för att FÅ honom tvångsintagen.
Det är med er argumentation en rätt att slippa vård vid allvarlig sjukdom som medför en icke insikt om att man har ett problem.
Jag börjar begripa varför liberala partier aldrig blir stora i Sverige.
Nicklas:
Och som vanligt läser regleringsivrarna bara det de vill läsa.
Läs min text igen och lägg märke till att det jag hakar upp mig på inte är fallet i sig eller domen som sådan. Det enda i det här fallet som jag använder som underlag till min text och mina åsikter i texten, är formuleringen "skaffat en icke acceptabel dygnsrytm".
Om du inte får väga in någonting annat, tycker du då att det finns dugnsrytmer som inte är acceptabla?
Jag gick precis upp, så jag kanske borde börja oroa mig.
//JJ
Jag tycker att man ska gå ytterligare ett steg. Förbjus TV-sändningar efter kl 21.00. Man orkar ju ändå inte hålla sig vaken så sent på kvällen. Nej förresten. Det räcker inte. Gör alla hushåll strömlösa efter kl. 20.00. Där har vi det. Och så sätter vi in några franska bönder som kan spärra av all trafik efter mörkrets inbrott. Där har vi det. Ska nog lära oss att få in en acceptabel dygnsrytm.
Dessa apor, detta slödder som utgörs av myndigheter slutar aldrig att förvåna mig.
Sverige, mitt födelseland, är ett av de länder i västvärlden jag har absolut lägst förväntingar på i de allra flesta fall, men "icke acceptabel dygnsrytm" var bland det värsta jag hört, någonsin.
Det finns uppenbarligen ingen gräns för dumhet.
Lösningen på problemet ligger dock inte i att ge alla frihet, utan i att förfölja och rensa ut de som är för dumma, för fula och för alldagliga.
"...Sverige, mitt födelseland, är ett av de länder i västvärlden jag har absolut lägst förväntingar på i de allra flesta fall, men "icke acceptabel dygnsrytm" var bland det värsta jag hört, någonsin.
Det finns uppenbarligen ingen gräns för dumhet."
Det finns tydligen ingen gräns för tillkämpad och fånig indignation heller. om detta är det värsta, vilken jävla gated community är du sprungen ur, bligh?
utan att vara varken regleringsivrare eller tokliberal kan jag mycket väl se det komiska i citatet, men för fan (och detta är inte riktat mot freddi): sluta missförstå med flit!
gustav: Tack!
Freddi, vem pratar om regleringsiver? Jag lever måhånda lite närmare verkligeheten än du, så att jag ser att det finns människor som utan att göra det frivilligt är på väg att förstöra sina liv. Då är det mycket bra att dessa kan tvångsvårdas. En sjuttonåring är dessutom inte myndig och har inte samma rättigheter som en vuxen har. Ingen var nog lyckligare än hans föräldrar när han äntligen fick vård. En missbrukare saknar sjukdomsinsikt och skulle aldrig gå med på frivillig vård.
En föredetta närstående var total shopaholic och för henne fanns ingen hjälp. Långsamt förstörde hon sitt liv, besatt av shopping och den kick det gav. Jag hade bara att stå och hjälplös se på. Hade jag kunnat få henne tvångsvårdad hade jag tvekat lika lång tid som det tar för en blixt att nå marken från ett moln, var så säker, liberal!
nicklas: Har du fortfarande inte förstått att jag inte uttalat mig om fallet och domen, utan om en lösryckt formulering från densamma?
Dessutom undrar jag om och i så fall hur vi känner varandra, eller vad det annars är som gör att du vet att du lever närmare verkligheten än jag?
Skicka en kommentar