2007-09-27

Rädda munkarna med röda tröjor! O RLY?

Jag har läst det i Jonas Morians blogg, jag har fått det i tre olika sms och jag har fått det av fem olika personer på Facebook - uppmaningen att visa mitt stöd för de modiga munkarna i Burma genom att bära en röd tröja i morgon fredag. Munkarna har redan såväl mitt stöd som min beundran, men det är min röda tröja som ska rädda dem?

Så i morgon ska jag bära röda skor nedanför röda jeans nedanför en röd t-shirt under en röd tröja och på huvudet en röd keps. Jag ska ta på mig alla mina tre hundra miljarder röda band som jag köpt för att visa att jag är så sjukt jävla mot hiv/aids, allt för att visa hur för jag är alla munkar i Burma och allt de står för.


Slutligen ska jag köpa en kvällstidning och sms:a minst en röd ros till Aung San Suu Kyi (och ja, jag räknar med att minst en kvällstidning ser till att arrangera en sådan kampanj).

Det finns mycket som
bloggare och nätverk, ja som faktiskt varenda liten människa kan göra för att protestera, leva rövare och bilda opinion för något de tror på eller mot något de avskyr. Små band, rödfärgade kläder och sms-rosor känns däremot alltid främst som ett sätt att svära sig fri, blåsa upp sig själv som moraliskt högtstående och hitta ett sätt att "visa sitt stöd" utan att faktiskt behöva bry sig eller engagera sig en längre stund än det tar att välja tröja i morgon bitti.

Åter, Jonas Morian:

"Det känns väldigt märkligt att gå omkring på Bok & biblioteksmässan i Göteborg och diskutera i-landsproblem som yttrandefrihetens gränser när detta samtidigt sker i Burma.

Men på fredag blir det röd t-shirt."


För då känns det inte mindre märkligt?

Och Morian, är yttrandefrihetens gränser ett i-landsproblem? Jag håller inte med dig och det gör nog inte Aung San Suu Kyi heller.


EDIT: Ytterligare en blogg, två till på Facebook och ännu ett sms.
Et tu, Helena Sandklef?

Intressant?
Queertopia:
Angående röda tröjor och annat strunt
Andra bloggar om:
, , ,

20 kommentarer:

Anonym sa...

Bra invändningar!

Gills röda underkläder?

Anonym sa...

Åh, jag håller verkligen med! Konkret politisk handling från dem som i praktiken kan påverka, tack. Röda tröjor? Well...

T ex: A long due vapenembargo, politisk (+ från IOK!) press på Kina att sätta press på Burma etc

Fredrik Westerlund sa...

Det finns få saker som är ett så gott betyg som att få uppskattande kommentarer från er båda på en och samma text ^___^

Crown: Ja, om du inte torkar dig när du går på toaletten.

Anonym sa...

Att i sin blogg ge sig på en effektlös protestidé är ungefär lika bra för folket i Burma som att bära röda kläder skulle jag tro.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

(jag skrev fel. försöker igen.)

Arvid:

Så helt plötsligt måste allt alla skriver, tycker, säger och gör hjälpa folket i Burma? Freddi kritiserar självgodheten, liksom.

Anonym sa...

Ida:
Jag håller absolut med, men jag menar, det viktiga i en sån här debatt är väl att göra något konstruktivt för de som är utsatta snarare än att basha alla hycklare?
Jag tycker att Freddis budskap att röda tröjor inte hjälper går förlorat i strömmen av kritik. Jag tror att tröj-kampanjen handlar om missriktad välvilja snarare än om att hitta ett sätt att "visa sitt stöd" utan att behöva bry sig.

David sa...

Vinrött - höstens accentfärg!

Tanja Suhinina sa...

Word, sistah!

Johanna sa...

Hrm, är inte fenomenet facebook-causes samma sak då? (för inte hjälper de nåt...egentligen)

Å andra sidan, till motsats för alla de där banden, så tror jag att ifall tillräckligt mycket medier skulle rapportera om människor demonstrerande i röda tröjor, så kanske någon av dem når burma, och kan visa på ytterligare människor som inte tycker det är okej.

Å tredje sidan så är din diss rätt bra. Fast jag tänkte ha en röd tröja på mig imorgon i alla fall. Kanske mest för att den är rätt snygg.

Ms P Go Lightly sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anders Wallner sa...

Äh, det är bara din aversion mot kollektivism som spelar in, Fredrik. :)

Ett sätt för människor att få fram politisk aktion är att visa sitt stöd för en fråga och sina krav på politisk aktion. Visst, jag kan också ha svårt för rosa band och den sortens mediala samvetskampanjer men jag är ett stort fan av aktivism.

För mig är det aktivism att (förhoppningsvis) tusentals människor imorgon väljer att manifestera sitt stöd för demokratirörelsen i Burma. Förhoppningsvis leder det till ännu mer medieuppmärksamhet och att de politiker som har makt över frågan får råg i ryggen att vara progressiva.

Unknown sa...

Jajamensan, röd tröja. Och röd eyeliner från Nouba! Red in my eye!

Unknown sa...

och resten av my bloody friday finns på http://linda.driftig.nu
:)

Anonym sa...

Vardagsaktioner där man visar sitt stöd med en uppenbart banal handling har en uppsida - de kan få såna som jag, som i vanliga fall tycker att allt politiskt utanför mitt eget lilla liv mest är ett stort jobbigt brus, plötsligt undrar vad det här med röda tröjor handlar om, läser på, blir medveten om hur det ligger till och kanske blev lite vettigare än jag var för några timmar sen. Lite som rosa band och dylikt, en undran över nåt som sticker ut väcker ett sug att veta mer.

Klart som fan att det blir röd tröja på min överkropp imorgon!

David sa...

Tummen ner för truistisk vardagscynism. Ehm, JA, det är betydligt mindre meningsfullt för oss att bära rött och demonstrera i Stockholm imorrn, än det är att vara munk och göra det i Yangon. So what? Det är också en miljard gånger lättare och ofarligare och mindre upppoffrande, så varför inte bjuda på det, om det ger ack så lite effekt? Den lilla effekten kan vara att blider hamnar på tidningssidor, bloggar, etc, och att Burmeser ser det och känner stridsmoralen stärkas ett litet snäpp av faktumet att vanligt folk stödjer dem. Eller att det blir en liten sak i explosionen av små och stora motreaktioner från omvärlden, som ev. kan få en hög general att börja tvivla på vilken sida de står...

Cynism är undanflykten för den late och självgoda.

Anonym sa...

Okej, erkännande: Jag har en röd tröja på mig idag. (Mest pga grupptryck på arbetsplatsen..)

David: jag tror knappast att Freddi med sin bloggopst är ute efter att stävja stödaktioner för det burmesiska folket. Men vi kan väl vara överens om att sådana aktioner som får EFFEKT I PRAKTIKEN är att föredra framför sådana som bara får vårt privilegierade dåliga samvete att lätta en smula?

Argumentationen är att tröjaktionen kan placeras in i den senare kategorin och därför rätt poänglös, men alla är säkert öppna för att motbevisas. Am I right?

Anonym sa...

Ja vi får hoppas diktaturen i Burma faller i gråt och känner yttersta ånger när man ser alla röda tröjor idag. Sen går de ut och kramar munkarna istället?
Låter väl bra ;)

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Teknologigeront som jag är missade jag hajpen. Hade en röd t-shirt i bagaget till bokmässan och den kom ju väl till pass. Var inte så många andra som hörsammat uppmaningen kan jag meddela. Fyra dagar offline har lärt mig att en hel del saker mest är stora på nätet.